Kraven på energieffektivitet måste sättas högre

I det senaste numret av Miljömoderaternas nyhetsbrev skriver jag om att kraven på energieffektivitet måste sättas högre när det gäller byggnader. Artikeln har sin utgångspunkt i hur situationen ser ut i Sverige jämfört med hur förhållandena är i Freiburg i Tyskland. Jag besökte Freiburg i höstas tillsammans med ett antal av mina moderatkollegor i Civilutskottet. Här nedan finns den aktuella artikeln intagen i sin helhet.

"Ett fungerande samhälle kräver energi. Frågan är dock hur energieffektiviseringskraven ska hanteras och vilket förhållningssätt vi ska ha när det gäller framtidens energikrav för bostäder och lokaler. Vi vet att energi kommer att bli successivt dyrare och samtidigt innebär energianvändning i de allra flesta fall klimat- och miljöpåverkan. Att kunna hantera mänsklighetens påverkan på omvärlden är en av vår tids största utmaningar. Även om frågan är global får vi inte bortse från det nationella, lokala och även det personliga ansvaret. Därför är det inte bra att det finns strömningar som vill förhindra att kommuner genom avtal ska kunna ställa tuffare krav på energieffektivitet än vad Boverket kräver i sina byggregler.

Miljöutmaningar kan mötas på en mängd olika sätt. En viktig del i detta är energieffektivisering – vi måste möjliggöra för lägre energianvändning i befintliga och framtida bostäder och lokaler. Här fordras delvis ett nytt synsätt – livscykelperspektivet – något som tidigare har varit mer eller mindre främmande för byggsektorn. Historiskt sett har byggföretag producerat byggnader som ska ge så stor vinst som möjligt vid överlåtelsetillfället. Ska man bygga energieffektivt blir byggkostnaden (investeringskostnaden) högre och driftkost¬naderna lägre. Den högre investeringskostnaden betalar sig således på sikt. Det känns glädjande att detta synsätt nu börjar slå igenom mer och mer.

En reducering av energianvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler är viktig och nödvändig eftersom bostads- och servicesektorn står för nästan 40 % av energianvändningen i Sverige i dag. Här påpekar någon kanske att även om energianvändningen är hög så bidrar sektorn endast med en betydligt mindre del av utsläppen av växthusgaser och att det därför inte är så angeläget att minska energianvändningen ur klimatsynpunkt. Det må vara så, men den som påpekar detta tänker troligen inte på att den energianvändning som har sitt ursprung i ur klimatsynpunkt rena källor skulle kunna användas i någon annan sektor där den direkta klimatpåverkan är större. Även om det i dag finns tekniska lösningar som möjliggör en lägre energianvändning sker nybyggnation oftast i gamla invanda hjulspår. Det sägs ofta att det blir för dyrt att bygga energieffektivt. Detta är nog inte riktigt sant. Sett till alla kost¬nader som belastar en byggnad under sin livstid – livscykelperspektivet – är de mest energieffektiva byggnaderna också oftast de billigaste. Räknar man de miljömässiga fördelarna ur ett övergripande perspektiv blir vinsterna ännu större.

Skulle kraven på energieffektivitet skärpas ytterligare jämfört med vad Boverket kräver i sina byggregler (BBR) från och med den 1 januari i år skulle ännu fler steg kunna tas mot mer miljöanpassat byggande och boen¬de. Sedan den 1 januari krävs för eluppvärmda bostäder i zon I: 95 kWh, i zon II: 75 kWh och i zon III: 55 kWh per kvadratmeter och år. Beträffande bostäder som har annat uppvärmningssätt än elvärme krävs i zon I: 130 kWh, i zon II: 110 kWh och i zon III: 90 kWh per kvadratmeter och år. I Freiburg i södra Tyskland, där det ställts allt tuffare krav på branschen, byggs allting utom industrilokaler i dag med passivhusstandard, vilket i deras fall innebär en energianvändning om 15 kWh per kvadratmeter och år. Således en betydligt lägre nivå än den Boverket har satt för Sverige. För 10, 15 och 20 år gjordes samma invändningar i Freiburg som i Sverige när man successivt skärpte kraven på energieffektivitet: ”Det blir för dyrt att bygga energieffektivt”. I dag är det ingen som säger något sådant. Tvärtom har man i stället kommit i gång med industriell produktion av plusenergihus med modullösningar. I Sverige sägs kraven på energieffektivitet hota den industriella produktionen och därmed dra upp kostnaderna. Varför går det inte att åstadkomma detsamma i Sverige som i Freiburg i Tyskland? Med dagens förhållanden ligger vi ändå 55 % över den genomsnittliga byggkostnaden inom EU. Visserligen kan en del av kostnaderna kanske hänföras till klimatförhållandena i Sverige men det kan knappast vara hela förklaringen.

När det gäller kraven på energieffektivitet har många kommuner goda intentioner. Man ställer i avtal krav på högre energieffektivitet än vad Boverket kräver och tvingar därigenom branschen mot ytterligare utveckling i riktning mot de bästa och de mest energieffektiva lösningarna. Tyvärr finns det i dag starka krafter som vill begränsa kommunernas handlingsfrihet på detta område vilket är allvarligt. Vi ska inte begränsa och motverka den miljömässigt och ekonomiskt önskvärda utvecklingen utan se till att vi ligger i framkant i stället. Detta är viktigt inte minst av det skälet att från den 31 december 2018 ska alla nyproducerade byggnader vara så kallade nära-nollenergihus enligt EU-direktivet om byggnaders energiprestanda (i och för sig är frågan vad som ska avses med den aktuella definitionen). Samma krav ska gälla för all nyproduktion från den 31 december 2020.

Under sådana förhållanden framstår det som i det närmaste obegripligt att försöka motverka en utveckling mot mål som vi ändå måste nå. Här måste som i så många andra sammanhang i stället gälla ”så nära målet så fort som möjligt”.

Anti Avsan (M)
Riksdagsledamot
Ansvarig för bostadspolitiska frågor"