Frågan om kommunala hyresgarantier har uppmärksammats under de senaste dagarna. Diskussionen har haft sin utgångspunkt i att relativt få kommuner har infört sådana. Detta har från vissa håll framställts som ett politiskt problem. Jag har inte den uppfattningen. Min uppfattning när det gäller mitt politiska uppdrag innebär att jag utgår från att jag ska skapa bra lösningar som kan vara till hjälp för - ytterst - enskilda människor i samhället. I just detta fall handlar det om att ge kommuner möjligheter att bidra till att lösa sådana situationer när enskilda har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden.
Huruvida denna möjlighet behöver utnyttjas beror på om sådana situationer som lagstiftningen tar sikte på uppkommer i den kommun som är i fråga. Det är inte alls säkert att det finns behov av kommunala hyresgarantier. Jag ska ge ett exempel. I min hemkommun uppkom frågan om kommunala hyresgarantier skulle införas. Efter viss undersökning framkom det att det inte gick att identifiera någon enskild situation där kommunla hyresgarantier hade varit lösningen på ett problem. Det fanns således inte behov att införa kommunala hyresgarantier. Ställningstagandet i kommunen innebar att det för närvarande inte fanns sådana behov, vilket dock inte utesluter att behoven kan uppkomma i framtiden. I så fall är det fullt möjligt att införa hyresgarantier då. Det är inte alls otroligt att situationen är likartad i många andra kommuner.
Det viktiga är inte att alla ska frälsas med allehanda lagstiftning om det inte finns ett egentligt behov av lagstiftningen i fråga.
Jag är inte speciellt imponerad av kommentaren på Svenska Dagbladets ledarsida. Den kommentaren framstår närmast som att skribenten har skjutit från höften.
Sveriges Radio, Svenska Dagbladet
måndag 13 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar