Lättnader från krav på bygglov och andra regelförenklingar

Regeringen har beslutat att lämna över en remiss till lagrådet vars viktigaste förslag är att det – utan att det krävs bygglov – från och med den 2 juli ska bli tillåtet att bygga ett maximalt 25 kvadratmeter stort hus. Till skillnad från dagens friggebodar ska ett sådant hus kunna användas som permanentbostad, men också som garage, förråd eller gäststuga. I normalfallet ska det vara möjligt att bygga ett sådant komplementbostadshus även om det strider mot bestämmelserna i en detaljplan.

Arean för komplementbostadshuset föreslås kunna delas upp i delar, exempelvis 20 kvadratmeter som bostad och 5 kvadratmeter som förråd på ett annat ställe på tomten. Regeringen föreslår också att den högsta tillåtna nockhöjden på ett komplementbostadshus får vara 4 meter till skillnad mot 3 meter som gäller för friggebodar. Om huset ska byggas närmare tomtgränsen än 4,5 meter förutsätts precis som med friggebodarna grannarnas godkännande.

Ett komplementbostadshus förutsätter att en anmälan görs till kommunens byggnadsnämnd.

Nuvarande regler för friggebodar behålls. Det blir således möjligt att bygga både 25 kvadratmeter komplementbostadshus och 15 kvadratmeter friggebodar i anslutning till ett en- eller tvåbostadshus.

Följande förslag finns också i den aktuella lagrådsremissen:

Att tillbyggnad på maximalt 15 kvadratmeter får göras på en- och tvåbostadshus utan krav på bygglov. Om tillbyggnaden är närmare tomtgränsen än 4,5 meter krävs dock grannarnas medgivande. I normalfallet ska en tillbyggnad kunna ske även om det strider mot gällande detaljplan. Tillbyggnaden ska anmälas till byggnadsnämnden.

Att det inte ska behövas bygglov för att inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus, till exempel i källarplanet. I normalfallet ska det vara möjligt att inreda en sådan bostad även om det strider mot bestämmelserna i en detaljplan. Tillbyggnaden ska anmälas till byggnadsnämnden.

Att det varken ska krävas bygglov eller anmälan för att på en- eller tvåbostadshus bygga högst två takkupor som inte innebär ingrepp i den bärande konstruktionen. Antalet takkupor gäller per byggnad och ska få uppta högst halva takfallet.

Att det inte ska finnas något krav på tekniskt samråd när någon gör en tillbyggnad på maximalt 15 kvadratmeter, inreder ytterligare en bostad eller uppför ett komplementbostadshus.

 
Alla förändringar föreslås träda i kraft den 2 juli 2014.

Räddningstjänsten behöver olika kompetenser - Dagens samhälle

På måndag ska jag delta i en konferens som handlar om jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten. Myndigheten för Samhällsskyd och Beredskap är medarrangör av konferensen.

Tidningen Dagens samhälle skriver om detta i dag. I artikeln står bland annat följande:

"MSB driver ett femårigt handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald i den kommunala räddningstjänsten, som nu går in på sista året. ...

Olika försök har gjorts för att få fler sökande med utländsk bakgrund till den tvååriga, statliga räddningstjänstutbildningen. Men utbildningen är populär och betygskraven för att komma in är höga.

Det finns flera räddningstjänster som insett värdet av en personalstyrka med olika kompetenser och som speglar befolkningens sammansättning. Södertörns brandförsvarsförbund, som täcker tio kommuner i södra Stockholms län, annonserar tydligt att man vill ha medarbetare med olika erfarenheter och etnisk bakgrund, både kvinnliga och manliga.

De senaste åren har Södertörns brandförsvar anställt medarbetare som behärskar något av de utomnordiska språk som talas i medlemskommunerna. Även personer med en yrkesbakgrund som sjuksköterska, ambulanssjukvårdare, sjukgymnast och lärare är eftertraktade.

- För att utveckla verksamheten och leva upp till kraven på förebyggande arbete behöver vi många olika kompetenser. Den traditionella rollen med brandmän som rycker ut på larm och ägnar resten av tiden åt att träna och spela innebandy har vi lämnat, säger Anti Avsan (M), som sitter i direktionen för Södertörns brandförsvarsförbund och periodvis även varit ordförande.

Men förändringarna har inte skett utan motstånd, både inifrån och utifrån.

- Det krävs politiker med tillräcklig tyngd som kan stå för besluten. Vi har fattat ett antal tuffa beslut och haft brandmän som tågat in på sammanträden och protesterat, berättar Anti Avsan.

För att förankra besluten bättre bland de anställda bestämde direktionen att fackliga företrädare skulle sitta med på sammanträdena, trots att det enligt vissa kommunjurister stred mot kommunallagen.

Anti Avsan har själv ett förflutet som kustjägare och piketpolis och är väl bekant med föreställningar om att vita, yngre män är mer kompetenta än andra att klara det tuffa jobbet som polis eller brandman.

- Så ser den traditionella hjälterollen ut, men alla behöver inte vara hjältar på det sättet."

Här finns en länk till en presentation av konferensen.

Här finns en länk till programmet för konferensen.

SVT-Forum om hedersrelaterat våld och förtryck

SVT-Forum har publicerat tre avsnitt från den konferens om hedersrelaterat våld och förtryck som Moderaterna anordnade i samarbete med Riksorganisationen GAPF- Glöm aldrig Pela och Fadime. Det första avsnittet börjar med mitt inledningsanförande i egenskap av ansvarig för konferensen. Därefter följer ytterligare anföranden.

Andra och tredje avsnittet innehåller olika panelsamtal. I slutet av det tredje avsnittet finns ett panelsamtal med politiker där jag också deltar. Allra sist framförs några avslutningsord.

Här finns en länk till avsnitt 1.

Här finns en länk till avsnitt 2.

Här finns en länk till avsnitt 3.

Satsningar mot idrottsvåld

Justitieutskottet kommer strax att påbörja beredningen av ärendet "Förstärkt tillträdesförbud vid idrottarrangemang". Anledningen till att lagstiftningen behöver förstärkas är att det finns behov av ytterligare åtgärder för att motverka ordningsstörningar och våld under och i samband med idrottsarrangemang.

Som ett led i det arbetet föreslås förstärkta möjligheter att besluta om tillträdesförbud enligt lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Förslaget innebär att den längsta tid ett tillträdesförbud får bestämmas till förlängs från ett år till tre år. Härigenom kan tydligare och mer kraftfulla åtgärder vidtas mot personer som genom sitt beteende har visat att de utgör en risk för ordningen och säkerheten vid idrottsarrangemang.

I polisens arbete har det också gjorts särskilda satsningar mot idrottsvåld. Några aktuella åtgärder är att:

Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ till, och driver, arbetet med att ta fram en gemensam nationell strategi för att motverka idrottsrelaterad brottslighet. Strategin ska gälla mellan 2014-2017 och involverar samtliga relevanta myndigheter och aktörer från idrottsrörelsen. Syftet är bland annat att skapa ökad förståelse för olika parters roller eller ansvar samt identifiera gemensamma och enskilda åtgärder för att motverka idrottsrelaterad brottslighet.

Supporterpolisen har utvecklats med särskild uppgift att förebygga våld och ordningsstörningar vid idrottsevenemang. Supporterpolisen arbetar främst med underrättelsearbete och utredningar och har särskild kunskap om risksupportrar.

Evenemangspolisen har utvecklats som ett komplement till supporterpolisen och har som särskild uppgift att vara en länk mellan polismyndigheten, arrangörer, supportrar och andra intressenter i samband med idrottsevenemang.

Här finns en länk till propositionen om "Förstärkt tillträdesförbud vid idrottsarrangemang".

Översyn av våldtäktslagstiftningen

Den "utredningsöppning" som presenterades i dag beträffande våldtäktsbrottet innefattar fortfarande samma skepsis mot en samtyckesreglering som tidigare, eftersom en sådan reglering riskerar att sätta ytterligare fokus på målsäganden/brottsoffret.

Vad som dock kan konstateras är att i en del fall frias tilltalade eftersom de inte går att bevisa att de har förstått att offret befann sig i en sådan situation att det var (eller möjligen borde vara) frågan om ett övergrepp. Det kan finnas anledning att fråga sig om det borde vara mer relevant vad en tilltalad har eller borde ha insett. Om detta blir huvudinriktningen innebär det inte en ökad fokusering på målsäganden/brottsoffret utan att uppmärksamheten även fortsättningevis riktas mot den tilltalade precis som är fallet med dagens tvångsreglering i övrigt.

Avsikten är att ge en utredare i uppdrag att se över våldtäktsbrottet. I uppdraget bör det också ingå att titta närmare på och analysera samt överväga frågan om att införa en oaktasamhetsvariant av våldtäktsbrottet. Förutom detta kommer det av direktiven till utredningen också att framgå en del annat som samtidigt ska utredas.

Svenska Dagbladet

Hedersvåld och förtryck måste bekämpas

I mitt yrkesliv som domare och tidigare som polis har jag kommit i kontakt med många aspekter av den ofrihet som hedersrelaterat våld och förtryck innebär. För mig betyder det därför mycket att vi flyttar fram positionerna i arbetet mot den hedersrelaterade brottsligheten. Mest betyder det dock för de många människor som varje dag lever i en verklighet styrd av släktens, föräldrarnas eller syskonens föreställningar om heder och ära.   

En av de främsta grundstenarna i Moderaternas politik är att vi värnar om människors rätt till frihet. Frihetsbegreppet inrymmer möjligheten att själv forma sitt liv, att leva efter sina egna övertygelser och att förverkliga sina egna drömmar och ambitioner. Tyvärr vet vi att det finns ett stort antal människor, framförallt unga flickor och kvinnor, vars frihet i dag är kraftigt begränsad av hedersrelaterat våld och förtryck. De lever i en vardag som präglas av rädsla för att utsättas för hot, tvång och våld och många förmås gifta sig mot sin vilja. Även homo-, bi- och transsexuella utsätts för våld och kränkningar. Arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket är en av våra viktigaste uppgifter.

Regeringen har genomfört ett stort antal åtgärder för att förbättra situationen. Historiskt stora satsningar har gjorts på rättsväsendet. Under föregående mandatperiod antogs en nationell handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer. Resurser har tillförts, straffen för allvarliga våldsbrott har skärpts och lagstiftningen kring exempelvis kontaktförbud och fridskränkningsbrotten har förbättrats. Mycket kan dock fortfarande bli bättre, både vad gäller lagstiftningen och rättsväsendets och samhällets insatser i övrigt.

Inom kort kommer regeringen att överlämna en lagrådsremiss med förslag på viktiga kompletteringar av det straffrättsliga skyddet mot tvångs- och barnäktenskap. I lagrådsremissen föreslås att ett nytt brott – äktenskapstvång – införs. Det nya brottet omfattar situationer då någon förmår någon annan till äktenskap genom att utnyttja hans eller hennes utsatta belägenhet. På så sätt kriminaliseras de situationer då föräldrar eller släktingar utsätter ett barn eller en ung vuxen för press att gifta sig. Straffet för det nya brottet föreslås bli fängelse i högst fyra år. Redan förberedelse eller försök till äktenskapstvång kommer att omfattas av förbudet och det kommer inte vara möjligt att kringgå lagstiftningen genom att genomföra äktenskapet utomlands.  

I Moderaternas politikutvecklingsarbete, som nyligen mynnade ut i flera skarpa förslag vid vår arbetsstämma, var insatser mot det hedersrelaterade våldet en viktig del. Vi ser fortsatt att kvaliteten i rättsväsendets åtgärder måste bli bättre, så att fler anmälda brott kan leda till åtal och fällande dom med straff som står i proportion till brottens allvar. Kunskaperna behöver öka och det behövs mer forskning om det hedersrelaterade våldet. Genom särskilda åtgärder riktade mot dem som döms kan risken för återfall minskas.

Även det förebyggande arbetet behöver utvecklas. De värderingar vi möter som barn finns ofta med oss under resten av livet. Det är därför viktigt att barn och unga tidigt får lära sig om mäns och kvinnors lika ansvar, möjligheter och rättigheter. Kommunernas och socialförvaltningarnas arbete betyder mycket för dem som lever i en utsatt situation och även i denna del finns mycket kvar att göra för att underlätta livet för dem som är drabbade.

Hedersrelaterat våld och förtryck får aldrig accepteras. Förutom att rättsväsendet måste kunna identifiera och hantera hedersrelaterade motiv finns det all anledning att föra en bred politisk diskussion om dessa frågor. Våld och förtryck är motsatsen till frihet. Alla människor förtjänar ett liv i frihet.

Behövs samtyckesreglering av våldtäktsbrottet?

Det korta svaret på frågan om det behövs en samtyckesreglering av våldtäktsbrottet är nej.

Skälet till detta är följande:
 
 Sexualbrott tillhör rent generellt de brott som är mest svårutredda och svårbevisade. Målsägandens ställning i exempelvis våldtäktsmål blir därför ofta väldigt svår av det skälet att det – i allt väsentligt – saknas annan bevisning än målsägandens egna uppgifter. Förekommande vittnesuppgifter kanske enbart handlar om målsägandens reaktioner efter den påstådda händelsen och teknisk bevisning till stöd för åtalet finns endast i ringa omfattning. Det måste därför ske en prövning av målsägandens trovärdighet och de lämnade uppgifternas tillförlitlighet i sådana situationer när åtalet i huvudsak bygger på målsägandens egen berättelse. Domstolen måste då i princip gå igenom en ”checklista” för att se om det – av någon anledning – finns anledning att inte fästa avseende vid målsägandens uppgifter.

Frågan är om samtycke är lösningen på den problematik som vi kan se i dag?

Till att börja med ska sägas att utgångspunkten för sexualbrottslagstiftningen är att varje människas önskan att inte ha sex ovillkorligen ska respekteras. Samtycke är därmed centralt även i vår nuvarande sexualbrottslagstiftning. Begreppen tvång och ”särskilt utsatt situation” tar sikte på situationer då giltiga samtycken inte finns.

Med en samtyckesreglering riskerar fokus att ytterligare hamna på hur offret agerat i anslutning till och under gärningen då den tilltalade invänder att ett samtycke visst har förelegat. Frågan blir då vad målsäganden har gjort för att det ska framgå att hon eller han har samtyckt eller inte samtyckt. Således blir det en ökad fokusering på målsäganden, vilket också är erfarenheterna från exempelvis Storbritannien. Erfarenheterna från Storbritannien är att huvudförhandlingarna - efter att en särskild samtyckeslagstiftning (brittiska act) infördes - handlar mer om vad målsäganden gjorde före, under och efter den påstådda händelsen jämfört med vad som var fallet tidigare. Detta har lett till att huvudförhandlingarna tar längre tid vilket i sig också är en ökad belastning för målsäganden/brottsoffret. Intressant är också att målsägandens "sexuella historia" kan utredas i Storbritannien om domaren bedömer att frågan är relevant. 

Den 1 juli 2013 skärptes straffen för vissa sexualbrott. Bestämmelsen om våldtäkt utvidgades genom att begreppet ”hjälplöst tillstånd” ersattes av det vidare begreppet ”särskilt utsatt situation”. Detta innebär att fler fall av sexuella utnyttjanden nu är kriminaliserade som våldtäkt.

Vidare kompletterades uppräkningen avseende våldtäkts­brottet för att tydliggöra att även sådana situationer där ett offer möter ett övergrepp med passivitet utgör våldtäkt. Bedömningen är att de nya reglerna kommer att omfatta sådana fall som är tänkta att träffas av en sådan samtyckesreglering som det har ställts krav på från vissa håll. En del av de domar som har uppmärksammats medialt gäller händelser som har ägt rum innan den 1 juli 2013. Dessa omfattas inte av de nya reglerna om våldtäkt eftersom strafflagstiftning inte kan gälla retroaktivt.

Vilka problem kan man då se med en eventuell samtyckesreglering? Vad är samtycke som begrepp, till att börja med?

Samtycke i sig är ett innehållslöst begrepp som olika personer kan ha olika uppfattning om vad det innebär. Det är dessutom svårt att ge begreppet samtycke en entydig juridisk definition.

Frågan kommer också alltid att vara vad är det som är samtycke i en verklig situation? Vad uppfattar människor som samtycke? Måste ett samtycke manifesteras genom ett tydligt ja eller ska ett samtycke korrespondera med andra regler som finns i brottsbalken, till exempel samtycke som ansvarsfrihetsgrund. I den regeln ställs det inte något krav på att det ska framställas samtycke i någon särskild form, utan det är tillräckligt att det sker ett så kallat tyst samtycke eller ett inre samtycke.

Sexualbrottsutredningen angav ett antal olika skäl mot att införa en samtyckesreglering. De anförde, förutom risken för ett ökat fokus på målsäganden i processen, tillämpningssvårigheter, att kravet på tvång redan är uttunnat, brottsbalkens systematik, risken att tunna ut styrkan i våldtäktsbegreppet, svårigheten att definiera samtycke och att skilja giltiga samtycken från ogiltiga.

I utredningen berördes vidare osäkerheten kring samtyckets och det bristande samtyckets form, sambandet med räckvidden i kriminaliseringen, orimliga förväntningar på fler fällande domar, ökad risk för sexualmoralism, men också intresset av att behålla en gemensam rättstradition i Norden.

Sammantaget överväger nackdelarna med en samtyckesreglering vid en jämförelse med dagens så kallade tvångsreglering. Det finns dock skäl att följa utvecklingen i praxis noggrant för att se om det behövs ytterligare förändringar i sexualbrottslagstiftningen.

Vad är polisen bra på?

Brottsförebyggande rådet (Brå), där jag är ledamot i insynsrådet, gör bland annat rapporter och följer upp olika saker inom rättsväsendet. Ganska nyligen, närmare bestämt i december 2013, presenterade Brå rapporten om 20 000 fler-poliser-kartläggningen. Vad som har undersökts är hur satsningen på 20.000 poliser har get för resultat.

I den aktuella rapporten har Brå lyft fram sju punkter som utgör positiva effekter inom polisområdet. Dessa punkter är:

1.  Ett av målen för polisen är att minska brottsligheten. Brottsligheten minskar vilket kan bygga på ett antal olika orsaker men det är självfallet bra.

 

2.  Ett av målen för kriminalpolitiken är att öka tryggheten. Tryggheten har ökat vilket framgår av den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) vars senaste undersökning presenterades helt nyligen. Detta är möjligen åtminstone delvis en effekt av att det finns fler poliser.

 

3.  Polisen har blivit mer synlig, vilket åtminstone delvis kan ha lett till ökad trygghet, vilket omnämns i punkt 2.

 

4.  Det genomförs fler planlagda brottsförebyggande insatser (även om vissa av dem i och för sig har en del kvalitetsbrister).

 

5.  Polisen åtnjuter fortsatt högt förtroende.

 

6.  De flesta är nöjda med polisens bemötande.

 

7.  Handläggningstiderna har blivit kortare. Under 2012 och 2013 har dock det sammanlagda antalet personuppklarade brott minskat. En bidragande orsak till minskningen är en förändrad brottsstruktur med ett minskat inflöde av lättuppklarade brott såsom exempelvis trafikbrott och ett ökat inflöde av mer svårutredda brott som exempelvis bedrägerier. Den totala personuppklaringen är inte ett helt bra mått på rättsväsendets effektivitet. Ett uppklarat snatteri bidrar lika mycket till personuppklarningen som ett uppklarat människohandelsbrott.

 

Här finns en kortversion av Brå:s rapport. 

Hot och våld mot förtroendevalda

Frågan om hot och våld mot förtroendevalda har aktualiserats vid ett flertal olika tillfällen, inte minst i samband med att personer med politiska uppdrag har utsatts för - i vissa fall - allvarligt våld. Hotelser och andra förgripelser är säkert betydligt vanligare men rapporteras nog inte heller alltid.

I morgon anordnads en aktuell debatt i riksdagen om politiskt våld. Debatten äger rum i kammaren och börjar kl. 13.00.

Dessutom har regeringen gett en utredare i uppdrag att kartlägga och analysera domstolarnas bedömning av straffvärdet för brott som rör hot eller våld mot förtroendevalda. Utredaren ska undersöka i vilken utsträckning domstolarna vid straffvärdebedömningen ser allvarligare på brott som har begåtts mot en person eller hans eller hennes närstående på grund av förtroendeuppdraget jämfört med situationer där så inte är fallet.

Kartläggningen ska omfatta mål som avgjorts de tre senaste åren. 

Här kan sägas att straffet för ett brott ska återspegla hur allvarligt brottet är. Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas bland annat de avsikter eller motiv gärningsmannen haft (se 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken). Lagstiftningen ger således utrymme för att se allvarligare än annars på brott mot en person som är förtroendevald eller deras närstående, när avsikten eller motivet bakom brottet är just det förhållandet att personen är förtroendevald.

Kommunala byggsubventioner?

I socialdemokratiskt styrda Botkyrka kommun verkar anställda ha tagit saken i egna händer och i praktiken ha gett vad man skulle kunna kalla för kommunala byggsubventioner. Tråkigt nog kan jag säga att jag inte är förvånad. Möjligen är detta ett utslag av den så kallade Göteborgsandan.

Nättidningen Byggvärlden skriver om fakturafiffel i Botkyrka. I ingressen anges följande:

Förra året började Botkyrka kommun misstänka att samhällsbyggnadsförvaltningen felaktigt betalade ut pengar till företag inom byggbranschen.
 

En granskning av fakturahanteringen visade att totalt 25 miljoner kronor betalats ut felaktigt.

Nu har en före detta anställd och en leverantör polisanmälts.

I artikeln skrivs bland annat följande:

"Ernst & Young hittade totalt cirka 200 tveksamma fakturor av varierande storlek och konstaterar i sin rapport att hanteringen av fakturor till ett sammanlagt värde av 25 miljoner kronor har brister i fråga om leverans och innehåll.

Samtliga fakturor har skickats från fastighetsenhetens byggrupp och rör ny- och ombyggnationer inom kommunen. Fakturorna har gått till företag inom byggbranschen och attesterats av en tidigare anställd som gick i pension i juni 2013."

En tidigare anställd i Botkyrka kommun har polisanmälts förutom någon eller några andra personer.
I den aktuella artikeln skrivs att det har skett saker som jag ser som påtagligt graverande.

"Den tidigare anställde och leverantören är nu polisanmälda och förundersökningen har påbörjats. Fakturorna som har granskats är från år 2008 och framåt och revisionsbolaget har hittat oklarheter som misstänkta ”luftposter”, dubbla betalningar och slutfakturor under pågående projekt. De har även hittat betalningar till misstänkta blufföretag, betalningar till företag med företrädare som är dömda för bokföringsbrott och företag som senare är försatta i konkurs samt fakturor från ej upphandlade leverantörer. 

Minneshögtid på grund av ett hedersmord ...

På söndag, den 19 januari, kommer det att hållas en minneshögtid på Berns mellan klockan 14.30 och klockan 17.00 där jag kommer att delta. Anledningen är mordet på Fadime Sahindal, som blev berövad sitt liv genom ett så kallat hedersmord för tolv år sedan.
 

I ett pressmeddelande från Riksorganisationen GAPF- Glöm aldrig Pela och Fadime ges följande bakgrund:

 

"Den 21 januari 2014 är det tolv år sedan Fadime Sahindal, 26 år gammal, blev mördad i Uppsala. Anledningen var att hon ville leva som en fri kvinna och bestämma själv över sin kropp, sin kärlek och sitt liv. Mördaren var hennes egen far. Fadime hade innan sin död, trots alla hot under många år, framträtt i tv och hållit tal i riksdagen, där hon talat om hedersrelaterat våld och förtryck. Hon var en jämställdhetsförkämpe och vi kommer alltid att minnas och ära hennes kamp för självständighet och mot hedersvåld och förtryck. En kamp som vi för vidare till alla andra kvinnor, tjejer och killar, för att få leva ett självständigt liv i frihet."

 

I pressmeddelandet nämns följande medverkande:

 

"Beatrice Ask, justitieminister (M); Maria Arnholm, jämställdhetsminister (FP); Birgitta Ohlsson, EU-minister (FP); Anti Avsan, riksdagsled. (M); Mikael Damberg, gruppledare i riksdagen (S); Peter Eriksson, riksdagsled. (MP); Carina Hägg, riksdagsled. (S); Carin Götblad, nationell samordnare mot våld i nära relationer; Elisabeth Massi Fritz, jurist specialiserad på rättsfall m. hedersrelaterat motiv; Dilsa Demirbag-Sten, samhällsdebattör; Peter Egardt, landshövding i Uppsala län; Sara Mohammad, ordf. GAPF" och andra medverkande tillika utländska gäster: "Diana Nammi, Storbritannien, ordf. för IKWRO (brittisk org. mot hedersvåld); Valentina Colombo, Italien, forskare kring hedersrelaterat våld; Deeyah Khan, Storbritannien, Emmy-belönad dokumentärfilmare med inriktning på kvinnors fri- och rättigheter.

Frihandel viktigt för jobben - i Sverige

Sverige är ett litet exportberoende land som missgynnas av andra länders protektionism. Frihandel -. som också bidrar till en bättre och mer rättvis utveckling globalt - har varit en viktig svensk utgångspunkt i handelsfrågor. Under den senaste finanskrisen och internationella lågkonjunkturen räddades i och för sig svensk ekonomi inte av exportindustrin, utan av - enligt många bedömare - en välfungernade inhemsk tjänstesektor.

Det är i tjänstesektorn som många jobb växer fram – men där har den fria rörligheten inte fått så stort genomslag. När andra länder i Europa vill skydda de egna jobben hotas jobb i Sverige.

Vi Moderater är dock tydliga med att vi vill värna både öppenhet och frihandel. Det gör vi bland annat genom frihandelsavtal både med länder i vårt närområde och i andra delar av världen.

Jag kommer i kontakt med dessa frågor i huvudsak på två sätt. Dels som ledamot i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna, dels som ledamot i Utstationeringskommittén (vars uppdrag är att hantera arbetsrättsliga aspekter av fri rörlighet för arbetskraft inom EU och konsekvenserna av bland annat den så kallade Laval-domen).

I styrgruppen för WTO-förhandlingarna (där jag är svensk ledamot) ingår följande länder och organisationer:

Belgium, Benin, Brazil, Burkina Faso, Cameroon, Canada, China, France, India, Japan, Jordan, Namibia, Panama, Philippines, Republic of Korea, Russian Federation, Saudi Arabia, South Africa, Sweden, Uganda, United Kingdom, Uruguay, Commonwealth Parliamentary Association, European Parliament, Inter-Parliamentary Union, Parliamentary Assembly of the Council of Europe and World Trade Organization.

Fler kan få jobb - alla behövs

Drivkrafterna som leder till att människor arbetar måste stärkas.

För oss Moderater står människan i centrum. Varje människa ska accepteras för vem han eller hon är och ska ha möjligheter att förverkliga sig själv. Ambitioner, visioner, drömmar, intressen, engagemang och värderingar är viktiga för människor och styr hur vi utformar våra liv.

Nya Moderaternas arbetslinje handlar om människor. Då spelar alla drivkrafter en viktig roll och det gör det i olika omfattning för alla människor genom hela livet.

Det måste löna sig att utbilda sig. Detta gäller både beträffande möjligheten att få ett intressant och stimulerande jobb men också för att kunna få lön för sina ansträngningar.

Det måste också löna sig att jobba lite extra. Ett samhälle som är tydligt inriktat på att fler ska jobba skapar förutsättningar för fler arbetade timmar. Fler arbetade timmar bidrar i sin tur till att Sverige och svensk ekonomi stärks. För att de extra arbetstimmarna ska löna sig är skattenivåer och i viss mån även andra regler viktiga. Även den allmänna attityden till arbete är viktig och den skapas till stor del genom hur de allmänna förutsättningarna för att anstränga sig lite extra ser ut.

Nya Moderaterna är och förblir Sveriges arbetarparti.

Den som utnyttjar tiggare ska straffas - DN-Debatt

Thomas Hammarberg skrev i en debattartikel i DN under rubriken ”Så kan Europa bidra till att minska antalet tiggare” att justitieminstern skulle ha förslagit en utredning om att tiggeri ska kriminaliseras. Jag tycker att det är tråkigt att det sprids felaktiga uppgifter om ett bra förslag från Moderaterna. Jag har därför replikerat på artikeln och förklarar i artikeln vad Moderaternas förslag handlar om.

Artikeln har följande ingress:

Det stämmer inte, som Thomas Hammarberg skriver, att justitieministern vill utreda möjligheten att kriminalisera tiggandet. Vad Moderaterna föreslagit är att man utreder i vilken mån organiserat tiggeri förekommer och om man bör kriminalisera situationer där någon för egen vinnings skull utnyttjar en utsatt människa, skriver moderata riksdagsledamoten Anti Avsan.

Här finns en länk till hela min replik på DN-Debatt.

Utökad straffbarhet för egenmäktighet med barn

I dag ser straffansvaret för egenmäktighet med barn olika ut beroende på om gärningsmannen är vårdnadshavare för barnet eller inte. Om någon som inte har del i vårdnaden olovligen för bort eller undanhåller ett barn från barnets vårdnadshavare döms han eller hon för egenmäktighet med barn.

Om gärningsmannen själv är vårdnadshavare är ansvaret för brottet begränsat till olovliga bortföranden. Att en vårdnadshavare håller kvar ett barn på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna, eller dit barnet förts under en umgängesperiod, omfattas inte av straffansvaret.

Enligt Alliansregeringen måste det anses så klandervärt att en vårdnadshavare undanhåller ett barn från den andra vårdnadshavaren att också det bör vara straffbart. I en lagrådsremiss föreslås nu att straffansvaret för egenmäktighet med barn när gärningsmannen själv är vårdnadshavare utvidgas till att omfatta både olovliga bortföranden och olovliga undanhållanden av ett barn.

Skälet till förslaget är att Högsta domstolen har kommit fram till att det inte är ett bortförande om en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd. Inte heller det fallet att en vårdnadshavare utan den andras vetskap under en umgängesperiod för barnet till en plats där barnet sedan hålls kvar utgör ett bortförande. Detta gäller i vart fall om avsikten när barnet fördes till den andra platsen var att barnet skulle återlämnas när umgängesperioden var slut.

Båda de nu nämnda situationerna skulle däremot ha utgjort ett skiljande om gärningsmannen inte hade varit vårdnadshavare. En vårdnadshavare som enbart håller kvar ett barn kan än så länge inte straffas för egenmäktighet med barn. Men nu är avsikten att det ska bli ändring på detta. 

Moderaterna bjuder in till en konferens om hedersrelaterat våld

Problemet med hedersrelaterat våld och förtryck är någonting som måste motverkas på olika sätt. En fråga - bland många andra - är hur socialtjänsten i olika kommuner kan hjälpa de unga flickor och kvinnor som utsätts för detta.

Här finns en inbjudan från Moderaterna till en internationell konferens om hedersrelaterat våld.
 
Konferensen äger rum i Riksdagens förstakammarsal den 20 januari klockan 10.00--17.00.

 

Hedersrelaterat våld och förtryck

Jag som Moderat politiker och riksdagsledamot anser att en av de viktigaste grundstenarna i den politiska verksamheten måste vara att värna om människors rätt till frihet. Rätten till frihet ska – i den bästa av världar – gälla globalt, i alla världens länder och i stort och i smått.

Brist på frihet kan handla om stater som förtrycker medborgare, som inte tillåter yttrandefrihet, som förföljer, hotar, låter misshandla och kanske till och med mörda oliktänkande. Det kan också handla heder och ära i folkgruppen, släkten eller familjen som tar sig liknande uttryck.

Rätten att själv forma sitt liv, att leva efter sin egen övertygelse är grundläggande och betydelsefull för varje människa. Varje människa är först och främst ”sin egen” och inte till för någon annan.

Överallt och alltid måste människors grundläggande mänskliga fri- och rättigheter värnas. Var och en måste själv få välja vilken religion man vill bekänna sig till, vilken politisk uppfattning man tillägnar sig och hur man vill leva sitt liv. Den människa som inte har möjlighet att välja hur han, eller oftast hon, ska leva sitt liv tillåts inte att utvecklas på samma sätt som andra människor. Sådana begränsningar i människors frihet kan aldrig accepteras.

Även om det är möjligt att arbeta för människors frihet globalt går det inte att komma ned på djupet i alla stater. Staters suveränitet utgör ett hinder mot hur långt världssamfundet kan nå. Det som har samma karaktär, men som finns på närmare håll, är hedersrelaterat våld och förtryck som framförallt riktar sig mot unga flickor och kvinnor. Jag har sett effekterna av sådant våld och förtryck på nära håll både som polis och domare och anser att den som gör sig skyldig till brott på sådana grunder är särskilt hänsynslös.

Förutom att rättsväsendet måste kunna identifiera och hantera hedersrelaterade motiv finns det all anledning att föra en bred politisk diskussion om sådana frågor och det är precis vad som kommer att ske under ett antal dagar med början om drygt en vecka. Jag kommer också att medverka i dessa aktiviteter.

Konsekvenserna av Riksdagens brytpunktsbeslut

Den Socialdemokrat som trodde att det var en bra idé att obstruera mot riksdagsordningen, och som kanske samtidigt saknar tillräcklig och mer grundläggande respekt för rättsregler, bör kanske börja fundera på om det var så klokt att Riksdagen under förra veckan fattade beslut om att stoppa höjningen av brytpunkten för den statliga inkomstskatten.

Efter att Konstitutionsutskottet (KU) hade prövat talmannens vägran att ställa proposition beträffande kravet på att fatta ett nytt beslut (utöver rambeslutet gällande budgeten) om höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt blev det - enligt min mening - uppenbart att frågan hade politiserats. Enligt min mening borde KU ha kommit fram till samma ställningstagande som talmannen hade gjort på grundval av den rättsutredning som hade genomförts.

Om den politiska majoriteten i KU hade kommit till ett annat och bättre ställningstagande som kunnat underbyggas juridiskt, hade riksdagordningen inte åsidosatts vid den votering som följde på det enligt min mening felaktiga ställningstagandet. Här kan nämnas att KU historskt sett har kommit till ett annat ställningstagande än talmannen endast vid ett tidigare tillfälle.

Själva riksdagsbeslutet går det inte att göra någonting åt. I andra länder skulle dock en sådan fråga som den som nu prövades av KU i många fall ha prövats i konstitutionsdomstol. I så fall hade enligt min mening utgången blivit en annan än i KU, närmare bestämt det som talmannens rättsutredning kom fram till. Jag har för egen del även svårt att säga att rättsläget skulle ha varit osäkert. I en domstol avgör man rättsfrågor genom att ta ställning och det ställningstagandet utmynnar i ett avgörande.

Det DN skriver om är vilken effekt riksdagsbeslutet kan få i förlängningen. Det är när konsekvenserna av riksdagsbeslutet blir aktuella i beskattningen för enskilda människor. Brytpunktshöjningen stoppades ju genom det nu aktuella riksdagsbeslutet, som bland annat enligt min mening strider mot riksdagsordningen (som nästan har grundlagsstatus). Den enskilde – som skulle ha fått en lägre skatt genom brytpunktshöjningen – skulle kunna hävda att skatten är för hög eftersom Riksdagen genom ett beslut som strider mot riksdagsordningen stoppat ett beslut om brytpunktshöjning.

Här kommer lagprövningsrätten in och det är i detta sammanhang också värdefullt att uppenbarhetsrekvisitet har avskaffats. I skattemålet skulle man kunna hävda att grunderna för beskattningen tillkommit på ett sätt som strider mot överordnad författning (riksdagsordningen). Det blir då (med hänvisning till min tidigare kommentar) fråga om konkret normkontroll och den enskilde kan få rätt i sitt eget mål. Ett avgörande i den riktningen skulle öppna upp för avgöranden i samma riktning för alla dem som skulle ha fått en fördel av en höjning av brytpunkten.

I ett sådant scenario som jag beskriver skulle kritiken mot det politiserade beslutet som KU:s majoritet fattade och mot Riksdagens beslut bli uppenbar. Om man ägnar sig åt kortsiktigt politiserande (läs S, MP, V och SD) gör man sig alltid själv och inte minst Sveriges befolkning en uppenbar otjänst. Det parti som troligen drabbas värst redan nu, när denna osäkerhet om den fortsatta utgången av Riksdagens brytpunktsbeslut har börjat diskuteras, är S.

Denna DN-artikel påvisar nog också vad Stefan Löfven har fått med sig i båten, som samtidigt forsätter att gunga betänkligt och som inte inte alls har kunnat läggas vid land efter brytpunktsbeslutet.

Lite fakta om polisens budget och antalet poliser

Alla människor i Sverige behöver känna trygghet. Rättstrygghet är en viktig del i detta. Om man råkar ut för brott kan man behöva få hjälp av polisen i något avseende och polisen ska kunna stå till förfogande oavsett var i Sverige behovet uppstår. Befolkningen i Sverige uppgick år 2012 till omkring 9,5 miljoner personer. Befolkningsökningen sedan 2006 har varit ungefär 400 000 personer.
                                                                                                      
Polisens budget för år 2013 uppgår till 20,5 miljarder kronor. Nivåhöjningen sedan 2006 ligger på 4,8 miljarder kronor. Polisens budgetandel av hela rättsväsendets budget är betydande. Rättsväsendets budget för 2013 uppgår till 39 miljarder kronor, vilket innebär en nivåhöjning uppgående till 10 miljarder kronor sedan 2006.

Tittar man sedan framåt föreslås polisen få ett budgetanslag uppgående till 21 miljarder kronor för 2014, vilket innebär en nivåhöjning med 5,3 miljarder kronor jämfört med 2006-års nivå.

                                                                                                                               
Rättsväsendet föreslås få ett budgetanslag uppgående till 40 miljarder kronor för 2014, vilket innebär en nivåhöjning sedan 2006 med 11 miljarder kronor.

Antalet poliser 2013 uppgår till 20 000, vilket är en ökning med 2 500 eller 17 procent sedan 2006. Sätter man det utökade antalet poliser i förhållande till befolkningsökningen är antalet 12 procent högre i dag jämfört med år 2006. Antalet civilanställda uppgår 2013 till 8 500, vilket är en ökning med 1 300 personer sedan år 2006.

 
Räknar man ökningen av årsarbetskrafter under tiden 2006-2012 så har antalet poliser ökat med 10 procent. Räknar man ihop poliser och civilanställda är ökningen av årsarbetskrafter 11 procent. Sätter man det ökade antalet polisarbetskrafter också mot befolkningsökningen i Sverige är den totala ökningen 6 procent.

Quick-fallen - en rättsskandal?

Nuvarande justitierådet och tidigare justitiekanslern Göran Lambertz har hållit på med en långtgående debatt med utgångspunkten att Quick-fallen inte utgör en rättsskandal. Jag har lite svårt att tillägna mig poängen i hans resonemang som i vissa delar är förenklat samtidigt som det i andra delar är onödigt tillkrånglat.

Inledningsvis kan man säga att skuldfrågan är ointressant i Quick-fallen om bevisningen inte räcker för fällande domar. Detta är fallet efter att åklagarna har lagt ned åtalen i resningsmålen efter att resning beviljats. Det finns enligt min mening under sådana omständigheter inte heller anledning att ifrågasätta vad åklagarna har gjort för bedömningar. Jag har för egen del inte anledning att ifrågasätta åklagarnas bedömningar inte minst på rent formell grund. Åklagarnas roll – i en rättsstat som vår – är sådan att det är de som har ansvaret för att driva åtal i syfte att personer som har begått brott ska fällas till ansvar för sina gärningar. Det finns i grunden en åtalsplikt som i och för sig kräver att en fällande dom kan förväntas. Samtidigt finns det - å andra sidan - ett särskilt straffstadgande i brottsbalken – obefogat åtal – som straffbelägger det fallet att åklagare väcker åtal utan att ha tillräcklig grund för åtalet.

När det gäller vilka som fälls och vilka som frias i domstol bör – för det första – följande framhållas: För att någon ska kunna fällas till ansvar i ett brottmål krävs att bevisningen uppnår sådan styrka att det är ställt utom rimligt tvivel att någon har gjort sig skyldig till det brott som åklagaren har preciserat i sitt gärningspåstående (eller med andra ord gärningsbeskrivning). I exempelvis ett mål där åtalet gäller mord ställs också krav på bevisningens robusthet. Detta innebär att bevisningen ska ha en viss omfattning och kvalitet. Detta kan exempelvis typiskt sätt inte kompenseras med erkännanden, i avsaknad av annan bevisning. Om det finns förutsättningar att fälla en tilltalad till ansvar kan man säga att åklagaren har styrkt att den tilltalade har gjort sig skyldig till det eller de brott åtalet omfattar.

För det andra: Om domstolen väljer att ogilla ett åtal, det vill säga att frikänna en tilltalad, kan detta innebära att bevisningen inte räcker och att man därför inte med tillräcklig säkerhet kan fastslå att en tilltalad har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Det kan också vara så att domstolen inte alls vet hur det förhåller sig eller att domstolen med säkerhet kan fastslå att den tilltalade inte har gjort sig skyldig till den gärning åklagaren har påstått. I samtliga fall ogillas som sagt åtalet och oskuldspresumtionen ska gälla. Att fortsätta diskussionen om någons skuld efter att åtal har ogillats eller lagts ned blir meningslöst och mycket märkligt (under förutsättning att avgörandet inte har överklagats).

För egen del kan jag nog påstå att om någon blir fälld för ett förhållandevis stort antal mord utan att det finns tillräcklig bevisning, vilket beträffande Quick-fallen har framkommit i efterhand, kan det nog sägas vara en rättsskandal i någon mening.

Det går inte heller att uttala sig om en domstols bevisvärdering om man inte själv har varit närvarande under huvudförhandlingen. Åtminstone jag själv brukar vara noggrann med att framhålla detta. Det är ju i anslutning till huvudförhandlingen som domstolen ska ta ställning till all bevisning i ett sammanhang (omedelbarhetsprincipen). Huruvida domstolen har beaktat all bevisning och gjort riktiga bedömningar kan man bara gissa sig till om man har läst domen. I domen redovisar en domstol de skäl som legat till grund för domstolens ställningstagande och genom att läsa domen kan man avgöra om domstolens resonemang hänger ihop och om det – med utgångspunkt från domen – verkar vara så att domstolen har dragit rätt slutsatser. Men som sagt detta är ju inte detsamma som att själv ha tagit del av all bevisning när den förebringades. Mot bakgrund av detta går det inte heller att med utgångspunkt enbart från domarna med tillräcklig säkerhet sluta sig till om domstolarna har haft skäl att döma för mord.

I efterhand framstår bevisningen i Quick-fallen som betänkligt tunn och mycket som sett dagens ljus framstår som kvasipsykologiserande resonemang även om de vuxit fram i vad som kan kallas – åtminstone i formell mening – en professionell kontext och därmed getts en trovärdig inramning.

Hur det mer säkert förhåller sig finns det skäl att avvakta med tanke på den utredning som regeringen har tillsatt.

Slutligen vill jag påstå att man inte kan säga att det finns ett systemfel i rättsväsendet eftersom Sture Bergwall trots att allt blivit frikänd från samtliga mord inom ramen för det tillgängliga regelverket. Vilka brister den tillsatta utredningen kan identifiera ser jag dock med intresse fram emot.