Torsdagen den 31 maj debatterade jag frågor om skuldsanering i riksdagens kammare. Jag har i ett tidigare blogginlägg redogjort för de viktigaste delarna i den debatten och i Civilutskottets betänkande. Här finns en länk till det blogginlägget.
Det är viktigt att se frågorna om skuldsanering i ett helhetsprespektiv. Anledningen till detta är att problembilden är komplex och att den tangerar ett antal olika intressen. Utredningen som ska undersöka hur situationen ser ut när det gäller överskuldsättning och orsakerna till
att människor hamnar i sådana situationer ska göra en bred analys. Utredaren ska också föreslå en mängd olika åtgärder på detaljnivå. Då är det rimligt
att utredaren i den andra utredningen, som gäller motsidan av detta och som ska
föreslå ändringar i lagstiftningen beträffande skuldsanering, har ett ganska
nära samarbete med den som gör kartläggningen av den rådande situationen.
Det är vad dessa två utredningar kan komma fram som blir avgörande för vilka lagändringar som kan bli aktuella. Det kan dock finnas vissa delar är enklare att lösa därför att det - exempelvis - finns material från
den tidigare insolvensutredningen. Av betydelse i sammanhanget är också att den ändring i skuldsaneringslagen som senast genomfördes,
och som innebär utökade möjligheter för näringsidkare att få skuldsanering, också måste beaktas i sammanhanget.
Att frågorna som har aktualiserats kring överskuldsättning och regelverket avseende skuldsanering måste utredas noggrannt är helt logiskt. Man måste kunna överblicka följdkonsekvenserna om man ändrar lagstiftningen på en viss punkt. Därför gäller det att hålla sig till ett helhetsperspektiv också när man tar ställning i enskilda frågor.
Det är naturligtvis ett starkt intresse att människor ska
komma ur en situation där de är hårt skuldsatta. Det är bra om människor "kan komma på
banan igen och kunna arbeta och bidra i positiv mening" i ett bredare samhällsperspektiv. Samtidigt finns det
en aspekt som gäller den allmänna betalningsmoralen och hur lätt det ska vara
att bli kvitt sina skulder. Dessa intressen måste balanseras på bästa sätt för att åstadkomma det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bästa resultat. Problemet med
skulder är att det alltid är någon som betalar i slutändan, och förhoppningsvis
är det rätt gäldenär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kloka synpunkter! Trots att skuldsaneringslagen ändrats flera gånger sedan den infördes och att praxis slipat av de vassa kanterna i tolkningen (om man nu undantar den olycksaliga HD-domen) så tycks berörda myndigheter och politiker fortfarande vara besvikna över att inte fler, t.ex. de s.k. evighetsgäldenärerna hos KFM, söker skuldsanering. Jag upplever att det finns en viss övertro hos myndigheter och politiker att själva lagändringen, t.ex. att omdefiniera ”överskådligt tid”, är lösningen på problemet. Ändringen kommer säkert ha inverkan på antalet som beviljas skuldsanering, men jag är tveksam till att det kommer resultera i den anstormning av nya sökande som man hoppas på. Så länge man inte försöker ta reda på vad det är som skulle motivera de som ”borde söka men inte söker” (vilka de nu är och hur man når dem) att ta steget. det Jag håller med dig att det är glädjande att det äntligen öppnats en dörr som ger möjlighet till att förstå hela bilden av överskuldsättningsproblematiken, inte enbart fokusera på skademinimering när den ekonomiska situationen gått över styr. Det vore tråkigt och skulle inte gagna någon om man genom att ha för bråttom slarvar bort möjligheten att förstå hela överskuldsättningsprocessen och vad som leder dit. Det optimala såväl för individen, för samhället och för kreditgivarna borde ju vara att förhindra att individen överhuvudtaget hamnar där.
SvaraRadera