Under
förra året besökte jag den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta och träffade då
socialarbetare och poliser. Vid ett senare tillfälle var socialarbetarna
och poliserna även på besök hos den moderata justitiekommittén i riksdagen. En
del av deras verklighetsbeskrivning handlar om hederliga människor, ofta med
annan etnisk bakgrund, som lever på gränsen till utanförskap men samtidigt är
hårt ansatta av den kriminalitet som finns i området där de bor.
Jag
har ju egen yrkeserfarenhet av sådana problem och vet därför
att unga kriminella på andra ställen så att säga ”inte kackar i eget bo”. På
den tiden kriminaliteten var högre eller kanske till och med betydligt högre i
Flemingsberg i Huddinge var utgångspunkten att man inte begår brott i sitt eget
område. Jag tyckte då att det var intressant att notera att busskurerna i
Flemingsberg aldrig var sönderslagna efter helgerna till skillnad från hur det var efter nästan
varje helg i Segeltorp.
Det
som skiljer Spånga/Tensta och Rinkeby från mina tidigare iakttagelser är just
detta att här begås brotten till mycket stor del lokalt inom det egna området.
Människor som bor i de aktuella förorterna – och som i många fall har flytt
från förtryck – utsätts för ett lokalt förtryck av de brottsverksamma kriminella
ungdomarna.
De utsatta behärskar i många fall inte det svenska språket bra, har
knappa inkomstförhållanden och har svårt att göra sig hörda. Dessa människors
utsatthet är därför i många avseenden större än för de allra flesta. Precis som
ledarskribenten antyder har jag uppfattningen att de flesta som bor i områden som är ansatta av kriminalitet inte alls står
i något motsatsförhållande till polisen utan tiger still av den anledningen att
de kanske utgår från att polisen inte kan lösa deras trygghetsproblem och - inte minst - att de särskilt av den anledningen
inte vill hamna i konflikt med de kriminella ungdomarna.
I
ledarartikeln sägs bland annat att när polisinsatser ”kritiseras gör man gärna en poäng av att det är
människor med invandrarbakgrund som drabbas oproportionerligt hårt av ökad
polisnärvaro. Men samma bakgrund återfinns hos de flesta brottsoffren. Det
verkligt stora sveket mot förorterna och deras invånare vore att lämna dem åt
sitt öde. Konflikten står mellan de få som lever kriminellt och de många som
vill vara i fred."
Just precis detta är även min poäng och slutsatsen efter att ha träffat socialarbetare och poliser i den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta.
Här finns en länk till Dagens Nyheters huvudledare.
Just precis detta är även min poäng och slutsatsen efter att ha träffat socialarbetare och poliser i den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar