tisdag 12 mars 2013

Myten om våldsmonopolet (1)

I många olika sammanhang nämns våldsmonopolet i anslutning till att man talar om polisen. Detta nämns i Centerpartiets förslag till idéprogram, det nämndes av Ali Esbati (V) under en interpellationsdebatt, gällande polisens utlänningskontroller, i riksdagen i dag och det har nämts i otaliga andra sammanhang.

Åter till frågan: Har polisen monopol på att använda våld? Svar: Nej!

Det räcker med att gå till reglerna i 24. kap brottsbalken för att kunna konstatera att rätten att använda våld kan tillkomma i stort sett vem som helst.

För och främst finns det rätt att använda våld i nödvärn (24 kap. 1 § brottsbalken). Våld som används i sådana situationer utgör brott bara om våldet med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt.

Nödvärnsrätt tillkommer alla människor. När frågan om det våld som har använts bedöms beaktar man bland annat angriparens och den angripnes egenskaper och förmåga, om angreppet kom plötsligt eller oväntat och därutöver de yttre omständigheter som förelåg när angreppet ägde rum.

Rätt till nödvärn föreligger mot
  • 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
  • 2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning (Det måste i detta fall vara fråga om ett återtagande av egendom på brottsplatsen eller efter det att gärningsmannen kontinuerligt förföljts från brottsplatsen. Dessutom måste det i den aktuella situationen vara tillåtet att återta egendomen.),
  • 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
  • 4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.
Rätten till nödvärn finns även för den som inte kände till att han eller hon befann sig i en nödvärnssituation. Dessutom är det så att om någon felaktigt tror sig handla i nödvärn (trots att det rent objektivt inte är en sådan situation) kan han eller hon helt gå fri från ansvar eller i vart fall inte dömas för ett uppsåtligt brott så länge man håller sig inom de gränser som gäller nödvärnsrätten rent objektivt. Ska någon i en sådan situation dömas för ett oaktsamhetsbrott måste det ha varit oaktsamt att tolka situationen som en nödvärnssituation.
 
Slutligen kan man framhålla att det inte finns någon nödvärnsrätt mot den som handlar i nödvärn.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar