Under tisdagens interpellationsdebatter behandlades frågan om försäkringsbolag bör beakta betalningsanmärkningar när premien ska bestämmas för en försäkringstagare. I den debatten ställde jag följande retoriska fråga (och utvecklade sedan svaret):
"Vad är en försäkring egentligen? Jo, det är ett sätt att fördela risker inom ett kollektiv av människor. Den riskfördelningen får inte ske så att någon eller några ska ge andra mer riskbenägna personer frikort när det gäller skador. Premieberäkningen måste därför i någon rimlig mån återspegla den risk som föreligger för att försäkringsfall ska inträffa i det enskilda fallet. Jag har svårt att se att det skulle vara helt grundlöst att också se till betalningsanmärkningar som en omständighet vid premiebestämningen, framför allt om det rör sig om personer med många och återkommande betalningsanmärkningar."
Jag var också lite frågande till de uppgifter som lades till grund för den aktuella (v)-interpellationen, vilket möjligen var orsaken till att interpellanten började sitt andra anförande på följande sätt (kursiveringen har jag gjort):
"Fru talman! Jag fick en fråga från en tidning, vanligt förekommande här i riksdagen, om vad jag önskade min politiske motståndare i julklapp. Jag svarade att jag önskade insikt. Jag vill upprepa den önskan om insikt till Anti Avsan och insikt till Beatrice Ask. När jag ställer en fråga här i riksdagen så fabulerar jag inte."
En svårighet när det gäller debatter som bygger på olika påstådda faktiska förhållanden är att dessa förhållandena ofta är mycket osäkra. I det här fallet gavs i vart fall inte några ytterligare upplysningar om hur det förhöll sig. Jag började därför mitt andra anförande på följande sätt:
"Fru talman! Egon Frid upplyser oss om att vi bör ha insikt. Det gäller naturligtvis att ha insikt i olika frågor om man ska lösa samhällsproblem. Det handlar inte bara om insikt när det gäller påståenden om olika saker utan också hur det förhåller sig runt omkring. Jag hoppas att jag har bidragit till Egon Frids insikt i den här frågan...
Egon Frid påstår här att försäkringstagare diskrimineras. Det är ett påstående som kommer från någon och det bygger på en subjektiv uppfattning att det är så. Hur det i själva verket är i de fall som vi lägger till grund för dagens interpellationsdebatt vet jag fortfarande inte..."
fredag 14 december 2007
tisdag 11 december 2007
Interpellationsdebatter i dag
I dag har jag deltagit i tre interpellationsdebatter. Jag hade förberett mig för att delta i ytterligare någon debatt, men av olika skäl fick det räcka med tre debatter.
Den första interpellationen gällde "Höjda försäkringspremier vid betalningsanmärkning" och den interpellationen kan du hitta här. Den andra interpellationen gällde "Åtgärder mot sms-lån" och den tredje gällde "Onykterhet i trafiken". Dessa interpellationer återfinns här och här.
Interpellationen avseende "Onykterhet i trafiken" gällde till viss del sjöfylleri och var ställd av Thomas Bodström till justitieministern. I den debatten redogjorde jag för vår - moderaternas - inställning främst i frågan om införandet av en promillegräns för så kallat enkelt sjöfylleri. Thomas Bodström avstod från en andra omgång i debatten trots att jag flera gånger nämnde den tidigare (socialdemokratiska) regeringens ställningstaganden och hantering av frågan.
Den första interpellationen gällde "Höjda försäkringspremier vid betalningsanmärkning" och den interpellationen kan du hitta här. Den andra interpellationen gällde "Åtgärder mot sms-lån" och den tredje gällde "Onykterhet i trafiken". Dessa interpellationer återfinns här och här.
Interpellationen avseende "Onykterhet i trafiken" gällde till viss del sjöfylleri och var ställd av Thomas Bodström till justitieministern. I den debatten redogjorde jag för vår - moderaternas - inställning främst i frågan om införandet av en promillegräns för så kallat enkelt sjöfylleri. Thomas Bodström avstod från en andra omgång i debatten trots att jag flera gånger nämnde den tidigare (socialdemokratiska) regeringens ställningstaganden och hantering av frågan.
söndag 9 december 2007
Gemensam vårdnad eller samarbetssvårigheter
I 6 kap. 5 § föräldrabalken står det bland annat följande: Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten besluta att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.
Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.
I ett antal TV-program och i andra sammanhang har det på senare tid förts på tal att pappor diskrimineras på grund av den aktuella regeln. Det har påståtts att antalet domar där domstol dömer till gemensam vårdnad har minskat efter det att lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2006. I går såg jag programmet "Fördel mamma" som sändes på SVT 24 med början kl. 21.10 och jag blev faktiskt lite förvånad över uppgiften om att antalet fall där det döms till gemensam vårdnad skulle ha minskat så pass mycket. En länk till programmet finns här.
I egenskap av domare har jag känt ett starkt engagemang i mål som har gällt frågor om vårdnad, boende och umgänge. Sådana mål handlar egentligen inte så mycket om juridik utan om mänskliga relationer och kontakter, eller rättare sagt ofta om oviljan snarare än förmågan att som vuxen förälder klara sådana relationer och kontakter med den andre föräldern. Det är naturligtvis alltid barnets bästa som ska stå i centrum och enligt min mening är det bästa för barnet två föräldrar som tar sitt föräldraansvar efter bästa förmåga. Man får aldrig glömma att barnet inte har kunnat välja sina föräldrar. Det finns därför inte någon större poäng med argument om att en av dem skulle vara så mycket bättre än den andre och att den andre skulle vara så mycket sämre. Nej utgångspunkten måste naturligtvis vara att varje förälder bidrar efter bästa förmåga. I detta sammanhang bör det nämnas att sådant som missbruk, kriminalitet och psykisk sjukdom naturligtvis gör att frågeställningarna blir annorlunda. I sådana fall kan det vara bäst för barnet att inte alls behöva träffa en förälder som har sådana problem.
En annan sak är att rättegångsbalkens tvistemålsregler typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att parterna, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då - om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats - ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet. Att det förekommer falska påståenden om sexuella övergrepp och annat är inte någon hemlighet. Sådant är naturligtvis helt förkastligt och går ytterst alltid ut över barnet. Det förekommer även konstruerade samarbetssvårigheter som måste skiljas från mer substantiella svårigheter att samarbeta. När det gäller denna typ av problem handlar det nog så mycket mer om varje förälders förhållningssätt till den andre föräldern än något annat. Man får aldrig glömma den gamla devisen: "Du kan aldrig ändra på någon annan, men du kan ändra dig själv". Om två föräldrar som har kritik mot varandra tar fasta på detta är problemen oftast lösta.
Efter en separation finns det alltid ett starkt intresse av att föräldrarna faktiskt bemödar sig om att kunna samarbeta kring barnet eller barnen. Det kommer att inträffa glada och positiva saker i varje barns liv och det är till stor fördel om barnet känner att båda föräldrarna kan ta del i detta. Det kan å andra sidan tyvärr också inträffa sådant som är tragiskt eller i vart fall mindre positivt. Att i sådan situationer ha ställts åt sidan som förälder är djupt tragiskt för föräldern men också för barnet.
Jag har ofta framhållit för föräldrar att ansvaret för att ge barn en god uppväxt, trots att man har separerat, bara kan tas av föräldrarna själva. Det spelar egentligen ingen roll vad domstolen dömer till om föräldrarna inte klarar av att hantera vardagen själv. Det är nog också så att den verkliga domen kommer den dagen då barnet eller barnen är så pass stora att de själva kan värdera om föräldrarna tog sitt ansvar under barndomsåren. Den domen kommer att vila tyngst på den förälder som målade upp en felaktig bild av den andre föräldern eller satte sitt eget hämndbegär - eller vad det nu kunde vara - före barnets intresse av en "nära och god kontakt" med båda sina föräldrar. Det finns ett starkt intresse av att föräldrarna i mål om vårdnad, boende och umgänge träffar en samförståndsöverenskommelse som får ligga till grund för tingsrättens dom. Detta får ses som ett första steg mot ett ökat och mer konstruktivt ansvarstagande från båda föräldrarnas sida med barnets bästa i fokus.
Även om det är svårt för många föräldrar att samarbeta måste målsättningen vara att få dem att lyfta blicken och sätta barnets bästa före egna intressen, känslor och ryggmärgsreaktioner.
Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.
I ett antal TV-program och i andra sammanhang har det på senare tid förts på tal att pappor diskrimineras på grund av den aktuella regeln. Det har påståtts att antalet domar där domstol dömer till gemensam vårdnad har minskat efter det att lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2006. I går såg jag programmet "Fördel mamma" som sändes på SVT 24 med början kl. 21.10 och jag blev faktiskt lite förvånad över uppgiften om att antalet fall där det döms till gemensam vårdnad skulle ha minskat så pass mycket. En länk till programmet finns här.
I egenskap av domare har jag känt ett starkt engagemang i mål som har gällt frågor om vårdnad, boende och umgänge. Sådana mål handlar egentligen inte så mycket om juridik utan om mänskliga relationer och kontakter, eller rättare sagt ofta om oviljan snarare än förmågan att som vuxen förälder klara sådana relationer och kontakter med den andre föräldern. Det är naturligtvis alltid barnets bästa som ska stå i centrum och enligt min mening är det bästa för barnet två föräldrar som tar sitt föräldraansvar efter bästa förmåga. Man får aldrig glömma att barnet inte har kunnat välja sina föräldrar. Det finns därför inte någon större poäng med argument om att en av dem skulle vara så mycket bättre än den andre och att den andre skulle vara så mycket sämre. Nej utgångspunkten måste naturligtvis vara att varje förälder bidrar efter bästa förmåga. I detta sammanhang bör det nämnas att sådant som missbruk, kriminalitet och psykisk sjukdom naturligtvis gör att frågeställningarna blir annorlunda. I sådana fall kan det vara bäst för barnet att inte alls behöva träffa en förälder som har sådana problem.
En annan sak är att rättegångsbalkens tvistemålsregler typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att parterna, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då - om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats - ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet. Att det förekommer falska påståenden om sexuella övergrepp och annat är inte någon hemlighet. Sådant är naturligtvis helt förkastligt och går ytterst alltid ut över barnet. Det förekommer även konstruerade samarbetssvårigheter som måste skiljas från mer substantiella svårigheter att samarbeta. När det gäller denna typ av problem handlar det nog så mycket mer om varje förälders förhållningssätt till den andre föräldern än något annat. Man får aldrig glömma den gamla devisen: "Du kan aldrig ändra på någon annan, men du kan ändra dig själv". Om två föräldrar som har kritik mot varandra tar fasta på detta är problemen oftast lösta.
Efter en separation finns det alltid ett starkt intresse av att föräldrarna faktiskt bemödar sig om att kunna samarbeta kring barnet eller barnen. Det kommer att inträffa glada och positiva saker i varje barns liv och det är till stor fördel om barnet känner att båda föräldrarna kan ta del i detta. Det kan å andra sidan tyvärr också inträffa sådant som är tragiskt eller i vart fall mindre positivt. Att i sådan situationer ha ställts åt sidan som förälder är djupt tragiskt för föräldern men också för barnet.
Jag har ofta framhållit för föräldrar att ansvaret för att ge barn en god uppväxt, trots att man har separerat, bara kan tas av föräldrarna själva. Det spelar egentligen ingen roll vad domstolen dömer till om föräldrarna inte klarar av att hantera vardagen själv. Det är nog också så att den verkliga domen kommer den dagen då barnet eller barnen är så pass stora att de själva kan värdera om föräldrarna tog sitt ansvar under barndomsåren. Den domen kommer att vila tyngst på den förälder som målade upp en felaktig bild av den andre föräldern eller satte sitt eget hämndbegär - eller vad det nu kunde vara - före barnets intresse av en "nära och god kontakt" med båda sina föräldrar. Det finns ett starkt intresse av att föräldrarna i mål om vårdnad, boende och umgänge träffar en samförståndsöverenskommelse som får ligga till grund för tingsrättens dom. Detta får ses som ett första steg mot ett ökat och mer konstruktivt ansvarstagande från båda föräldrarnas sida med barnets bästa i fokus.
Även om det är svårt för många föräldrar att samarbeta måste målsättningen vara att få dem att lyfta blicken och sätta barnets bästa före egna intressen, känslor och ryggmärgsreaktioner.
lördag 8 december 2007
Förenklingar i plan- och bygglagen
Riksdagen beslutade i onsdags (den 5 december) om förenklingar i plan- och bygglagen som leder till större frihet för enskilda fastighetsägare.
De nya reglerna innebär att den sammanlagda ytan för friggebodar ökas från 10 till 15 kvadratmeter och för skärmtak till 15 kvadratmeter utan att detta kräver bygglov. Utan bygglov får man också anordna uteplatser med mur eller plank om högst 1,8 meter. Bygglov krävs inte heller för att byta färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial på en byggnad om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Förutsättningarna för tidsbegränsade bygglov förtydligas och det blir möjligt att i en detaljplan villkora ett bygglov med förbehållet att en förekommande markförorening först har avhjälpts. Dessutom kan vissa byggnadsåtgärder upprepas årligen utan ny bygglovsansökan. Sanktionsavgifterna höjs och en möjlighet för miljöorganisationer att överklaga vissa beslut om detaljplaner införs. Lagändringarna kommer att träda i kraft den 1 januari 2008.
Läs mer i civilutskottets betänkande (2007/08: CU3) och i propositionen Ett första steg för en enklare plan- och bygglag (prop. 2006/07:122).
De nya reglerna innebär att den sammanlagda ytan för friggebodar ökas från 10 till 15 kvadratmeter och för skärmtak till 15 kvadratmeter utan att detta kräver bygglov. Utan bygglov får man också anordna uteplatser med mur eller plank om högst 1,8 meter. Bygglov krävs inte heller för att byta färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial på en byggnad om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Förutsättningarna för tidsbegränsade bygglov förtydligas och det blir möjligt att i en detaljplan villkora ett bygglov med förbehållet att en förekommande markförorening först har avhjälpts. Dessutom kan vissa byggnadsåtgärder upprepas årligen utan ny bygglovsansökan. Sanktionsavgifterna höjs och en möjlighet för miljöorganisationer att överklaga vissa beslut om detaljplaner införs. Lagändringarna kommer att träda i kraft den 1 januari 2008.
Läs mer i civilutskottets betänkande (2007/08: CU3) och i propositionen Ett första steg för en enklare plan- och bygglag (prop. 2006/07:122).
Regeringen kommer att återkomma med fler propositioner som gäller fortsatta förbättringar i plan- och bygglagen. En pågående utredning undersöker möjligheterna att ytterligare förenkla och förtydliga de regler som styr den fysiska planeringen och vissa byggrelaterade frågor i plan- och bygglagstiftningen. Utredaren ska bland annat undersöka möjligheterna att förenkla förfarandet vid detaljplanläggning, att införa en initiativrätt till detaljplanläggning och att förkorta tiden för kommunernas handläggning av planärenden. Av stor betydelse för uppdraget är också att de bestämmelser som påverkar byggsektorn utformas så att en god konkurrens främjas i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2008. Här finns direktiven till utredaren.
Bilden visar kvarteret Pelaren i Skogås, Huddinge kommun, hösten 2006. Ett av Huge Fastigheter AB:s projekt.
Här är ytterligare tre bilder från samma område tagna i juli 2007. Lägenheterna är hyresrätter. Jag är ordförande i bolagets styrelse.
fredag 7 december 2007
Bedrövligt och ynkligt Thomas Bodström!
Det är bedrövligt och ynkligt att Thomas Bodström skyller sin felrekrytering av rikspolischef på Beatrice Ask.
Vad är det Thomas Bodström menar egentligen? Borde den nuvarande justitieministern ha ändrat Stefan Strömbergs personlighet under de senaste veckorna då Strömbergs problem med sitt ledarskap och polisorganisationen blev akut? Nej, det är naturligtvis Thomas Bodström som bär det fulla ansvaret för felrekryteringen och för att Stefan Strömberg inte har haft förmågan att kunna leda svensk polis.
Jag vet i egenskap av domare precis vad som har varit problemet med Stefan Strömbergs ledarskap under hans tid som generaldirektör för Domstolsverket. Kritiken som nu har förts fram från poliser på olika håll i Sverige överstämmer i det närmaste helt med den kritik som tidigare fanns inom domstolsväsendet. Jag kunde också förutsäga vilka problem som skulle möta Stefan Strömberg inom polisen. Dessutom vet jag - inte minst i egenskap av tidigare polis - hur mycket som krävs för att reta upp en i grunden mycket lojal yrkeskår till den milda grad att tre eninga polischefsstyrelser ställer sig bakom en artikel på DN-debatt där kritiken framförs helt öppet.
Stefan Strömbergs utspel om "ett svenskt FBI" får nog i ljuset av de senaste veckornas turbulens närmast ses som ett försök att skapa något som han kunde styra och kontrollera bättre än den organisation som inte längre kände förtroende för honom.
Av en händelse satt jag och berättade för en riksdagskollega under en lunch för en tid sedan
hur ett möte mellan domarna på Stockholms tingsrätt och Stefan Strömberg avlöpte. Av mötestiden som var avsatt till en timme använde Stefan Strömberg ganska precis 55 minuter till ett entonigt och monotont mässande. Min berättelse finns återgiven här under rubriken "Språkförbistring i riksdagen".
Vad är det Thomas Bodström menar egentligen? Borde den nuvarande justitieministern ha ändrat Stefan Strömbergs personlighet under de senaste veckorna då Strömbergs problem med sitt ledarskap och polisorganisationen blev akut? Nej, det är naturligtvis Thomas Bodström som bär det fulla ansvaret för felrekryteringen och för att Stefan Strömberg inte har haft förmågan att kunna leda svensk polis.
Jag vet i egenskap av domare precis vad som har varit problemet med Stefan Strömbergs ledarskap under hans tid som generaldirektör för Domstolsverket. Kritiken som nu har förts fram från poliser på olika håll i Sverige överstämmer i det närmaste helt med den kritik som tidigare fanns inom domstolsväsendet. Jag kunde också förutsäga vilka problem som skulle möta Stefan Strömberg inom polisen. Dessutom vet jag - inte minst i egenskap av tidigare polis - hur mycket som krävs för att reta upp en i grunden mycket lojal yrkeskår till den milda grad att tre eninga polischefsstyrelser ställer sig bakom en artikel på DN-debatt där kritiken framförs helt öppet.
Stefan Strömbergs utspel om "ett svenskt FBI" får nog i ljuset av de senaste veckornas turbulens närmast ses som ett försök att skapa något som han kunde styra och kontrollera bättre än den organisation som inte längre kände förtroende för honom.
Av en händelse satt jag och berättade för en riksdagskollega under en lunch för en tid sedan
hur ett möte mellan domarna på Stockholms tingsrätt och Stefan Strömberg avlöpte. Av mötestiden som var avsatt till en timme använde Stefan Strömberg ganska precis 55 minuter till ett entonigt och monotont mässande. Min berättelse finns återgiven här under rubriken "Språkförbistring i riksdagen".
torsdag 6 december 2007
Straffet för mord
Straffnivåutredningen som tillsattes våren 2007 har med förtur sett över straffskalan för mord. Utredningen har nu föreslagit att straffet för mord ska vara fängelse i minst 10 år och högst 18 år eller på livstid. Förslaget innebär att högre tidsbestämda straff än i dag ska kunna dömas ut för mord.
Med utredningens förslag är det möjligt att mäta ut straff som bättre svarar mot hur allvarligt brottet är i det enskilda fallet. Man anger att avsikten är att hela straffskalan ska användas. Fängelse på livstid ska dömas ut i de allvarligaste fallen av mord, där fängelse 18 år inte är tillräckligt.
Den nuvarande straffskalan för mord innehåller endast två alternativ, fängelse i 10 år eller på livstid. Livstids fängelse motsvarar numera fängelse 18 år eller mer. Avståndet mellan de två stegen i straffskalan är således stort.
Jag har inte analyserat utredningens förslag ännu men spontant känns det inte tillräckligt. Jag menar nog att utgångspunkten bör vara att normalstraffet för mord ska vara fängelse på livstid vilket jag och min civilutskottskollega Andreas Norlén har förslagit i vår motion om livstidsstraff för mord.
Våra utgångspunkter har formaliserats i vårt förslag till riksdagsbeslut på följande sätt:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om livstids fängelse som normalstraffet för mord.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett längre tidsbestämt straff för mord om det finns skäl att döma till annan påföljd än fängelse på livstid.
Motiveringen i anslutning till punkt 2 ser ut på följande sätt:
Det bör finnas kvar en möjlighet att utdöma tidsbestämda straff för mord, men den möjligheten bör kunna komma i fråga om det föreligger förmildrande omständigheter, trots att gärningen inte är att bedöma som dråp. Ett sådant tidsbestämt straff bör rimligen kunna vara längre än dagens tio år. Med utgångspunkt från nu gällande nådepraxis bör ett sådant tidsbestämt straff kunna bestämmas i spannet från fängelse i tio år till den tid som i praktiken har utgjort livstids fängelse (18–25 år). De närmare förutsättningarna för ett sådant tidsbestämt straff bör av naturliga skäl bli föremål för utredning.
Med utredningens förslag är det möjligt att mäta ut straff som bättre svarar mot hur allvarligt brottet är i det enskilda fallet. Man anger att avsikten är att hela straffskalan ska användas. Fängelse på livstid ska dömas ut i de allvarligaste fallen av mord, där fängelse 18 år inte är tillräckligt.
Den nuvarande straffskalan för mord innehåller endast två alternativ, fängelse i 10 år eller på livstid. Livstids fängelse motsvarar numera fängelse 18 år eller mer. Avståndet mellan de två stegen i straffskalan är således stort.
Jag har inte analyserat utredningens förslag ännu men spontant känns det inte tillräckligt. Jag menar nog att utgångspunkten bör vara att normalstraffet för mord ska vara fängelse på livstid vilket jag och min civilutskottskollega Andreas Norlén har förslagit i vår motion om livstidsstraff för mord.
Våra utgångspunkter har formaliserats i vårt förslag till riksdagsbeslut på följande sätt:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om livstids fängelse som normalstraffet för mord.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett längre tidsbestämt straff för mord om det finns skäl att döma till annan påföljd än fängelse på livstid.
Motiveringen i anslutning till punkt 2 ser ut på följande sätt:
Det bör finnas kvar en möjlighet att utdöma tidsbestämda straff för mord, men den möjligheten bör kunna komma i fråga om det föreligger förmildrande omständigheter, trots att gärningen inte är att bedöma som dråp. Ett sådant tidsbestämt straff bör rimligen kunna vara längre än dagens tio år. Med utgångspunkt från nu gällande nådepraxis bör ett sådant tidsbestämt straff kunna bestämmas i spannet från fängelse i tio år till den tid som i praktiken har utgjort livstids fängelse (18–25 år). De närmare förutsättningarna för ett sådant tidsbestämt straff bör av naturliga skäl bli föremål för utredning.
onsdag 5 december 2007
Rättspolitik är inte bara frågor om brott och straff
En välfungerande dömande verksamhet med hög kvalitet och självständiga domstolar är någonting som är fundamentalt i en rättsstat. Att moderna domstolar mer och mer kommer att präglas av specialisering inom olika rättsområden är en del av en naturlig utveckling. Denna utveckling står nog tyvärr i viss mån i ett motsatsförhållande till allmänhetens önskemål - främst utanför storstadsområdena - om att inte behöva åka för långt för att komma till en domstol. Här gäller det att finna en lämplig avvägning mellan dessa intressen så att kompetenskraven kan klaras samtidigt som både fysiska och juridiska personer ska kunna få tvister prövade snabbt, enkelt och utan att företa några längre resor. Jag tror inte att man ska underskatta betydelsen för det lokala näringslivet med en effektiv och lätt tillgänglig tvistemålshandläggning.
Jag har i min motion om oberoende domstolar pekat på att diskussionen ofta i allt för hög grad handlar om brott och straff. Så som debatten oftast förs ligger det nära till hands att de allmänna domstolarna uppfattas mer som en brottsbekämpande funktion, inplacerad mellan åklagarväsendet och kriminalvården, i stället för en väsentlig del av den rättsstatens kärna som de faktiskt utgör. I diskussionen rörande de allmänna domstolarna glöms ofta den omfattande hanteringen av tvistemål, särskilda måltyper av olika kategorier och domstolsärenden bort.
Vi har i civilutskottet vid några tillfällen diskuterat domstolarnas förutsättningar att handlägga tvistemål. Det handlar ju ytterst om tillämpningen de regelverk som ligger inom civilutskottets beredningsområde. Jag har naturligtvis drivit på för att vi ska belysa denna ofta bortglömda del av rättsskipningen och lämnat förslag på vad som bör granskas. Resultatet är att ett enigt utskott har fattat följande beslut om ett granskningsförslag till Riksrevisionen. Här finns protokollet och här nedan ser du det aktuella beslutet:
"Utskottet föreslog att till Riksrevisorerna föreslå en granskning av om domstolsväsendet har organiserats, dimensionerats och finansierats på ett sådant sätt att domstolarna långsiktigt kan klara sina uppgifter när det gäller civilrättsliga tvister. Människors rättsliga trygghet och säkerhet är nämligen, enligt utskottets mening, inte bara en fråga om att förebygga och beivra brottslighet. En annan sida, om inte lika uppmärksammad, är fysiska och juridiska personers rätt att i rimlig tid få civilrättsliga tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade i våra domstolar. Den föreslagna granskningen bör, anser utskottet, fokusera särskilt på vilken förmåga domstolarna har att kunna hantera variationer i mål- och ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet i dömandet och utan att göra avkall på enskildas möjligheter att få sin sak prövad inom rimlig tid."
Jag har i min motion om oberoende domstolar pekat på att diskussionen ofta i allt för hög grad handlar om brott och straff. Så som debatten oftast förs ligger det nära till hands att de allmänna domstolarna uppfattas mer som en brottsbekämpande funktion, inplacerad mellan åklagarväsendet och kriminalvården, i stället för en väsentlig del av den rättsstatens kärna som de faktiskt utgör. I diskussionen rörande de allmänna domstolarna glöms ofta den omfattande hanteringen av tvistemål, särskilda måltyper av olika kategorier och domstolsärenden bort.
Vi har i civilutskottet vid några tillfällen diskuterat domstolarnas förutsättningar att handlägga tvistemål. Det handlar ju ytterst om tillämpningen de regelverk som ligger inom civilutskottets beredningsområde. Jag har naturligtvis drivit på för att vi ska belysa denna ofta bortglömda del av rättsskipningen och lämnat förslag på vad som bör granskas. Resultatet är att ett enigt utskott har fattat följande beslut om ett granskningsförslag till Riksrevisionen. Här finns protokollet och här nedan ser du det aktuella beslutet:
"Utskottet föreslog att till Riksrevisorerna föreslå en granskning av om domstolsväsendet har organiserats, dimensionerats och finansierats på ett sådant sätt att domstolarna långsiktigt kan klara sina uppgifter när det gäller civilrättsliga tvister. Människors rättsliga trygghet och säkerhet är nämligen, enligt utskottets mening, inte bara en fråga om att förebygga och beivra brottslighet. En annan sida, om inte lika uppmärksammad, är fysiska och juridiska personers rätt att i rimlig tid få civilrättsliga tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade i våra domstolar. Den föreslagna granskningen bör, anser utskottet, fokusera särskilt på vilken förmåga domstolarna har att kunna hantera variationer i mål- och ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet i dömandet och utan att göra avkall på enskildas möjligheter att få sin sak prövad inom rimlig tid."
tisdag 4 december 2007
Utmätningsfrågor
Jag har i några tidigare blogginlägg berört olika utmätningsningsfrågor. En sådan fråga debatterade jag även i kammaren, närmare bestämt en fråga som berörde skillnaden mellan underhållsbidrag och underhållsstöd i utmätningsordningen. Från och med den 1 januari 2005 jämställdes fordringar avseende utgivet underhållsstöd med andra statliga fordringar.
Jag har även skrivit om överskuldsattas situation i Finland och hur den typen av frågor hanteras av Garanti-Stiftelsen där. I anslutning härtill har jag fått synpunkter. Nämligen följande:
"Beträffande Finland vill jag påpeka en intressant skillnad när det kommer till utsökning. I Finland är det nämligen förbjudet att mäta ut underhållet till barnet, eftersom detta skall gå till just barnet. I Sverige däremot mäts det ut precis som andra inkomster. I detta sammanhang görs det ingen skillnad på om underhållet erhålls som underhållsstöd eller underhållsbidrag. Det finns säkert argument för det ena eller det andra, men det är en intressant skillnad även om man låter bli att värdera vilket som skall anses vara bäst eller mest riktigt."
Jag kommer att kommentera detta inlägg de närmaste dagarna och då även belysa varför den svenska ordningen ser ut som den gör, försöka värdera om den ordningen är bra eller om det finns argument för andra synsätt.
Jag har även skrivit om överskuldsattas situation i Finland och hur den typen av frågor hanteras av Garanti-Stiftelsen där. I anslutning härtill har jag fått synpunkter. Nämligen följande:
"Beträffande Finland vill jag påpeka en intressant skillnad när det kommer till utsökning. I Finland är det nämligen förbjudet att mäta ut underhållet till barnet, eftersom detta skall gå till just barnet. I Sverige däremot mäts det ut precis som andra inkomster. I detta sammanhang görs det ingen skillnad på om underhållet erhålls som underhållsstöd eller underhållsbidrag. Det finns säkert argument för det ena eller det andra, men det är en intressant skillnad även om man låter bli att värdera vilket som skall anses vara bäst eller mest riktigt."
Jag kommer att kommentera detta inlägg de närmaste dagarna och då även belysa varför den svenska ordningen ser ut som den gör, försöka värdera om den ordningen är bra eller om det finns argument för andra synsätt.
måndag 3 december 2007
Konsumentfrågor inom EU
I dag har jag träffat komissionären Meglena Kuneva som är ansvarig för konsumentfrågorna inom EU. Hennes första möte under sitt Sverigebesök ägde rum i civilutskottets sessionssal med ledamöter från civilutskottet.
Meglena Kunevas besök hos civilutskottet. Längst till vänster står jag, därefter följer Carina Moberg (s), Meglena Kuneva, Christopher Ödmann (mp) - skymd, Eva Sonidsson (s), Hillevi Larsson (s), Katarina Brännström (m) och Lars Tysklind (fp)
Meglena Kuneva kommer från Bulgarien, är jurist och har studerat - förutom i Bulgarien - i USA, Finland och Storbritannien. Hon har arbetat som biträdande professor i jurdik vid flera bulgariska universitet och varit rådgivare till Bulgariens regering. DN:s ekonomisidor hade en artikel om henne så sent som den 26 november i år. Här finns den artiekeln.
Meglena Kuneva framhöll att stark ekonomisk tillväxt och en stark inre marknad är sådant som främjar konsumenterna i Europa. Ett problem som hon såg var att samordna 27 EU-länders konsumentregelverk. Situationen i dag är att vi har 27 mindre marknader för konsumenter och inte en gemensam marknad i hela Europa. Många - för att inte säga de allra flesta EU-länder - anser att de själva har de bästa konsumentskyddsregelerna inom gemenskapen. Risken med ett sådant synsätt är naturligtvis att man inte är tillräckligt öppen för goda exempel från andra håll utan blir sig själv nog. Megelena Kuneva framhöll särskilt Spanien, Portugal, Belgien och Frankrike om länder med bra regler på konsumentskyddsområdet men berömde även Sverige för att ha varit först i världen med att ta ansvar för hållbar utveckling.
Hon ansåg att Sverige är ett föregångsland när det gäller "sustainable consumtion" och "consumer behavior". Samtidigt var hon noga med att framhålla att ansvaret inte i för hög grad ska läggas på konsumenternas axlar utan att det nog finns stark anledning att fästa uppmärksamheten på tillverkningsledet i stället. Någonting som därför nu är på väg fram inom EU är en "sustainable production action plan".
Meglena Kuneva gav ett engagerat och påläst intryck och av hennes svar på allehanda frågor framgick att hon står för ett synsätt som mycket väl överensstämmer med den syn på konsumentpolitiken som vi moderater och alliansregeringen har.
söndag 2 december 2007
Försvarsberedningen
Försvarsberedningen kommer att presentera sin omvärldsanalys den 4 december, men har redan fått ett nytt uppdrag. Sten Tolgfors har gett i uppdrag åt försvarsberedningen att analysera, konsekvensbeskriva och att lämna förslag på försvarets inriktning för framtiden. Försvarsberedningens nya analys ska redovisas senast den 13 juni 2008 och innehålla avvägningar om insatsförsvarets förmågor och tillgänglighet och förslag till, och konsekvenser av, fortsatt utveckling av militära bi- och multilaterala samarbeten, exempelvis inom Norden och Östersjöregionen, såväl i operativt hänseende som i fråga om utbildning, logistik och annat. Analysen ska förhoppningsvis kunna utgöra ett underlag för en proposition (hösten 2008) om en ny och fördjupad inriktning av försvarspolitiken.
Det är naturligtvis för tidigt att ta ställning till om försvarsberedningen lyckas presentera en högkvalitativ och tillräckligt verklighetsförankrad omvärldsanalys, men däremot känner jag en viss oro över det nya uppdraget.
Vad som borde stå helt klart är att vi nu - ganska snart - måste bestämma oss för vilken väg vi ska gå om omvärldssituationen skulle förändras. Om orosmolnen återigen skulle hopas på himlen duger det inte att hamna i beslutsvånda. Med det försvar vi har kvar efter 2004-års försvarsbeslut har vi i den situationen - som jag ser det - bara två vägar att välja mellan. Antingen en kraftig och kostsam upprustning av vårt eget försvar eller - i likhet med i stort sett samtliga EU:s medlemsländer - en anslutning till NATO.
Sverige har haft tur och klarat sig tidigare. Efter första världskriget rustade vi ned och hade inte en rimlig möjlighet att klara den erforderliga återtagningstiden när orosmolnen hopade sig på himlen den gången. Utvecklingen i Ryssland kan knappast ses som positiv även om det för närvarande inte föreligger något militärt hot därifrån. Men det börjar bli dags att bestämma inriktningen för framtiden. Under alla förhållanden och även om Sverige på sikt skulle ansluta sig till NATO kan vår nationella försvarsförmåga inte tillåtas att bli alltför låg.
Det är naturligtvis för tidigt att ta ställning till om försvarsberedningen lyckas presentera en högkvalitativ och tillräckligt verklighetsförankrad omvärldsanalys, men däremot känner jag en viss oro över det nya uppdraget.
Vad som borde stå helt klart är att vi nu - ganska snart - måste bestämma oss för vilken väg vi ska gå om omvärldssituationen skulle förändras. Om orosmolnen återigen skulle hopas på himlen duger det inte att hamna i beslutsvånda. Med det försvar vi har kvar efter 2004-års försvarsbeslut har vi i den situationen - som jag ser det - bara två vägar att välja mellan. Antingen en kraftig och kostsam upprustning av vårt eget försvar eller - i likhet med i stort sett samtliga EU:s medlemsländer - en anslutning till NATO.
Sverige har haft tur och klarat sig tidigare. Efter första världskriget rustade vi ned och hade inte en rimlig möjlighet att klara den erforderliga återtagningstiden när orosmolnen hopade sig på himlen den gången. Utvecklingen i Ryssland kan knappast ses som positiv även om det för närvarande inte föreligger något militärt hot därifrån. Men det börjar bli dags att bestämma inriktningen för framtiden. Under alla förhållanden och även om Sverige på sikt skulle ansluta sig till NATO kan vår nationella försvarsförmåga inte tillåtas att bli alltför låg.
onsdag 21 november 2007
Debatt om "hantering av underhållsstöd vid utmätning"
I går deltog jag i en interpellationsdebatt som gällde frågan om kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning. Frågan ställdes i en (v)-interpellation till justitieministern. Problematiken kände jag igen som en som en av frågeställningarna som tagits upp vid ett möte med Insolvens - föreningen för överskuldsatta.
Efter ändringar i utsökningsbalken (som trädde i kraft den 1 januari 2005) är återbetalningsskyldighet för underhållsstöd jämställt med andra statliga fordringar i den företrädesordning som gäller vid löneutmätning. Detta innebär att tillägg för underhållsbidrag kan göras till det av kronofogdemyndigheten bestämda normalbeloppet vid utmätning men - från och med den 1 januari 2005 - inte längre för underhållsstöd. Jag anser att detta är en fullt rimlig ordning.
I (v)-interpellationen framställdes det hela på följande sätt: "Denna olikhet i behandlingen mellan de olika bidragsformerna leder till orimliga konsekvenser för de föräldrar som betalar underhållsstöd och är föremål för utmätning." Vidare angavs i (v)-interpellationen: "Då normalbeloppet inte räcker till utgifter för underhållsstöd har den underhållsskyldige rätt att söka socialbidrag enligt socialtjänstlagen. Det är en synnerligen märklig ordning att kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos de finansbolag där de underhållsskyldiga har skulder."
Jag framhöll i debatten att jag har mycket svårt att se hur kommunala skattepengar kan gå till att "finansiera vinster hos finansbolagen" i en sådan situation. Här kan du läsa mitt första inlägg i debatten och här finns mitt andra inlägg.
Efter ändringar i utsökningsbalken (som trädde i kraft den 1 januari 2005) är återbetalningsskyldighet för underhållsstöd jämställt med andra statliga fordringar i den företrädesordning som gäller vid löneutmätning. Detta innebär att tillägg för underhållsbidrag kan göras till det av kronofogdemyndigheten bestämda normalbeloppet vid utmätning men - från och med den 1 januari 2005 - inte längre för underhållsstöd. Jag anser att detta är en fullt rimlig ordning.
I (v)-interpellationen framställdes det hela på följande sätt: "Denna olikhet i behandlingen mellan de olika bidragsformerna leder till orimliga konsekvenser för de föräldrar som betalar underhållsstöd och är föremål för utmätning." Vidare angavs i (v)-interpellationen: "Då normalbeloppet inte räcker till utgifter för underhållsstöd har den underhållsskyldige rätt att söka socialbidrag enligt socialtjänstlagen. Det är en synnerligen märklig ordning att kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos de finansbolag där de underhållsskyldiga har skulder."
Jag framhöll i debatten att jag har mycket svårt att se hur kommunala skattepengar kan gå till att "finansiera vinster hos finansbolagen" i en sådan situation. Här kan du läsa mitt första inlägg i debatten och här finns mitt andra inlägg.
måndag 19 november 2007
Trafik- och arbetsskador
I Finland bär försäkringsbolagen ansvaret för rehabiliteringen av trafikskadade, personer med arbetsskador och andra försäkringstagare som har råkat ut för olycksfall. För att kunna ta detta ansvar har försäkringsbranschen inrättat en organisation som - utan vinstsyfte - hanterar dessa frågor. Organisationen heter Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. (FBR) och grundades redan 1964.
FBR ägnar sig åt att bedöma rehabiliteringsbehov, upprätta rehabiliteringsprogram och ombesörja att sådana program genomförs. Man fokuserar på yrkesinriktad rehabilitering och rehabilitering som syftar till att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Förutsättningarna för FBR att ägna sig åt rehabilitering och vad som ska utgöra innehållet i sådan rehabilitering regleras i den finska lagstiftningen på området.
FBR:s uppdrag är till 1/3-del hänförliga till trafikförsäkringen och till 2/3-delar till olycksfallsförsäkringen, som också inbegriper arbetsskador och yrkessjukdomar. Den 31 december 2006 hade FBR mer än 1 900 pågående behandlingsuppdrag. Siffrorna i övrigt för 2006 är att det kom in mer än 1 000 nya uppdrag och att det gavs mer än 1 500 rekommendationer.
Vi i civilutskottet träffade FBR:s VD, rehabiliteringschef och en rehabiliteringskoordinator som berättade om verksamheten. Det framkom ingenting som tydde på att Finlands lösning skulle vara negativ i något avseende eller sämre än den ordning vi har i Sverige. Tvärtom fanns där ett tydligt intresse av att rehabiliteringen i det enskilda fallet skulle lyckas både i syfte att nedbringa kostnaderna och för att bygga en så gynnsam framtid som möjligt för den skadelidande.
Jag har svårt att se att sjukvården, försäkringskassan och andra aktörer i Sverige skulle ha haft samma drivkrafter. Nej, i Sverige har nog människor i många fall i stället "städats undan" genom förtidspensioneringar och försörjning genom sjukbidrag. Det är självklart att den som fick möjlighet att välja helst skulle ha varit oskadad. Men om nu olyckan skulle ha varit framme får man utgå från att den skadelidande vill bli så återställd (väl rehabiliterad) som över huvud taget är möjligt. Många olycksdrabbade människor hade säkerligen kunnat gå bättre öden till mötes med en annan ordning än den vi har - och framförallt med den tidigare socialdemokratiska regeringen hade - i Sverige.
FBR ägnar sig åt att bedöma rehabiliteringsbehov, upprätta rehabiliteringsprogram och ombesörja att sådana program genomförs. Man fokuserar på yrkesinriktad rehabilitering och rehabilitering som syftar till att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Förutsättningarna för FBR att ägna sig åt rehabilitering och vad som ska utgöra innehållet i sådan rehabilitering regleras i den finska lagstiftningen på området.
FBR:s uppdrag är till 1/3-del hänförliga till trafikförsäkringen och till 2/3-delar till olycksfallsförsäkringen, som också inbegriper arbetsskador och yrkessjukdomar. Den 31 december 2006 hade FBR mer än 1 900 pågående behandlingsuppdrag. Siffrorna i övrigt för 2006 är att det kom in mer än 1 000 nya uppdrag och att det gavs mer än 1 500 rekommendationer.
Vi i civilutskottet träffade FBR:s VD, rehabiliteringschef och en rehabiliteringskoordinator som berättade om verksamheten. Det framkom ingenting som tydde på att Finlands lösning skulle vara negativ i något avseende eller sämre än den ordning vi har i Sverige. Tvärtom fanns där ett tydligt intresse av att rehabiliteringen i det enskilda fallet skulle lyckas både i syfte att nedbringa kostnaderna och för att bygga en så gynnsam framtid som möjligt för den skadelidande.
Jag har svårt att se att sjukvården, försäkringskassan och andra aktörer i Sverige skulle ha haft samma drivkrafter. Nej, i Sverige har nog människor i många fall i stället "städats undan" genom förtidspensioneringar och försörjning genom sjukbidrag. Det är självklart att den som fick möjlighet att välja helst skulle ha varit oskadad. Men om nu olyckan skulle ha varit framme får man utgå från att den skadelidande vill bli så återställd (väl rehabiliterad) som över huvud taget är möjligt. Många olycksdrabbade människor hade säkerligen kunnat gå bättre öden till mötes med en annan ordning än den vi har - och framförallt med den tidigare socialdemokratiska regeringen hade - i Sverige.
söndag 18 november 2007
Överskuldsatta personer
Det finns förhållandevis många människor som av olika anledningar hamnar i skuldfällor. En del av dessa personer har större eller mindre egen skuld till det inträffade medan andra kan vara föremål för olyckliga omständigheter.
Vid civilutskottets besök i Finland (i början av november) träffade vi företrädare för Garanti-Stiftelsen, som är en riksomfattande organisation vars verksamhet är inriktad på att hjälpa hushåll i ekonomisk kris så att dessa kan lösa sina problem. Stiftelsens ordförande är den från Estoniakommissionen kände finske ordföranden Kari Lehtola. Målet för verksamheten kan sägas vara att öka medborgarnas kontroll över den egna ekonomin och deras förmåga att klara sig på egen hand. Stiftelsen har något som liknar ett valspråk, nämligen "Altera pars iustitiae est aequitas" vilket i svensk översättning blir "Den andra sidan av rätt - heter rimlighet".
Stiftelsen sysslar med telefonrådgivning, går i borgen för saneringslån, främjar och utvecklar metoder som hjälper hushållen att klara av ekonomin och ger social trygghet samt verkar för frivillig skuldreglering. I stiftelsens verksamhet beaktas såväl den skuldsattes som borgenärernas och samhällets intressen. Stiftelsens verksamhet finansieras av finska Penningautomatföreningen.
Den svenska skuldsaneringslagens finska motsvarighet är lagen om skuldsanering för privatpersoner. Därutöver finns ytterligare två närliggande finska lagar; nämligen lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt lagen om social kreditgivning.
Enligt kronofogdemyndigheten har antalet överskuldsatta personer, så kallade evighetsgäldenärer, ökat i Sverige. Frågan ligger inom civilutskottets beredningsområde och utskottet har planerat en hearing om detta samt om företeelsen med SMS-lån. Tidpunkten för hearingen är den 31 januari 2008.
Vid civilutskottets besök i Finland (i början av november) träffade vi företrädare för Garanti-Stiftelsen, som är en riksomfattande organisation vars verksamhet är inriktad på att hjälpa hushåll i ekonomisk kris så att dessa kan lösa sina problem. Stiftelsens ordförande är den från Estoniakommissionen kände finske ordföranden Kari Lehtola. Målet för verksamheten kan sägas vara att öka medborgarnas kontroll över den egna ekonomin och deras förmåga att klara sig på egen hand. Stiftelsen har något som liknar ett valspråk, nämligen "Altera pars iustitiae est aequitas" vilket i svensk översättning blir "Den andra sidan av rätt - heter rimlighet".
Stiftelsen sysslar med telefonrådgivning, går i borgen för saneringslån, främjar och utvecklar metoder som hjälper hushållen att klara av ekonomin och ger social trygghet samt verkar för frivillig skuldreglering. I stiftelsens verksamhet beaktas såväl den skuldsattes som borgenärernas och samhällets intressen. Stiftelsens verksamhet finansieras av finska Penningautomatföreningen.
Den svenska skuldsaneringslagens finska motsvarighet är lagen om skuldsanering för privatpersoner. Därutöver finns ytterligare två närliggande finska lagar; nämligen lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt lagen om social kreditgivning.
Enligt kronofogdemyndigheten har antalet överskuldsatta personer, så kallade evighetsgäldenärer, ökat i Sverige. Frågan ligger inom civilutskottets beredningsområde och utskottet har planerat en hearing om detta samt om företeelsen med SMS-lån. Tidpunkten för hearingen är den 31 januari 2008.
lördag 17 november 2007
Nya bostadsdebatter i går
I går deltog jag i två interpellationsdebatter i kammaren. Båda gällde bostadspolitiska interpellationer från socialdemokratiska ledamöter i civilutskottet. Eftersom vi nyligen har tagit ställning på partistämman och nu definitivt övergett frågan om rena marknadshyror fanns det skäl att redogöra för vår - de nya moderaternas - bostadspolitik.
Den första interpellationen hade följande rubrik: Marknadshyror eller bruksvärdes-system. I mina inlägg redogör jag för vår (moderaternas) inställning. Här nedan ser du inläggen i sin helhet och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 16).
Inlägg 1:
"Herr talman!
Jag tror att Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill försöka få det att framstå som om de olika partierna i Allians för Sverige har olika uppfattningar i frågan om hyror och hyressättning. Så är det inte.
Det är alldeles riktigt att vi hade ett förslag till handlingsprogram som innehöll den text som Johan Löfstrand har tagit upp i sin fråga, och det blev också vår partistämmas beslut i oktober, där vi tog ställning till frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet. Faktum är att vi som parti redan tidigare i varje fall har insett att det inte är realistiskt att införa marknadshyror eftersom det skulle få så pass allvarliga konsekvenser, framför allt i storstäder och på andra platser där det råder bostadsbrist. Marknadshyror som idé har Moderaterna därför i praktiken lämnat bakom sig för flera år sedan. Däremot anser vi att hyressättningssystemet behöver utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till.
Skälet till att vi moderater tog ställning i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet är att vi en gång för alla ville sätta stopp för sådana diskussioner som hos människor har skapat rädsla och oro för vad moderat bostadspolitik kan leda till. Vi hoppas att vårt ställningstagande i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet ska leda till att vi kan komma ifrån de låsningar som har uppkommit varje gång bostäder och framför allt hyresbostäder har debatterats. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn bland annat till sådana faktorer som läget. Ingen ska behöva känna sig otrygg med vare sig moderat bostadspolitik eller regeringens politik.
En del i Moderaternas förnyelse är att se över bostadspolitiken. Alla viktiga funktioner och system i ett samhälle behöver ständigt vara föremål för omprövning, förbättring och utveckling, inte minst för att hela tiden kunna möta samhällets och människornas skiftande behov och önskemål. Vi anser att de som bäst står för den omprövningen, förbättringen och utvecklingen precis som på arbetsmarknaden är ansvarsfulla parter och inte politiker. Sedan får vi politiker hjälpa till att sätta ramarna, om det behövs med lagstiftning.
Nuvarande system är inte felfritt; det är vi nog alla överens om. Vi kan ju bara ta frågan om varför det inte har gått att bygga bostäder i den omfattning som det har funnits behov av, och framför allt varför det är svårt att bygga hyresbostäder. Dagens bostadsmarknad behöver en översyn där hänsyn tas till olika viktiga faktorer. Vad som förtjänar att påpekas särskilt är att bostaden, det egna hemmet, har en oerhört central betydelse för de flesta människor.
Om hyresrätten ska fortsätta att vara en attraktiv boendeform måste regelsystemet ge hyresgästen trygghet. Det måste därför finnas ett besittningsskydd som fungerar i praktiken, vilket i sin tur innebär att det inte ska vara möjligt för en hyresvärd att göra sig av med en hyresgäst genom att driva fram orimligt höga hyreshöjningar. Bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd mot oskäliga hyreshöjningar."
Inlägg 2:
"Herr talman!
Jag får intrycket att Johan Löfstrand argumenterar mot en kuliss som bara han själv kan se. Jag ska inte svara på de frågor Johan Löfstrand ställde, för de är inte ställda till mig. Jag vill i stället passa på att redogöra lite mer för Moderaternas syn på hyresrätter och bostadspolitik, som inte på något sätt står i motsatsförhållande till vad Mats Odell och regeringen står för.
Jag berörde tidigare hyresgästens situation, och den är naturligtvis mycket central i det här sammanhanget. Samtidigt som hyresgästens ställning måste värnas vill vi att det ska vara attraktivt att vara fastighetsägare, såväl privat som kommunal fastighetsägare. Vi tror att bostadsmarknaden kan förbättras till förmån för alla berörda, vilket är syftet med den utredning som pågår. Utredaren ska i nära samverkan med bostadsmarknadens parter pröva behoven av förändring och samtidigt säkerställa att hyresgästernas trygghet inte hotas. Precis som Hans Wallmark nämnde måste en modern och välfungerande bostadsmarknad utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet.
Jag vill särskilt framhålla att hyresrätter är viktiga för att människor ska kunna byta arbetsplats. En god rörlighet på arbetsmarknaden leder till ett behov av hyresrätter. Vi vill att människor ska ha möjlighet att söka jobb i hela Sverige. Då måste det gå att hitta bostäder som kan användas för såväl kortsiktiga som långsiktiga behov på de platser där jobben finns. Det är en viktig del och står i direkt samband med vår arbetsmarknadspolitik. Det måste bli fler jobb, och det måste gå att flytta till jobben."
Den andra interpellationen hade följande rubrik: Regeringens och EG-kommissionens uppfattning om marknadshyror med mera. Här kan du läsa mina inlägg (återgivna i riksdagens protokoll) och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 15).
Den första interpellationen hade följande rubrik: Marknadshyror eller bruksvärdes-system. I mina inlägg redogör jag för vår (moderaternas) inställning. Här nedan ser du inläggen i sin helhet och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 16).
Inlägg 1:
"Herr talman!
Jag tror att Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill försöka få det att framstå som om de olika partierna i Allians för Sverige har olika uppfattningar i frågan om hyror och hyressättning. Så är det inte.
Det är alldeles riktigt att vi hade ett förslag till handlingsprogram som innehöll den text som Johan Löfstrand har tagit upp i sin fråga, och det blev också vår partistämmas beslut i oktober, där vi tog ställning till frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet. Faktum är att vi som parti redan tidigare i varje fall har insett att det inte är realistiskt att införa marknadshyror eftersom det skulle få så pass allvarliga konsekvenser, framför allt i storstäder och på andra platser där det råder bostadsbrist. Marknadshyror som idé har Moderaterna därför i praktiken lämnat bakom sig för flera år sedan. Däremot anser vi att hyressättningssystemet behöver utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till.
Skälet till att vi moderater tog ställning i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet är att vi en gång för alla ville sätta stopp för sådana diskussioner som hos människor har skapat rädsla och oro för vad moderat bostadspolitik kan leda till. Vi hoppas att vårt ställningstagande i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet ska leda till att vi kan komma ifrån de låsningar som har uppkommit varje gång bostäder och framför allt hyresbostäder har debatterats. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn bland annat till sådana faktorer som läget. Ingen ska behöva känna sig otrygg med vare sig moderat bostadspolitik eller regeringens politik.
En del i Moderaternas förnyelse är att se över bostadspolitiken. Alla viktiga funktioner och system i ett samhälle behöver ständigt vara föremål för omprövning, förbättring och utveckling, inte minst för att hela tiden kunna möta samhällets och människornas skiftande behov och önskemål. Vi anser att de som bäst står för den omprövningen, förbättringen och utvecklingen precis som på arbetsmarknaden är ansvarsfulla parter och inte politiker. Sedan får vi politiker hjälpa till att sätta ramarna, om det behövs med lagstiftning.
Nuvarande system är inte felfritt; det är vi nog alla överens om. Vi kan ju bara ta frågan om varför det inte har gått att bygga bostäder i den omfattning som det har funnits behov av, och framför allt varför det är svårt att bygga hyresbostäder. Dagens bostadsmarknad behöver en översyn där hänsyn tas till olika viktiga faktorer. Vad som förtjänar att påpekas särskilt är att bostaden, det egna hemmet, har en oerhört central betydelse för de flesta människor.
Om hyresrätten ska fortsätta att vara en attraktiv boendeform måste regelsystemet ge hyresgästen trygghet. Det måste därför finnas ett besittningsskydd som fungerar i praktiken, vilket i sin tur innebär att det inte ska vara möjligt för en hyresvärd att göra sig av med en hyresgäst genom att driva fram orimligt höga hyreshöjningar. Bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd mot oskäliga hyreshöjningar."
Inlägg 2:
"Herr talman!
Jag får intrycket att Johan Löfstrand argumenterar mot en kuliss som bara han själv kan se. Jag ska inte svara på de frågor Johan Löfstrand ställde, för de är inte ställda till mig. Jag vill i stället passa på att redogöra lite mer för Moderaternas syn på hyresrätter och bostadspolitik, som inte på något sätt står i motsatsförhållande till vad Mats Odell och regeringen står för.
Jag berörde tidigare hyresgästens situation, och den är naturligtvis mycket central i det här sammanhanget. Samtidigt som hyresgästens ställning måste värnas vill vi att det ska vara attraktivt att vara fastighetsägare, såväl privat som kommunal fastighetsägare. Vi tror att bostadsmarknaden kan förbättras till förmån för alla berörda, vilket är syftet med den utredning som pågår. Utredaren ska i nära samverkan med bostadsmarknadens parter pröva behoven av förändring och samtidigt säkerställa att hyresgästernas trygghet inte hotas. Precis som Hans Wallmark nämnde måste en modern och välfungerande bostadsmarknad utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet.
Jag vill särskilt framhålla att hyresrätter är viktiga för att människor ska kunna byta arbetsplats. En god rörlighet på arbetsmarknaden leder till ett behov av hyresrätter. Vi vill att människor ska ha möjlighet att söka jobb i hela Sverige. Då måste det gå att hitta bostäder som kan användas för såväl kortsiktiga som långsiktiga behov på de platser där jobben finns. Det är en viktig del och står i direkt samband med vår arbetsmarknadspolitik. Det måste bli fler jobb, och det måste gå att flytta till jobben."
Den andra interpellationen hade följande rubrik: Regeringens och EG-kommissionens uppfattning om marknadshyror med mera. Här kan du läsa mina inlägg (återgivna i riksdagens protokoll) och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 15).
Studiebesök i Finland
Förra veckan besökte civilutskottet Finland. Vi var i Helsingfors i syfte att studera ett antal för oss intressanta frågor. Vi tog oss igenom ett späckat men mycket bra program som fyllde tre hela dagar. Min avsikt är att återkomma till vissa frågor i särskilda inlägg senare. Vad jag då främst tänker på är den finska lösningen beträffande hjälp till överskuldsatta personer, försäkringsbranschens ansvar för sjukvårdskostnader, den finska plan- och bygglagstiftningen och synen på miljökrav i planprocessen, något om familjerätt och vårdnadsregler samt slutligen - lite mer lättsamt - om mina intryck från möten med vissa personer.
fredag 2 november 2007
Bostadsdebatter i dag
I morse deltog jag i två interpellationsdebatter i riksdagen. Debatterna var föranledda av två (v)-interpellationer ställda till statsrådet Mats Odell.
Den första debatten hade rubriken "Bostadskreditnämndens glesbygdsförslag" och gällde frågan om regeringen kunde tänka sig att ta ställning för en särskild form av kreditgaranti som skulle kunna leda till finansieringen av ett ytterligare antal egna hem i glesbygd. Denna särskilda kreditgaranti skulle ta sikte på sådana fall där produktionskostnaderna överstiger marknadsvärdet. Här kan du se den debatten i web-TV (se punkt 5 i sökresultatet).
Den andra debatten gällde "Minskat bostadsbyggande". I interpellationen anges att det inte byggs så mycket bostäder längre och då framförallt inte hyresrätter. Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit att det ska byggas upp en så kallad bostadsfond. I en del av mitt anförande kommenterade jag detta på följande sätt:
Den första debatten hade rubriken "Bostadskreditnämndens glesbygdsförslag" och gällde frågan om regeringen kunde tänka sig att ta ställning för en särskild form av kreditgaranti som skulle kunna leda till finansieringen av ett ytterligare antal egna hem i glesbygd. Denna särskilda kreditgaranti skulle ta sikte på sådana fall där produktionskostnaderna överstiger marknadsvärdet. Här kan du se den debatten i web-TV (se punkt 5 i sökresultatet).
Den andra debatten gällde "Minskat bostadsbyggande". I interpellationen anges att det inte byggs så mycket bostäder längre och då framförallt inte hyresrätter. Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit att det ska byggas upp en så kallad bostadsfond. I en del av mitt anförande kommenterade jag detta på följande sätt:
"Man ska tillskjuta 10 miljarder per år tills fonden hamnar på någonting som anges vara en rimlig nivå, 100 miljarder kronor. Det står inte mycket mer om det än att man ska betala amorterings- och räntekostnader under 30 år. Det kallar jag ett rudimentärt förslag, och det är vad som präglar Vänsterpartiets förslag rent generellt."
Detta föranledde interpellanten att för egen del avsluta debatten med följande ord:
"Jag ska ägna helgen åt att försöka förstå vad ”rudimentärt förslag” innebär. Jag hoppas att jag lyckas med det."
Ett tips när det gäller ordförståelsen är att titta i Svenska Akademiens ordbok. Länken finns här. Den andra debatten kan du se i web-TV här (se punkt 4 i sökresultatet).
onsdag 31 oktober 2007
Hektiska tider och partistämma i Gävle
Jag har slarvat med bloggandet under en tid eftersom jag har varit väldigt engagerad med ett antal olika saker. En av de aktiviteter som nyligen har upptagit min tid är moderaternas partistämma i Gävle.
Partistämman hölls från torsdagen den 25 oktober till söndagen den 28 oktober. Jag var närvarande hela tiden i egenskap av riksdagsledamot. Mycket av tiden under stämmoförhandlingarna gick åt till att bevaka alla de punkter som berörde civilutskottets ansvarsområde. Tiden i övrigt upptogs till största delen av diskussioner med kända och okända moderater och med andra på stämman närvarande personer.
Jag hade tagit med mig datorn för att hinna med en del arbete, men fick egentligen aldrig tid till att plocka upp den. Jag hade nog i och för sig kunnat göra det under torsdagseftermiddagen som ägnades åt utskottsarbete. Alla ombud delas på förhand in för tjänstgöring i ett utskott som har till uppgift att bereda ett urval av de propositioner och motioner som ska behandlas på stämman. Jag var dock inte på stämman i egenskap av ombud och använde därför tiden till att köra ett träningspass på ett lokalt gym.
Under fredagen engagerade jag mig först och främst i debatten som fördes under rubriken "Trygghet från våld och brott". Jag talade om rättstrygghet och rättssäkerhet och pekade därefter särskilt på frågan om domstolarnas funktion i samhället och att man i princip har glömt bort tvistemålsdelen och dess betydelse i dömandet. Därefter bemötte jag en motion med yrkanden om att en promillegräns skulle införas för enkelt sjöfylleri. Partiets inställning och en del av mina uttalanden i den frågan finns sedan tidigare här i bloggen.
Senare under fredagen bidrog jag med ett inlägg om samspelet mellan plan- och bygglagen, miljöbalken och – i förekommande fall – myndigheters allmänna råd och därefter ett inlägg om det så kallade utdelningsförbudet avseende kommunala bostadsföretag.
Partistämman hölls från torsdagen den 25 oktober till söndagen den 28 oktober. Jag var närvarande hela tiden i egenskap av riksdagsledamot. Mycket av tiden under stämmoförhandlingarna gick åt till att bevaka alla de punkter som berörde civilutskottets ansvarsområde. Tiden i övrigt upptogs till största delen av diskussioner med kända och okända moderater och med andra på stämman närvarande personer.
Jag hade tagit med mig datorn för att hinna med en del arbete, men fick egentligen aldrig tid till att plocka upp den. Jag hade nog i och för sig kunnat göra det under torsdagseftermiddagen som ägnades åt utskottsarbete. Alla ombud delas på förhand in för tjänstgöring i ett utskott som har till uppgift att bereda ett urval av de propositioner och motioner som ska behandlas på stämman. Jag var dock inte på stämman i egenskap av ombud och använde därför tiden till att köra ett träningspass på ett lokalt gym.
Under fredagen engagerade jag mig först och främst i debatten som fördes under rubriken "Trygghet från våld och brott". Jag talade om rättstrygghet och rättssäkerhet och pekade därefter särskilt på frågan om domstolarnas funktion i samhället och att man i princip har glömt bort tvistemålsdelen och dess betydelse i dömandet. Därefter bemötte jag en motion med yrkanden om att en promillegräns skulle införas för enkelt sjöfylleri. Partiets inställning och en del av mina uttalanden i den frågan finns sedan tidigare här i bloggen.
Senare under fredagen bidrog jag med ett inlägg om samspelet mellan plan- och bygglagen, miljöbalken och – i förekommande fall – myndigheters allmänna råd och därefter ett inlägg om det så kallade utdelningsförbudet avseende kommunala bostadsföretag.
måndag 15 oktober 2007
Könsneutrala äktenskap
Jag har tidigare i somras företrätt moderaterna i frågan om könsneutrala äktenskap vid debatter, dels i Almedalen på Gotland, dels under Pride-festivalen i Stockholm.
Dagens Nyheter har i dag en artikel som gäller den fortsatta hanteringen av frågan om könsneutrala äktenskap. I artikeln uttalar jag mig om miljöpartiets utskottsinitiativ (som avslogs i civilutskottet) och hur frågan ska behandlas i fortsättningen.
Dagens Nyheter har i dag en artikel som gäller den fortsatta hanteringen av frågan om könsneutrala äktenskap. I artikeln uttalar jag mig om miljöpartiets utskottsinitiativ (som avslogs i civilutskottet) och hur frågan ska behandlas i fortsättningen.
torsdag 11 oktober 2007
Motioner
När vi inom Allians för Sverige innehar regeringsmakten finns det egentligen inte någon större anledning att skriva motioner. Det finns många andra och oftast bättre sätt att påverka politikens inriktning. Trots detta har jag skrivit några motioner:
Motion 2007/08:m1780 av Anti Avsan (m) Oberoende domstolar
Motion 2007/08:m1779 av Anti Avsan (m) Utmönstring av uppenbarhetsrekvisitet
Motion 2007/08:m1789 av Anti Avsan (m) Kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner
Motion 2007/08:Ju330 av Andreas Norlén och Anti Avsan (m) Livstidsstraff för mord
När det gäller motionen om kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner har jag gett uttryck för följande uppfattning: Vår möjlighet att som enskilda riksdagsledamöter väcka motioner är naturligtvis ett viktigt demokratiskt instrument. I den bästa av världar skulle motioner också kunna vara det som bidrar till ett bättre beslutsfattande i utskotten och ytterst i kammaren. Ett problem är dock att enskilda motioner många gånger har en uppenbart låg kvalitet. Många motioner bygger på missuppfattningar av gällande rätt och en ensidig problemfokusering utan att motionären eller motionärerna tycks förstå övergripande sammanhang. Denna typ av motioner leder till en hel del onödigt arbete. Den tid som åtgår till behandlingen av sådana motioner skulle naturligtvis kunna användas på ett bättre och mer konstruktivt sätt.
Motion 2007/08:m1780 av Anti Avsan (m) Oberoende domstolar
Motion 2007/08:m1779 av Anti Avsan (m) Utmönstring av uppenbarhetsrekvisitet
Motion 2007/08:m1789 av Anti Avsan (m) Kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner
Motion 2007/08:Ju330 av Andreas Norlén och Anti Avsan (m) Livstidsstraff för mord
När det gäller motionen om kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner har jag gett uttryck för följande uppfattning: Vår möjlighet att som enskilda riksdagsledamöter väcka motioner är naturligtvis ett viktigt demokratiskt instrument. I den bästa av världar skulle motioner också kunna vara det som bidrar till ett bättre beslutsfattande i utskotten och ytterst i kammaren. Ett problem är dock att enskilda motioner många gånger har en uppenbart låg kvalitet. Många motioner bygger på missuppfattningar av gällande rätt och en ensidig problemfokusering utan att motionären eller motionärerna tycks förstå övergripande sammanhang. Denna typ av motioner leder till en hel del onödigt arbete. Den tid som åtgår till behandlingen av sådana motioner skulle naturligtvis kunna användas på ett bättre och mer konstruktivt sätt.
onsdag 10 oktober 2007
Möt en ledamot
Möt en ledamot är en rubrik som finns längst ned till vänster på riksdagens hemsida. Klicka in och läs vad gymnasieelever från Linköping skriver om ett besök i riksdagen.
Två av eleverna skriver: "Klass NV2d från Berzeliusskolan fick nämligen möjligheten att träffa riksdagsledamoten Anti Avsan (m) och ställa frågor vi alltid funderat över." Läs mer om detta möte som ägde rum sent i våras.
Två av eleverna skriver: "Klass NV2d från Berzeliusskolan fick nämligen möjligheten att träffa riksdagsledamoten Anti Avsan (m) och ställa frågor vi alltid funderat över." Läs mer om detta möte som ägde rum sent i våras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
