(S) saknar nu både bostadspolitik och talesperson

Efter att Maryam Yazdanfar (S) fått besked från Håkan Juholt att hon inte längre kan vara kvar som ordförande i Civilutskottet har det förekommit en del spekulationer om vem som ska ersätta henne. Med tanke på vilka som ”seglat upp” inom Socialdemokratin på senare tid från Håkan Juholt till Tommy Waidelich är det bäst att inte fästa någon större notis om de namnspekulationer som förekommer i media. Vem som kommer att ta över ordförandeskapet i Civilutskottet återstår helt enkelt att se.

Varken Maryam Yazdanfar – eller någon annan socialdemokrat för den delen – har kunnat komma med några egentliga bostadspolitiska förslag förutom sin gamla skåpmat (som passerade bäst före datum för mycket länge sedan). Jag har tidigare – trots detta – i vart fall berömt Maryam Yazdanfar för sin uppriktighet med att Socialdemokratin inte orkade ta fram en ny bostadspolitik efter 90-talskrisen. Något som man får konstatera är en bestående och nästan 20-årig oförmåga.

Det är för övrigt också mycket tveksamt vad socialdemokratin kan bidra med inom bostadspolitiken för framtiden med tanke på sitt retrospektiva förhållningssätt som så tydligt har lyfts fram av den nyvalde partiordföranden under den senaste veckan.

På ett mänskligt plan måste jag under alla förhållanden ändå beklaga på vilket sätt Maryam Yazdanfar fick besked om att hon inte längre var önskvärd på sitt ordförandeuppdrag. Att få ett sådant besked på det sättet som hon också själv har beskrivit på olika håll i media (Expressen, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet) kan inte vara roligt, allra minst när man precis har påbörjat sin föräldraledighet. Socialdemokraterna har ansvaret för sin politik och naturligtvis i än högre grad den interna hanteringen av sina förtroendevalda och anställda.

Jag kan inte undgå att tänka på passagen i Håkan Juholts linjetal om att Socialdemokratin inte var ett företag, att kongressen inte var en bolagsstämma och att man var något så mycket bättre som står för ”social demokrati”. Jag tror nog – trots allt – att det inte hade gått till på detta sätt i ett företag.