torsdag 20 december 2007

Bostadspolitisk debatt igår

Under gårdagens debatt kritiserade jag till att börja med socialdemokraterna. Kritiken riktades i första hand mot ologiska utgångspunkter, såsom "det finns ingen bostadspolitik", och i andra hand mot ologiska förslag, såsom det halvhjärtade förslaget att tillföra subventioner riktade till bostadsbolagen för att stimulera byggandet, trots att byggbranschen är överhettad och att det saknas tillräckligt med arbetskraft.

Debattens lågvattenmärke och mest verklighetsfrämmande inlägg presterades av miljöpartisten Jan Lindholm. Redan innan Jan Lindholm har tagit till orda har han uppförsbacke eftersom han i alla sina anföranden efterlyser ett dubbelt järnvägsspår till sin hemort. I den delen ger han närmast intryck av att ha hakat upp sig. I gårdagens debatt räckte det dock inte med dubbelspåret utan härutöver tillkom ett närmast osannolikt svammel om bland annat nyliberalism, att behoven ska styra efterfrågan och att människor "utraderas" med Alliansregeringens politik.

Jag var naturligtvis tvungen att bemöta även Jan Lindholms dumheter. I mitt inlägg sade jag följande:

"Herr talman!

Till skillnad från de två föregående talarna ska jag återgå till frågan om bostäder och byggande. Det är nog tyvärr kännetecknande för Socialdemokraterna att, som Carina Moberg, börja debatten med att slå till så hårt som möjligt. Vad hon gör är att hon samtidigt slår undan benen på sig själv och sina partikamrater genom påståendet att det i dag inte existerar någon bostadspolitik. Om det skulle vara så att majoriteten och alliansregeringen saknar bostadspolitik är det samtidigt så att Socialdemokraterna saknade bostadspolitik och alltid har saknat bostadspolitik. Varför då? undrar säkert någon. Jo, därför att samtliga problem som vi ser på bostadsmarknaden i dag med den infallsvinkeln i grunden är resultatet av den politik som saknades under Socialdemokraternas regeringsinnehav.

Jag behöver kanske inte gå in på detaljer i alla avseenden men kan ändå nämna det som har nämnts så många gånger tidigare, nämligen bostadsbrist, svarta lägenhetsaffärer, där hyreskontrakt säljs till högstbjudande, svårigheter att producera hyreslägenheter, trots räntebidragssystem och riktade bostadssubventioner, och inte minst olika nytillkommande problem i miljonprogrammets bostadsområden. Jag ska beröra några av dessa problem närmare.

När det först gäller frågan om bostadsproduktionen är det viktigt att slå fast att det inte beror på den nuvarande regeringens politik att Sverige bygger för motsvarande 3 procent av bnp jämfört med andra länder, exempelvis Norge, Danmark och Finland, där andelen är ungefär 6 procent.

I storstadsområdena, inte minst i Stockholm, ser vi en överhettning på byggmarknaden med materialbrist och arbetskraftsbrist. Om man skulle tillföra
subventioner i ett sådant läge skulle inte byggandet öka, eftersom vi redan har
slagit i kapacitetstaket och aktörerna inte kan bygga mer än vad som redan görs.

Det bästa vi kan göra i ett sådant läge är att fortsätta att driva en politik som förbättrar möjligheten att anställa, driva företag och förenkla byggreglerna. Här får jag påpeka att inte ens Socialdemokraterna föreslagit ett nytt räntebidragssystem.

Det talades tidigare om kvalitet och uttrycktes farhågor om att kvaliteten
i byggandet skulle sänkas. Vi har ju redan kvalitetsproblem i den socialdemokratiska sociala bostadspolitikens flaggskepp, miljonprogrammet, som nu håller på att sjunka. Skicket på miljonprogrammets hus är ett varnande exempel på hur det kompromissades med kvaliteten på många håll när kvantiteten av bostäder prioriterades under 60-talets framstressade, subventionerade, teknokratiska bostadsbyggande. För en stor del av dessa fastigheter har ett förtida renoveringsbehov uppstått på grund av bristande kvalitet. Miljonprogrammet är ett bostadspolitiskt misslyckande och nu, enligt Carina Moberg, även ett klimatpolitiskt misslyckande i mångmiljardklassen. Låt oss slippa en upprepning av detta misstag.

Hur ser då Socialdemokraternas så kallade sociala bostadspolitik ut i dag? Jo, Socialdemokraterna vill satsa 250 miljoner kronor i investeringsstöd för att dela ut till redan välmående byggföretag och därmed ytterligare bidra till den överhettning på byggmarknaden som jag nämnde tidigare, och därmed också öka byggbolagens redan goda vinster på skattebetalarnas bekostnad. Produktionsstöd löser uppenbarligen inte bostadsbristproblemet, och det vet vi sedan lång tid tillbaka.

Nu är inte Socialdemokraterna ensamma om att ha, vad jag tycker, underliga förslag. Lyssnar man på Jan Lindholms första anförande undrar man lite om det är samma verklighet vi lever i. Jan Lindholm talar osammanhängande om nyliberalism, om att behoven ska styra efterfrågan, att medborgare utraderas och en hel del annat. Och allt som gör skillnad i denna del är 1 ½ miljon kronor mer för åtgärder mot radon och att fonden för fukt- och mögelskador ska finnas kvar.

Herr talman!

Det är inte särskilt kraftfulla åtgärder Jan Lindholm föreslår för att komma till rätta med alla brister han tycker sig se. Proportionerna är som att själv försöka släcka en fullskalig höghusbrand med en enkilos handbrandsläckare. Man kanske inte behöver fundera så mycket på i vilken del Jan Lindholms och Miljöpartiets verklighetsuppfattning är felaktig. Möjligen är det dubbelt, det vill säga både analysen och förslagen, eller rättare sagt avsaknaden av förslag.

Slutligen behöver hyressättningssystemet utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn, bland annat till sådana faktorer som läget. Vi tror att detta är en viktig nyckel för att kunna åstadkomma en ökad produktion av hyresrätter, men samtidigt ska ingen behöva känna sig otrygg med regeringens bostadspolitik.

Herr talman!

En modern och välfungerande bostadsmarknad måste utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet. Det vore inte fel om vi kunde föra en mer konstruktiv diskussion om vad som behöver göras på bostadspolitikens område. Då måste vi utgå från de verkliga problem vi kan se. Kan vi vara överens om problematiken är det lättare att föra debatten.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet, vilket innebär att samtliga motioner avslås."

Oppositionspartierna avstod från att begära replik på mitt anförande.

tisdag 18 december 2007

Budget- och bostadsdebatt i morgon

I morgon debatteras civilutskottets betänkande CU1 som avser den del av budgeten som ligger inom civilutskottets beredningsområde, nämligen utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik. I betänkandet behandlas också ett antal motioner (16 stycken). Samtliga motioner avslås.

Debatten kommer helt säkert till stor del att handla om bostadsbyggande, men också i någon del om konsumentpolitik. Jag är anmäld till debatten. Här finns betänkandet och här finns morgondagens talarlista.

måndag 17 december 2007

Inskrivningsverksamhet och "kapade fastigheter"

Under ett antal år har det pågått ett arbete med att renodla domstolarnas uppgifter. Ett ytterligare steg i den riktningen gäller inskrivningsverksamheten som kommer att flyttas till Lantmäteriverket. Förra veckan skickade regeringen ett förslag på remiss till lagrådet. Förslaget innebär att Lantmäteriverket ska vara inskrivningsmyndighet. Enligt förslaget får Lantmäteriverket närmare bestämma hur verksamheten ska vara organiserad och hur den ska ledas.

Något som berör inskrivningsverksamheten är den i media uppmärksammade frågan om så kallade kapade fastigheter, vilket innebär att någon söker och beviljas lagfart på en fastighet med hjälp av en förfalskad köpehandling. Detta sker utan att fastighetens rättmätige ägare varit inblandad i förfarandet. Frågan har gett upphov till riksdagsmotioner och även tagits upp av Villaägarnas Riksförbund vid ett besök i civilutskottet. Villaägarna har påstått att problematiken skulle ha gett upphov till långa och kostsamma domstolsprocesser. Vid besöket i utskottet förmådde Villaägarnas chefsjurist dock inte att ge några godtagbara svar beträffande vad problematiken bestod i eller varför just dessa processer skulle vara långa och kostsamma.

Enligt uppgift ska det ha förekommit ungefär ett sådant fall om året (under ett antal års tid) för att under det senaste året ha ökat till tre fall.

söndag 16 december 2007

Domarlöner samt domares självständighet och oberoende

Jag hade även i år anmält mig till den allmänpolitiska debatten men av olika skäl ändrades tidsschemat vilket ledde till att jag tvingades stryka mig från talarlistan. Jag hade tänkt att följa upp mitt anförande från den allmänpolitiska debatten 2006 med ytterligare ett anförande om en av de viktigaste grundfunktionerna i en rättsstat, nämligen oberoende och välfungerande domstolar. Om detta skriver jag i dag.

Det finns skäl att återigen framhålla att under en lång följd av år har de svenska domstolarna i praktiken behandlats som statliga för­valtningsmyndigheter. Detta trots att det i varje rättssamhälle är ett grundfundament att upp­rätthålla en balans mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten.

Av 11 kap. 2 § regeringsformen framgår det att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Av detta följer vidare att rättskipningen skall fullgöras av självständiga domare och att domstolar skall vara oberoende av statsmakterna i sin rätts­skipande verksamhet.

När det gäller frågan domarnas självständighet har den frågan bland annat aktualiserats i en interpellationsdebatt under förra riksmötet då frågan om prestationsbaserad lönesättning för domare var uppe till diskussion. Jag deltog i den interpellationsdebatten. Här finns den aktuella interpellationen och här kan du läsa anförandena från den debatten.

Eftersom Domstolsverket och JUSEK inte kunde enas i frågan om domarlönerna gick frågan till lönenämnd där två bud stod mot varandra. Majoriteten i lönenämnden valde att acceptera Domstolsverkets bud som nämndens förslag vilket i praktiken innebar ett ensidigt arbetsgivarutlägg av lönen. Resultatet av detta kan nog sägas vara att domarkåren i dag lönesätts differentierat och prestationsbaserat. Olika domare med samma uppgifter har olika lön beroende på i vilken domstol de arbetar. Detta har lett till en omfattande kritik som ytterst handlar om domstolarnas konstitutionella ställning och om domstolars och domares självständighet och oberoende.

Den 27 september i år antog den europeiska domarunionen en resolution i vilken organisationen uttrycker stark oro över det nya svenska systemet med individuella löner för domare. Man kräver att den svenska regeringen ingriper. Resolutionen antogs enhälligt av domarförbunden i 20 europeiska länder.

I resolutionen konstateras att ett lönesättningssystem som det svenska, där domare lönesätts individuellt efter subjektiva bedömningar, står i strid med ett flertal internationella konventioner.

Såväl FN:s grundläggande principer till skydd för domares självständighet som Europarådets rekommendation angående skyddet för domares självständighet och oberoende innehåller tydliga förbud mot varje koppling mellan en domares lön och resultatet av hans eller hennes juridiska arbete. En sådan koppling ger möjligheter att utöva påtryckningar på domare för att påverka domarens beslutsfattande.

Domarunionen kräver i sin resolution att all lagstiftning som gäller lönesättning av domare fullt ut står i överensstämmelse med de grundläggande och allmänt erkända principerna om domares självständighet och domstolars oberoende ställning. Man påpekar också att inget annat av Europarådets medlemsländer – förutom Sverige – har infört ett system där lönen för enskilda domare bestäms individuellt och beroende av hur de utför sina juridiska uppgifter. Om Sverige räknas bort är det 46 länder som återstår om man utgår från uppgifterna i redovisningen på regeringens hemsida.

Domarunionen kräver att lönesättningen av svenska domare ska ske helt i överensstämmelse med de etablerade internationella normer som finns till skydd för domstolars och domares oberoende och självständighet.

Den indirekta styrning som under en lång följd av år har skett av dom­stolarna via regeringen och Domstolsverket kan också ifrågasättas utifrån flera andra grund­läggande rättsstatliga principer.

Med nuvarande ordning ligger det nära till hands att de allmänna domstolarna uppfattas mer som en brottsbekämpande funktion, inplacerad mellan åklagarväsendet och kriminalvården, i stället för en väsentlig del av den rättsstatens kärna som de faktiskt utgör. I diskussionen rö­rande de allmänna domstolarna glöms också ofta den omfattande hanteringen av tvistemål, särskilda måltyper av olika kategorier och domstolsärenden bort. När det sedan gäller de allmänna för­valt­ningsdomstolarna är dessa ofta är helt bortglömda så länge problem inte uppkommer med avverkningen av någon speciell kategori av mål.

En självklar utgångspunkt måste vara att domstolar inte ska styras som statliga förvaltnings­myndigheter och därmed än mindre av statliga förvaltningsmyndigheter. Tvärtom måste makt­delningen öka påtagligt och bli tydligare än vad som hit­intills har varit fallet.

Med nuvarande ordning kan regeringen – genom Domstolsverket – utöva ett betydande infly­tande över domstolarna. För att skapa självständiga och oberoende domstolar är det nödvändigt att den centrala domstolsadministrationen ses över.

Till att börja med bör frågan ställas om det över huvud taget bör finnas ett Domstolsverk med de funktioner som upprätt­hålls i dag. I andra hand kommer frågan om inte Domstolsverket endast bör utgöra en admi­nist­rativ stöd­funktion gentemot domstolarna. Under alla förhållanden bör Domstolsverkets roll i förhål­lande till dom­stolarna och till riksdag och regering belysas närmare. Allt talar för att rätts­staten skulle stärkas av en bättre maktdelning. Detta innebär att domstolarna i konstitutionellt hänseende i så fall rimligen borde sortera direkt under riksdagen vid sidan av förvaltningsmyndigheterna och regeringen.

I syfte att öka maktdelningen och stärka domstolarnas oberoende behövs en allmän översyn av domstolsväsendets framtida organisation i den översynen bör också andra sådana fundamentala frågor beröras som frågan om domarnas lönesättning.

Den tillförsikt och positiva förväntan jag gav uttryck för i förra årets allmänpolitiska debatt har under året som har gått snarast övergått till otålighet.

lördag 15 december 2007

Nya lagar och förordningar den 1 januari

Snart är det den 1 januari 2008. Då träder - som vanligt - ett antal nya lagar och förordningar i kraft. Dessa är lite kortfattat följande:

Justitiedepartementet
# Förenklat utmätningsförfarande hos Kronofogdemyndigheten
# Medling för unga lagöverträdare (obligatoriskt för alla kommuner)
# Lag (2007:978) om hemlig rumsavlyssning
# Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott
# Underrättelseskyldighet avseende hemliga tvångsmedel
# Inrättande av myndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
# Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Försvarsdepartementet
# Sekretess till skydd för enskilda i försvarsunderrättelseverksamhet m.m. och ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet
# Utvidgade möjligheter till drogtestning av totalförsvarspliktiga och avskaffande av inskrivningsnämnder
# Förändrat flygfotograferingsförbud i 4 § lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation
# Ny officersförordning

Socialdepartementet
# Bostadstillägg till pensionärer med flera
# Prisbasbelopp och förhöjt prisbasbelopp
# Inkomstbasbelopp och inkomstindex
# Läkarintyg från första sjukdagen
# Avveckling av socialförsäkringsnämnderna
# Abort för utländska kvinnor
# Utredning om barn som avlidit med anledning av brott

Finansdepartementet
# Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m.
# Ett förstärkt jobbskatteavdrag
# Slopad förmögenhetsskatt m.m.
# Skattelättnad för förmån av hushållstjänster
# Vissa personbeskattningsfrågor
# Ändrade regler för CFC-beskattning, m.m.
# Sänkt reklamskatt för vissa periodiska publikationer
# Ett klimatpaket i budgetpropositionen för 2008
# Sänkt kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare åren 2007–2009
# Vissa frågor avseende beskattning av sjöinkomst
# Förlängd redovisningsperiod och vissa andra mervärdesskattefrågor
# Tydligare ansvar för myndigheternas ledning
# Ny lag om värdepappersmarknaden
# Elektronisk ingivning till Bolagsverket för vissa finansiella företag
# Följdändringar med anledning av bildandet av Sveriges Kommuner och Landsting, m.m.
# Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Utbildningsdepartementet
# Försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning
# Reformering av bidrag vid korttidsstudier
# Räntenivån på studielån
# Försvarshögskolan inrättas som högskola
# Tillträde till högskoleutbildning

Jordbruksdepartementet
# Ny lag mot farliga hundar
# Avgiftsfri förprövning av djurstallar

Miljödepartementet
# Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarliga verksamheter
# Ny artskyddsförordning
# Ny förordning om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen
# Ändringar i förordningen om områdesskydd
# Ändrade regler om användning av blyammunition
# Ändringar i plan- och bygglagen

Näringsdepartementet
Transportpolitik
# Lag om yrkesförarkompetens
# Avgifter inom vägtrafiken
# Ursprungskontroll av importerade fordon

Näringspolitik
# Effektivisering av domstolsprocessen i mål enligt lagen om elektronisk kommunikation
# Förordning om instruktion för Energimarknadsinspektionen
# Ny lag om ekodesign

Integrations- och jämställdhetsdepartementet
# Statsbidragen för nationella minoriteter, kvinnors organisering samt till jämställdhetsprojekt förs över till Ungdomsstyrelsen
# Statligt stöd till organisationer på konsumentområdet

Kulturdepartementet
# Höjd TV-avgift
# Tillstånd för digital marksänd TV
# Nya regler för annonstid i radio och TV
# Skapande skola genom särskilt stimulansbidrag
# Internationellt utbyte och samarbete på litteraturområdet

Arbetsmarknadsdepartementet
# Övergång till tillsvidareanställning, genom ändringar i anställningsskyddslagen
# Förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar
# Lag om kommuners medverkan i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
# Förordning om kommuners medverkan i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
# Utvidgade möjligheter till nystartsjobb
# Övriga ändringar i arbetsmarknadspolitiska förordningar (särskilda stöd till arbetsgivare)
# Den nya Arbetsförmedlingen
# Lag om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner

Yttterligare information om vad respektive ny författning innehåller återfinns i publikationen "Viktigare lagar & förordningar inför årsskiftet 2007/2008". En länk till den publikationen finns här.

Sjöfylleri - ännu en gång

I den sista av de interpellationsdebatter som jag deltog i under tisdagen bidrog jag med ett anförande där jag återigen redogjorde för vår - moderaternas - inställning i frågan om en promillegräns för så kallat enkelt sjöfylleri. I början av anförandet redovisade jag i huvudsak hur den tidigare socialdemokratiska regeringen har behandlat den aktuella frågan. Thomas Bodström - som hade ställt interpellationen - var dock inte intresserad av att debattera. Här följer det aktuella anförandet:

"Herr talman! Jag ska belysa frågan om sjöfylleri. Den övergripande frågan i den delen är om sjötrafik kan jämställas med vägtrafik.

Här i kammaren har jag tidigare redovisat att frågan om sjöfylleri har varit föremål för utredningar och överväganden vid ett antal tidigare tillfällen.

Om vi någorlunda ska hålla oss till närtid kan jag först nämna de ändringar som genomfördes i sjölagen 1991. Ändringarna innebar att brottet sjöfylleri delades upp i två svårighetsgrader: så kallat enkelt sjöfylleri och grovt brott.

I december 1998 avlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gällde drograttfylleri och sjöfylleri. Detta resulterade i införandet av en promilleregel såsom en omständighet att beakta vid bedömningen av om en gärning är att bedöma som grovt sjöfylleri. Den utredning som föregick propositionen avvisade möjligheten att med en promillegräns bestämma vad som ska bestraffas som enkelt sjöfylleri. Flertalet remissinstanser delade den bedömningen eller lämnade den utan erinran. Problematiken kring frågan om sjöfylleri belystes i propositionen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen anförde bland annat att sjötrafiken skiljer sig från vägtrafiken på många sätt. Dels omfattar sjötrafiken fartyg av skilda slag – allt från roddbåtar till oceangående skepp – dels varierar förhållandena kraftigt mellan exempelvis insjöar och mindre vattendrag å ena sidan och trafikerade farleder och öppna hav å andra sidan.

Regeringen påpekade också att det låg en komplikation i att många båtar används för rekreation och utgör bostäder under kortare eller längre tider. Man pekade också på den problematik som omförtöjning på grund av ändrade väderförhållanden innebär.

Härefter har frågan om sjöfylleri utretts ytterligare två gånger, först av Sjöfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i april 2001. Merparten av de förslag som 2001 års utredning avlämnade mötte sådan allvarlig kritik från remissinstanserna att den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde att inte gå vidare med lagstiftning utan ansåg att frågorna borde utredas vidare. Den fortsatta utredningen av sjöfyllerifrågan har ägt rum inom ramen för Rattfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i januari 2006.

Vår, Moderaternas, uppfattning i frågan är just den som den socialdemokratiska regeringen förut har gett uttryck för, nämligen att förhållandena till sjöss och i vägtrafik inte kan jämställas. Förhållandena i sjötrafik är väldigt skiftande. Därutöver är det bland mycket
annat inte rimligt att omförtöjningsfall ska falla inom det straffbara området, något som också 2001 års sjöfylleriutredning bestämt tog avstånd från – framför allt inte med en promillegräns om 0,2 promille alkohol i blodet som enda straffbarhetskriterium."

fredag 14 december 2007

Sms-lån

En fråga som emellanåt uppmärksammas i media och i återkommande interpellationer i riksdagen är frågan om sms-lån. Det handlar i sådana fall om snabb utlåning av mindre belopp, utan kreditprövning och till hög ränta.

Civilutskottet kommer att anordna en hearing i frågan om överskuldsättning den 30 januari 2008 kl. 09.00 - 12.00. En aspekt i sammanhanget blir då även förekomsten av snabba sms-lån. Frågan om sms-lån debatterades också i tisdags med anledning av interpellationen om åtgärder mot sms-lån.

I den interpellationsdebatten sade jag följande i mitt första inlägg:

"Fru talman! Christina Axelssons interpellation är utformad på ungefär samma sätt som andra interpellationer i ämnet som har ställts företrädesvis till justitieministern.
I interpellationen uttrycks bekymmer över utvecklingen när det gäller snabba krediter, främst sms-lån.

Frågeställningarna beträffande kreditprövning, kreditgivning och snabba lån har många olika aspekter. Några av dessa aspekter gäller konsumentskydd, möjligheten att ta upp lån på en marknad samt den enskildes rättshandlingsförmåga och personliga ansvar å den ena sidan och kreditgivarens ansvar å den andra sidan. Det finns också, som Jan Ertsborn tidigare var inne på, regler i avtalslagen som skulle kunna tillämpas i dessa situationer, bland annat bestämmelsen om ocker.

Utöver reglerna i avtalslagen finns det ett antal bestämmelser i konsumentkreditlagen. Enligt den lagen innebär god kreditgivningssed att även konsumentens intressen ska tas till vara med tillbörlig omsorg. Innan en kredit beviljas ska kreditprövning ske. Det finns i och för sig vissa undantag för engångskrediter med kortare kredittider, om kreditbeloppet ska betalas på en gång eller vid krediter som rent allmänt avser mindre belopp. Det är förvisso korrekt att sms-lån typiskt sett faller utanför kravet på kreditprövning, men skälet till det undantaget i konsumentkreditlagen är enligt förarbetena en bedömning med utgångspunkten att risken normalt är liten för att sådana krediter skulle medverka till konsumenters överskuldsättning.

Nu kan vi säga att även små lån många gånger kan vara bekymmersamma, inte minst för personer som redan befinner sig i ekonomiskt svåra situationer. Om någon befinner sig i en sådan svår situation ligger det nära till hands att acceptera sämre lånevillkor än vad andra personer skulle ha accepterat.

För närvarande pågår, som tidigare nämnts, ett arbete inom EU gällande konsumentkreditdirektivet. Det föreslagna direktivet är ett så kallat maximidirektiv med syfte att åstadkomma fullständig harmonisering inom det reglerade området. Enligt förslaget till direktiv ska kreditgivaren göra en prövning av konsumentens kreditvärdighet på grundval av de korrekta upplysningar som konsumenten lämnat och i förekommande fall genom sökning i relevanta databaser.

Konsumentkreditdirektivet ska snart behandlas i Europaparlamentet för andra gången. Så sent som i går behandlades lagstiftningsresolutionen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. En av frågorna som behandlades gällde den undre gränsen för direktivets tillämpningsområde, alltså var den ska gå. Gränserna som diskuteras är 200 euro eller 500 euro. Om direktivet också ska träffa krediter med lägre belopp, till exempel sms-lån, kan man tycka att 200 euro vore en rimlig undre gräns. Det intressanta i sammanhanget är dock att Christina Axelssons kamrater i den socialdemokratiska gruppen i utskottet inte röstade för den lägre nivån, utan för 500 euro som nedre gräns.

Fru talman! Christina Axelsson bör kanske börja med att diskutera frågan med sin partigrupp i Europaparlamentet eftersom frågan är i skarpt läge där."

I mitt andra inlägg lade jag till följande:

"Fru talman! Jag kan väl passa på att nämna att den klassiska ockersituationen kallas för kreditocker. En sådan ockersituation kännetecknas av en låntagare som befinner sig i trängande behov av att snabbt förstärka sin ekonomi, vilket långivaren utnyttjar genom att låna ut pengar till en oskäligt hög ränta. När man hör hur de här lånen upptas tycker man ju att det låter ganska likt det som är den klassiska ockersituationen.

När det gäller frågan som sådan är det en fråga för EU, alldeles oavsett vad vi tycker om det. Och det är nog bra med tanke på att saker och ting, inte minst via Internet, rör sig över gränserna.

Det talades om insikt förut. En sådan insikt bör också omfatta lagstiftningsprocessen, inte bara i Sverige, utan även i Europa. Jag har svårt att se att det nu finns några skäl att föregripa konsumentkreditdirektivet. Vi vet ju inte var gränsen ska gå för direktivets undre tillämpningsområde. Dessutom är det ett maximidirektiv som syftar till full harmonisering. Innan direktivet är beslutat vet vi inte heller med bestämdhet hur kreditprövningen ska ske.
Men med tanke på att det här är ett reellt problem, som för övrigt civilutskottet också ska beröra i en utfrågning i slutet av januari nästa år, är nog min uppfattning att det finns goda skäl att överväga 200 euro som nedre gräns, om vi talar om direktivet.

I andra hand finns det ju möjlighet att återkomma på nationell nivå också under direktivets gräns, i nationell lagstiftning. Men vi får avvakta direktivet först. Och jag har full tilltro till regeringens arbete när det gäller den här frågan."

Lite överraskande i sammanhanget kom följande uttalande från civilutskottets vänsterpartist:

"Fru talman! Ja, det vore ju synd om frågan avgörs före utfrågningen i civilutskottet den sista januari, för då får vi ställa in vår utfrågning. Vi kan ju skjuta på den tills efter det. Jag förstår logiken i Anti Avsans resonemang där."

Det tråkiga är dock att detta inte alls var logiken i sammanhanget.

Försäkringsbolagens premieberäkning

Under tisdagens interpellationsdebatter behandlades frågan om försäkringsbolag bör beakta betalningsanmärkningar när premien ska bestämmas för en försäkringstagare. I den debatten ställde jag följande retoriska fråga (och utvecklade sedan svaret):

"Vad är en försäkring egentligen? Jo, det är ett sätt att fördela risker inom ett kollektiv av människor. Den riskfördelningen får inte ske så att någon eller några ska ge andra mer riskbenägna personer frikort när det gäller skador. Premieberäkningen måste därför i någon rimlig mån återspegla den risk som föreligger för att försäkringsfall ska inträffa i det enskilda fallet. Jag har svårt att se att det skulle vara helt grundlöst att också se till betalningsanmärkningar som en omständighet vid premiebestämningen, framför allt om det rör sig om personer med många och återkommande betalningsanmärkningar."

Jag var också lite frågande till de uppgifter som lades till grund för den aktuella (v)-interpellationen, vilket möjligen var orsaken till att interpellanten började sitt andra anförande på följande sätt (kursiveringen har jag gjort):

"Fru talman! Jag fick en fråga från en tidning, vanligt förekommande här i riksdagen, om vad jag önskade min politiske motståndare i julklapp. Jag svarade att jag önskade insikt. Jag vill upprepa den önskan om insikt till Anti Avsan och insikt till Beatrice Ask. När jag ställer en fråga här i riksdagen så fabulerar jag inte."

En svårighet när det gäller debatter som bygger på olika påstådda faktiska förhållanden är att dessa förhållandena ofta är mycket osäkra. I det här fallet gavs i vart fall inte några ytterligare upplysningar om hur det förhöll sig. Jag började därför mitt andra anförande på följande sätt:

"Fru talman! Egon Frid upplyser oss om att vi bör ha insikt. Det gäller naturligtvis att ha insikt i olika frågor om man ska lösa samhällsproblem. Det handlar inte bara om insikt när det gäller påståenden om olika saker utan också hur det förhåller sig runt omkring. Jag hoppas att jag har bidragit till Egon Frids insikt i den här frågan...

Egon Frid påstår här att försäkringstagare diskrimineras. Det är ett påstående som kommer från någon och det bygger på en subjektiv uppfattning att det är så. Hur det i själva verket är i de fall som vi lägger till grund för dagens interpellationsdebatt vet jag fortfarande inte..."

tisdag 11 december 2007

Interpellationsdebatter i dag

I dag har jag deltagit i tre interpellationsdebatter. Jag hade förberett mig för att delta i ytterligare någon debatt, men av olika skäl fick det räcka med tre debatter.

Den första interpellationen gällde "Höjda försäkringspremier vid betalningsanmärkning" och den interpellationen kan du hitta här. Den andra interpellationen gällde "Åtgärder mot sms-lån" och den tredje gällde "Onykterhet i trafiken". Dessa interpellationer återfinns här och här.

Interpellationen avseende "Onykterhet i trafiken" gällde till viss del sjöfylleri och var ställd av Thomas Bodström till justitieministern. I den debatten redogjorde jag för vår - moderaternas - inställning främst i frågan om införandet av en promillegräns för så kallat enkelt sjöfylleri. Thomas Bodström avstod från en andra omgång i debatten trots att jag flera gånger nämnde den tidigare (socialdemokratiska) regeringens ställningstaganden och hantering av frågan.

söndag 9 december 2007

Gemensam vårdnad eller samarbetssvårigheter

I 6 kap. 5 § föräldrabalken står det bland annat följande: Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten besluta att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.
Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.

I ett antal TV-program och i andra sammanhang har det på senare tid förts på tal att pappor diskrimineras på grund av den aktuella regeln. Det har påståtts att antalet domar där domstol dömer till gemensam vårdnad har minskat efter det att lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2006. I går såg jag programmet "Fördel mamma" som sändes på SVT 24 med början kl. 21.10 och jag blev faktiskt lite förvånad över uppgiften om att antalet fall där det döms till gemensam vårdnad skulle ha minskat så pass mycket. En länk till programmet finns här.

I egenskap av domare har jag känt ett starkt engagemang i mål som har gällt frågor om vårdnad, boende och umgänge. Sådana mål handlar egentligen inte så mycket om juridik utan om mänskliga relationer och kontakter, eller rättare sagt ofta om oviljan snarare än förmågan att som vuxen förälder klara sådana relationer och kontakter med den andre föräldern. Det är naturligtvis alltid barnets bästa som ska stå i centrum och enligt min mening är det bästa för barnet två föräldrar som tar sitt föräldraansvar efter bästa förmåga. Man får aldrig glömma att barnet inte har kunnat välja sina föräldrar. Det finns därför inte någon större poäng med argument om att en av dem skulle vara så mycket bättre än den andre och att den andre skulle vara så mycket sämre. Nej utgångspunkten måste naturligtvis vara att varje förälder bidrar efter bästa förmåga. I detta sammanhang bör det nämnas att sådant som missbruk, kriminalitet och psykisk sjukdom naturligtvis gör att frågeställningarna blir annorlunda. I sådana fall kan det vara bäst för barnet att inte alls behöva träffa en förälder som har sådana problem.

En annan sak är att rättegångsbalkens tvistemålsregler typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att parterna, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då - om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats - ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet. Att det förekommer falska påståenden om sexuella övergrepp och annat är inte någon hemlighet. Sådant är naturligtvis helt förkastligt och går ytterst alltid ut över barnet. Det förekommer även konstruerade samarbetssvårigheter som måste skiljas från mer substantiella svårigheter att samarbeta. När det gäller denna typ av problem handlar det nog så mycket mer om varje förälders förhållningssätt till den andre föräldern än något annat. Man får aldrig glömma den gamla devisen: "Du kan aldrig ändra på någon annan, men du kan ändra dig själv". Om två föräldrar som har kritik mot varandra tar fasta på detta är problemen oftast lösta.

Efter en separation finns det alltid ett starkt intresse av att föräldrarna faktiskt bemödar sig om att kunna samarbeta kring barnet eller barnen. Det kommer att inträffa glada och positiva saker i varje barns liv och det är till stor fördel om barnet känner att båda föräldrarna kan ta del i detta. Det kan å andra sidan tyvärr också inträffa sådant som är tragiskt eller i vart fall mindre positivt. Att i sådan situationer ha ställts åt sidan som förälder är djupt tragiskt för föräldern men också för barnet.

Jag har ofta framhållit för föräldrar att ansvaret för att ge barn en god uppväxt, trots att man har separerat, bara kan tas av föräldrarna själva. Det spelar egentligen ingen roll vad domstolen dömer till om föräldrarna inte klarar av att hantera vardagen själv. Det är nog också så att den verkliga domen kommer den dagen då barnet eller barnen är så pass stora att de själva kan värdera om föräldrarna tog sitt ansvar under barndomsåren. Den domen kommer att vila tyngst på den förälder som målade upp en felaktig bild av den andre föräldern eller satte sitt eget hämndbegär - eller vad det nu kunde vara - före barnets intresse av en "nära och god kontakt" med båda sina föräldrar. Det finns ett starkt intresse av att föräldrarna i mål om vårdnad, boende och umgänge träffar en samförståndsöverenskommelse som får ligga till grund för tingsrättens dom. Detta får ses som ett första steg mot ett ökat och mer konstruktivt ansvarstagande från båda föräldrarnas sida med barnets bästa i fokus.

Även om det är svårt för många föräldrar att samarbeta måste målsättningen vara att få dem att lyfta blicken och sätta barnets bästa före egna intressen, känslor och ryggmärgsreaktioner.

lördag 8 december 2007

Förenklingar i plan- och bygglagen

Riksdagen beslutade i onsdags (den 5 december) om förenklingar i plan- och bygglagen som leder till större frihet för enskilda fastighetsägare.

De nya reglerna innebär att den sammanlagda ytan för friggebodar ökas från 10 till 15 kvadratmeter och för skärmtak till 15 kvadratmeter utan att detta kräver bygglov. Utan bygglov får man också anordna uteplatser med mur eller plank om högst 1,8 meter. Bygglov krävs inte heller för att byta färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial på en byggnad om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Förutsättningarna för tidsbegränsade bygglov förtydligas och det blir möjligt att i en detaljplan villkora ett bygglov med förbehållet att en förekommande markförorening först har avhjälpts. Dessutom kan vissa byggnadsåtgärder upprepas årligen utan ny bygglovsansökan. Sanktionsavgifterna höjs och en möjlighet för miljöorganisationer att överklaga vissa beslut om detaljplaner införs. Lagändringarna kommer att träda i kraft den 1 januari 2008.

Läs mer i civilutskottets betänkande (2007/08: CU3) och i propositionen Ett första steg för en enklare plan- och bygglag (prop. 2006/07:122).

Regeringen kommer att återkomma med fler propositioner som gäller fortsatta förbättringar i plan- och bygglagen. En pågående utredning undersöker möjligheterna att ytterligare förenkla och förtydliga de regler som styr den fysiska planeringen och vissa byggrelaterade frågor i plan- och bygglagstiftningen. Utredaren ska bland annat undersöka möjligheterna att förenkla förfarandet vid detaljplanläggning, att införa en initiativrätt till detaljplanläggning och att förkorta tiden för kommunernas handläggning av planärenden. Av stor betydelse för uppdraget är också att de bestämmelser som påverkar byggsektorn utformas så att en god konkurrens främjas i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2008. Här finns direktiven till utredaren.



Bilden visar kvarteret Pelaren i Skogås, Huddinge kommun, hösten 2006. Ett av Huge Fastigheter AB:s projekt.














Här är ytterligare tre bilder från samma område tagna i juli 2007. Lägenheterna är hyresrätter. Jag är ordförande i bolagets styrelse.

fredag 7 december 2007

Bedrövligt och ynkligt Thomas Bodström!

Det är bedrövligt och ynkligt att Thomas Bodström skyller sin felrekrytering av rikspolischef på Beatrice Ask.

Vad är det Thomas Bodström menar egentligen? Borde den nuvarande justitieministern ha ändrat Stefan Strömbergs personlighet under de senaste veckorna då Strömbergs problem med sitt ledarskap och polisorganisationen blev akut? Nej, det är naturligtvis Thomas Bodström som bär det fulla ansvaret för felrekryteringen och för att Stefan Strömberg inte har haft förmågan att kunna leda svensk polis.

Jag vet i egenskap av domare precis vad som har varit problemet med Stefan Strömbergs ledarskap under hans tid som generaldirektör för Domstolsverket. Kritiken som nu har förts fram från poliser på olika håll i Sverige överstämmer i det närmaste helt med den kritik som tidigare fanns inom domstolsväsendet. Jag kunde också förutsäga vilka problem som skulle möta Stefan Strömberg inom polisen. Dessutom vet jag - inte minst i egenskap av tidigare polis - hur mycket som krävs för att reta upp en i grunden mycket lojal yrkeskår till den milda grad att tre eninga polischefsstyrelser ställer sig bakom en artikel på DN-debatt där kritiken framförs helt öppet.

Stefan Strömbergs utspel om "ett svenskt FBI" får nog i ljuset av de senaste veckornas turbulens närmast ses som ett försök att skapa något som han kunde styra och kontrollera bättre än den organisation som inte längre kände förtroende för honom.

Av en händelse satt jag och berättade för en riksdagskollega under en lunch för en tid sedan
hur ett möte mellan domarna på Stockholms tingsrätt och Stefan Strömberg avlöpte. Av mötestiden som var avsatt till en timme använde Stefan Strömberg ganska precis 55 minuter till ett entonigt och monotont mässande. Min berättelse finns återgiven här under rubriken "Språkförbistring i riksdagen".

torsdag 6 december 2007

Straffet för mord

Straffnivåutredningen som tillsattes våren 2007 har med förtur sett över straffskalan för mord. Utredningen har nu föreslagit att straffet för mord ska vara fängelse i minst 10 år och högst 18 år eller på livstid. Förslaget innebär att högre tidsbestämda straff än i dag ska kunna dömas ut för mord.

Med utredningens förslag är det möjligt att mäta ut straff som bättre svarar mot hur allvarligt brottet är i det enskilda fallet. Man anger att avsikten är att hela straffskalan ska användas. Fängelse på livstid ska dömas ut i de allvarligaste fallen av mord, där fängelse 18 år inte är tillräckligt.

Den nuvarande straffskalan för mord innehåller endast två alternativ, fängelse i 10 år eller på livstid. Livstids fängelse motsvarar numera fängelse 18 år eller mer. Avståndet mellan de två stegen i straffskalan är således stort.

Jag har inte analyserat utredningens förslag ännu men spontant känns det inte tillräckligt. Jag menar nog att utgångspunkten bör vara att normalstraffet för mord ska vara fängelse på livstid vilket jag och min civilutskottskollega Andreas Norlén har förslagit i vår motion om livstidsstraff för mord.

Våra utgångspunkter har formaliserats i vårt förslag till riksdagsbeslut på följande sätt:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om livstids fängelse som normalstraffet för mord.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett längre tidsbestämt straff för mord om det finns skäl att döma till annan påföljd än fängelse på livstid.

Motiveringen i anslutning till punkt 2 ser ut på följande sätt:

Det bör finnas kvar en möjlighet att utdöma tidsbestämda straff för mord, men den möjligheten bör kunna komma i fråga om det föreligger förmildrande omständigheter, trots att gärningen inte är att bedöma som dråp. Ett sådant tidsbestämt straff bör rimligen kunna vara längre än dagens tio år. Med utgångspunkt från nu gällande nådepraxis bör ett sådant tidsbestämt straff kunna bestämmas i spannet från fängelse i tio år till den tid som i praktiken har utgjort livstids fängelse (18–25 år). De närmare förutsättningarna för ett sådant tidsbestämt straff bör av naturliga skäl bli föremål för utredning.

onsdag 5 december 2007

Rättspolitik är inte bara frågor om brott och straff

En välfungerande dömande verksamhet med hög kvalitet och självständiga domstolar är någonting som är fundamentalt i en rättsstat. Att moderna domstolar mer och mer kommer att präglas av specialisering inom olika rättsområden är en del av en naturlig utveckling. Denna utveckling står nog tyvärr i viss mån i ett motsatsförhållande till allmänhetens önskemål - främst utanför storstadsområdena - om att inte behöva åka för långt för att komma till en domstol. Här gäller det att finna en lämplig avvägning mellan dessa intressen så att kompetenskraven kan klaras samtidigt som både fysiska och juridiska personer ska kunna få tvister prövade snabbt, enkelt och utan att företa några längre resor. Jag tror inte att man ska underskatta betydelsen för det lokala näringslivet med en effektiv och lätt tillgänglig tvistemålshandläggning.

Jag har i min motion om oberoende domstolar pekat på att diskussionen ofta i allt för hög grad handlar om brott och straff. Så som debatten oftast förs ligger det nära till hands att de allmänna domstolarna uppfattas mer som en brottsbekämpande funktion, inplacerad mellan åklagarväsendet och kriminalvården, i stället för en väsentlig del av den rättsstatens kärna som de faktiskt utgör. I diskussionen rö­rande de allmänna domstolarna glöms ofta den omfattande hanteringen av tvistemål, särskilda måltyper av olika kategorier och domstolsärenden bort.

Vi har i civilutskottet vid några tillfällen diskuterat domstolarnas förutsättningar att handlägga tvistemål. Det handlar ju ytterst om tillämpningen de regelverk som ligger inom civilutskottets beredningsområde. Jag har naturligtvis drivit på för att vi ska belysa denna ofta bortglömda del av rättsskipningen och lämnat förslag på vad som bör granskas. Resultatet är att ett enigt utskott har fattat följande beslut om ett granskningsförslag till Riksrevisionen. Här finns protokollet och här nedan ser du det aktuella beslutet:

"Utskottet föreslog att till Riksrevisorerna föreslå en granskning av om domstolsväsendet har organiserats, dimensionerats och finansierats på ett sådant sätt att domstolarna långsiktigt kan klara sina uppgifter när det gäller civilrättsliga tvister. Människors rättsliga trygghet och säkerhet är nämligen, enligt utskottets mening, inte bara en fråga om att förebygga och beivra brottslighet. En annan sida, om inte lika uppmärksammad, är fysiska och juridiska personers rätt att i rimlig tid få civilrättsliga tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade i våra domstolar. Den föreslagna granskningen bör, anser utskottet, fokusera särskilt på vilken förmåga domstolarna har att kunna hantera variationer i mål- och ärendetillströmningen med bibehållen kvalitet i dömandet och utan att göra avkall på enskildas möjligheter att få sin sak prövad inom rimlig tid."

tisdag 4 december 2007

Utmätningsfrågor

Jag har i några tidigare blogginlägg berört olika utmätningsningsfrågor. En sådan fråga debatterade jag även i kammaren, närmare bestämt en fråga som berörde skillnaden mellan underhållsbidrag och underhållsstöd i utmätningsordningen. Från och med den 1 januari 2005 jämställdes fordringar avseende utgivet underhållsstöd med andra statliga fordringar.

Jag har även skrivit om överskuldsattas situation i Finland och hur den typen av frågor hanteras av Garanti-Stiftelsen där. I anslutning härtill har jag fått synpunkter. Nämligen följande:

"Beträffande Finland vill jag påpeka en intressant skillnad när det kommer till utsökning. I Finland är det nämligen förbjudet att mäta ut underhållet till barnet, eftersom detta skall gå till just barnet. I Sverige däremot mäts det ut precis som andra inkomster. I detta sammanhang görs det ingen skillnad på om underhållet erhålls som underhållsstöd eller underhållsbidrag. Det finns säkert argument för det ena eller det andra, men det är en intressant skillnad även om man låter bli att värdera vilket som skall anses vara bäst eller mest riktigt."

Jag kommer att kommentera detta inlägg de närmaste dagarna och då även belysa varför den svenska ordningen ser ut som den gör, försöka värdera om den ordningen är bra eller om det finns argument för andra synsätt.

måndag 3 december 2007

Konsumentfrågor inom EU

I dag har jag träffat komissionären Meglena Kuneva som är ansvarig för konsumentfrågorna inom EU. Hennes första möte under sitt Sverigebesök ägde rum i civilutskottets sessionssal med ledamöter från civilutskottet.

Meglena Kunevas besök hos civilutskottet. Längst till vänster står jag, därefter följer Carina Moberg (s), Meglena Kuneva, Christopher Ödmann (mp) - skymd, Eva Sonidsson (s), Hillevi Larsson (s), Katarina Brännström (m) och Lars Tysklind (fp)

Meglena Kuneva kommer från Bulgarien, är jurist och har studerat - förutom i Bulgarien - i USA, Finland och Storbritannien. Hon har arbetat som biträdande professor i jurdik vid flera bulgariska universitet och varit rådgivare till Bulgariens regering. DN:s ekonomisidor hade en artikel om henne så sent som den 26 november i år. Här finns den artiekeln.

Meglena Kuneva framhöll att stark ekonomisk tillväxt och en stark inre marknad är sådant som främjar konsumenterna i Europa. Ett problem som hon såg var att samordna 27 EU-länders konsumentregelverk. Situationen i dag är att vi har 27 mindre marknader för konsumenter och inte en gemensam marknad i hela Europa. Många - för att inte säga de allra flesta EU-länder - anser att de själva har de bästa konsumentskyddsregelerna inom gemenskapen. Risken med ett sådant synsätt är naturligtvis att man inte är tillräckligt öppen för goda exempel från andra håll utan blir sig själv nog. Megelena Kuneva framhöll särskilt Spanien, Portugal, Belgien och Frankrike om länder med bra regler på konsumentskyddsområdet men berömde även Sverige för att ha varit först i världen med att ta ansvar för hållbar utveckling.

Hon ansåg att Sverige är ett föregångsland när det gäller "sustainable consumtion" och "consumer behavior". Samtidigt var hon noga med att framhålla att ansvaret inte i för hög grad ska läggas på konsumenternas axlar utan att det nog finns stark anledning att fästa uppmärksamheten på tillverkningsledet i stället. Någonting som därför nu är på väg fram inom EU är en "sustainable production action plan".

Meglena Kuneva gav ett engagerat och påläst intryck och av hennes svar på allehanda frågor framgick att hon står för ett synsätt som mycket väl överensstämmer med den syn på konsumentpolitiken som vi moderater och alliansregeringen har.

söndag 2 december 2007

Försvarsberedningen

Försvarsberedningen kommer att presentera sin omvärldsanalys den 4 december, men har redan fått ett nytt uppdrag. Sten Tolgfors har gett i uppdrag åt försvarsberedningen att analysera, konsekvensbeskriva och att lämna förslag på försvarets inriktning för framtiden. Försvarsberedningens nya analys ska redovisas senast den 13 juni 2008 och innehålla avvägningar om insatsförsvarets förmågor och tillgänglighet och förslag till, och konsekvenser av, fortsatt utveckling av militära bi- och multilaterala samarbeten, exempelvis inom Norden och Östersjöregionen, såväl i operativt hänseende som i fråga om utbildning, logistik och annat. Analysen ska förhoppningsvis kunna utgöra ett underlag för en proposition (hösten 2008) om en ny och fördjupad inriktning av försvarspolitiken.

Det är naturligtvis för tidigt att ta ställning till om försvarsberedningen lyckas presentera en högkvalitativ och tillräckligt verklighetsförankrad omvärldsanalys, men däremot känner jag en viss oro över det nya uppdraget.

Vad som borde stå helt klart är att vi nu - ganska snart - måste bestämma oss för vilken väg vi ska gå om omvärldssituationen skulle förändras. Om orosmolnen återigen skulle hopas på himlen duger det inte att hamna i beslutsvånda. Med det försvar vi har kvar efter 2004-års försvarsbeslut har vi i den situationen - som jag ser det - bara två vägar att välja mellan. Antingen en kraftig och kostsam upprustning av vårt eget försvar eller - i likhet med i stort sett samtliga EU:s medlemsländer - en anslutning till NATO.

Sverige har haft tur och klarat sig tidigare. Efter första världskriget rustade vi ned och hade inte en rimlig möjlighet att klara den erforderliga återtagningstiden när orosmolnen hopade sig på himlen den gången. Utvecklingen i Ryssland kan knappast ses som positiv även om det för närvarande inte föreligger något militärt hot därifrån. Men det börjar bli dags att bestämma inriktningen för framtiden. Under alla förhållanden och även om Sverige på sikt skulle ansluta sig till NATO kan vår nationella försvarsförmåga inte tillåtas att bli alltför låg.

onsdag 21 november 2007

Debatt om "hantering av underhållsstöd vid utmätning"

I går deltog jag i en interpellationsdebatt som gällde frågan om kronofogdemyndighetens hantering av underhållsstöd vid utmätning. Frågan ställdes i en (v)-interpellation till justitieministern. Problematiken kände jag igen som en som en av frågeställningarna som tagits upp vid ett möte med Insolvens - föreningen för överskuldsatta.

Efter ändringar i utsökningsbalken (som trädde i kraft den 1 januari 2005) är återbetalningsskyldighet för underhållsstöd jämställt med andra statliga fordringar i den företrädesordning som gäller vid löneutmätning. Detta innebär att tillägg för underhållsbidrag kan göras till det av kronofogdemyndigheten bestämda normalbeloppet vid utmätning men - från och med den 1 januari 2005 - inte längre för underhållsstöd. Jag anser att detta är en fullt rimlig ordning.

I (v)-interpellationen framställdes det hela på följande sätt: "Denna olikhet i behandlingen mellan de olika bidragsformerna leder till orimliga konsekvenser för de föräldrar som betalar underhållsstöd och är föremål för utmätning." Vidare angavs i (v)-interpellationen: "Då normalbeloppet inte räcker till utgifter för underhållsstöd har den underhållsskyldige rätt att söka socialbidrag enligt socialtjänstlagen. Det är en synnerligen märklig ordning att kommunala skattepengar ska gå till att finansiera vinster hos de finansbolag där de underhållsskyldiga har skulder."

Jag framhöll i debatten att jag har mycket svårt att se hur kommunala skattepengar kan gå till att "finansiera vinster hos finansbolagen" i en sådan situation. Här kan du läsa mitt första inlägg i debatten och här finns mitt andra inlägg.

måndag 19 november 2007

Trafik- och arbetsskador

I Finland bär försäkringsbolagen ansvaret för rehabiliteringen av trafikskadade, personer med arbetsskador och andra försäkringstagare som har råkat ut för olycksfall. För att kunna ta detta ansvar har försäkringsbranschen inrättat en organisation som - utan vinstsyfte - hanterar dessa frågor. Organisationen heter Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f. (FBR) och grundades redan 1964.

FBR ägnar sig åt att bedöma rehabiliteringsbehov, upprätta rehabiliteringsprogram och ombesörja att sådana program genomförs. Man fokuserar på yrkesinriktad rehabilitering och rehabilitering som syftar till att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Förutsättningarna för FBR att ägna sig åt rehabilitering och vad som ska utgöra innehållet i sådan rehabilitering regleras i den finska lagstiftningen på området.

FBR:s uppdrag är till 1/3-del hänförliga till trafikförsäkringen och till 2/3-delar till olycksfallsförsäkringen, som också inbegriper arbetsskador och yrkessjukdomar. Den 31 december 2006 hade FBR mer än 1 900 pågående behandlingsuppdrag. Siffrorna i övrigt för 2006 är att det kom in mer än 1 000 nya uppdrag och att det gavs mer än 1 500 rekommendationer.

Vi i civilutskottet träffade FBR:s VD, rehabiliteringschef och en rehabiliteringskoordinator som berättade om verksamheten. Det framkom ingenting som tydde på att Finlands lösning skulle vara negativ i något avseende eller sämre än den ordning vi har i Sverige. Tvärtom fanns där ett tydligt intresse av att rehabiliteringen i det enskilda fallet skulle lyckas både i syfte att nedbringa kostnaderna och för att bygga en så gynnsam framtid som möjligt för den skadelidande.

Jag har svårt att se att sjukvården, försäkringskassan och andra aktörer i Sverige skulle ha haft samma drivkrafter. Nej, i Sverige har nog människor i många fall i stället "städats undan" genom förtidspensioneringar och försörjning genom sjukbidrag. Det är självklart att den som fick möjlighet att välja helst skulle ha varit oskadad. Men om nu olyckan skulle ha varit framme får man utgå från att den skadelidande vill bli så återställd (väl rehabiliterad) som över huvud taget är möjligt. Många olycksdrabbade människor hade säkerligen kunnat gå bättre öden till mötes med en annan ordning än den vi har - och framförallt med den tidigare socialdemokratiska regeringen hade - i Sverige.

söndag 18 november 2007

Överskuldsatta personer

Det finns förhållandevis många människor som av olika anledningar hamnar i skuldfällor. En del av dessa personer har större eller mindre egen skuld till det inträffade medan andra kan vara föremål för olyckliga omständigheter.

Vid civilutskottets besök i Finland (i början av november) träffade vi företrädare för Garanti-Stiftelsen, som är en riksomfattande organisation vars verksamhet är inriktad på att hjälpa hushåll i ekonomisk kris så att dessa kan lösa sina problem. Stiftelsens ordförande är den från Estoniakommissionen kände finske ordföranden Kari Lehtola. Målet för verksamheten kan sägas vara att öka medborgarnas kontroll över den egna ekonomin och deras förmåga att klara sig på egen hand. Stiftelsen har något som liknar ett valspråk, nämligen "Altera pars iustitiae est aequitas" vilket i svensk översättning blir "Den andra sidan av rätt - heter rimlighet".

Stiftelsen sysslar med telefonrådgivning, går i borgen för saneringslån, främjar och utvecklar metoder som hjälper hushållen att klara av ekonomin och ger social trygghet samt verkar för frivillig skuldreglering. I stiftelsens verksamhet beaktas såväl den skuldsattes som borgenärernas och samhällets intressen. Stiftelsens verksamhet finansieras av finska Penningautomatföreningen.

Den svenska skuldsaneringslagens finska motsvarighet är lagen om skuldsanering för privatpersoner. Därutöver finns ytterligare två närliggande finska lagar; nämligen lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt lagen om social kreditgivning.

Enligt kronofogdemyndigheten har antalet överskuldsatta personer, så kallade evighetsgäldenärer, ökat i Sverige. Frågan ligger inom civilutskottets beredningsområde och utskottet har planerat en hearing om detta samt om företeelsen med SMS-lån. Tidpunkten för hearingen är den 31 januari 2008.

lördag 17 november 2007

Nya bostadsdebatter i går

I går deltog jag i två interpellationsdebatter i kammaren. Båda gällde bostadspolitiska interpellationer från socialdemokratiska ledamöter i civilutskottet. Eftersom vi nyligen har tagit ställning på partistämman och nu definitivt övergett frågan om rena marknadshyror fanns det skäl att redogöra för vår - de nya moderaternas - bostadspolitik.

Den första interpellationen hade följande rubrik: Marknadshyror eller bruksvärdes-system. I mina inlägg redogör jag för vår (moderaternas) inställning. Här nedan ser du inläggen i sin helhet och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 16).

Inlägg 1:

"Herr talman!

Jag tror att Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill försöka få det att framstå som om de olika partierna i Allians för Sverige har olika uppfattningar i frågan om hyror och hyressättning. Så är det inte.

Det är alldeles riktigt att vi hade ett förslag till handlingsprogram som innehöll den text som Johan Löfstrand har tagit upp i sin fråga, och det blev också vår partistämmas beslut i oktober, där vi tog ställning till frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet. Faktum är att vi som parti redan tidigare i varje fall har insett att det inte är realistiskt att införa marknadshyror eftersom det skulle få så pass allvarliga konsekvenser, framför allt i storstäder och på andra platser där det råder bostadsbrist. Marknadshyror som idé har Moderaterna därför i praktiken lämnat bakom sig för flera år sedan. Däremot anser vi att hyressättningssystemet behöver utvecklas. Den frågan är föremål för utredning, vilket vi alla mycket väl känner till.

Skälet till att vi moderater tog ställning i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet är att vi en gång för alla ville sätta stopp för sådana diskussioner som hos människor har skapat rädsla och oro för vad moderat bostadspolitik kan leda till. Vi hoppas att vårt ställningstagande i frågan om hyressättning och hur vi ser på bruksvärdessystemet ska leda till att vi kan komma ifrån de låsningar som har uppkommit varje gång bostäder och framför allt hyresbostäder har debatterats. Vi hoppas att bostadsmarknadens parter är beredda att ta ett ökat ansvar för att utveckla bostadsmarknaden så att den fortsätter att vara trygg men samtidigt tar mer hänsyn bland annat till sådana faktorer som läget. Ingen ska behöva känna sig otrygg med vare sig moderat bostadspolitik eller regeringens politik.

En del i Moderaternas förnyelse är att se över bostadspolitiken. Alla viktiga funktioner och system i ett samhälle behöver ständigt vara föremål för omprövning, förbättring och utveckling, inte minst för att hela tiden kunna möta samhällets och människornas skiftande behov och önskemål. Vi anser att de som bäst står för den omprövningen, förbättringen och utvecklingen precis som på arbetsmarknaden är ansvarsfulla parter och inte politiker. Sedan får vi politiker hjälpa till att sätta ramarna, om det behövs med lagstiftning.

Nuvarande system är inte felfritt; det är vi nog alla överens om. Vi kan ju bara ta frågan om varför det inte har gått att bygga bostäder i den omfattning som det har funnits behov av, och framför allt varför det är svårt att bygga hyresbostäder. Dagens bostadsmarknad behöver en översyn där hänsyn tas till olika viktiga faktorer. Vad som förtjänar att påpekas särskilt är att bostaden, det egna hemmet, har en oerhört central betydelse för de flesta människor.

Om hyresrätten ska fortsätta att vara en attraktiv boendeform måste regelsystemet ge hyresgästen trygghet. Det måste därför finnas ett besittningsskydd som fungerar i praktiken, vilket i sin tur innebär att det inte ska vara möjligt för en hyresvärd att göra sig av med en hyresgäst genom att driva fram orimligt höga hyreshöjningar. Bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd mot oskäliga hyreshöjningar."

Inlägg 2:

"Herr talman!

Jag får intrycket att Johan Löfstrand argumenterar mot en kuliss som bara han själv kan se. Jag ska inte svara på de frågor Johan Löfstrand ställde, för de är inte ställda till mig. Jag vill i stället passa på att redogöra lite mer för Moderaternas syn på hyresrätter och bostadspolitik, som inte på något sätt står i motsatsförhållande till vad Mats Odell och regeringen står för.

Jag berörde tidigare hyresgästens situation, och den är naturligtvis mycket central i det här sammanhanget. Samtidigt som hyresgästens ställning måste värnas vill vi att det ska vara attraktivt att vara fastighetsägare, såväl privat som kommunal fastighetsägare. Vi tror att bostadsmarknaden kan förbättras till förmån för alla berörda, vilket är syftet med den utredning som pågår. Utredaren ska i nära samverkan med bostadsmarknadens parter pröva behoven av förändring och samtidigt säkerställa att hyresgästernas trygghet inte hotas. Precis som Hans Wallmark nämnde måste en modern och välfungerande bostadsmarknad utgå från människors efterfrågan och behov i olika skeden av livet.

Jag vill särskilt framhålla att hyresrätter är viktiga för att människor ska kunna byta arbetsplats. En god rörlighet på arbetsmarknaden leder till ett behov av hyresrätter. Vi vill att människor ska ha möjlighet att söka jobb i hela Sverige. Då måste det gå att hitta bostäder som kan användas för såväl kortsiktiga som långsiktiga behov på de platser där jobben finns. Det är en viktig del och står i direkt samband med vår arbetsmarknadspolitik. Det måste bli fler jobb, och det måste gå att flytta till jobben."

Den andra interpellationen hade följande rubrik: Regeringens och EG-kommissionens uppfattning om marknadshyror med mera. Här kan du läsa mina inlägg (återgivna i riksdagens protokoll) och här kan du se debatten i web-TV (klicka fram till debatt nr 15).

Studiebesök i Finland

Förra veckan besökte civilutskottet Finland. Vi var i Helsingfors i syfte att studera ett antal för oss intressanta frågor. Vi tog oss igenom ett späckat men mycket bra program som fyllde tre hela dagar. Min avsikt är att återkomma till vissa frågor i särskilda inlägg senare. Vad jag då främst tänker på är den finska lösningen beträffande hjälp till överskuldsatta personer, försäkringsbranschens ansvar för sjukvårdskostnader, den finska plan- och bygglagstiftningen och synen på miljökrav i planprocessen, något om familjerätt och vårdnadsregler samt slutligen - lite mer lättsamt - om mina intryck från möten med vissa personer.

fredag 2 november 2007

Bostadsdebatter i dag

I morse deltog jag i två interpellationsdebatter i riksdagen. Debatterna var föranledda av två (v)-interpellationer ställda till statsrådet Mats Odell.

Den första debatten hade rubriken "Bostadskreditnämndens glesbygdsförslag" och gällde frågan om regeringen kunde tänka sig att ta ställning för en särskild form av kreditgaranti som skulle kunna leda till finansieringen av ett ytterligare antal egna hem i glesbygd. Denna särskilda kreditgaranti skulle ta sikte på sådana fall där produktionskostnaderna överstiger marknadsvärdet. Här kan du se den debatten i web-TV (se punkt 5 i sökresultatet).

Den andra debatten gällde "Minskat bostadsbyggande". I interpellationen anges att det inte byggs så mycket bostäder längre och då framförallt inte hyresrätter. Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit att det ska byggas upp en så kallad bostadsfond. I en del av mitt anförande kommenterade jag detta på följande sätt:

"Man ska tillskjuta 10 miljarder per år tills fonden hamnar på någonting som anges vara en rimlig nivå, 100 miljarder kronor. Det står inte mycket mer om det än att man ska betala amorterings- och räntekostnader under 30 år. Det kallar jag ett rudimentärt förslag, och det är vad som präglar Vänsterpartiets förslag rent generellt."

Detta föranledde interpellanten att för egen del avsluta debatten med följande ord:

"Jag ska ägna helgen åt att försöka förstå vad ”rudimentärt förslag” innebär. Jag hoppas att jag lyckas med det."

Ett tips när det gäller ordförståelsen är att titta i Svenska Akademiens ordbok. Länken finns här. Den andra debatten kan du se i web-TV här (se punkt 4 i sökresultatet).

onsdag 31 oktober 2007

Hektiska tider och partistämma i Gävle

Jag har slarvat med bloggandet under en tid eftersom jag har varit väldigt engagerad med ett antal olika saker. En av de aktiviteter som nyligen har upptagit min tid är moderaternas partistämma i Gävle.

Partistämman hölls från torsdagen den 25 oktober till söndagen den 28 oktober. Jag var närvarande hela tiden i egenskap av riksdagsledamot. Mycket av tiden under stämmoförhandlingarna gick åt till att bevaka alla de punkter som berörde civilutskottets ansvarsområde. Tiden i övrigt upptogs till största delen av diskussioner med kända och okända moderater och med andra på stämman närvarande personer.

Jag hade tagit med mig datorn för att hinna med en del arbete, men fick egentligen aldrig tid till att plocka upp den. Jag hade nog i och för sig kunnat göra det under torsdagseftermiddagen som ägnades åt utskottsarbete. Alla ombud delas på förhand in för tjänstgöring i ett utskott som har till uppgift att bereda ett urval av de propositioner och motioner som ska behandlas på stämman. Jag var dock inte på stämman i egenskap av ombud och använde därför tiden till att köra ett träningspass på ett lokalt gym.

Under fredagen engagerade jag mig först och främst i debatten som fördes under rubriken "Trygghet från våld och brott". Jag talade om rättstrygghet och rättssäkerhet och pekade därefter särskilt på frågan om domstolarnas funktion i samhället och att man i princip har glömt bort tvistemålsdelen och dess betydelse i dömandet. Därefter bemötte jag en motion med yrkanden om att en promillegräns skulle införas för enkelt sjöfylleri. Partiets inställning och en del av mina uttalanden i den frågan finns sedan tidigare här i bloggen.

Senare under fredagen bidrog jag med ett inlägg om samspelet mellan plan- och bygglagen, miljöbalken och – i förekommande fall – myndigheters allmänna råd och därefter ett inlägg om det så kallade utdelningsförbudet avseende kommunala bostadsföretag.

måndag 15 oktober 2007

Könsneutrala äktenskap

Jag har tidigare i somras företrätt moderaterna i frågan om könsneutrala äktenskap vid debatter, dels i Almedalen på Gotland, dels under Pride-festivalen i Stockholm.

Dagens Nyheter har i dag en artikel som gäller den fortsatta hanteringen av frågan om könsneutrala äktenskap. I artikeln uttalar jag mig om miljöpartiets utskottsinitiativ (som avslogs i civilutskottet) och hur frågan ska behandlas i fortsättningen.

torsdag 11 oktober 2007

Motioner

När vi inom Allians för Sverige innehar regeringsmakten finns det egentligen inte någon större anledning att skriva motioner. Det finns många andra och oftast bättre sätt att påverka politikens inriktning. Trots detta har jag skrivit några motioner:

Motion 2007/08:m1780 av Anti Avsan (m) Oberoende domstolar

Motion 2007/08:m1779 av Anti Avsan (m) Utmönstring av uppenbarhetsrekvisitet

Motion 2007/08:m1789 av Anti Avsan (m) Kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner

Motion 2007/08:Ju330 av Andreas Norlén och Anti Avsan (m) Livstidsstraff för mord

När det gäller motionen om kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner har jag gett uttryck för följande uppfattning: Vår möjlighet att som enskilda riksdagsledamöter väcka motioner är naturligtvis ett viktigt demokratiskt instrument. I den bästa av världar skulle motioner också kunna vara det som bidrar till ett bättre beslutsfattande i utskotten och ytterst i kammaren. Ett problem är dock att enskilda motioner många gånger har en uppenbart låg kvalitet. Många motioner bygger på missuppfattningar av gällande rätt och en ensidig problemfokusering utan att motionären eller motionärerna tycks förstå övergripande sammanhang. Denna typ av motioner leder till en hel del onödigt arbete. Den tid som åtgår till behandlingen av sådana motioner skulle naturligtvis kunna användas på ett bättre och mer konstruktivt sätt.

onsdag 10 oktober 2007

Möt en ledamot

Möt en ledamot är en rubrik som finns längst ned till vänster på riksdagens hemsida. Klicka in och läs vad gymnasieelever från Linköping skriver om ett besök i riksdagen.

Två av eleverna skriver: "Klass NV2d från Berzeliusskolan fick nämligen möjligheten att träffa riksdagsledamoten Anti Avsan (m) och ställa frågor vi alltid funderat över." Läs mer om detta möte som ägde rum sent i våras.

lördag 29 september 2007

Försvarsfrågor

Eftersom civilutskottet (gamla lagutskottet + gamla bostadsutskottet) i praktiken har dubbla beredningsområden jämfört med andra riksdagsutskott får jag inte så mycket tid över för försvarsfrågor.

Jag har dock tidigare arbetat med försvarsfrågor inom polisen under sex års tid och då bland annat skrivit publikationen folkrätt för poliser, en lärarhandledning till det videogram med samma titel som som producerades av Polishögskolan.


Jag är också medförfattare i kustjägarnas jubileumsbok som gavs ut i samband med kustjägarverksamhetens 50-års jubileum 2006. I den boken skriver jag om utbildningsåret 1976 - 77. Jag var 18 år när jag ryckte in på kustjägarskolan en gråmulen höstdag 1976.


torsdag 27 september 2007

Besök på Marinbasen och Kockums i Karlskrona samt på F17 i Ronneby



Den 12, 13 och 14 september besökte jag Marinbasen och Kockums i Karlskrona samt F17 i Ronneby tillsammans med den moderata försvarskommittén. Besöket var planerat sedan tidigare och inte någon "brandkårsutryckning" i försvarsfrågan.

Under torsdagen (den 13 september) besöktes först tredje sjöstridsflottiljen. Där fick vi en presentation och en rundvisning ombord på HMS Härnösand - en korvett av Visby-klass. Därefter togs vi med på en sjötur med HMS Trossö i det alldeles utomordentligt vackra vädret. HMS Trossö deltog i övning Tipex som ägde rum strax utanför Karlskrona. Från HMS Trossö hämtades vi med stridsbåt 90 och transporterades sedan åter till Marinbasen där vi besökte första ubåtsflottiljen.

Det var ett tag sedan jag åkte i en stridsbåt 90. Under min värnpliktsutbildning åren 1976 - 77 och under krigsförbandsövningar under tiden därefter tillbringade jag dock ganska många timmar i den tidens motsvarighet; transportbåt större, landstigningsbåt eller så kallad 200-båt.


Lokal media fanns naturligtvis på plats och jag blev intervjuad av två journalister som dock inte publicerade någonting av det jag sade. Om man uttrycker sig nyanserat blir det inte så mycket att göra sensationell journalistik på. Av det skälet kom i stället andra riksdagsledamöters uttalanden på pränt. Alla var dock inte glada när lokaltidningarna lästes vid frukostbordet nästa morgon.

Efter rundvisning ombord på en ubåt av Gotlands-klass informerades vi om vad en sådan svensk ubåt hade presterat i samband med marina övningar i USA under två års tid. Ubåtens förmåga och egenskaper hade uppenbarligen imponerat djupt. Slutligen förevisades vi några byggnader som var under uppförande på basen och vandrade runt i "finska kyrkan" som hade renoverats på ett hedervärt sätt. Sedan var det dags att besöka Kockums som bland annat bygger de nyss nämnda ubåtarna av Gotlands-klass.

Under fredagen (den 14 september) besöktes Blekinge flygflottilj (F17) i Ronneby. Efter information om läget för den del av NBG (Nordic Battle Group) som utbildas av F17 följde information om JAS 39 Gripen och därefter en rundvandring i hangarerna. Till lunchen anslöt också personal från helikopterverksamheten. Stämningen var tryckt med anledning av den tragiska helikopterolyckan som hade inträffat ett par dagar tidigare. Efter lunchen skrev jag mitt namn i de kondoleansböcker som fanns tillgängliga och växlade några ord med förbandets präst. Naturligtvis gick tankarna också till de förolyckades nära anhöriga.

lördag 22 september 2007

Satsning på samlad information om boendefrågor

Regeringen vill samla information om boendefrågor för konsumenter. Boverket får därför i uppdrag att upprätta en informationsportal.

Flera utredningar har påvisat konsumenternas behov av samlad information om bostads- och boenderelaterade frågor. Problemet är att förekommande information om köp och försäljning av bostäder och andra frågor om boende och byggande i dag är utspridd på en mängd olika myndigheter såsom Konsumentverket, Fastighetsmäklarnämnden, Boverket och Energimyndigheten.

Riksrevisionen har i en granskningsrapport konstaterat att många konsumenter har klagomål på fastighetsmäklare. Det kan vara svårt för en konsument att avgöra vart han eller hon bör vända sig med sina klagomål. En stor del av klagomålen hos Allmänna reklamationsnämnden och de kommunala konsumentvägledarna utgörs för övrigt av boenderelaterade frågor.

Regeringen vill ge Boverket i uppdrag att i samråd med Konsumentverket och Fastighetsmäklarnämnden kartlägga behoven och utbudet av information samt att föreslå tillvägagångssätt för att upprätta en samlad informationsportal om boendefrågor.
Portalen bör innehålla information om olika upplåtelseformer, finansiering och lagstiftning, rättigheter och skyldigheter på bostadsmarknaden, försäkringar, boendekalkyler, bosparande, byggande och renovering, andrahandsuthyrning och bostadsbidrag. Portalen kan därutöver innehålla information om inomhusmiljöfrågor (exempelvis frågor om ventilation, fukt- och mögelskador och om radon) samt information om sådant som man bör tänka på inför köp eller försäljning av fastigheter och bostadsrätter och vid anlitandet av fastighetsmäklare. Portalen ska länka till andra relevanta myndigheter, organisationer och aktörer.

Anslagen för denna satsning ligger inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik som sorterar under civilutskottet.

Nämndemannautbildning


För lite mer än en och en halv vecka sedan ägde det första utbildningstillfället för moderata nämndemän från Stockholms stad och län rum. Inbjudna var nämndemän i länets tingsrätter och Svea hovrätt. Intresset var mycket stort och frågan är om så många människor vid något tillfälle tidigare har befunnit sig samtidigt i Schönfeldska praktsalen. Deltagarantalet var lite drygt 160 personer.


Borgarrådet Mikael Söderlund fick i egenskap av representant för Stockholms stads förbundsstyrelse inleda med en mer allmän presentation från sitt ansvarsområde för att sedan avsluta med lite reflektioner om hur han såg på sin tid som nämndeman och nämndemannauppdraget. Därefter redogjorde vår justitieminster Beatrice Ask för vad som är på gång inom justitiedepartementet. Programmet fortsatte med att Marie Schött (nämndeman i Stockholms tingsrätt) och Solveig Fröberg (nämndeman i Svea hovrätt) berättade om hur de såg på nämndemannauppdraget och om sina egna erfarenheter. Därefter var det dags för mig - i egenskap av sammankallande i samrådsgruppen för nämndemän - att träda in och svara på allehanda frågor tillsammans med Marie och Solveig. Det kom upp en mängd frågor om nämndemannatjänstgöringen, frågor om ansvar, skuld och påföljdsbestämning, men även om hur jag som domare ser på olika saker. Nuförtiden har jag tyvärr inte möjlighet att diskutera denna typ av frågor så ofta, så jag kände en viss längtan tillbaka till mitt arbete som rådman i Stockholms tingsrätt. Programmet avslutades med en presentation av min syn på samrådsgruppens roll och syfte.


En högst väsentlig sak att framhålla i ett sammanhang som detta är att en nämndeman aldrig någonsin får lägga sin politiska uppfattning till grund för dömandet och att en nämndeman är lika bunden av gällande rätt (lagstiftning och rättspraxis) som en lagfaren domare.

fredag 14 september 2007

Huge Fastigheter AB:s ägardirektiv

Peter Andersson (s) citerar på sin blogg vad jag skrev den 9 september om Huge Fastigheter AB:s ägardirektiv från förra mandatperioden. Peter Andersson har valt ut det första av två stycken. Det andra stycket har han inte citerat. Jag kan i och för sig förstå varför han inte har gjort det. I det andra stycket står nämligen följande:

"För en moderat Hugeordförande kändes det ju bra att Huge låg bra till redan tidigare. Men det som gjorde att det kändes alldeles särskilt bra var att de nya ägardirektiven nu är ännu mycket bättre än tidigare. Jag lade under våren ned en hel del energi på att göra ägardirektiven tydligare och mer konsekventa. Dessutom plockades alla onödiga upprepningar bort. Det var bland annat upprepningar av aktiebolagslagens regler och upprepningar av vad som står i bolagsordningen."

Om de nya ägardirektiven skulle ha granskas av Boverket tror i vart fall jag att de skulle ha haft alla möjligheter att bedömas som de i särklass bästa. Den granskningen lär i förekommande fall vara gjord vid samma tid nästa år, så vi får väl se.... Sedan förhåller det sig självklart så att Boverket inte bedömer vilka ägardirektiv som bäst återger socialdemokratisk politik, vilket Peter Andersson tycks tro. Det är snarare om ägardirektiven är tydliga och om ägarkommunen uttalar vad man vill med sitt bostadsbolag som är de avgörande kriterierna vid bedömningen.

torsdag 13 september 2007

Fortsatt goda tider på arbetsmarknaden

I dag kom Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning för augusti. Siffrorna är - precis som för juli - glädjande. På ett år har 131 000 personer kommit i arbete. En stor del av ökningen, 46 000 personer, ligger i åldersspannet 16-24 år.

AMS presenterade i tisdags, den 11 september, arbetsmarknadsläget för augusti. Även dessa siffror visar på en positiv utveckling, nämligen att fler kommer i jobb och att arbetslösheten bland unga sjunker.

Bryter man ned siffrorna från AMS till kommunal nivå och därefter tittar på min hemkommun Huddinge så ser man att arbetslösheten i augusti 2007 ligger på 2,8 procent, vilket motsvarar
1 627 arbetslösa. I augusti 2006 var motsvarande siffra 3,4 procent (1 974 arbetslösa).

En politik som leder till att fler kommer i arbete har medför bara vinster, både ur ett mänskligt och ur ett ekonomiskt perspektiv.

måndag 10 september 2007

Vårbyfestivalen


Den 7-9 september ägde Vårbyfestivalen rum i Vårby Gård. När jag kom till platsen för aktiviteterna strax före kl. 15.00 i lördags blev jag förvånad över alla tivoliattraktioner som fanns på platsen. Vårby Gårds bo- och trivselförening hade uppenbarligen lyckats väl i sina ambitioner.

Kl. 15.00 började invigningen av det som egentligen inte har varit någonting annat än underhållsåtgärder - låt vara uppskattade sådana - från Huge Fastigheter AB:s sida. Först ut var Rolf Carlsson (s), ordförande i Huge under förra mandatperioden. Därefter var det min tur. Jag talade i egenskap av nuvarande ordförande i Huge om att jag anser att Vårby Gård är ett fint område som till stora delar ligger inbäddat i grönska. Jag återkopplade även till den historiska dimensionen för att sedan nämna något om underhållsåtgärder i allmänhet, det förhållandet att Huge klarar underhållet av fastigheterna i sina miljonprogramsområden, något om kommunens satsning på utomhusmiljön i Vårby Gårds centrum, upprustningen av Vårbyskolan och problemet med kvalitén i själva centrumanläggningen.

Invigningen avslutades av Mats Odell som redogjorde för regeringens bostadspolitik och vilka ambitioner som finns för framtiden. Efter Mats Odells anförande guidade Huges områdeschef Bengt Backman runt i området. Rundvandringen avslutades på Huges områdeskontor där det bjöds på utmärkt förtäring. Efter besöket på områdeskontoret bar det av till moderaternas årligen återkommande och välbesökta grillfest vid Magasinet i Segeltorp.

söndag 9 september 2007

Boverkets plan- och byggdagar


I början på veckan (måndagen den 3 -- onsdagen den 5 september) var jag på Boverkets plan- och byggdagar i Karlskrona. Under måndagen började programmet med en inledande debatt om plan- och bygglagen (PBL) och dess grundprinciper som firar 100 år i år. Panelen bestod av ett antal personer som i sitt dagliga arbete sysslar med samhällsplanering. En informativ och bra tillställning!

Under tisdagen deltog jag i seminariet, "Nyttan med allmännyttan?" och under onsdagen satt jag i den stora skaran som intresserade sig för seminariet "Med PBL ska staden byggas!". Enligt en uppgift från den ansvarige avdelningschefenpå Boverket, Micaela Schulman, hade 245 personer anmält sig till PBL-seminariet. Totalt deltog 850 personer i plan- och byggdagarna.

Jag är positivt överraskad av både innehållet och kvalitén på den inledande debatten och de två seminarier som jag deltog i.

Först något om seminariet "Nyttan med allmännyttan?" som gav tillfälle till reflektioner kring kärnfrågan: Vad är egentligen nyttan med allmännyttan? Seminariet kan nog närmast beskrivas som en diskussion kring frågan om kommunerna ska äga bostäder efter att den frågan satts i relation till framtidens utmaningar.

Efter en bred men samtidigt djupgående diskussion presenterade tre kommuner sin hantering av sina bostadsbolag. Nacka kommuns beslut att sälja allt jämfördes med vad som skett i Malmö och i Göteborg. I exemplen från Malmö och Göteborg var det tydligt att allmännyttan ryckte in när en situation inte kunde hanteras tillfredsställande på andra sätt. Så har allmännyttan fungerat historiskt och det finns nog i vissa fall fortfarande behov av att det är så i dag. Lite kortfattat kan man nog säga att om allmännyttan inte behövs som kommunalt redskap så behöver kommunen inte heller ha ett bostadsbolag. Intressant var också att man i Göteborg hade träffat en blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken och allmännyttans roll.

Under seminariet framkom det att man från Boverkets sida hade tittat på ett antal kommuners ägardirektiv till sina bostadsbolag. Man hade bland annnat studerat Huddinge kommuns ägardirektiv till Huge Fastigheter AB. Huges ägardirektiv ansågs vara mycket bra - bland de bästa man sett - trots att det var ägardirektiven från den förra mandatperioden när kommunen hade en (s)-ledd majoritet.

För en moderat Hugeordförande kändes det ju bra att Huge låg bra till redan tidigare. Men det som gjorde att det kändes alldeles särskilt bra var att de nya ägardirektiven nu är ännu mycket bättre än tidigare. Jag lade under våren ned en hel del energi på att göra ägardirektiven tydligare och mer konsekventa. Dessutom plockades alla onödiga upprepningar bort. Det var bland annat upprepningar av aktiebolagslagens regler och upprepningar av vad som står i bolagsordningen.

Seminariet "Med PBL ska staden byggas!" hade två inledande föredragshållare, dels advokaten Annika Gustafsson, som gick igenom ett antal problem och kommenterade aktuella rättsfall, dels juristen Peggy Lerman, med sin byrå Lagtolken PL AB. I egenskap av domare är jag på grund av tidigare omfattande erfarenheter nästan automatiskt skeptisk till "jurister med en egen liten låda". När det gällde Peggy Lerman undrade jag särskilt också med tanke på den klädsel hon hade valt. Hennes klädsel stod i skarp kontrast mot Annika Gustafssons korrekt advokatmässiga klädsel.

Efter att Peggy Lerman hade börjat sitt föredrag byttes min skepsis snabbt till beundran av ett väl genomfört, bra framfört och för målgruppen bra illustrerat föredrag. Det lämnades tydliga besked om att PBL inte utnyttjades så som det var tänkt, att PBL var ett alldelses utmärkt instrument för samhällsplanering och att uppfattningen att "PBL inte fungerar" i första hand nog berodde på bristande egen kompetens. Budskapet togs emot med applåder och näst intill jubel trots att det egentligen var klart negativt för nästan samtliga seminariedeltagare. Peggy Lerman klargjorde också på ett bra och tydligt sett hur miljöbalken (MB) och PBL griper in i varandra och hur man måste resonera för att undvika att exempelvis detaljplaner senare helt eller delvis sätts ur spel med stöd av bestämmelser i miljöbalken. Med tanke på vad Peggy Lerman talade om, hur hon gjorde det och hur hon hade illustrerat föredraget (med familjens hund) framstod även hennes klädsel som helt rätt efter en stund.

Från deltagarna efterfrågades exempel på hur man kan minska antalet överklagade planer.
Peggy Lerman svarade att det finns många sådana exempel som fungerar alldelses utmärkt. Det viktiga är att man från kommunens sida har en tidig dialog och att man lyssnar ordentligt på de synpunkter som kommer fram. "Den metoden kallas PBL!" En kvinna som numera sade sig arbeta på Sveriges kommuner och landsting (SKL) upplyste om att när hon tidigare var ansvarig för alla planfrågor i en kommun överklagades endast en handfull av flera hundra planer på grund av en välutvecklad dialog.

Slutsatsen av det andra seminariet blir närmast att om man är missnöjd med PBL så saknar man kunskaper att använda regelverket. Därmed inte sagt att det inte behövs förändringar.
Min egen allmänna utgångspunkt är att ingenting är så bra att det inte kan göras ännu bättre.