Sms-lån

En fråga som emellanåt uppmärksammas i media och i återkommande interpellationer i riksdagen är frågan om sms-lån. Det handlar i sådana fall om snabb utlåning av mindre belopp, utan kreditprövning och till hög ränta.

Civilutskottet kommer att anordna en hearing i frågan om överskuldsättning den 30 januari 2008 kl. 09.00 - 12.00. En aspekt i sammanhanget blir då även förekomsten av snabba sms-lån. Frågan om sms-lån debatterades också i tisdags med anledning av interpellationen om åtgärder mot sms-lån.

I den interpellationsdebatten sade jag följande i mitt första inlägg:

"Fru talman! Christina Axelssons interpellation är utformad på ungefär samma sätt som andra interpellationer i ämnet som har ställts företrädesvis till justitieministern.
I interpellationen uttrycks bekymmer över utvecklingen när det gäller snabba krediter, främst sms-lån.

Frågeställningarna beträffande kreditprövning, kreditgivning och snabba lån har många olika aspekter. Några av dessa aspekter gäller konsumentskydd, möjligheten att ta upp lån på en marknad samt den enskildes rättshandlingsförmåga och personliga ansvar å den ena sidan och kreditgivarens ansvar å den andra sidan. Det finns också, som Jan Ertsborn tidigare var inne på, regler i avtalslagen som skulle kunna tillämpas i dessa situationer, bland annat bestämmelsen om ocker.

Utöver reglerna i avtalslagen finns det ett antal bestämmelser i konsumentkreditlagen. Enligt den lagen innebär god kreditgivningssed att även konsumentens intressen ska tas till vara med tillbörlig omsorg. Innan en kredit beviljas ska kreditprövning ske. Det finns i och för sig vissa undantag för engångskrediter med kortare kredittider, om kreditbeloppet ska betalas på en gång eller vid krediter som rent allmänt avser mindre belopp. Det är förvisso korrekt att sms-lån typiskt sett faller utanför kravet på kreditprövning, men skälet till det undantaget i konsumentkreditlagen är enligt förarbetena en bedömning med utgångspunkten att risken normalt är liten för att sådana krediter skulle medverka till konsumenters överskuldsättning.

Nu kan vi säga att även små lån många gånger kan vara bekymmersamma, inte minst för personer som redan befinner sig i ekonomiskt svåra situationer. Om någon befinner sig i en sådan svår situation ligger det nära till hands att acceptera sämre lånevillkor än vad andra personer skulle ha accepterat.

För närvarande pågår, som tidigare nämnts, ett arbete inom EU gällande konsumentkreditdirektivet. Det föreslagna direktivet är ett så kallat maximidirektiv med syfte att åstadkomma fullständig harmonisering inom det reglerade området. Enligt förslaget till direktiv ska kreditgivaren göra en prövning av konsumentens kreditvärdighet på grundval av de korrekta upplysningar som konsumenten lämnat och i förekommande fall genom sökning i relevanta databaser.

Konsumentkreditdirektivet ska snart behandlas i Europaparlamentet för andra gången. Så sent som i går behandlades lagstiftningsresolutionen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. En av frågorna som behandlades gällde den undre gränsen för direktivets tillämpningsområde, alltså var den ska gå. Gränserna som diskuteras är 200 euro eller 500 euro. Om direktivet också ska träffa krediter med lägre belopp, till exempel sms-lån, kan man tycka att 200 euro vore en rimlig undre gräns. Det intressanta i sammanhanget är dock att Christina Axelssons kamrater i den socialdemokratiska gruppen i utskottet inte röstade för den lägre nivån, utan för 500 euro som nedre gräns.

Fru talman! Christina Axelsson bör kanske börja med att diskutera frågan med sin partigrupp i Europaparlamentet eftersom frågan är i skarpt läge där."

I mitt andra inlägg lade jag till följande:

"Fru talman! Jag kan väl passa på att nämna att den klassiska ockersituationen kallas för kreditocker. En sådan ockersituation kännetecknas av en låntagare som befinner sig i trängande behov av att snabbt förstärka sin ekonomi, vilket långivaren utnyttjar genom att låna ut pengar till en oskäligt hög ränta. När man hör hur de här lånen upptas tycker man ju att det låter ganska likt det som är den klassiska ockersituationen.

När det gäller frågan som sådan är det en fråga för EU, alldeles oavsett vad vi tycker om det. Och det är nog bra med tanke på att saker och ting, inte minst via Internet, rör sig över gränserna.

Det talades om insikt förut. En sådan insikt bör också omfatta lagstiftningsprocessen, inte bara i Sverige, utan även i Europa. Jag har svårt att se att det nu finns några skäl att föregripa konsumentkreditdirektivet. Vi vet ju inte var gränsen ska gå för direktivets undre tillämpningsområde. Dessutom är det ett maximidirektiv som syftar till full harmonisering. Innan direktivet är beslutat vet vi inte heller med bestämdhet hur kreditprövningen ska ske.
Men med tanke på att det här är ett reellt problem, som för övrigt civilutskottet också ska beröra i en utfrågning i slutet av januari nästa år, är nog min uppfattning att det finns goda skäl att överväga 200 euro som nedre gräns, om vi talar om direktivet.

I andra hand finns det ju möjlighet att återkomma på nationell nivå också under direktivets gräns, i nationell lagstiftning. Men vi får avvakta direktivet först. Och jag har full tilltro till regeringens arbete när det gäller den här frågan."

Lite överraskande i sammanhanget kom följande uttalande från civilutskottets vänsterpartist:

"Fru talman! Ja, det vore ju synd om frågan avgörs före utfrågningen i civilutskottet den sista januari, för då får vi ställa in vår utfrågning. Vi kan ju skjuta på den tills efter det. Jag förstår logiken i Anti Avsans resonemang där."

Det tråkiga är dock att detta inte alls var logiken i sammanhanget.