I den sista av de interpellationsdebatter som jag deltog i under tisdagen bidrog jag med ett anförande där jag återigen redogjorde för vår - moderaternas - inställning i frågan om en promillegräns för så kallat enkelt sjöfylleri. I början av anförandet redovisade jag i huvudsak hur den tidigare socialdemokratiska regeringen har behandlat den aktuella frågan. Thomas Bodström - som hade ställt interpellationen - var dock inte intresserad av att debattera. Här följer det aktuella anförandet:
"Herr talman! Jag ska belysa frågan om sjöfylleri. Den övergripande frågan i den delen är om sjötrafik kan jämställas med vägtrafik.
Här i kammaren har jag tidigare redovisat att frågan om sjöfylleri har varit föremål för utredningar och överväganden vid ett antal tidigare tillfällen.
Om vi någorlunda ska hålla oss till närtid kan jag först nämna de ändringar som genomfördes i sjölagen 1991. Ändringarna innebar att brottet sjöfylleri delades upp i två svårighetsgrader: så kallat enkelt sjöfylleri och grovt brott.
I december 1998 avlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gällde drograttfylleri och sjöfylleri. Detta resulterade i införandet av en promilleregel såsom en omständighet att beakta vid bedömningen av om en gärning är att bedöma som grovt sjöfylleri. Den utredning som föregick propositionen avvisade möjligheten att med en promillegräns bestämma vad som ska bestraffas som enkelt sjöfylleri. Flertalet remissinstanser delade den bedömningen eller lämnade den utan erinran. Problematiken kring frågan om sjöfylleri belystes i propositionen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen anförde bland annat att sjötrafiken skiljer sig från vägtrafiken på många sätt. Dels omfattar sjötrafiken fartyg av skilda slag – allt från roddbåtar till oceangående skepp – dels varierar förhållandena kraftigt mellan exempelvis insjöar och mindre vattendrag å ena sidan och trafikerade farleder och öppna hav å andra sidan.
Regeringen påpekade också att det låg en komplikation i att många båtar används för rekreation och utgör bostäder under kortare eller längre tider. Man pekade också på den problematik som omförtöjning på grund av ändrade väderförhållanden innebär.
Härefter har frågan om sjöfylleri utretts ytterligare två gånger, först av Sjöfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i april 2001. Merparten av de förslag som 2001 års utredning avlämnade mötte sådan allvarlig kritik från remissinstanserna att den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde att inte gå vidare med lagstiftning utan ansåg att frågorna borde utredas vidare. Den fortsatta utredningen av sjöfyllerifrågan har ägt rum inom ramen för Rattfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i januari 2006.
Vår, Moderaternas, uppfattning i frågan är just den som den socialdemokratiska regeringen förut har gett uttryck för, nämligen att förhållandena till sjöss och i vägtrafik inte kan jämställas. Förhållandena i sjötrafik är väldigt skiftande. Därutöver är det bland mycket
annat inte rimligt att omförtöjningsfall ska falla inom det straffbara området, något som också 2001 års sjöfylleriutredning bestämt tog avstånd från – framför allt inte med en promillegräns om 0,2 promille alkohol i blodet som enda straffbarhetskriterium."
"Herr talman! Jag ska belysa frågan om sjöfylleri. Den övergripande frågan i den delen är om sjötrafik kan jämställas med vägtrafik.
Här i kammaren har jag tidigare redovisat att frågan om sjöfylleri har varit föremål för utredningar och överväganden vid ett antal tidigare tillfällen.
Om vi någorlunda ska hålla oss till närtid kan jag först nämna de ändringar som genomfördes i sjölagen 1991. Ändringarna innebar att brottet sjöfylleri delades upp i två svårighetsgrader: så kallat enkelt sjöfylleri och grovt brott.
I december 1998 avlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gällde drograttfylleri och sjöfylleri. Detta resulterade i införandet av en promilleregel såsom en omständighet att beakta vid bedömningen av om en gärning är att bedöma som grovt sjöfylleri. Den utredning som föregick propositionen avvisade möjligheten att med en promillegräns bestämma vad som ska bestraffas som enkelt sjöfylleri. Flertalet remissinstanser delade den bedömningen eller lämnade den utan erinran. Problematiken kring frågan om sjöfylleri belystes i propositionen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen anförde bland annat att sjötrafiken skiljer sig från vägtrafiken på många sätt. Dels omfattar sjötrafiken fartyg av skilda slag – allt från roddbåtar till oceangående skepp – dels varierar förhållandena kraftigt mellan exempelvis insjöar och mindre vattendrag å ena sidan och trafikerade farleder och öppna hav å andra sidan.
Regeringen påpekade också att det låg en komplikation i att många båtar används för rekreation och utgör bostäder under kortare eller längre tider. Man pekade också på den problematik som omförtöjning på grund av ändrade väderförhållanden innebär.
Härefter har frågan om sjöfylleri utretts ytterligare två gånger, först av Sjöfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i april 2001. Merparten av de förslag som 2001 års utredning avlämnade mötte sådan allvarlig kritik från remissinstanserna att den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde att inte gå vidare med lagstiftning utan ansåg att frågorna borde utredas vidare. Den fortsatta utredningen av sjöfyllerifrågan har ägt rum inom ramen för Rattfylleriutredningen som avlämnade sitt betänkande i januari 2006.
Vår, Moderaternas, uppfattning i frågan är just den som den socialdemokratiska regeringen förut har gett uttryck för, nämligen att förhållandena till sjöss och i vägtrafik inte kan jämställas. Förhållandena i sjötrafik är väldigt skiftande. Därutöver är det bland mycket
annat inte rimligt att omförtöjningsfall ska falla inom det straffbara området, något som också 2001 års sjöfylleriutredning bestämt tog avstånd från – framför allt inte med en promillegräns om 0,2 promille alkohol i blodet som enda straffbarhetskriterium."
Inlägg
Varför tryckte då M på Ja-knappen?
SvaraRadera