Boverkets plan- och byggdagar

I början på veckan (måndagen den 3 -- onsdagen den 5 september) var jag på Boverkets plan- och byggdagar i Karlskrona. Under måndagen började programmet med en inledande debatt om plan- och bygglagen (PBL) och dess grundprinciper som firar 100 år i år. Panelen bestod av ett antal personer som i sitt dagliga arbete sysslar med samhällsplanering. En informativ och bra tillställning!

Under tisdagen deltog jag i seminariet, "Nyttan med allmännyttan?" och under onsdagen satt jag i den stora skaran som intresserade sig för seminariet "Med PBL ska staden byggas!". Enligt en uppgift från den ansvarige avdelningschefenpå Boverket, Micaela Schulman, hade 245 personer anmält sig till PBL-seminariet. Totalt deltog 850 personer i plan- och byggdagarna.

Jag är positivt överraskad av både innehållet och kvalitén på den inledande debatten och de två seminarier som jag deltog i.

Först något om seminariet "Nyttan med allmännyttan?" som gav tillfälle till reflektioner kring kärnfrågan: Vad är egentligen nyttan med allmännyttan? Seminariet kan nog närmast beskrivas som en diskussion kring frågan om kommunerna ska äga bostäder efter att den frågan satts i relation till framtidens utmaningar.

Efter en bred men samtidigt djupgående diskussion presenterade tre kommuner sin hantering av sina bostadsbolag. Nacka kommuns beslut att sälja allt jämfördes med vad som skett i Malmö och i Göteborg. I exemplen från Malmö och Göteborg var det tydligt att allmännyttan ryckte in när en situation inte kunde hanteras tillfredsställande på andra sätt. Så har allmännyttan fungerat historiskt och det finns nog i vissa fall fortfarande behov av att det är så i dag. Lite kortfattat kan man nog säga att om allmännyttan inte behövs som kommunalt redskap så behöver kommunen inte heller ha ett bostadsbolag. Intressant var också att man i Göteborg hade träffat en blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken och allmännyttans roll.

Under seminariet framkom det att man från Boverkets sida hade tittat på ett antal kommuners ägardirektiv till sina bostadsbolag. Man hade bland annnat studerat Huddinge kommuns ägardirektiv till Huge Fastigheter AB. Huges ägardirektiv ansågs vara mycket bra - bland de bästa man sett - trots att det var ägardirektiven från den förra mandatperioden när kommunen hade en (s)-ledd majoritet.

För en moderat Hugeordförande kändes det ju bra att Huge låg bra till redan tidigare. Men det som gjorde att det kändes alldeles särskilt bra var att de nya ägardirektiven nu är ännu mycket bättre än tidigare. Jag lade under våren ned en hel del energi på att göra ägardirektiven tydligare och mer konsekventa. Dessutom plockades alla onödiga upprepningar bort. Det var bland annat upprepningar av aktiebolagslagens regler och upprepningar av vad som står i bolagsordningen.

Seminariet "Med PBL ska staden byggas!" hade två inledande föredragshållare, dels advokaten Annika Gustafsson, som gick igenom ett antal problem och kommenterade aktuella rättsfall, dels juristen Peggy Lerman, med sin byrå Lagtolken PL AB. I egenskap av domare är jag på grund av tidigare omfattande erfarenheter nästan automatiskt skeptisk till "jurister med en egen liten låda". När det gällde Peggy Lerman undrade jag särskilt också med tanke på den klädsel hon hade valt. Hennes klädsel stod i skarp kontrast mot Annika Gustafssons korrekt advokatmässiga klädsel.

Efter att Peggy Lerman hade börjat sitt föredrag byttes min skepsis snabbt till beundran av ett väl genomfört, bra framfört och för målgruppen bra illustrerat föredrag. Det lämnades tydliga besked om att PBL inte utnyttjades så som det var tänkt, att PBL var ett alldelses utmärkt instrument för samhällsplanering och att uppfattningen att "PBL inte fungerar" i första hand nog berodde på bristande egen kompetens. Budskapet togs emot med applåder och näst intill jubel trots att det egentligen var klart negativt för nästan samtliga seminariedeltagare. Peggy Lerman klargjorde också på ett bra och tydligt sett hur miljöbalken (MB) och PBL griper in i varandra och hur man måste resonera för att undvika att exempelvis detaljplaner senare helt eller delvis sätts ur spel med stöd av bestämmelser i miljöbalken. Med tanke på vad Peggy Lerman talade om, hur hon gjorde det och hur hon hade illustrerat föredraget (med familjens hund) framstod även hennes klädsel som helt rätt efter en stund.

Från deltagarna efterfrågades exempel på hur man kan minska antalet överklagade planer.
Peggy Lerman svarade att det finns många sådana exempel som fungerar alldelses utmärkt. Det viktiga är att man från kommunens sida har en tidig dialog och att man lyssnar ordentligt på de synpunkter som kommer fram. "Den metoden kallas PBL!" En kvinna som numera sade sig arbeta på Sveriges kommuner och landsting (SKL) upplyste om att när hon tidigare var ansvarig för alla planfrågor i en kommun överklagades endast en handfull av flera hundra planer på grund av en välutvecklad dialog.

Slutsatsen av det andra seminariet blir närmast att om man är missnöjd med PBL så saknar man kunskaper att använda regelverket. Därmed inte sagt att det inte behövs förändringar.

Min egen allmänna utgångspunkt är att ingenting är så bra att det inte kan göras ännu bättre.