"Kriminalvård" i Panama

I går bloggade jag om ett besök i ett fängelse i Panama. Här kommer fortsättningen.

Under tiden vi väntade på att få bli insläppta i fängelset anlände ett antal transporter med intagna. Personen i vita kläder och med handfängsel (på bilden till vänster) verkade vara priviligierad på något sätt eftersom vederbörande för det första hade ovanligt rena kläder jämfört med andra intagna som anlände med andra transporter och dessutom hade han inte fotfängsel. Andra intagna hade både hand- och fotfängsel som satt ihoplänkade med varandra och många hade lindat fotlederna på olika sätt, antagligen för att slippa de värsta skavsåren. Trots hand- och fotfängsel bar de intagna alla personliga tillhörigheter själva. Antagligen gick de inte att ha mer tillhörigheter än vad man kunde bära. En del bar på enkla skumgummimadrasser.

En fråga som fängelsedirektören fick var om det förekommer rymningar. Han sade att tretton personer rymde förra månaden och att en rymning följs upp omedelbart med att personalen försöker spåra upp och gripa rymlingen. Vad som hände med den som rymt är inte helt klarlagt men att rymma är ett brott i sig. På frågan om det fanns narkotika att tillgå inne på anstalterna sade fängelsechefen att det finns allt; narkotika, knivar och till och med skjutvapen. Allt som finns inne på anstalterna förs in av polisen. Den upplysningen kändes bedrövlig och demoraliserande för en tidigare polis och domare i ett västeuropeiskt land.

På frågan om det förekommer våld så menade fängelsechefen att det inte är så vanligt, men omkring 2-3 personer som står under hans ansvar dödas per år inne på antalterna. Kanske inte så konstigt när det går att komma över skjutvapen även när man är intagen.

När det gäller isolering önskade många att få detta "för att få vara i fred". Ett antal anställda inne på anstalten bar för övrigt på långa trästavar påminnande om grova hickorybatonger. Dessa stavar satt inte i något bälte utan bars hela tiden i händerna. Användningsområdet är nog inte så svårt att lista ut. Beväpnade vakter och poliser fanns överallt. De bar också på olika slags automatvapen och hagelgevär.

På just den anstalten vi besökte satt många utländska intagna. Det fanns ett generellt förbud mot att inneha mobiltelefoner men enligt den svenske medborgaren i 25-års åldern, som vi träffade, hade alla mobiltelefoner. Han bodde i något som såg ut som en stor lagerlokal och sov i ett rum tillsammans med nio andra personer, en canadensare och åtta colombianer. Han tyckte att förhållandena var tuffa men han "klarade sig". Tillgången på vatten var dock dålig och det var exempelvis svårt att duscha. Under alla förhållanden hade han fått en lagakraftvunnen dom för narkotikasmuggling. Efter domen i första instans hade åklagaren överklagat och vunnit gehör för sitt yrkande om ett strängare straff. Påföljden hade bstämts till fängelse 6 år och 8 månader. Antagligen ett kortare fängelsestraff än vad som hade dömts ut för motsvarande brott i Sverige. Det hade tagit omkring ett och ett halvt år innan han fick längden på sitt fängelsestraff fastställt.

Runt själva anstaltsområdet fanns bevakningstorn där det satt beväpnade vakter (se bilden till höger). Enligt fängelsechefen var det inte tillåtet för vakterna att skjuta direkt mot intagna exempelvis vid rymningsförsök. Däremot var det tilltåtet att skjuta bredvid. Om regelverket inte skulle vara utformat på detta sätt fanns - enligt fängelsechefen - risk för att intagna som plockade skräp eller något liknande nära de stängsel som fannas runt byggnaderna skulle bli skjutna. Bevakningstornet på bilden stod mitt inne på anstaltsområdet.