FN och fängelsebesök i Panama

Under måndagen den 18 april var jag tillsammans med delar av IPU-delegationen och några andra personer på besök hos FN som har sitt kontor i Fort Clayton utanför Panama City. Fort Clayton är en stor gammal amerikansk militärbas som USA lämnade när förvaltningen av Panamakanalen överlämnades till Republiken Panama. Delar av Fort Clayton ser ut som ett typiskt amerikanskt villasamhälle.

Bland en mängd föredragningar från olika företrädare för FN-organ, som är närvarande i Panama, berör jag i korthet vad företrädaren för UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) nämnde. Problemet med droghantering är enormt i Syd- och Mellanamerika och kanske främst i grannlandet Colombia. Men detta är också ett stort problem i Panama även om det inte märks så mycket ute i samhället. Kriminaliteten är inte lika påtaglig här som i andra Syd- och Mellanamerikanska länder. Det sägs att Panama City är den enda storstaden i Sydamerika där man kan gå ute - även under kvällstid - och känna sig säker. Det finns dock undantag, nämligen områden som kan betecknas som "slum" och som man inte bör besöka.

Hanteringen av pengar från droghandeln är omfattande och frihandelsområdet (världens näst största efter Hong Kong) i den gamla hamnstaden Colón (på karibiska sidan) är "en katastrof" enligt FN. Inte bara med tanke på vad som skeppas ut därifrån men också därför att ett sådant område i denna del av världen skapar problem. En iakttagelse i detta sammanhang är att det finns mängder med "bankskrapor" i Panama City och att det byggs oerhört mycket. Man undrar varifrån alla pengar kommer som investeras här? Därmed inte sagt att allt skulle kunna var hänförligt till droghandel.

Enligt företrädare för FN finns en stark och uppriktig vilja hos alla samhällsorgan och regeringen att komma tillrätta med den kriminalitet som finns och droghandeln. Företrädare för FN upplever att de har full access till alla relevanta kontakter som behövs i detta arbete.

Senare under samma dag var det dags för ett besök i ett fängelse. Efter att ha passerat en vägspärr med bom kom vi in på fängelseområdet som till ytan mätte 2 300 hektar och verkade vara ett gammalt militärt (amerikanskt) övningsområde. På området fanns tre anstalter som administrativt sköttes av samma fängelsechef. Det fängelse som vi besökte innehöll 2 235 intagna enligt en räkning som hade gjorts dagen innan. Lokalerna var dock avsedda för endast 900 intagna.

Totalt inom fängelseområdet fanns 7 000 intagna och av dessa var 4 000 ännu inte dömda. En av de tre anstalterna var avsedd för "ungdomsbrottslingar" som ändå inte var dömda i vanlig mening eftersom straffmyndighetsåldern är 18 år. De intagna på ungdomsanstalten var mellan 12 och 18 år. De var således inte straffmyndiga och kunde inte straffas men de hade begått brott och togs därför i vad man kan kalla något slags förvar. Hur det förhåller sig med rättssäkerheten kan man bara gissa sig till.

Vi träffade också en svensk som avtjänade straff för narkotikasmuggling och som berättade om förhållandena på den anstalten vi besökte. Vi, och kanske främst jag, frågade ut fängelsechefen om en mängd olika saker. Han framhöll att han inte tänkte skönmåla bilden av hur förhållandena är och han föreföll svara uppriktigt på våra frågor att döma av svaren. Jag avser att återkomma till de interna förhållandena i fängelset som vi besökte och lite mer om polisen i ett kommande blogginlägg.

Detta är ingången till fängelset La Hojita. Vi fick vänta på att ett antal personer skulle tas in innan vi fick passera. Dels vid inpasseringen här på bilden och på ytterligare två ställen inne på anstaltsområdet fick vi lämna över en presentation av delegationen (med bilder) och anteckna namn på andra medföljande.