Olika falla ödet(S) lotter

I tisdags skrev Veronica Palm på sin blogg under rubriken "Olika falla ödets lotter". Ja, det kan vissa kanske tro. Men eftersom jag tror på enskilda människor mer än på ödet och att människor har förmågan att göra medvetna val i olika situationer handlar det trots allt inte om ödet.

Det är inte ödet som har gjort att det har genomförts konskekventa och nödvändiga regeländringar på bostadspolitikens område efter valet 2006 utan en politisk ambition som har lett till medvetna ställningstaganden. Jag tror till exempel inte att det var ödet som styrde den tidigare Socialdemokratiska bostadsministern Lars-Erik Lövdén när han gjorde ett bostadsklipp som han förvägrade andra människor att göra. Även här finns ju dimensionen med en riksdagslägenhet med i bilden.

Den 15 juni 2006 hade Aftonbladet en artikel med följande rubrik:

Han fick köpa - till vrakpris

Nu gör den förre bostadministern Lars-Erik Lövdén ett miljonklipp

Lägenheten som Lars-Erik Lövdén köpte låg på Runebergsgatan som tillhörde Stockholms dyrare kvarter. Här kunde en lägenhet vara värd upp till 60 000 kronor kvadratmetern när affären gjordes. Lars-Erik Lövdén betalade 23 800.

Dessutom var Lars-Erik Lövdén inte skriven i lägenheten på Östermalm. Vilket i artikeln sades vara "ett brott mot folkbokföringslagen".

Som en sakupplysning nämndes i artikeln att som bostadsminister gjorde Lars-Erik Lövdén det svårare för hyresgäster att ta över sina lägenheter.

I artikeln angavs följande:

"Den 4 mars 2002 tackade dåvarande bostadsminister Lars-Erik Lövdén (s) för första gången ja till att köpa loss sin hyresrätt på Östermalm i Stockholm. Två dagar senare stod han i riksdagens talarstol och försvarade den nya lagen som gjort det svårare för lägenhetsinnehavare i allmännyttan att köpa loss sina lägenheter. -Den råa moderata marknadsfundamentalismen med stolligheter som utförsäljningar och privatiseringar har tagit över. Därför krävs lagstiftning, sa han då.

Dyra kvarter
I går blev han själv ägare till en lägenhet i Stockholms dyraste kvarter värd mellan tre och fyra miljoner, avslöjar SVT:s Rapport. En lägenhet på den adressen kan vara värd mellan 45000 och 60000 kronor kvadratmetern, säger Mona Carnello, fastighetsmäklare på Bjurfors. Lars-Erik Lövdén betalar 23800 kronor per kvadratmeter. Därmed kan han göra en vinst på ett par miljoner.

Bor i ett slott
Sedan januari förra året har Lars-Erik Lövdén varit landshövding i Halland. Han bor flott i en sexrummare på Halmstads slott och har inte varit skriven i lägenheten på Östermalm sedan 2003. Han använder den bara när han är i Stockholm. Trean på tredje våningen i huset är på 69 kvadratmeter. Lövdén fick lägenheten för tolv år sedan när han fortfarande var riksdagsman. Fastigheten ägs av stiftelsen Allmänna barnhuset som under många år upplåtit lägenheter till socialdemokratiska riksdagsmän. Stiftelsens styrelse utses av regeringen och sedan 2003 är förra socialförsäkringsministern Ingela Thalén ordförande. Hon menar att fastigheten inte var tillräckligt lönsam att behålla. -Fastigheten måste stamrenoveras och vi har inte haft den avkastning vi kräver för att få pengar till stiftelsens verksamhet, säger hon. Hon vill inte kommentera Lars-Erik Lövdéns miljonklipp."

Därutöver hade Lars-Erik Lövdén innan sin egen affär skrivit en debattartikel som togs in i Aftonbladet. I artikeln krävde han "stopp för utförsäljning".

Det har byggts ungefär hälften så många bostäder i Sverige de senaste 20 åren om man jämför med våra nordiska grannländer. Den bostadskö som Veronica Palm beskriver tillkom därför till stora delar upp under en Socialdemokratisk regering. Det kan kanske finnas skäl att fråga Lars-Erik Lövdén varför mer inte gjordes under den tidigare Socialdemokratiska regeringen när det gäller bostadsbyggandet. Eller var det ödet - mer än oförmåga - som gjorde att man inte kunde finna en ny bostadspolitik efter 90-talskrisen.

Uppföljning av motion om helikopterresurser

Det är ju inte vanligt att det under utskottbehandlingen blir bifall till riksdagsmotioner, men jag har ju precis som jag tidigare har skrivit här på bloggen fått delvis bifall till en motion om Sjöfartsverkets helikopterresurser.

Tidningen Riksdag & Departement har haft en artikel om detta intagen i ett tidigare nummer. I webversionen av tidningen lades artikeln ut den 21 mars. I artikeln står bland annat följande:

""Ett onödigt lidande ska inte drabba allvarligt sjuka på grund av att helikopterresurserna finns hos olika huvudmän", slår utskottet fast och ger sitt stöd åt motioner från Socialdemokraterna och Moderaterna."

Här finns länken till den aktuella artikeln.

"Kriminalvård" i Panama

I går bloggade jag om ett besök i ett fängelse i Panama. Här kommer fortsättningen.

Under tiden vi väntade på att få bli insläppta i fängelset anlände ett antal transporter med intagna. Personen i vita kläder och med handfängsel (på bilden till vänster) verkade vara priviligierad på något sätt eftersom vederbörande för det första hade ovanligt rena kläder jämfört med andra intagna som anlände med andra transporter och dessutom hade han inte fotfängsel. Andra intagna hade både hand- och fotfängsel som satt ihoplänkade med varandra och många hade lindat fotlederna på olika sätt, antagligen för att slippa de värsta skavsåren. Trots hand- och fotfängsel bar de intagna alla personliga tillhörigheter själva. Antagligen gick de inte att ha mer tillhörigheter än vad man kunde bära. En del bar på enkla skumgummimadrasser.

En fråga som fängelsedirektören fick var om det förekommer rymningar. Han sade att tretton personer rymde förra månaden och att en rymning följs upp omedelbart med att personalen försöker spåra upp och gripa rymlingen. Vad som hände med den som rymt är inte helt klarlagt men att rymma är ett brott i sig. På frågan om det fanns narkotika att tillgå inne på anstalterna sade fängelsechefen att det finns allt; narkotika, knivar och till och med skjutvapen. Allt som finns inne på anstalterna förs in av polisen. Den upplysningen kändes bedrövlig och demoraliserande för en tidigare polis och domare i ett västeuropeiskt land.

På frågan om det förekommer våld så menade fängelsechefen att det inte är så vanligt, men omkring 2-3 personer som står under hans ansvar dödas per år inne på antalterna. Kanske inte så konstigt när det går att komma över skjutvapen även när man är intagen.

När det gäller isolering önskade många att få detta "för att få vara i fred". Ett antal anställda inne på anstalten bar för övrigt på långa trästavar påminnande om grova hickorybatonger. Dessa stavar satt inte i något bälte utan bars hela tiden i händerna. Användningsområdet är nog inte så svårt att lista ut. Beväpnade vakter och poliser fanns överallt. De bar också på olika slags automatvapen och hagelgevär.

På just den anstalten vi besökte satt många utländska intagna. Det fanns ett generellt förbud mot att inneha mobiltelefoner men enligt den svenske medborgaren i 25-års åldern, som vi träffade, hade alla mobiltelefoner. Han bodde i något som såg ut som en stor lagerlokal och sov i ett rum tillsammans med nio andra personer, en canadensare och åtta colombianer. Han tyckte att förhållandena var tuffa men han "klarade sig". Tillgången på vatten var dock dålig och det var exempelvis svårt att duscha. Under alla förhållanden hade han fått en lagakraftvunnen dom för narkotikasmuggling. Efter domen i första instans hade åklagaren överklagat och vunnit gehör för sitt yrkande om ett strängare straff. Påföljden hade bstämts till fängelse 6 år och 8 månader. Antagligen ett kortare fängelsestraff än vad som hade dömts ut för motsvarande brott i Sverige. Det hade tagit omkring ett och ett halvt år innan han fick längden på sitt fängelsestraff fastställt.

Runt själva anstaltsområdet fanns bevakningstorn där det satt beväpnade vakter (se bilden till höger). Enligt fängelsechefen var det inte tillåtet för vakterna att skjuta direkt mot intagna exempelvis vid rymningsförsök. Däremot var det tilltåtet att skjuta bredvid. Om regelverket inte skulle vara utformat på detta sätt fanns - enligt fängelsechefen - risk för att intagna som plockade skräp eller något liknande nära de stängsel som fannas runt byggnaderna skulle bli skjutna. Bevakningstornet på bilden stod mitt inne på anstaltsområdet.

FN och fängelsebesök i Panama

Under måndagen den 18 april var jag tillsammans med delar av IPU-delegationen och några andra personer på besök hos FN som har sitt kontor i Fort Clayton utanför Panama City. Fort Clayton är en stor gammal amerikansk militärbas som USA lämnade när förvaltningen av Panamakanalen överlämnades till Republiken Panama. Delar av Fort Clayton ser ut som ett typiskt amerikanskt villasamhälle.

Bland en mängd föredragningar från olika företrädare för FN-organ, som är närvarande i Panama, berör jag i korthet vad företrädaren för UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) nämnde. Problemet med droghantering är enormt i Syd- och Mellanamerika och kanske främst i grannlandet Colombia. Men detta är också ett stort problem i Panama även om det inte märks så mycket ute i samhället. Kriminaliteten är inte lika påtaglig här som i andra Syd- och Mellanamerikanska länder. Det sägs att Panama City är den enda storstaden i Sydamerika där man kan gå ute - även under kvällstid - och känna sig säker. Det finns dock undantag, nämligen områden som kan betecknas som "slum" och som man inte bör besöka.

Hanteringen av pengar från droghandeln är omfattande och frihandelsområdet (världens näst största efter Hong Kong) i den gamla hamnstaden Colón (på karibiska sidan) är "en katastrof" enligt FN. Inte bara med tanke på vad som skeppas ut därifrån men också därför att ett sådant område i denna del av världen skapar problem. En iakttagelse i detta sammanhang är att det finns mängder med "bankskrapor" i Panama City och att det byggs oerhört mycket. Man undrar varifrån alla pengar kommer som investeras här? Därmed inte sagt att allt skulle kunna var hänförligt till droghandel.

Enligt företrädare för FN finns en stark och uppriktig vilja hos alla samhällsorgan och regeringen att komma tillrätta med den kriminalitet som finns och droghandeln. Företrädare för FN upplever att de har full access till alla relevanta kontakter som behövs i detta arbete.

Senare under samma dag var det dags för ett besök i ett fängelse. Efter att ha passerat en vägspärr med bom kom vi in på fängelseområdet som till ytan mätte 2 300 hektar och verkade vara ett gammalt militärt (amerikanskt) övningsområde. På området fanns tre anstalter som administrativt sköttes av samma fängelsechef. Det fängelse som vi besökte innehöll 2 235 intagna enligt en räkning som hade gjorts dagen innan. Lokalerna var dock avsedda för endast 900 intagna.

Totalt inom fängelseområdet fanns 7 000 intagna och av dessa var 4 000 ännu inte dömda. En av de tre anstalterna var avsedd för "ungdomsbrottslingar" som ändå inte var dömda i vanlig mening eftersom straffmyndighetsåldern är 18 år. De intagna på ungdomsanstalten var mellan 12 och 18 år. De var således inte straffmyndiga och kunde inte straffas men de hade begått brott och togs därför i vad man kan kalla något slags förvar. Hur det förhåller sig med rättssäkerheten kan man bara gissa sig till.

Vi träffade också en svensk som avtjänade straff för narkotikasmuggling och som berättade om förhållandena på den anstalten vi besökte. Vi, och kanske främst jag, frågade ut fängelsechefen om en mängd olika saker. Han framhöll att han inte tänkte skönmåla bilden av hur förhållandena är och han föreföll svara uppriktigt på våra frågor att döma av svaren. Jag avser att återkomma till de interna förhållandena i fängelset som vi besökte och lite mer om polisen i ett kommande blogginlägg.

Detta är ingången till fängelset La Hojita. Vi fick vänta på att ett antal personer skulle tas in innan vi fick passera. Dels vid inpasseringen här på bilden och på ytterligare två ställen inne på anstaltsområdet fick vi lämna över en presentation av delegationen (med bilder) och anteckna namn på andra medföljande.

Hur fungerar rättssystemen i andra stater?

Fungerande stater bygger på maktdelning. Beslutande makt, verkställande makt och domstolar. En av Interparlamentariska Unionens främsta uppgifter är att verka för parlamentarismen i världens alla länder, det vill säga beslutande makt som utgår från folket i enlighet med demokratiska principer. När det sedan gäller verkställande makt utövas den av regeringar och myndigheter. Denna maktutövning kan se olika ut men ett fungerande demokratiskt statsskick som bygger på parlamentarism innebär typiskt sett att regeringens och myndigheternas maktutövning sker i enlighet med av parlamentet beslutade lagar och under dess granskande tillsyn. Domarna och domstolarna ska vara opartiska och självständiga i förhållande till den verkställande makten. Ett fungerande rättssystem och självständiga domstolar behövs för att människor ska kunna tillvarata sina rättigheter i olika avseenden.

Jag har en ambition att undersöka hur domstolar, åklagarväsen, polisen och kriminalvården fungerar i andra länder. Jag kommer att göra det varje gång jag får tillfälle till det och jag kommer att skriva om dessa besök.

Detta får ses som en inledning och en påannonsering. I nästa blogginlägg kommer jag att berätta om ett fängelsebesök i Panama och mina intryck därifrån. Jag kommer också att återge vad svenskar som har bott länge i Panama har berättat om hur polisen fungerar och lite om kriminalitet och droger.

(S) vill ta strid mot naturvännerna i bostadspolitiken

Här återkommer jag med utlovade bostadspolitiska kommentarer.

Veronica Palm säger i Riksdag & Departement (i nummer 13 den 18/4) att hon vill ”ta fajten med naturvännerna” eftersom hon vill förtäta storstäderna mycket mer än i dag för att få fram de bostäder som behövs. Hon säger: ” – Vi kan bygga mycket högre och tätare. Att bo tätare är också mer miljövänligt, eftersom det inte krävs så mycket transporter.”

Veronica Palm har uppenbarligen inte någon kunskap om det forskningsprojekt om ”Hållbara städer” som har drivits inom Riksdagen. Jag kan säga att jag för egen del absolut inte söker någon strid med några naturvänner eftersom jag anser att olika intressen går att förena. Veronica Palm är nog också okunnig om innehållet i den i den nya plan- och bygglagen där betydelsen av grönområden i städer nämns särskilt. Stadsparker och växtlighet levererar viktiga ekosystemtjänster och har stor betydelse för människors välbefinnande. Dessutom finns det skäl att värna Stockholms särart. Tanken om ”stenstaden” är en orsak till att väldigt många människor uppskattar Stockholm. Slutligen finns det – återigen – skäl att påminna om att vad som sker i Stockholm är en fråga för politikerna där, även om både jag och andra kan ha olika personliga synpunkter. Vi Moderater värnar det kommunala självstyret.

Veronica Palm säger att andrahandsupplåtelse av bostäder inte är lösningen på bostadsbristen. Jag håller med när man ser på problemet i ett längre perspektiv, men samtidigt kan andrahandsuthyrningen vara en nog så viktig lösning i ett kortare perspektiv. De bostäder vi talar om finns redan men de är inte tillgängliga för dem som behöver en bostad.

Veronica Palm säger vidare: ”De flesta ungdomar vill inte vara inneboende.” Jag har ingen anledning att betvivla detta och jag tror också för egen del att det förhåller sig på det sättet. Däremot handlar ju andrahandsuthyrning inte nödvändigtvis om att vara inneboende. Det troliga är nog också att människor rent generellt inte är särskilt pigga på att hyra ut en del av sin bostad till någon inneboende.

Jag tror för övrigt inte att den av Göran Persson ledda (S)-regeringen hade detta för ögonen när utredningen om utökade möjligheter till andrahandsupplåtelse av bostäder tillsattes. Jag har inte heller inneboende för ögonen när jag talar om andrahandsuthyrning.

Enligt Veronica Palm har (S) svängt i synen på ägarlägenheter. Om det är så och vad detta konkret innebär återstår att se. Att (S) skulle ha tvingats till att kompromissa bort egna värderingar och ställningstaganden i bostadspolitiken verkar inte helt troligt eftersom den bostadspolitik som fördes fram i valrörelsen var i allt väsentligt precis densamma som Socialdemokraterna officiellt har stått för under hela förra mandatperioden och sedan ”urminnes tider”.

Det låter för enkelt att skylla på Lars Ohly och (V). Den egna oförmågan inom (S) kan det ju aldrig gå att lasta Lars Ohly för. Jag konstaterar också att (S) fortsätter att vackla om subventionspolitiken och inte kan lämna några andra svar än att pengarna inte ska hamna i byggherrarnas fickor. Inställningen är så här långt att subventionsinstrumenten ska finnas kvar men man vill inte effekterna av dem. När det gäller kommunal markpolitik är väl möjligen Socialdemokraternas nyligen utbytta bostadspolitiska talespersons (Maryam Yazdanfar) förslag om vad kommunerna borde göra med sin mark som hänger sig kvar. Mot dessa förslag var det inte svårt att omedelbart rikta ett antal invändningar på rättslig grund.

Pressmeddelande från Panama

IPU:s 124:e session som pågick mellan den 15 och 20 april avslutades i onsdags. Bland det sista som ägde rum - när resolutionerna skulle antas - var att vi från Sverige bestämde oss för att reservera oss mot en skrivning när det gäller förutsättningarna att kunna åstadkomma öppna och fria val.

Venezuela hade fått gehör för en skrivning som har udden riktad mot valobservatörer och som kan innebära möjligheter att begränsa användningen av Facebook, Twitter och Internet. Våra svenska representanter i det aktuella utskottet, min partikamrat Ulrika Karlsson (M) och Monica Green (S), hade begärt votering men tyvärr förlorat. Efter vissa kontakter med - i första hand Canada och våra nordiska grannländer - visade det sig sedan att dessa och många fler anslöt sig till vår reservation. Exempelvis Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Schweiz. Men också länder som Ghana och Kambodja. Trots att vi hade förlorat kändes det som en halv seger när representanter från land efter land anmälde att de stödde vår reservation.

Det har skickats ett pressmeddelande om IPU-mötet. Pressmeddelandet finns här på Riksdagens hemsida, men också här på Aktuell Politiks hemsida.

Med anledning av det vår reservation gällde finns det anledning att återge ett av mina citerade uttalanden.

" - Vi svenska parlamentariker - som är starka förespråkare för demokratiska rättigheter - tycker att det är mycket bra att stort fokus har satts på utvecklingen i Nordafrika under IPU-mötet, säger Anti Avsan (M), svenska IPU-delegationens ordförande."

Allmänt när det gäller det arbete vi har lagt ned under dessa dagar, men också genom förberedelser innan mötet, kan följande citat återges.

" - Den svenska delegationen har varit mycket aktiv och argumenterat för sina ståndpunkter. Detta har lett till att vi också har fått gehör för våra synpunkter ..."

Var finns det konkreta i (S)-synen på bostadspolitiken?

I måndags (den 18/4) hade tidningen Riksdag & Departement i sitt trettonde nummer för 2011 en artikel som på framsidan av tidningen hade rubriken "Ny syn i S på bostadspolitik".

Socialdemokraternas nya talesperson för bostadsfrågor, Veronica Palm anser att "Den tidigare S-regeringen gjorde för lite för att få fram fler bostäder". Jag tycker att detta verkar vara ett uppriktigt uttalande, men det handlar inte primärt att "få fram bostäder" utan om att få ett fungerande regelverk. Detta har Socialdemokraterna inte i någon del lyckats med under sin senaste 12-åriga regeringsperiod. Om regelverket är på plats kan också bostadsbyggandet sätta fart.

Hon säger något förvånande vidare: "Det är inte enbart den borgerliga regeringen som är passiv, det var vi också tidigare". Det framgår vidare av artikeln att Socialdemokraterna nu har kastat loss från det rödgröna samarbetet och att man nu också tonar ned hyresrätter som den enda lösningen på människors behov av bostad. Inte heller stora statliga investeringsstöd till bostäder är enligt artikeln längre en hjärtefråga för S.

Jag har i samma artikel också signalerat vår nya inställning. Detta fanns intaget i artikeln:

"- Vi moderater har haft en viss fixering vid ägandet medan Socialdemokraterna haft en fixering vid hyresboendet, säger Anti Avsan, Moderaternas talesperson i bostadsfrågor."

Jag håller absolut inte med om att regeringen skulle ha varit passiv på bostadspolitikens område. Att påstå något sådant är mot bättre vetande. Jag utgår från att Veronica Palm än så länge är förhållandevis okunning inom bostadspolitiken eftersom det skulle kännas trist om jag redan nu skulle behöva tvingas konstatera att hon lämnar medvetet felaktiga uppgifter. Socialdemokraterna - om några - borde vid det här laget ha insett att sådan politisk retorik inte lönar sig.

I själva tidningen finns själva artikeln med rubriken: "Högre och tätare städer". Jag kommenterar Socialdemokraternas bostadspolitik med följande uttalande:

"S har en oförmåga att tänka nytt”... "Socialdemokraternas bostadspolitik har varit vacklande och präglats av en oförmåga att tänka nytt. Det säger Anti Avsan, Moderaternas bostadspolitiska talesperson. – Vi moderater har haft en viss fixering vid ägandet, medan Socialdemokraterna haft en fixering vid hyresboendet. Bägge delarna behövs. Även Socialdemokraterna måste bli bättre på att acceptera omvärldsförändringar och lämna subventionspolitiken bakom sig, säger han."

Jag återkommer senare med kommentarer när det gäller innehållet i artikeln.

Medial uppföljning

Onsdagen den 2 februari deltog jag i ett seminarium på Upphandlingsdagarna 2011, om outsourcing och privata entreprenader, vilket jag har bloggat om tidigare.

För någon dag sedan kom den mediala uppföljningen i form av två artiklar i tidningen Offentliga Affärer. Här finns den ena artikeln och här finns den andra.

Anförande om globalt ansvar för miljön

Under söndagen höll jag ett kort anförande på IPU:s 124 session om vår utgångspunkt beträffande hållbar utveckling. Utgångspunkten från svensk sida är att stater ska ta ett globalt ansvar och inte att försöka undgå sådant ansvar för att enbart fokusera på egna nationella särintressen.

Här nedan finns mitt anförande, som egentligen tar sikte på ett antal olika förslag från Venezuela som innebär att det internationella ansvaret ska tonas ned till förmån för att varje stat ska få bestämma mer vad man vill göra inom sitt territorium.

"Mr Chairman, colleague parliamentarians!

Coming back to what my Swedish colleague earlier said – Sweden welcomes this draft resolution, but there is always room for improvement. That is why we have suggested a number of proposed amendments.

In general, I think that environmental issues will play a greater role in the international community and hence of international law. A single states action rarely affects only the neighboring territory. This is obvious in the case of domestic production and the emissions that affect air and water. But this also applies when we import and consume goods produced in a manner that result in harmful environmental effects in someone else's backyard.

A global responsibility also requires a local responsibility, and responsibility extends beyond our state borders. I do not like that certain countries suggested amendments that seek to distance from a global responsibility, and - through the suggested wordings - put their own interests ahead of a general ambition to achieve sustainable development for the benefit of all people.

When a state's actions affect conditions in another state, this becomes a multilateral issue and because of this the perception of a number of states is not in compliance with what a state is permitted to do. These are our starting points that have guided us from Sweden when we have taken position and decided to support other suggested amendments.

Thank you for your attention!"

Interparlamentariska Unionen i Panama

I tisdags skickades ett pressmeddelande ut från Riksdagen angående mitt och mina IPU-kollegors deltagande i Interparlamentariska unionens 124:e församling i Panama under tiden den 15-20 april. Här finns ett pressmeddelande och här finns motsvarande på Riksdagens hemsida.

Jag anlände till Panama redan i onsdags denna vecka för att kunna vara med på ett förberedande möte med den geopolitiska så kallade 12+ gruppen (som består av alla Europeiska länder, Canada, Australien och Nya Zeeland).

Innan vi åkte till Panama arbetade vi igenom resolutionstexterna genom att först remittera dem till berörda departement och fackutskott i Riksdagen för synpunkter och kommentarer. Därefter kompletterade vi med egna synpunkter och specifikt inhämtad kunskap om vissa sakförhållanden innan vi formulerade våra så kallade amendments som sedan skickades in till IPU. Vi från Sverige är och ska vara ambitiösa i dessa sammanhang.

Huvudteman vid Panamaförsamlingen är: 1) ”Förebygga våld i samband med val” (första utskottet). En fråga som för övrigt är högaktuell med tanke på vad som inträffade i Vitryssland i samband med presidentvalet den 19 december 2010. 2) ”Hållbar utveckling genom förvaltning av naturresurser, jordbruksproduktion och demografiska förändringar” (andra utskottet). En fråga som också har bäring på möjligheterna till fri handel och möjligheterna att kunna slutföra Doharundan inom ramen för WTO under 2011. 3) ”Transparens i finansieringen av politiska partier” (tredje utskottet).

Jag har valt arbeta i andra utskottet eftersom jag har ett grundläggande intresse för miljöfrågor. Där arbetar jag tillsammans med Anita Brodén (FP) som är "expertledamot" från Miljö- och ordbruksutskottet i Riksdagen.

I dag har vi - förutom utskottsarbete och andra möten - haft överläggningar med Vitryssland (på vårt initiativ) och med Afghanistan (på deras initiativ).

Vi som deltar i Panamasessionen är förutom jag själv (som är ordförande för IPU-delegationen), Susanne Eberstein (S) (förste vice talman och delegationsledare), Krister Örnfjäder (S) (förste vice ordförande), min partikollega Ulrika Karlsson (M) (andre vice ordförande), Ulf Nilsson (FP), Monica Green (S), Anita Brodén (FP), och Helene Petersson (S).

I förrgår besökte vi Miraflores-slussarna på Stillahavssidan av Panamakanalen. Även där blir man påmind om Stockholm vilket är tydligt på en av bilderna här nedan.


På modernare fartyg - som Ro-Ro fartyget Undine från Stockholm - finns lasten innanför friborden som är mycket höga. På ett sådant fartyg ser man inte lager på lager med staplade containrar på däck.

På andra fartyg - som har lägre fribord - står det stora mängder med containrar på däck. Här tänker man på risken för lastförskjutning i dåligt väder och risken för att faryget - i värsta fall - kapsejsar.

Debattartikel i Piteå-Tidningen

I går replikerade jag på en artikel av Socialdemokraten Hannah Bergstedt som fanns intagen i Piteå-Tidningen den 7 april. Här finns en länk till den artikeln.

I min replik skriver jag bland annat: Hannah Bergstedt har kört fast i Socialdemokraternas gamla vanliga hjulspår - att subventioner till byggföretag ska lösa bostadsbristen. Så är inte fallet. Riktade subventioner är inte en del av lösningen, utan har i stället varit en påtaglig del av problemen på bostadsmarknaden. Det är bara se bakåt hur sådana subventioner har verkat och vilken effekt dessa har fått. Under perioden 1994 till 2006, då Socialdemokraterna hade regeringsmakten, fanns det olika riktade subventioner. Om man ser till byggandet av bostäder kan man konstatera att det under 2010 byggdes betydligt fler bostäder än i genomsnitt under hela den senaste 12-åriga Socialdemokratiska regeringsperioden. Detta trots att den ekonomiska krisens och den internationella lågkonjunkturens verkningar inte var helt över och utan byggsubventioner.

Här finns en länk till min artikel.

Det byggs även i Panama City

Byggkran i Panama City.

.

Efter att ha kommit till Panama City i går kväll (lokal tid) för att delta i IPU:s 124:e session (vars huvuddel pågår under tiden den 15-20 april) hade jag i morse tid för den vanliga löprundan. Jag kan konstatera att det byggs på olika håll i staden. Byggarbetsplatser och byggkranar finns nästan överallt.

.

På samma sätt som vi ser i Sverige men i ännu större omfattning - och som för övrigt är en stark global trend - sker inflyttning från övriga delar av landet (som till stor del består av djungel) till storstaden. Ungefär halva Panamas befolkning bor i dag i Panama City eller i stadens omnejd. Antalet människor som bor där är ungefär 1,5 miljoner.

.

Det som gör städer trivsamma är bland annat stadsparker. Precis som i London, i New York och i Bangkok finns det gröna områden också i Panama City. På tio minuters avstånd från hotellet finns en stadspark som för tankarna till Central Park i New York. Sådana ställen uppskattas av människor och under den tidiga morgontimman, strax efter solens uppgång, träffade jag på många som joggade, power-walkade och promenerade.

En fin stadspark i Panama City att springa i.

Arbetsbördan i Europadomstolen

Europarådets sessionssal ställs i ordning inför 2nd part oft the 2011 Ordinary Session

I dag ägnar jag dagen åt ett besök i Europarådet och i Europadomstolen tillsammans med de flesta av mina utskottskollegor i Civilutskottet.

Det som har varit - och fortfarande är - Europarådets juvel i kronan är domstolen. Domstolen verkar dock under en alltmer tilltagande arbetsbörda. Arbetsbördan var redan hög för ett antal år sedan när jag besökte domstolen i egenskap av domare. Situationen är för närvarande sådan att det inte längre är så lätt att rekrytera domare till domstolen.

En stor del av en domares dagliga arbetstid i domstolen går åt till att pröva vilka mål som ska upptas till sakprövning och vilka som ska avvisas. Omkring 95 procent av alla mål avvisas och detta kan beslutas av en ensamdomare. Trots detta finns en målbalans som uppgår till 150 000 mål och den genomsnittliga genomströmningstiden ligger någonstans mellan 6 och 7 år. Det finns dock prioriterade mål som tas upp till handläggning snabbare. Sådana mål kan gälla "tunga kränkningar" av mänskliga rättigheter och då framförallt om det är fråga om systematiska kränkningar. En viktig förklaring till den stora mängden mål kan vara att det bor uppemot 800 000 000 miljoner människor i Europadomstolens jurisdiktionsområde.

Europarådet har 47 medlemsländer och av dessa står ett relativt fåtal för flertalet av de mål som domstolen har i balans. 75 procent av domstolens mål kommer från Ryssland, Turkiet, Rumänien, Ukraina, Bulgarien och Italien. När det gäller efterlevnaden av Europadomstolens avgöranden beträffande dessa länder kan det vara trögt, men skadestånd som har dömts ut brukar betalas ut. Övriga 41 länder står för resten av målbalansen (25 procent).

Många av domstolens avgöranden har genom åren uppfattats som kontroversiella. Denna uppfattning har nog knappast mildrats eftersom domstolen på senare tid vid ett antal tillfällen har "beordrat" lagstiftning inom olika områden och även stält krav på att domar ska undanröjas.

Europarådets ministerkommitte (som består av medlemsländernas utrikesministrar) har till uppgift att övervaka att domstolens domar efterlevs.

Andrahandsuthyrning

I ondags (den 6 april) skrev Veronica Palm på sin blogg att det inte blir fler lägenheter för att det blir lättare att hyra ut i andra hand. Det är ju i och för sig rätt att det inte blir fler lägenheter i absoluta tal men samtidigt kan fler lägenheter bli tillgängliga på bostadsmarknaden. Detta är naturligtvis inte den enda lösningen för att råda bot på bostadsbristen, men under alla förhållanden en övergångslösning tills det har hunnit byggas fler bostäder.

Vad Socialdemokrater många gånger verkar ha glömt är att utredningen som har sett över andrahandsuthyrningsfrågan tillsattes av en Socialdemokratisk regering en gång i tiden i syfte att se om fler bostäder kunde frigöras genom att de blev tillgängliga på bostadsmarknaden.

Veronica Palm får ta över en rostig bostadspolitik

Håkan Juholt har rivstartat och tagit oväntade svängar när det gäller personförändringar inom Socialdemokraterna. Thomas Östros har bytts ut mot Tommy Waidelich och Sven-Erik Österberg mot Carina Moberg. På bostadspolitikens område ersätts den nu föräldralediga Maryam Yazdanfar med Veronica Palm. Frågan är om den sistnämnda förändringen också kan leda till en förnyelse av den socialdemokratiska bostadspolitiken. Detta skriver jag om på SVT-debatt i dag. Här finns en länk till artikeln.

Nya regler för skuldsanering

I går var det debatt om regeringens proposition med förslag till ändringar i skuldsaneringslagen. Samma dag fanns en artikel i tidningen Arbetaren där jag anger vissa utgångspunkter för Alliansregerings lagförslag och hur Moderaterna ser på de aktuella frågeställningarna. Här finns en länk artikeln i tidningen Arbetaren.

Här finns en länk till mitt första anförande i kammaren i går. Därefter följer även två replikskiften.

Förslagen i den aktuella propositionen är följande: # Slopa kravet på att särskilt beakta skuldernas ålder vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering. # Utöka möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare. # Inför lika regler om gallring av uppgifter om skuldsanering vid kreditupplysning för fysiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.

Argumenten för våra förslag är följande: Vår utgångspunkt är att vi vill hjälpa människor tillbaka från överskuldsättning. De flesta som är överskuldsatta har drabbats av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Många av problemen är också ursprungligen på något sätt hänförliga till de ekonomiska kriserna på 80- och 90-talet. Det kan vara mycket svårt, eller i praktiken helt omöjligt, för överskuldsatta att av egen kraft komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Människor som kan komma tillbaka – och därmed kan bidra genom att arbeta och betala skatt – ska få hjälp att göra det. (”Lyxfälle-problematiken” är någonting som är helt främmande för de flesta i denna situation.)

Ändringarna för näringsidkare syftar till att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta driva näringsverksamhet eller att börja om på nytt. Att vi inte delar oppositionens bedömning (och att vi inte vill genomföra fler av insolvensutredningens förslag) har sin grund i att skulder inte bara försvinner. Det är alltid någon som får betala. Ogenomtänkta lättnader kan försämra villkoren för alla andra låntagare och få till följd att de som tjänar minst inte beviljas krediter även om det är fråga om personer som är ytterligt noga med att fullgöra sina förpliktelser. Skuldsanering bör reserveras för människor som har avsevärda skuldproblem.

Den allmänna betalningsmoralen kan också påverkas av oppositionens förslag. Effekterna av detta är svåra att överblicka. Antalet beviljade skuldsaneringar ökade redan när det så kallade egenförsöket slopades den 1 januari 2007. Då fördubblades antalet ansökningar om skuldsanering. Allt fler ansökningar har beviljats de senaste åren enligt Kronofogdemyndigheten. Skälet till detta är att Kronofogdemyndigheten i allt större omfattning har strävat efter att göra en totalbedömning av gäldenärernas situation.

De nu aktuella ändringarna i skuldsaneringslagen kommer också att leda till att fler kommer i fråga för skuldsanering. Viktigt i sammanhanget är också att det finns många överskuldsatta som inte ansöker om skuldsanering men som skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om detta. (Här krävs mer och bättre information.)

Vi förutsätter att regeringen följer frågan så att Högsta domstolens avgörande, där en tidsperiod om 15 år har nämnts för insolvensprognosen och som kom efter att propositionen hade beslutats, inte får följder som påverkar regeringens i propositionen dragna slutsatser. Här bör nämnas att domstolen har prövat omständigheterna i det enskilda fallet och att det är för tidigt att dra alldeles bestämda slutsatser om vad detta avgörande kommer att innebära i framtiden.

Människor ska ha stöd - inte byggbolag

I går hade jag en replik i Smålandsposten där jag bemöter en replik på min tidigare replik på en artikel om bostadsbyggande. Jag kan bara konstatera att debattnivån kan vara ganska låg ibland. Dubbelklicka på bilden så kommer den upp i läsbart format.

Ny Bo(S)tadspolitisk talesperson

I dag utsågs Veronica Palm av sitt parti (S) till ny ordförande i Civilutskottet och tillika talesperson i bostadspolitiska frågor. Jag får börja med att hälsa henne välkommen till Civilutskottet och till de bostadspolitiska frågorna.

Hon har skrivit om detta på sin blogg under rubriken "Nya uppgifter". Hon skriver bland annat följande: "Med en bygg-stopps-regering saknas det inte uppgifter. Jag är nyfiken, taggad och ödmjuk inför uppgiften." Med tanke på ambitionen om ödmjukhet finns det skäl att återigen påminna om att det under slutet av 2010 byggdes mer än i genomsnitt under hela den senaste 12-åriga Socialdemokratiska regeringsperioden, trots att det då fanns ett omfattande system med riktade byggsubventioner. Under 2011 ökar bostadsbyggandet i Stockholmsregionen med nästan 20 %. Detta bloggade jag om i lördags. Det räcker således att jämföra aktuella siffror så ser man hur situationen ser ut.

Jag anser också att ungdomar ska kunna flytta hemifrån och att storstädernas tillväxt inte ska hämmas, men samtidigt måste tillväxten ske på ett hållbart sätt. I denna del är det viktigt att framhålla att bostadsbyggandet inte kan ses som en isolerad fråga utan att den hänger intimt samman med samhällsplaneringen i övrigt. Byggs det bostäder måste det finnas fungerande infrastruktur och även samhällsservice. Flyttar det barnfamiljer till nya bostäder måste det finnas tillräckligt med förskoleplatser och skolor inom rimligt avstånd. I min hemkommun Huddinge tog det en mandatperiod för en moderatledd kommunledning att bygga ikapp behovet inom barnomsorgen efter att (S) hade förlorat valet 2006.

Jag håller inte bara med om att husen går att göra klimatsmarta. Husen måste göras energieffektiva (ett begrepp som jag hellre använder). Slutligen anser jag också att det måste byggas fler bostäder och som människor faktiskt har råd att efterfråga.

Frågan är bara ...... Hur menar Veronica Palm och Socialdemokraterna att detta ska gå till? När jag debbatterade bostadspolitik med Gustav Fridolin (MP) häromveckan framhöll han att det behövs långsiktiga villkor inom det bostadspolitiska området och han var för sin del inte beredd att säga om (MP) framöver kommer att påfordra statliga subventioner. Skulle detta fortfarande vara aktuellt skulle det naturligtvis vara motsägelsefullt.

Jag får avsluta med att gratulera min tidigare utskottskollega (tillika ordförande i Civilutskottet under förra mandatperioden) och kollega i kommunfullmäktige i Huddinge Carina Moberg (S) till det nya uppdraget som gruppledare för Socialdemokraternas riksdagsgrupp.

Antalet vårdnadstvister ökar

TV4 rapporterar i dag om att antalet vårdnadstvister ökar dramatiskt. Man anger en ökning som uppgår till 40 procent de senaste fem åren. De skäl som anges för ökningen är enligt jurister som TV4 har pratat med, dels att pappor i dag allt oftare tar strid för sina barn, dels en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2006 och som gjorde det lättare för en förälder att få ensam vårdnad om sitt barn.

I den sistnämnda delen har jag i åtskilliga sammanhang framhållit att man bör återgå till det som gällde före den 1 juli 2006, nämligen att gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudalternativ när föräldrar separerar. Härutöver har jag drivit på för att fokus först och främst ska sättas på barnets bästa och då handlar det om hur föräldrarna ska samarbeta kring barnet i ett framtidsperspektiv. Jag har sett alldeles för många onödiga tvister i domstol där i och för sig kapabla föräldrar har "slagits med näbbar och klor om allt". Som tur är har jag nog fått de allra flesta att sansa sig och fokusera mer på det gemensamma barnets eller barnens bästa.

För övrigt har jag själv låtit göra undersökningar avseende hur antalet mål om vårdnad, boende och umgänge har utvecklats på olika håll i landet, men här hann TV4 före.

Här finns en länk till TV4 nyheternas inslag. Här finns ytterligare ett inslag och här finns ytterligare skrivet om detta.

(S) saknar nu både bostadspolitik och talesperson

Efter att Maryam Yazdanfar (S) fått besked från Håkan Juholt att hon inte längre kan vara kvar som ordförande i Civilutskottet har det förekommit en del spekulationer om vem som ska ersätta henne. Med tanke på vilka som ”seglat upp” inom Socialdemokratin på senare tid från Håkan Juholt till Tommy Waidelich är det bäst att inte fästa någon större notis om de namnspekulationer som förekommer i media. Vem som kommer att ta över ordförandeskapet i Civilutskottet återstår helt enkelt att se.

Varken Maryam Yazdanfar – eller någon annan socialdemokrat för den delen – har kunnat komma med några egentliga bostadspolitiska förslag förutom sin gamla skåpmat (som passerade bäst före datum för mycket länge sedan). Jag har tidigare – trots detta – i vart fall berömt Maryam Yazdanfar för sin uppriktighet med att Socialdemokratin inte orkade ta fram en ny bostadspolitik efter 90-talskrisen. Något som man får konstatera är en bestående och nästan 20-årig oförmåga.

Det är för övrigt också mycket tveksamt vad socialdemokratin kan bidra med inom bostadspolitiken för framtiden med tanke på sitt retrospektiva förhållningssätt som så tydligt har lyfts fram av den nyvalde partiordföranden under den senaste veckan.

På ett mänskligt plan måste jag under alla förhållanden ändå beklaga på vilket sätt Maryam Yazdanfar fick besked om att hon inte längre var önskvärd på sitt ordförandeuppdrag. Att få ett sådant besked på det sättet som hon också själv har beskrivit på olika håll i media (Expressen, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet) kan inte vara roligt, allra minst när man precis har påbörjat sin föräldraledighet. Socialdemokraterna har ansvaret för sin politik och naturligtvis i än högre grad den interna hanteringen av sina förtroendevalda och anställda.

Jag kan inte undgå att tänka på passagen i Håkan Juholts linjetal om att Socialdemokratin inte var ett företag, att kongressen inte var en bolagsstämma och att man var något så mycket bättre som står för ”social demokrati”. Jag tror nog – trots allt – att det inte hade gått till på detta sätt i ett företag.

Bostadsbyggandet ökar med nästan 20 % i Stockholms län

I torsdagens Metro fanns en artikel som belyser det ökade bostadsbyggandet i Stockholmsregionen. Bostadsbyggandet väntas öka med nästan 20 % under 2011. Under finanskrisen och den internationella lågkonjunkturen var byggandet lågt, men vi kunde se hur byggandet tog fart framförallt mot slutet av 2010 då nivån på bostadsbyggandet såg ut att hamna över genomsnittet under Socialdemokraternas senaste 12-åriga regeringsperiod (fram till 2006). Nu är vi på väg mot ännu högre nivåer.

Bostadsbyggandet väntas - enligt Boverket - fortsätta att öka även under 2012 fast i en lägre takt. Det ökade bostadsbyggandet är naturligtvis positivt men takten räcker ändå inte för att kunna tillgodose behoven. Boverket har beräknat det ökade behovet av bostäder till omkring 15 ooo årligen för att kunna klara befolkningsökningen. I Sverige kommer många ungdomar ut på bostadsmarknaden under de närmaste åren. En topp är att vänta någonstans kring 2013 och 2014.

Sett ur ett Stockholmsperspektiv hindras utvecklingen i regionen om det inte finns tillräckligt med bostäder. Detta gäller naturligtvis även andra storstadsregioner i Sverige. Här kan jag nämna det forskningsseminarium om "Hållbara städer" som Civilutskottet ganska nyligen var medarrangör till. Där presenterades ett underlag som påvisade en tydlig global trend med klart ökad inflyttning till städer. Antalet större städer kommer att öka betydligt i världen inom en ganska snar framtid.

Jag brukar få frågor om inflyttningen till städer och svårigheterna att bo kvar på "landet" i bostadspolitiska sammanhang eftersom en del undrar om politikerna styr var människor ska bo. I någon mån kan politikerna naturligtvis underlätta eller försvåra omflyttning men utvecklingen som sådan styrs av en mängd olika faktorer. I dessa sammanhang handlar det för politkerna på lokal nivå mer konkret om kommunernas planberedskap och andra förutsättningar för bostadsbyggande men även sådana politiska frågor som fungerande infrastruktur och fungernade kollektivtrafik. Vår uppgift i riksdagen är att se till att vi har ett fungerande regelverk. En del i detta arbete är den nya plan- och bygglagen som träder i kraft ganska snart (den 2 maj).

Totalt i landet har Boverket beräknat att det kommer att byggas cirka 31 000 nya bostäder under 2011, jämfört med 26 500 under 2010.

Sällsynt pressklipp

Det är inte så ofta jag omnämns i den här publikationen, möjligen av förklarliga skäl om jag säger så.