Dagens Nyheter har granskat hur många poliser som var i tjänst i Sverige vid två specifika tidpunkter i mars månad i år – natten mot lördagen den 17 mars och natten mot söndagen den 18 mars. Man har tittat på antalet poliser som arbetade klockan 01.30, vilket är den tid på helgerna då flest brott begås, i synnerhet alkoholrelaterade våldsbrott. Uppgifterna har sedan jämförts med en motsvarande studie, ”Undersökning av polisens insatser en vanlig helg i mars”, som gjordes av Rikspolisstyrelsen på 1990-talet.
Resultatet visar att helgbemanningen knappt har förbättrats alls. Detta trots att polisen har genomfört den största personalrekryteringen i modern tid. Sedan 1998 har Sverige fått 3 620 fler poliser – en ökning med 22 procent. Samtidigt har bemanningen de aktuella tidpunkterna i snitt ökat med enbart 0,7 procent.
Polisforskaren Stefan Holgersson - som själv är polis - kommenterar resultatet på följande sätt:
"– Många poliser sysslar med olika projekt av alla de slag. Och det finns många fler chefer i dag än tidigare. Det skulle kunna vara några förklaringar."
I något TV-reportage nämnde Stefan Holgersson också att det relativa fåtalet poliser som arbetar när det begås mest brott tar alltför knapphändiga uppgifter för det ska vara möjligt att bedriva en bra förundersökning senare. Resultatet blir att det måste läggas onödigt mycket resurser på utredningsarbete.
Detta med att poliser sysslar med projekt av olika slag, det vill säga allt annat än egentligt polisarbete, har alltid varit ett problem. Likaså synsättet som har varit föhärskande under lång tid om vad som är väsentligt för poliser att syssla med. Det som har varit väsentligt har inte varit traditionellt polisarbete utan annat ... för alltför många poliser sådant som på bästa sätt kan leda till befordran (vilket alltså inte är traditionellt polisarbete).
Utgångspunkten måste vara att poliser ska utföra egentligt polisarbete. Sådant polisarbete måste naturligtvis utföras när det finns störst behov av det. För det första måste det finnas en fungerande utryckningsorganisation, så att människor kan få hjälp i akuta situationer. För det andra måste det finnas en fungerande kriminalpolisverksamhet, så att brott blir utredda och personer som gjort sig skyldiga till brott blir lagförda. Kriminalpolisverksamheten är också viktig av det skälet att många brottsoffer annars inte kommer att kunna få skadestånd trots att de blivit utsatta för - i många fall allvarliga - kränkningar på grund av brott.
När utryckningsverksamheten och kriminalpolisverksamheten fungerar kan man inom polisen börja fundera på vad som bör vara prioritet nummer 3, under förutsättning att det finns resurser kvar.
Resultatet visar att helgbemanningen knappt har förbättrats alls. Detta trots att polisen har genomfört den största personalrekryteringen i modern tid. Sedan 1998 har Sverige fått 3 620 fler poliser – en ökning med 22 procent. Samtidigt har bemanningen de aktuella tidpunkterna i snitt ökat med enbart 0,7 procent.
Polisforskaren Stefan Holgersson - som själv är polis - kommenterar resultatet på följande sätt:
"– Många poliser sysslar med olika projekt av alla de slag. Och det finns många fler chefer i dag än tidigare. Det skulle kunna vara några förklaringar."
I något TV-reportage nämnde Stefan Holgersson också att det relativa fåtalet poliser som arbetar när det begås mest brott tar alltför knapphändiga uppgifter för det ska vara möjligt att bedriva en bra förundersökning senare. Resultatet blir att det måste läggas onödigt mycket resurser på utredningsarbete.
Detta med att poliser sysslar med projekt av olika slag, det vill säga allt annat än egentligt polisarbete, har alltid varit ett problem. Likaså synsättet som har varit föhärskande under lång tid om vad som är väsentligt för poliser att syssla med. Det som har varit väsentligt har inte varit traditionellt polisarbete utan annat ... för alltför många poliser sådant som på bästa sätt kan leda till befordran (vilket alltså inte är traditionellt polisarbete).
Utgångspunkten måste vara att poliser ska utföra egentligt polisarbete. Sådant polisarbete måste naturligtvis utföras när det finns störst behov av det. För det första måste det finnas en fungerande utryckningsorganisation, så att människor kan få hjälp i akuta situationer. För det andra måste det finnas en fungerande kriminalpolisverksamhet, så att brott blir utredda och personer som gjort sig skyldiga till brott blir lagförda. Kriminalpolisverksamheten är också viktig av det skälet att många brottsoffer annars inte kommer att kunna få skadestånd trots att de blivit utsatta för - i många fall allvarliga - kränkningar på grund av brott.
När utryckningsverksamheten och kriminalpolisverksamheten fungerar kan man inom polisen börja fundera på vad som bör vara prioritet nummer 3, under förutsättning att det finns resurser kvar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar