Miljonprogrammets renoveringsbehov (1)

En ständigt återkommande fråga är vem som ska ta ansvar för renoveringen av miljonprogramsområdena. Utgångspunkten är att detta är fastighetsägarnas ansvar. I många fall har man klarat av att underhålla sina bostadsbestånd, i andra fall har man låtit det gå för långt vilket har gjort att totalkostnaderna blir högre jämfört med om renoveringsåtgärderna hade gjorts i rätt tid. Typiskt sett borde det ske avsättningar av pengar hos fastighetsägarna får att kunna klara också mer omfattande renoveringsbehov. Det är fastighetsägarnas ansvar att ta hand om sina fastighetsbestånd.

Ett skäl till att renoveringsbehovet är stort är att det byggdes väldigt många bostäder under 1960- och 70-talen. Frågan är hur länge stammar, fasader och andra delar av ett hus håller? Det handlar kanske om i storleksordningen 40 år. Vad som är viktigt är också att renoveringar inte görs i förtid – det är dålig ekonomi. Bäst är det om man kan utnyttja stammars och andra byggnadsdelars livslängd vilket också blir billigast för hyresgästerna.

En annan sak är att våra livsmönster har förändrats. Åtminstone i delar av miljonprogrammet är badrummen byggda för hyresgästerna ska bada i badkaret en gång per vecka. Våra livsmönster i dag innebär att vi generellt sett duschar åtminstone en gång per dag i stället. Lägger man till torkning av tvätt i de egna badrummen i stället för – som det var tänkt från början – i tvättstugan bidrar detta också till att det uppkommer fuktskador. Just i den här delen kan grunden renoveringsbehovet också vara hyresgästernas nya livsmönster. 

 
Husen från 1940- och 50-talen är i allt väsentligt renoverade i dag. I dessa hus har det behövts omfattande renoveringsåtgärder. Det har bland annat handlat om installation av hissar och att göra badrummen större. Volymerna var dock inte lika stora som i det senare tillkomna miljonprogrammet

Husen i miljonprogrammet från 1960- och 70 talen har generellt bättre planlösningar och där behövs i och för sig inte alltid lika omfattande renoveringsåtgärder. Frågan är från fastighetsägarnas sida vilken nivå man ska renovera till. Handlar det bara om underhåll eller måste nybyggnadskraven uppfyllas? Mindre omfattande åtgärder blir billigare för hyresgästerna, samma sak gäller om nybyggnadskraven inte behöver uppfyllas.

Här har olika kommuner i Sverige olika uppfattning. Om nybyggnadskraven ska uppfyllas i alla delar blir det naturligtvis dyrare. Det gäller då frågor om brandskydd, buller, tillgänglighet och annat. Å andra sidan är det positivt att höja brandsäkerhetsnivån, vilket leder till färre bränder och därigenom lägre skadekostnader och dessutom lägre försäkringspremier. Bullerdämpande åtgärder är också bra för dem som bor i bostäderna men kostar samtidigt pengar. Att tillgänglighetsskraven uppfylls är också positivt men det kostar.

Dessa frågor ska jag diskutera på Svensk Byggtjänsts seminarium i morgon. Jag kommer också att återkomma med en del 2 avseende miljonprogrammets renoveringsbehov.