Diskussion om villkorlig frigivning

I dagens Gomorron Sverige i SVT diskuterade jag och Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg fallet Bobby och den Moderata rättspolitiska arbetsgruppens förslag om avskaffande av villkorlig frigivning för dem som begår nya brott.

I går redovisade jag de regler som gäller i dag. Här nedan finns motiveringen avseende det aktuella förslaget:

Inledningsvis bör det framhållas att brottsbalkens påföljdssysten är komplicerat och i många stycken svåröverskådligt, inte minst av det skälet att kombinationsmöjligheterna när det gäller olika påföljder är stora. I detta komplicerade och svåröverskådliga system framskymtar det som i vissa sammanhang kallas för påföljdstrappan, vilket kan sägas vara en teoretisk modell för hur samhällets reaktioner på en viss individs brottslighet successivt förstärks.

Beroende på gärningens straffvärde och övriga relevanta omständigheter hamnar den isolerade gärningen på något av påföljdstrappans trappsteg. I förekommande fall av upprepad likartad brottslighet är en ambition att reaktionerna på en individs brottslighet successivt ska flyttas uppåt i påföljdstrappan. I många fall hamnar dock en brottslig gärning omedelbart på det översta trappsteget – fängelse – på grund av högt straffvärde eller på grund av brottets art. Rätten att komma i åtnjutande av villkorligt medgiven frihet finns å andra sidan från första gången någon ådöms ett fängelsestraff (förutsatt att strafflängden överstiger en månad) liksom i samtliga återkommande fall då en person på nytt ådöms ett fängelsestraff.

I samhället förekommer emellanåt diskussioner rent allmänt om påföljder och i synnerhet om längden på fängelsestraff. Det förekommer också uppfattningar om att vi i Sverige har generellt korta fängelsestraff i jämförelse med andra länder och att fängelsestraffens längd bör öka. Vid en internationell jämförelse är detta diskutabelt liksom att lösningen på problemet med kriminaliteten i samhället skulle var generella straffskärpningar i stället för mer verkningsfulla och finstämda åtgärder. Som ett argument mot generella straffskärpningar kan anföras att det inte alls är säkert att något sådant skulle, om det över huvud taget uppmärksammas i någon omfattning av betydelse, uppfattas på annat sätt än en effekt av något som liknar inflationen på det ekonomiska området – detta till skillnad mot tydligare och påtagliga korrigeringar av straffskalor för enskilda brott eller brottskategorier. Mot generella straffskärpningar kan också anföras det förhållandet att den faktiska straffskärpningen, för en person som ofta återfaller i brottslighet, skulle bli relativt marginell med tanke på de nu gällande reglerna om villkorlig frigivning.

Att reformera reglerna om villkorlig frigivning skulle vara en del i en mer verkningsfull strategi. Som argument för en reformering av dessa regler kan inledningsvis påpekas att de åtgärder som kan förväntas ge bäst övergripande effekt bör prioriteras.

Erfarenheter från internationell forskning visar att det är ett förhållandevis fåtal individer som begår många brott. Detta utgör nog närmast ett kriminologiskt faktum även i Sverige. Brottsförebyggande rådet har i rapporter genom åren berört detta förhållande och så sent som 2008 föreslagit åtgärder riktade mot den förhållandevis lilla andel av de personer som gör sig skyldiga till brott, men som står för en stor del av den samlade brottsligheten. Redan 1972 påvisades från ett flertal håll att 18 procent av gärningsmännen eller 6 procent av samtliga män i en årskull svarade för ungefär hälften (52 procent) av årskullens totala registrerade brottslighet (Strategiska brott, Brå-rapport 2000:3, Stockholm). Som ytterligare ett exempel kan nämnas att Home Office i Storbritannien år 2001 konstaterade att 10 procent av lagöverträdarna i England lagfördes för 50 procent av samtliga brott. De allra mest brottsaktiva personerna (0,5 procent av dem som begått brott) begick enligt undersökningen 10 procent av samtliga brott (An Impact assessment of the Prolific and other Priority Offender programme, London, Home Office Online Report 08/07, www.homeoffice.gov.uk/rds och Ideskrift nr 17 om lokalt brottsförebyggande arbete från Brottsförebyggande rådet, Stockholm 2008).

De nu gällande reglerna om villkorlig frigivning för den som dömts till ett fängelsestraff över en månad bör gälla på samma sätt som i dag. Däremot bör för den som tidigare dömts till fängelse och som därefter på nytt har ådömts ett fängelsestraff villkorlig frigivning inte komma i fråga. Detta innebär att det ådömda fängelsestraffet ska avtjänas fullt ut, under förutsättning att den nya brottsligheten ligger inom den tid om fyra år som normalt betraktas som återfall i påföljdspraxis. Det bör även övervägas om prövotiderna ska förlängas generellt, kanske upp till fyra år för samtliga fall när en straffåterstod finns. I vilken utsträckning nödvändiga förändringar i förverkandereglerna i så fall bör ske får övervägas särskilt. Nämnas bör också att med den nu föreslagna ändringen och med hänsyn till hur påföljdspraxis ser ut skulle när ett brott inte längre betraktas som återfall (typiskt sett efter fyra år) åtnjutande av villkorligt medgiven frihet återigen kunna komma i fråga.

Att personer som ofta återfaller i kriminalitet med detta förslag i praktiken skulle avtjäna mer tid av de utdömda straffen i fängelse skulle vara ett effektivt sätt att minska brottsligheten bland de personer som står för en större del av all samlad brottslighet. En sådan ordning skulle säkerligen även minska den totala brottsligheten på ett inte obetydligt sätt. Vidare skulle regler som innebär att ett utdömt fängelsestraff faktiskt avtjänas – i varje fall beträffande personer som återfallit i brottslighet – med största sannolikhet medföra att regelverket i denna del skulle uppfattas stå i bättre överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Härutöver torde ytterligare en effekt kunna vara att det skapas bättre förutsättningar för rehabilitering av de många narkotikamissbrukare som finns i den mest brottsaktiva gruppen av människor.

Här finns en länk till morgonens program (inslaget börjar kl. 07.15).