Frågeställningen passar mycket väl med tanke på det förslag till ändring i reglerna om villkorlig frigivning som Moderaternas rättspolitiska utvecklingsgrupp har tagit med i sitt förslag till ny rättspolitik inför valet 2014. Förslaget har tidigare presenterats av justitieminister Beatrice Ask för Rapport.
På följande sätt ser dagens regler ut:
1993 återinfördes regler om fakultativ villkorlig
frigivning i brottsbalkens påföljdsbestämmelser. Den 1 januari 1999 avskaffades
särbestämmelserna om villkorlig frigivning beträffande långtidsdömda samtidigt
som en presumtion för villkorlig frigivning infördes när två tredjedelar av
straffet avtjänats.
I 26 kap. 6 § första stycket
brottsbalken återfinns den grundläggande regeln om när villkorlig frigivning ska
ske. Bestämmelsen har följande lydelse:
När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst
en månad, har avtjänats skall den dömde friges villkorligt, om inte annat följer
av andra eller tredje stycket.
Innebörden av den nu nämnda bestämmelsen är att det
gäller en mycket stark presumtion för villkorlig frigivning när två tredjedelar
av strafftiden har avtjänats. För att villkorlig frigivning ska kunna skjutas
upp krävs det att synnerliga skäl föreligger. Vid bedömningen av om så är fallet
ska särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de
föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Villkorlig frigivning
kan inte ske från fängelse som har dömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller
från ett förvandlingsstraff för böter. Därutöver kan villkorlig frigivning inte
heller ske från ett livstidsstraff eftersom ett sådant straff inte är
tidsbestämt.
I 34 kap. brottsbalken finns
regler om när villkorligt medgiven frihet ska förklaras förverkad. I kapitlets 4
§ uppställs vissa grundläggande förutsättningar för bestämmelsens tillämpning.
Om i lagrummet angivna förutsättningar föreligger gäller följande:
I fråga om någon som villkorligt frigivits från fängelse, skall,
om brottet begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en
del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att
förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet kan rätten beakta om den
nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
om lång tid har förflutit mellan brotten, eller om ett förverkande annars skulle
framstå som oskäligt.
Innebörden av
förverkandereglerna är således att det föreligger en presumtion för att
förverkande av villkorligt medgiven frihet helt eller delvis ska ske. Detta
utgör också den reaktion som ska ligga närmast till hands i en
återfallssituation. Om den nya brottsligheten är av lindrig beskaffenhet eller
om lång tid förflutit mellan brotten kan detta leda till att ett förverkande
helt underlåts eller att ett förverkande av endast en del av den villkorligt
medgivna friheten sker. Som ett exempel kan nämnas att om ett återfall har
inträffat i slutet av en lång prövotid kan det finnas skäl att underlåta att
förverka i varje fall en del av den villkorligt medgivna friheten. Vid
bedömningen av om ett förverkande framstår som oskäligt ska hänsyn tas till
sådana förmildrande omständigheter som har betydelse vid straffmätningen. Annat
som bör beaktas är om brotten framstår som så olikartade och väsensskilda att
ett förverkande inte ter sig rimligt av den anledningen. Förutom
exemplifieringen i brottsbalken – som inte är avsedd att vara fullständig –
finns det möjlighet att efter en samlad skälighetsbedömning underlåta ett
förverkande eller att endast förverka en del av det – genom den villkorligt
medgivna friheten – återstående straffet.
I 26 kap. 23 § brottsbalken
stadgas följande:
Förklaras villkorligt medgiven frihet helt eller delvis
förverkad, skall med avseende på frågan om ny villkorlig frigivning vad som
förverkats anses såsom straff genom ny dom.
Innebörden av denna regel är att den villkorligt
medgivna friheten som faktiskt förverkats i förekommande fall räknas ihop med en
ny fängelsepåföljd och därmed blir det straff som döms ut genom ny dom. Från det
nya straffet kan villkorlig frigivning ske på samma sätt som från andra
fängelsestraff på vilka reglerna i 26 kap. 6 § första stycket brottsbalken är
tillämpliga. Detta innebär att även personer som vid upprepade tillfällen döms
till fängelsestraff (om minst en månad) kommer i åtnjutande av förmånerna med
villkorlig frigivning.
Förslaget kommer jag att tala mer om i morgon.
Här finns en länk till Gomorron Sveriges programtablå i morgon bitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar