Begränsa villkorlig frigivning

I dag har justtieminister Beatrice Ask uttalat sig om Moderaternas rättspolitiska arbetsgrupps (där jag är ledamot) förslag om att förmånen till villkorlig frigivning inte ska omfatta den som återfallit i brott. Det känns bra att detta förslag har nått så pass långt. Förslaget har jag tidigare motionerat om i riksdagen och även fört fram i andra sammanhang.

På SVT:s hemsida anges att "Moderaterna vill skärpa straffen och en arbetsgrupp inom partiet föreslår nu att villkorlig frigivning, inte ska gälla om personen tidigare begått ett brott som han eller hon dömts till fängelse för.

– En liten del kriminella står för en väldigt stor del av brottsligheten och det inte rimligt att man blir villkorligt frigiven flera gånger, när man inte lever upp till vad som förväntas, säger justitieminister Beatrice Ask (M) till SVT Nyheter.

När någon i dag döms till fängelsestraff och inte begår nya brott på fängelset, så släpps man efter två tredjedelar av strafftiden.

– Tyvärr så återfaller 70 procent av de som dömts till fängelse inom tre år."

Personkategorin detta förslag siktar in sig på är personer som har en kriminell livsstil. I bilden ingår ofta narkotikamissbruk och traditionell egendomsbrottslighet genom olika typer av stölder och andra tillgreppsbrott, men även narkotikabrott, en och annan misshandel, grova olovliga körningar och kanske något fall av rattfylleri.

Jag har tidigare skrivit bland annat följande om detta:

"Erfarenheter från internationell forskning visar att det är ett förhållandevis fåtal individer som begår många brott. Detta utgör nog närmast ett kriminologiskt faktum även i Sverige. Brottsförebyggande rådet har i rapporter genom åren berört detta förhållande och så sent som 2008 föreslagit åtgärder riktade mot den förhållandevis lilla andel av de personer som gör sig skyldiga till brott, men som står för en stor del av den samlade brottsligheten. Redan 1972 påvisades från ett flertal håll att 18 procent av gärningsmännen eller 6 procent av samtliga män i en årskull svarade för ungefär hälften (52 procent) av årskullens totala registrerade brottslighet (Strategiska brott, Brå-rapport 2000:3, Stockholm). Som ytterligare ett exempel kan nämnas att Home Office i Storbritannien år 2001 konstaterade att 10 procent av lagöverträdarna i England lagfördes för 50 procent av samtliga brott. De allra mest brottsaktiva personerna (0,5 procent av dem som begått brott) begick enligt undersökningen 10 procent av samtliga brott (An Impact assessment of the Prolific and other Priority Offender programme, London, Home Office Online Report 08/07, www.homeoffice.gov.uk/rds och Ideskrift nr 17 om lokalt brottsförebyggande arbete från Brottsförebyggande rådet, Stockholm 2008).

De nu gällande reglerna om villkorlig frigivning för den som dömts till ett fängelsestraff över en månad bör gälla på samma sätt som i dag. Däremot bör för den som tidigare dömts till fängelse och som därefter på nytt har ådömts ett fängelsestraff villkorlig frigivning inte komma i fråga. Detta innebär att det ådömda fängelsestraffet ska avtjänas fullt ut, under förutsättning att den nya brottsligheten ligger inom den tid om fyra år som normalt betraktas som återfall i påföljdspraxis. Det bör även övervägas om prövotiderna ska förlängas generellt, kanske upp till fyra år för samtliga fall när en straffåterstod finns. I vilken utsträckning nödvändiga förändringar i förverkandereglerna i så fall bör ske får övervägas särskilt. Nämnas bör också att med den nu föreslagna ändringen och med hänsyn till hur påföljdspraxis ser ut skulle när ett brott inte längre betraktas som återfall (typiskt sett efter fyra år) åtnjutande av villkorligt medgiven frihet återigen kunna komma i fråga.

Att personer som ofta återfaller i kriminalitet med detta förslag i praktiken skulle avtjäna mer tid av de utdömda straffen i fängelse skulle vara ett effektivt sätt att minska brottsligheten bland de personer som står för en större del av all samlad brottslighet. En sådan ordning skulle säkerligen även minska den totala brottsligheten på ett inte obetydligt sätt. Vidare skulle regler som innebär att ett utdömt fängelsestraff faktiskt avtjänas – i varje fall beträffande personer som återfallit i brottslighet – med största sannolikhet medföra att regelverket i denna del skulle uppfattas stå i bättre överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Härutöver torde ytterligare en effekt kunna vara att det skapas bättre förutsättningar för rehabilitering av de många narkotikamissbrukare som finns i den mest brottsaktiva gruppen av människor."

Här finns en länk till SVT:s hemsida där man kan se inslaget.

Här finns en länk till en riksdagsmotion om detta som jag skrivit tidigare.