Interparlamentariska unionen - riksdagsdebatt

I onsdags, den 7 november, debatterades arbetet inom den Interparlamentariska unionen (IPU) för första gången i riksdagens kammare. I mitt huvudanförande passade jag på att informera om IPU och det arbete som bedrivs inom organisationen.

 

Jag sade följande:

 

"Fru talman! Det känns mycket bra och dessutom roligt att kunna debattera den internationella verksamheten inom ramen för Interparlamentariska unionen här i kammaren i dag.

Från delegationen till Interparlamentariska unionen och från delegationen till den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet – förkortat IPU respektive PA-UfM – har vi gjort framställningar till riksdagsstyrelsen om att den årliga redogörelsen för delegationernas verksamhet borde lämnas i kammaren i stället för som hitintills enbart till riksdagsstyrelsen.

Eftersom det läggs ned tid, energi och för all del även pengar på dessa delar av det internationella arbetet har ett viktigt syfte varit att synliggöra verksamheten mer än vad som har varit möjligt tidigare. Jag vill påstå att betydelsen av olika former av internationellt samarbete ökar kontinuerligt, och detta gäller en mängd olika frågor.

I en alltmer globaliserad värld blir det allt viktigare vad som görs i andra länder, och det behövs också gemensamma förhållningssätt i ett antal frågor. Det krävs därutöver att länder och organisationer uppvisar goda exempel och är beredda att gå före i olika frågor.

Det krävs också en utökad dialog om vi ska kunna klara ett antal stora utmaningar som finns redan i dag och som i vissa delar ligger framför oss. Det handlar exempelvis om klimatet och hur vi ska kunna uppnå en långsiktigt hållbar utveckling över hela jorden. 

 

Det handlar om världshandel och hur resurser fördelas mellan länder och regioner och hur man motverkar intolerans, inskränkthet och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det finns helt enkelt väldigt många viktiga frågor som behöver diskuteras och lösas i brett samförstånd.

Fru talman! Att vi har möjlighet att föra denna debatt i dag – och förhoppningsvis även i fortsättningen – kan bidra till att ytterligare öka det internationella engagemanget och att integrera det än mer i riksdagens arbete. Det skapas på detta sätt också möjligheter att sprida kunskap och information mellan ledamöter och även i någon utsträckning till allmänheten.

Eftersom det är första gången vi har denna debatt i kammaren finns det anledning att säga lite mer om IPU. Nu nämnde min delegationskollega Krister Örnfjäder en del av detta, men jag kommer kanske att upprepa något lite av det.

IPU är en global organisation som grundades 1889 som forum för multilaterala förhandlingar och i syfte att arbeta för fred och mellanfolkligt samarbete. Under årens lopp har inte mindre än åtta Nobels fredspris delats ut till personer som verkat inom IPU.

Man startade arbetet för fred och konfliktlösning genom internationella skiljeförfaranden i multilaterala organ. Man drev också uppfattningen att motsvarande organ borde finnas på mellanstatlig nivå. Det sistnämnda förverkligades många år senare genom Förenta nationernas tillkomst.

Man kan säga att IPU var föregångare till FN och Nationernas förbund. IPU:s arbete låg också till grund för inrättandet av det som i dag är den permanenta skiljedomstolen i Haag.

De ursprungliga avsikterna med det som är EU i dag har tagit sikte på samma mål som tillkomsten av IPU. Det handlar om att människor ska komma närmare varandra – och specifikt för EU – för att det aldrig mer ska bli ett krig i Europa.

I det fallet handlade det om att efter andra världskriget skapa kontroll över krigsviktig industri, kol- och stålunionen, öppna gränserna och ge människor möjlighet att röra sig mer fritt, Romfördraget, och slutligen att kontrollera farliga krafter, Euratom. I allt väsentligt handlade det om samma mål.

Det unika med IPU är att organisationen inte är traktatbunden. Det finns med andra ord inte något multilateralt avtal mellan stater som reglerar IPU. Organisationen har bestämt sitt eget regelverk genom ett direkt samarbete mellan olika staters parlament.

Just detta har framhållits som IPU:s styrka eftersom attityden är frispråkighet med en rak och ärlig kommunikation och direktkontakt mellan parlamentariker från olika länders parlament.

När stater inte har kunnat komma överens i multilaterala förhandlingar har knutar vid åtskilliga tillfällen lösts genom IPU. Ett exempel på detta i någorlunda modern tid är Helsingforsöverläggningarna under första halvan av 1970-talet, som bland annat syftade till att öppna upp relationerna mellan öst och väst och därutöver säkerställa ett större genomslag för mänskliga rättigheter i öststaterna. Ett annat exempel utgör den så kallade Barcelonaprocessen, som syftade till att de europeiska länderna skulle ta ett större ansvar för förhållandena i andra länder runt Medelhavet i syfte att motverka flyktingströmmar. Underlagen till slutdokumenten har förhandlats och i många fall till övervägande del utarbetats inom ramen för IPU.

Organisationen har, till skillnad från vad som står i betänkandet, för närvarande 162 nationella parlament som medlemmar. Därutöver finns det ett antal associerade parlament – i dag tio stycken – varav Europaparlamentet är ett. Bland IPU:s uppgifter ingår att verka för de parlamentariska institutionernas utveckling men också att främja kontakter mellan parlamentsledamöter i alla länder. Att hjälpa till med att bygga upp demokratiska funktioner och fungerande parlament är en ständigt växande del av IPU:s verksamhet.

Unionen kan inte fatta några för medlemsländerna eller parlamenten bindande beslut. Unionen verkar i stället genom att lägga fram konkreta förslag och anta resolutioner i de huvudämnen som debatteras vid varje församling. IPU har ända sedan FN bildades haft kontakter med FN på generalsekreterarnivå. Under de senaste åren har IPU närmat sig FN ytterligare och har, precis som Krister Örnfjäder nämnde, sedan 2002 observatörsstatus i generalförsamlingen. För närvarande pågår diskussioner om hur samarbetet kan utvecklas ytterligare. En tilltagande och i omfattning ökande del av detta arbete är en omfattande biståndsverksamhet i frågor som gäller representativ demokrati, mänskliga rättigheter och, inte minst, jämställdhet och kvinnors deltagande i politiken. Man värnar även parlamentarikers mänskliga rättigheter och främjar internationell säkerhet och hållbar utveckling.

Det huvudsakliga arbetet inom IPU och för den svenska delegationen utförs under och i anslutning till IPU:s två årliga församlingsmöten. Arbetet i riksdagen sker i sin tur i stor omfattning i anslutning till så kallade delegationsmöten där substansfrågor och budget behandlas och där det sker förberedelser inför de två årliga församlingsmötena. Dessa förberedelser handlar om att remittera resolutionsförslag till relevanta delar av Regeringskansliet och till berörda fackutskott. Med utgångspunkt från inkomna svar och delegationsledamöternas egna kunskaper föreslås ofta ändringar i utkasten till resolutionstexter.

Delegationen har successivt höjt ambitionsnivån och arbetar på ett aktivt sätt både inför och under de årliga församlingsmötena. Vi tar initiativ till och driver olika frågor, och vi är aktiva i debatten som förs på församlingsmötena.

I arbetet här på hemmaplan ingår också att arrangera seminarier för att särskilt lyfta fram IPU-relaterade och Sverigerelevanta aktuella frågor. Under det verksamhetsår som denna redogörelse omfattar anordnades ett seminarium om Sveriges agerande vid internationella katastrofer och ett annat seminarium om IPU:s demokratistöd. Inbjuden som talare under det sistnämnda seminariet var bland andra en professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet som inom ramen för flera projekt, eller om man kallar det program, har arbetat som konsult för IPU. Hennes arbete handlade senast om att skapa en ny och mer välfungerande konstitution i Tunisien.

Genom sina program för tekniskt bistånd ger IPU rådgivning, vägledning och många olika former av stöd till parlament. Det intressanta är att IPU är världens mest kvalificerade organisation när det gäller att utveckla parlamentarisk demokrati och fungerande parlament. Många projekt genomförs i dag i IPU:s regi men med medel från FN. Acceptansen för IPU är större i världens länder generellt än för FN och FN:s special agencies. Detta förhållande och den samlade kompetens som finns tillgänglig inom IPU gör IPU till en mycket viktig aktör i övergångsfasen mellan krig och konflikt via försoning till fungerande parlamentarisk demokrati. Med detta avslutar jag min redovisning."

 

Här finns en länk till Utrikesutskottets betänkande. Här finns en länk till mitt huvudanförande och min 1:a replik och min 2:a replik (Webb-TV).