Bostadspolitik i (V) budgetmotion

Vänsterpartiets budgetmotion innehåller ett antal bostadspolitiska förslag, dock utan att någon finansiering anges. De aktuella förslagen är följande:

1) Bygg 40 000 bostäder, företrädesvis hyresrätter, finansierade av ett särskilt investeringsstöd med inriktning mot billiga hyresrätter och med miljövänlig teknik.

2) Rusta upp befintligt bostadsbestånd (miljonprogrammet) genom att stat, kommuner och näringsliv ska ta gemensamt ansvar för att renovera och utveckla miljonprogramsområdena till attraktiva och energieffektiva bostadsområden.

3) Stimulera nödvändiga klimatinvesteringar genom att skapa ett ROT-program anpassat till hyresrättens upplåtelseform.

4) Billiga hyresrätter ska inte ombildas till bostadsrätter.

5) Skyldighet för alla kommuner att ordna en bostadsförmedling, gemensamt eller i egen regi.

6) Ta bort fastighetsskatten för hyreslägenheter.

7) Begränsa möjligheterna till uppskov med kapitalvinstskatten vid bostadsförsäljningar något för att för att dämpa de stigande bostadspriserna.

Man kan säga att Vänsterpartiet återlanserar ett antal gamla bostadspolitiska förslag och återkommer med sin kritik mot de ekonomiska ramverken. Detta har åter blivit möjligt för Vänsterpartiet efter att det rödgröna samarbetet har upphört. Tidigare tvingades Vänsterpartiet att lägga band på sin entusiasm över att kunna spendera skattebetalarnas pengar. Flera av de nu upprepade bostadspolitiska förslagen fanns med i de rödgrönas gemensamma budgetmotion från hösten 2010. Detta kan vara ett tecken på att Vänsterpartiet hade ett stort inflytande på de gemensamma förslagen. Dessutom anger Vänsterpartiets begreppsanvändning att den miljömässiga orienteringen brister. Vad som avses är nog egentligen miljöanpassad teknik och inte ”miljövänlig teknik”. Det torde knappast medföra en positiv nettoeffekt på miljön om de av Vänsterpartiet önskade bostäderna skulle byggas.

Förslaget om 40 000 statligt finansierade bostäder skulle innebära ett återinförande av de statliga subventionerna som har fasats ut. Det negativa med detta har jag berört tidigare vid åtskilliga tillfällen här på bloggen. Riktade subventioner är inte lösningen på bostadsbristen. Dessutom behandlades frågan om statliga produktionsmål för bostadsbyggandet i höstens bostadspolitiska budgetdebatt. Det är olämpligt att bestämma statliga produktionsmål för bostadsbyggandet. Det är bostadskonsumenternas efterfrågan som i mycket större utsträckning måste ligga till grund för vad som produceras inom bostadssektorn och inte statliga produktionsmål.

Ett statligt ansvar för misskötta fastighetsbestånd skulle minska incitamenten att sköta sina fastigheter. Dessutom har tidigare varianter av detta grundförslag inneburit att man också intecknat kommunala pengar från Vänsterpartiets sida. Detta är naturligtvis också olämpligt.

Vänsterpartiet har inriktat sig särskilt på hyresrätter. Deras förslag till ROT-program är i likhet med Miljöpartiets förslag ingenting annat än en riktad subvention. Härutöver kan ett av staten dikterat ombildningsstopp av hyresrätter knappast vara motiverat. Det är kommunpolitikerna som ska bestämma själva över sina fastighetsbolag. Självbestämmandet gäller naturligtvis i än högre grad privata fastighetsägare.

Övriga förslag tänker jag inte kommentera närmare just nu. Det kan dock finnas skäl att återkomma till dem i den bostadspolitiska debatten.