En viktig grundprincip i världssamfundet är staters suveränitet. Den principen innebär att varje stat ska kunna tillvarata sina egna angelägenheter utan inblandning utifrån. Detta framgår också av FN-stadgan där det talas om alla staters rätt att styra sig själva utan ingrepp eller hot utifrån, men det finns naturligtvis gränser för vad som kan tolereras. Libyen är ett sådant exempel.
Inom FN-systemet har den internationella rätten utvecklas i anslutning till olika krig och konflikter i världen. Möjligheterna till så kallad humanitär intervention har successivt ökat som en följd av de diskussioner som har följt på olika uppmärksammade händelser i världen. Det som gjorde att frågan tog riktig fart var nog användningen av kemiska stridsmedel mot befolkningen i Halabja. Det råder i dag inte någon tvekan om att omvärlden har rätt att ingripa militärt i ett land för att skydda en utsatt grupp av människor eller för att förhindra folkmord.
Ett av de två fall när FN-stadgan tillåter användning av militärt våld för att lösa en konflikt är om det råder "hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandlingar". Detta fordrar dock ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet fattade beslut avseende Libyen genom en resolution den 17 mars, som ger världssamfundet möjlighet att agera.
Denna typ av insatser för att främja fred och säkerhet i världen – som Sverige nu har fått en förfrågan om att delta i – bör vi naturligtvis bidra till. Det förefaller högst behjärtansvärt att motverka allvarliga övergrepp mot människor som vill tillvarata sina demokratiska rättigheter. Det är trots allt inte helt vanligt i världen att makthavare i olika länder har ambitionen att bomba demonstrationståg med stridsflyg.
Sverige kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen.
onsdag 30 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Debattartikel i Smålandsposten
I lördagens upplaga av Smålandsposten bemötte jag ett inlägg från en (lokal?) socialdemokrat. Artikeln finns inte tillgänglig på tidningens webbplats. Dubbelklicka på artikeln ovan så kommer den upp i läsbar storlek.
söndag 27 mars 2011
I morgon: Seminarium och utfrågning om hyror
I morgon mellan kl. 18.00 och 20.00 ska jag delta i ett seminarium och en utfrågning på ABF i Stockholm med rubriken: "Vad händer med våra hyror?" Arrangören anger följande bakgrund:
"Den 1 januari i år trädde den nya lagen om hyressättning i kraft – en lag som enligt vissa bedömare öppnar upp för kraftigt höjda hyror inte minst i tillväxtområden som Stockholm. Samtidigt ökar nu fallen av chockhöjning av hyror i samband med renoveringar som inte sällan drivs igenom mot hyresgästernas vilja. Detta trots att hyresrätten av alltfler lyfts fram som viktig för stadens utveckling, och den nya lagen som gäller från 1 jan, lyfter fram boendeinflytande som en central komponent. Vart ska de som inte har råd med framtidens hyror ta vägen? ......
Representanter för Hyresgästföreningen, Nätverket för Hyresgästernas Boendetrygghet och KTH:s institution för bygg- och fastighetsekonomi berättar om den nya lagstiftningen, och vilka hyreshöjningar som hyresgästerna kan förvänta sig. Vittnen och aktiva i renoveringsområden berättar om vad som händer med deras hyror. Därefter hålls en utfrågning av politiker från alliansen och oppositionen om vad de vill göra för att människor ska få ett bra boende till rimlig kostnad."
"Medverkande: Per Svanberg, Förhandlingschef, Hyresgästföreningen, Stellan Lundström, Professor i fastighetsekonomi på KTH, Ragnar von Malmborg, Nätverket för Hyresgästernas Boendetrygghet, Arne Johansson, Nätverket Järvas Framtid, Anti Avsan, Riksdagsledamot för m i civilutskottet, Katarina Köhler, Riksdagsledamot för s i civilutskottet."
Här finns ett blogginlägg om detta.
fredag 25 mars 2011
(S) förstår inte när det regnar
Nu har Håkan Juholt valts till ny partiordförande för Socialdemokraterna. Jag hörde honom säga - i ett SVT-inslag - att som Socialdemokrat "tror man på ett samhälle där den som står i solsken har ett ansvar att resa ett paraply över den syster eller bror som står i ösregnet - vi kallar det social demokrati". Samtidigt var temat att en socialdemokrat inte viker ner sig.
Att en Socialdemokrat inte viker ner sig från framhärdandet av otidsenliga ideer, som för länge sedan har passerat bäst före datum, det vet vi inte minst efter den senaste valrörelsen. Detta kanske beror på att det finns tillräckligt många internt pådrivande personer som anser att det måste komma mer av det som man alltid har stått för, det man alltid har stridit för ... ända sedan början av förra seklet ... och det kan och får inte vara fel alldeles oavsett hur världen runt omkring oss ser ut i dag. Att omvärlden har förändrats är ett problem som måste motverkas med ståndfasthet - man får inte vika ner sig för omvärldsförändringarna.
Man kan säga att Socialdemokraterna har gjort sig väderoberoende och därför - för säkerhets skull - har rest ett paraply över varje svensk så att ingen kan nås av solen. Skulle någon vilja bege sig ut i solen talar allt för att Håkan Juholt kommer att jaga vederbörande med Socialdemokraternas paraply.
Jag erinrar mig en gammal kommentar från Ulf Adelsohn - riktad till Socialdemokraterna: Hur kan ett samhälle förhindra att människor misslyckas om man inte låter någon att lyckas.
De människor som behöver stöd och hjälp ska naturligtvis få det på bästa sätt, men det innebär inte att man i samma andetag ska hindra andra människor från att lyckas. Facit i denna del - till Socialdemokraternas uppenbara nackdel - är det minskade antalet människor med arbete som röstade på Socialdemokraterna i det senaste valet.
Att en Socialdemokrat inte viker ner sig från framhärdandet av otidsenliga ideer, som för länge sedan har passerat bäst före datum, det vet vi inte minst efter den senaste valrörelsen. Detta kanske beror på att det finns tillräckligt många internt pådrivande personer som anser att det måste komma mer av det som man alltid har stått för, det man alltid har stridit för ... ända sedan början av förra seklet ... och det kan och får inte vara fel alldeles oavsett hur världen runt omkring oss ser ut i dag. Att omvärlden har förändrats är ett problem som måste motverkas med ståndfasthet - man får inte vika ner sig för omvärldsförändringarna.
Man kan säga att Socialdemokraterna har gjort sig väderoberoende och därför - för säkerhets skull - har rest ett paraply över varje svensk så att ingen kan nås av solen. Skulle någon vilja bege sig ut i solen talar allt för att Håkan Juholt kommer att jaga vederbörande med Socialdemokraternas paraply.
Jag erinrar mig en gammal kommentar från Ulf Adelsohn - riktad till Socialdemokraterna: Hur kan ett samhälle förhindra att människor misslyckas om man inte låter någon att lyckas.
De människor som behöver stöd och hjälp ska naturligtvis få det på bästa sätt, men det innebär inte att man i samma andetag ska hindra andra människor från att lyckas. Facit i denna del - till Socialdemokraternas uppenbara nackdel - är det minskade antalet människor med arbete som röstade på Socialdemokraterna i det senaste valet.
Politikutveckling hos Moderaterna
I dag väljer Socialdemokraterna Håkan Juholt till partiledare, om inte något verkligen oväntat händer. Det ska bli intressant att följa Socialdemokraternas politiska utveckling framöver.
Redan i dag kan också du vara med och utveckla Moderaternas framtida politik. Vi har under de senaste åren utvecklat och förändrat vår politik inom många olika områden. Detta fortsätter vi med.
Vi arbetar med att ta fram ett nytt idéprogram. Det som gör arbetet unikt är att vem som helst, medlem i Moderaterna eller inte, kan komma med inspel och synpunkter. Det görs lättast via en ingång på vår hemsida, som du hittar här. Riktlinjer och en kortare introduktion till programarbetet hittar du här.
Tag chansen att vara med och påverka.
Redan i dag kan också du vara med och utveckla Moderaternas framtida politik. Vi har under de senaste åren utvecklat och förändrat vår politik inom många olika områden. Detta fortsätter vi med.
Vi arbetar med att ta fram ett nytt idéprogram. Det som gör arbetet unikt är att vem som helst, medlem i Moderaterna eller inte, kan komma med inspel och synpunkter. Det görs lättast via en ingång på vår hemsida, som du hittar här. Riktlinjer och en kortare introduktion till programarbetet hittar du här.
Tag chansen att vara med och påverka.
torsdag 24 mars 2011
Internationell handel och WTO
Inne i WTO:s konferenslokalResultatet från konferensen under början av denna vecka har nu publicerats i ett "outcome document" som antogs enhälligt av konferensen. Vi som representerade Sverige var:
SWEDEN − SUEDE
AVSAN, Anti (Mr./M.)
Member of the RiksdagMembre du Riksdag
ODELL, Mats (Mr./M.)
Member of the Riksdag
Membre du Riksdag
WETTERSTRAND, Maria (Ms./Mme)
Member of the Riksdag
Membre du Riksdag
Därutöver var min parti- och riksdagskollega Jessica Polfjärd med i egenskap av observatör från Nordiska rådet.
.
Slutdokumentet innehöll en uppmaning till WTO-medlemmar att ta tillvara det smala men verkligen gyllene tillfället att slutföra Doharundan före utgången av 2011.
.
En viktig synpunkt som uttrycks i dokumentet är att konferensen anser att det är viktigt att se till att öppnandet av den internationella marknaden för utvecklingsländer, rättvis handel och liberalisering går hand i hand med hållbar utveckling (som innehåller tre pelare: ekonomisk utveckling, miljöskydd och social utveckling).
.
För att göra WTO till en verkligt universell organisation understryker konferensen kravet att underlätta anslutningsprocessen för alla utvecklingsländer, särskilt för de minst utvecklade länderna. Konferensen kräver också avlägsnande av de politiska hinder som står i vägen för att säkerställa delaktighet och den universella karaktären av medlemskap i WTO. De utdragna förhandlingarna inom Doharundan har därutöver understrukit ett behov av att förbättra funktionen hos WTO som förhandlingsforum.
.
Det multilaterala handelssystemet ska bidra till en hållbar utveckling för alla, med full hänsyn till de särskilda och differentierade behov och den kapacitet som finns i utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna.
Föredrag om nya plan- och bygglagen i Växjö
Nu är jag återigen på väg hem med tåg. Denna gång från Växjö, där jag har berättat om nya plan- och bygglagen (PBL), planprocesser, miljöbalken och även lite om bostadspolitik för Moderater från Kronobergs län. Åhörarna var i huvudsak personer med förtroendeuppdrag i byggnadsnämnder eller motsvarande i sina respektive hemkommuner, men det fanns också andra intresserade som var närvarande.
Tåget från Växjö till Alvesta (där byte måste ske till X2000 mot Stockholm) var försenat så jag fick skjuts till Alvesta av en hjälpsam partivän (som visade sig ha varit Huddingebo under många år tidigare). Detta för att jag skulle kunna vara säker på att komma med kvällens sista tåg mot Stockholm.
Det framfördes en del synpunkter från åhörarna som var intresserade och kunniga inom PBL-området.
För det första att den obligatoriska byggfelförsäkringen borde avskaffas eftersom den medför orimliga konsekvenser när självbyggare tvingas teckna en försäkring som de sedan inte kan utnyttja - om det skulle behövas. Ett förslag som går ut på att avskaffa den obligatoriska byggfelförsäkringen är - för övrigt - för närvarande ute på remiss.
En annan synpunkt var att ett förslag omfattande cirka 60 sidor från Sveriges kommuner och landsting (SKL) till avgifter och beräkningsgrunder för dessa - i den delen som kommunerna i framtiden själva får besluta om avgifter - var alldeles för krångligt och skulle innebära mycket kraftiga avgiftshöjningar som skulle kunna bli problematiska. Här bör det påpekas att sanktionsavgifterna däremot kommer att bestämmas i förordning från det att nya plan- och bygglagen har trätt i kraft. Syftet med denna ordning är att skapa rättslikhet i hela landet. När det gäller det som ligger kvar i kommunerna med nya PBL (exempelvis planbesked, villkorsbesked och startbesked) ska självkostnadsprincipen gälla, vilket innebär att SKL:s förslag kanske inte heller stämmer med den lokala kostnadsbilden.
Slutligen framfördes synpunkten att det skulle kunna behövas ytterligare lättnader i strandskyddsbestämmelserna utanför storstadsområdena. Tankar om att länsstyrelseledet borde avskaffas vid prövningen av överklagade planer och bygglov verkade också falla i god jord.
I morgon ska jag träffa Alloktons VD i Stockholm för att höra vad bolaget har tänkt att göra med sitt bostadsbestånd i Visättra i Huddinge. Därefter blir det också ett möte med företrädare för nätverket jagvillhabostad.nu.
Tåget från Växjö till Alvesta (där byte måste ske till X2000 mot Stockholm) var försenat så jag fick skjuts till Alvesta av en hjälpsam partivän (som visade sig ha varit Huddingebo under många år tidigare). Detta för att jag skulle kunna vara säker på att komma med kvällens sista tåg mot Stockholm.
Det framfördes en del synpunkter från åhörarna som var intresserade och kunniga inom PBL-området.
För det första att den obligatoriska byggfelförsäkringen borde avskaffas eftersom den medför orimliga konsekvenser när självbyggare tvingas teckna en försäkring som de sedan inte kan utnyttja - om det skulle behövas. Ett förslag som går ut på att avskaffa den obligatoriska byggfelförsäkringen är - för övrigt - för närvarande ute på remiss.
En annan synpunkt var att ett förslag omfattande cirka 60 sidor från Sveriges kommuner och landsting (SKL) till avgifter och beräkningsgrunder för dessa - i den delen som kommunerna i framtiden själva får besluta om avgifter - var alldeles för krångligt och skulle innebära mycket kraftiga avgiftshöjningar som skulle kunna bli problematiska. Här bör det påpekas att sanktionsavgifterna däremot kommer att bestämmas i förordning från det att nya plan- och bygglagen har trätt i kraft. Syftet med denna ordning är att skapa rättslikhet i hela landet. När det gäller det som ligger kvar i kommunerna med nya PBL (exempelvis planbesked, villkorsbesked och startbesked) ska självkostnadsprincipen gälla, vilket innebär att SKL:s förslag kanske inte heller stämmer med den lokala kostnadsbilden.
Slutligen framfördes synpunkten att det skulle kunna behövas ytterligare lättnader i strandskyddsbestämmelserna utanför storstadsområdena. Tankar om att länsstyrelseledet borde avskaffas vid prövningen av överklagade planer och bygglov verkade också falla i god jord.
I morgon ska jag träffa Alloktons VD i Stockholm för att höra vad bolaget har tänkt att göra med sitt bostadsbestånd i Visättra i Huddinge. Därefter blir det också ett möte med företrädare för nätverket jagvillhabostad.nu.
onsdag 23 mars 2011
Det finns visst en boendepolitik
Under dagens lunchseminarium har jag redovisat att Moderaterna och Alliansen har en långsiktig och ambitiös bostadspolitik och just en boendepolitik som sätter boendet och bostadskonsumenterna i centrum i stället för systemen.
Gustav Fridolin sade att han och Miljöpartiet inte har tagit ställning till hur deras bostadspolitik ska se ut. Han uppgav vidare att han bland annat hade fått uppdraget att arbeta fram förslag till en sådan politik. Jag tycker att det var positivt att höra att Gustav Fridolin ansåg att långsiktiga villkor var eftersträvansvärda. Samtidigt uteslöt han i och för sig inte statliga subventioner. Men det återstår att se var Miljöpartiet landar i dessa frågor. Gustav Fridolins resonemang var nyanserade till skillnad från det som Miljöpartiets ordinarie ledamot i Civilutskottet brukar komma med.
Det finns skäl att påminna om att Miljöpartiet under första hälften av förra mandatperioden hade en bostadspolitik som låg nära Alliansens. I princip var det ett - för Miljöpartiets del - något högre anslag till fukt- och mögelskadefonden som skiljde. Inte minst efter Håkan Juholts uttalanden tidigare under veckan finns det nog skäl att förvänta sig mer självständiga förslag från Miljöpartiets sida. Vi får vänta och se hur dessa förslag kommer att se ut.
tisdag 22 mars 2011
Sjöfartsverkets helikopterresurs
I dag fick jag ett samtal från en person som arbetar med Sjöfartsverkets helikopterresurs och som påpekade det angelägna i det jag har tagit upp i min motion 2010/11:Fö235 om "Effektivare användning av Sjöfartsverkets helikopterresurs". Vederbörande menade att det har varit i det närmaste vattentäta skott mellan olika myndigheter när det gäller helikopterresursens utnyttjande.
I tordags (den 17 mars) justerade Försvarsutskottet sitt betänkande 2010/11:FöU2 "Samhällets krisberdskap", vilket är det betänkande som bland annat behandlar den aktuella motionen. Utgångspunkten är att man får räkna med att motioner avslås men i detta fall blir det bifall, i vart fall delvis.
Under punkt "3. Helikoptertransporter" i förslaget till beslut anges följande: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om utnyttjande av statens helikopterresurser. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2010/11:Fö231 av Kerstin Haglö och Suzanne Svensson (båda S) och 2010/11:Fö235 av Anti Avsan (M).
I utskottets ställningtagande anges följande:
I tordags (den 17 mars) justerade Försvarsutskottet sitt betänkande 2010/11:FöU2 "Samhällets krisberdskap", vilket är det betänkande som bland annat behandlar den aktuella motionen. Utgångspunkten är att man får räkna med att motioner avslås men i detta fall blir det bifall, i vart fall delvis.
Under punkt "3. Helikoptertransporter" i förslaget till beslut anges följande: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om utnyttjande av statens helikopterresurser. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2010/11:Fö231 av Kerstin Haglö och Suzanne Svensson (båda S) och 2010/11:Fö235 av Anti Avsan (M).
I utskottets ställningtagande anges följande:
Sjöfartsverket har upphandlat helikopterresurser som används för de uppgifter som Sjöfartsverket har enligt lagen om skydd mot olyckor, dvs. för räddningstjänst.
Utskottet har från MSB fått information om att när det gäller frågan om att samutnyttja samhällets samlade helikopterresurser, vilket eftersträvas i motionerna, så finns redan nu möjligheten att ta Sjöfartverkets helikopterresurser i anspråk för sjuktransporter.
Redan med den rådande lagstiftningen kan sjukvårdshuvudmännen och Sjöfartsverket komma överens om att Sjöfartsverkets helikoptrar ska användas till sjuktransporter, förutsatt att finansieringen kan lösas. Regeringen bör bedöma om lagstiftningen i finansieringsdelen bromsar den faktiska användningen av de statliga helikoptrarna för sjuktransporter.
Utskottet anser – inte minst sett ur ett medborgarperspektiv – att statens helikopterresurser även bör kunna utnyttjas för angelägna sjuktransporter. Ett onödigt lidande ska inte drabba allvarligt sjuka på grund av att helikopterresurserna finns hos olika huvudmän.
Enligt uppgift till utskottet står frågan om ett sådant utnyttjande av helikopterresurser även högt på dagordningen hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
När det gäller räddningstjänst instämmer utskottet i regeringens bedömning i budgetpropositionen för 2011 att samordning och samverkan mellan kommunal och statlig räddningstjänst samt mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar även fortsättningsvis bör utvecklas. Ett syfte med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är att räddningsinsatserna ska vara effektiva. Det ska bl.a. möjliggöras genom att man underlättar samordningen mellan olika räddningsorgan och ger räddningsorganen möjligheter att vid en räddningsinsats disponera andra resurser än de egna. I detta arbete bör också andra organ som samverkar inom räddningstjänsten, t.ex. Försvarsmakten, involveras.
Utskottet välkomnar att MSB har fått i uppdrag av regeringen att i samverkan med myndigheter med ansvar för räddningstjänst och andra organ som samverkar inom räddningstjänsten föreslå hur samordning och samverkan mellan samhällets olika grenar av räddningstjänst fortsatt kan utvecklas. Såvitt utskottet kan bedöma avser MSB:s uppdrag i första hand räddningstjänst och inte sjuktransporter.
Utskottet anser därför att regeringen snarast bör ta initiativ till överläggningar mellan företrädare för staten respektive sjukvårdshuvudmännen om hur statens helikopterresurser, inte bara Sjöfartsverkets, ska kunna användas för angelägna sjuktransporter. I det sammanhanget bör man överväga olika modeller för hur finansieringen ska ordnas.
Resultatet av överläggningarna ska redovisas för riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker delvis motionerna 2010/11:Fö231 (S) och 2010/11:Fö235 (M).
måndag 21 mars 2011
Vad är nämndemännens funktion?
I lördags skrev professor Claes Sandgren på DN-debatt om att det är hög tid att "avskaffa nämndemännen" eftersom de urholkar förtroendet för våra domstolar.
I egenskap av domare blir jag irriterad - och det har jag alltid blivit - över nämndemän som anser att det är deras uppgift att tycka det ena eller det andra utan saklig grund. I och för sig blir jag lika upprörd över politiker som tror att deras allmänna tyckande är mer värt än andra människors. Skillnaden är dock att i rättskipning får det inte förekomma något allmänt tyckande. Bevisvärdering är en metod och den ska tillämpas på ett grannlaga sätt så att beviskravet ”styrkt” eller ”ställt utom rimligt tvivel” upprätthålls. Når man inte beviskravet i brottmål kan man inte fälla den tilltalade till ansvar alldeles oavsett vad den enskilde nämndemannen ”tror” om den tilltalades skuld. Spekulationer om detta är inte ovanliga. Skrämmande är också att vissa nämndemän inte har kunnat skilja på ansvarfrågan och påföljdsfrågan. Om bevisningen inte är tillräckligt stark har en del resonerat att då får man väl döma till en mildare påföljd. Jag skulle kunna addera ett antal olika fall till Claes Sandgrens exemplifiering av domar där det har gått snett och den typen av utgång i mål måste naturligtvis kraftfullt motverkas.
Många nämndemän tror att de har fått sitt uppdrag för att påverka rättsskipningen, men det är en fullständigt felaktig uppfattning. En nämndeman får ALDRIG NÅGONSIN lägga sin politiska uppfattning till grund för dömandet. Dessutom är nämndemän lika bundna av gällande rätt (såväl lagstiftning som rättspraxis) som de lagfarna domarna. Men hur många nämndemän har på ett otvetydigt sätt fått veta förutsättningarna för sitt uppdrag? I vart fall inte alla nämndemän och många av dem måste också återkommande påminnas om detta. Här har de lagfarna domarna också en uppgift inte bara när det gäller grundförutsättningarna utan också när det gäller att förklara förutsättningarna i övrigt, ramen för bedömningen och vad som är möjligt och inte möjligt inom ramen för exempelvis påföljdspraxis. Ska man vara uppriktig på denna punkt tror jag nog att många domare hade kunnat göra mer.
Det som talar emot nämndemän - utöver det jag har berört ovan och som i och för sig är hanterbart - är bland annat att nämndemännen skulle tillföra domstolarna ”sunt förnuft”. Vad är egentligen ”sunt förnuft” om inte allmänt tyckande? ...... och detta finns det ju inte plats för. Därutöver har det talats i olika sammanhang om det viktiga i att nämndemän är insatta i lokala förhållanden. Vad menas med detta och vilken kunskap skulle tillföras på det sättet? Det som är allmänt veterligt får läggas till grund för dömandet men annat ska föras in i processen rätt väg.
Nämndemän förekommer ju inte bara i brottmål men också i familjemål. Skulle det vara en fördel att då veta olika saker som parterna inte ens får tillfälle att bemöta? Nej, så får det naturligtvis inte vara. Rättvisan ska ju vara blind och då behövs inte någon kvasikunskap om lokala förhållanden.
Trots att nämndemannasystemet har brister finns det också fördelar. Från tid till annan riktas misstro mot rättskipningen (som paradoxalt nog kan bero på nämndemännen) men den insyn i rättskipningen som ändå sker genom nämndemannasystemet skapar i stället typiskt sätt tilltro till rättskipningen. Då kan det också finnas en fördel med kopplingen till de politiska partierna där reaktiva politiker annars skulle bibringas både den ena och andra uppfattningen om hur människor har blivit felaktigt dömda och att varken den materiella eller processrättsliga lagstiftningen fungerar.
Jag tror att jag har anledning att återkomma till denna diskussion vid fler tillfällen.
I egenskap av domare blir jag irriterad - och det har jag alltid blivit - över nämndemän som anser att det är deras uppgift att tycka det ena eller det andra utan saklig grund. I och för sig blir jag lika upprörd över politiker som tror att deras allmänna tyckande är mer värt än andra människors. Skillnaden är dock att i rättskipning får det inte förekomma något allmänt tyckande. Bevisvärdering är en metod och den ska tillämpas på ett grannlaga sätt så att beviskravet ”styrkt” eller ”ställt utom rimligt tvivel” upprätthålls. Når man inte beviskravet i brottmål kan man inte fälla den tilltalade till ansvar alldeles oavsett vad den enskilde nämndemannen ”tror” om den tilltalades skuld. Spekulationer om detta är inte ovanliga. Skrämmande är också att vissa nämndemän inte har kunnat skilja på ansvarfrågan och påföljdsfrågan. Om bevisningen inte är tillräckligt stark har en del resonerat att då får man väl döma till en mildare påföljd. Jag skulle kunna addera ett antal olika fall till Claes Sandgrens exemplifiering av domar där det har gått snett och den typen av utgång i mål måste naturligtvis kraftfullt motverkas.
Många nämndemän tror att de har fått sitt uppdrag för att påverka rättsskipningen, men det är en fullständigt felaktig uppfattning. En nämndeman får ALDRIG NÅGONSIN lägga sin politiska uppfattning till grund för dömandet. Dessutom är nämndemän lika bundna av gällande rätt (såväl lagstiftning som rättspraxis) som de lagfarna domarna. Men hur många nämndemän har på ett otvetydigt sätt fått veta förutsättningarna för sitt uppdrag? I vart fall inte alla nämndemän och många av dem måste också återkommande påminnas om detta. Här har de lagfarna domarna också en uppgift inte bara när det gäller grundförutsättningarna utan också när det gäller att förklara förutsättningarna i övrigt, ramen för bedömningen och vad som är möjligt och inte möjligt inom ramen för exempelvis påföljdspraxis. Ska man vara uppriktig på denna punkt tror jag nog att många domare hade kunnat göra mer.
Det som talar emot nämndemän - utöver det jag har berört ovan och som i och för sig är hanterbart - är bland annat att nämndemännen skulle tillföra domstolarna ”sunt förnuft”. Vad är egentligen ”sunt förnuft” om inte allmänt tyckande? ...... och detta finns det ju inte plats för. Därutöver har det talats i olika sammanhang om det viktiga i att nämndemän är insatta i lokala förhållanden. Vad menas med detta och vilken kunskap skulle tillföras på det sättet? Det som är allmänt veterligt får läggas till grund för dömandet men annat ska föras in i processen rätt väg.
Nämndemän förekommer ju inte bara i brottmål men också i familjemål. Skulle det vara en fördel att då veta olika saker som parterna inte ens får tillfälle att bemöta? Nej, så får det naturligtvis inte vara. Rättvisan ska ju vara blind och då behövs inte någon kvasikunskap om lokala förhållanden.
Trots att nämndemannasystemet har brister finns det också fördelar. Från tid till annan riktas misstro mot rättskipningen (som paradoxalt nog kan bero på nämndemännen) men den insyn i rättskipningen som ändå sker genom nämndemannasystemet skapar i stället typiskt sätt tilltro till rättskipningen. Då kan det också finnas en fördel med kopplingen till de politiska partierna där reaktiva politiker annars skulle bibringas både den ena och andra uppfattningen om hur människor har blivit felaktigt dömda och att varken den materiella eller processrättsliga lagstiftningen fungerar.
Jag tror att jag har anledning att återkomma till denna diskussion vid fler tillfällen.
söndag 20 mars 2011
I morgon WTO-konferens i Geneve
I morgon och på tisdag ska jag delta i en konferens hos World Trade Organization (WTO) i Genéve. Konferensen anordnas gemensamt av Interparlamentariska unionen (IPU) och Europaparlamentet. För första gången någonsin äger konferensen rum i WTO:s lokaler och syftar till att öka den externa insynen i WTO.
Konferensen är i första hand avsedd för parlamentariker som är specialiserade på frågor som rör internationell handel i sina respektive parlament. Konferensen kommer att ge en möjlighet att få förstahandsinformation om den senaste utvecklingen i Doharundan (som påbörjades redan 2001) och att överväga olika sätt att bidra till en vitalisering av denna process. Avtalsrätt och även internationell köprätt ligger inom Civilutskottets beredningsområde. Därför finns det en koppling till frågeställningarna genom mina uppdrag både inom IPU och inom Civilutskottet.
I utkastet till slutdokument står bland annat att internationell handel är en kraftfull motor för hållbar ekonomisk tillväxt och att den är nödvändig för att uppnå millenniemålen. I den djupa och omfattande lågkonjunkturen har det multilaterala handelssystemet bevisat sitt värde. Själva förekomsten av WTO-regler och bindande mekanismer har spelat en avgörande för att motverka hotet om protektionism och rivstarta den ekonomiska återhämtningen i världen.
Konferensen är i första hand avsedd för parlamentariker som är specialiserade på frågor som rör internationell handel i sina respektive parlament. Konferensen kommer att ge en möjlighet att få förstahandsinformation om den senaste utvecklingen i Doharundan (som påbörjades redan 2001) och att överväga olika sätt att bidra till en vitalisering av denna process. Avtalsrätt och även internationell köprätt ligger inom Civilutskottets beredningsområde. Därför finns det en koppling till frågeställningarna genom mina uppdrag både inom IPU och inom Civilutskottet.
I utkastet till slutdokument står bland annat att internationell handel är en kraftfull motor för hållbar ekonomisk tillväxt och att den är nödvändig för att uppnå millenniemålen. I den djupa och omfattande lågkonjunkturen har det multilaterala handelssystemet bevisat sitt värde. Själva förekomsten av WTO-regler och bindande mekanismer har spelat en avgörande för att motverka hotet om protektionism och rivstarta den ekonomiska återhämtningen i världen.
lördag 19 mars 2011
Sverige har gott anseende i Europa
Efter en lång resa under fredagen från Stockholm till Lissabon och därifrån vidare till Porto blev jag upphämtad utanför flygplatsen för att - som jag trodde - bli skjutsad till något närliggande hotell i Porto. Jag visste bara att jag skulle till CDS-PP:s kongress i Portugal. Nej, det blev nästan två timmar till i bilen (en stor svart Mercedes med en chaufför i vit skjorta). Till slut hamnade jag på Casa da Insua cirka 30 kilometer utanför staden Viseu. Ett helt otroligt gammalt slott som renoverats till en intressant blandning av gammalt och nytt.
I dag har jag varit på CDS-PP:s kongress i centrala Viseu och träffat många olika personer, däribland CDS PP:s partiledare Paulo Portas (som syns på bilden ovan). Han uttryckte omedelbart positiva omdömen om vår statsminister Fredrik Reinfeldt som han ansåg vara en mycket kompetent och duktig person (för övrigt betyder texten på bilden i anslutning till Paulo Portas tal: "Ledarskap för Portugal"). Och ledarskap det behöver Portugal verkligen, inte minst med tanke på landets ekonomiska situation. Mycket tyder på att man kan gå mot ett nyval inom ganska kort tid. Från olika håll lyfts Sverige fram som ett föredöme i Europa för sin ekonomiska politik, hantering av arbetslöshet och tillväxt.
fredag 18 mars 2011
Kommande seminarier och debatter
Kommande veckor har jag ett par seminarier/debatter där jag kommer att delta.
Onsdagen 23 mars ska jag till Veritas PR & Communications för att delta i ett seminarium med rubriken Hur påverkar man en boendepolitik som inte finns? (Nej, jag jublade inte över rubriken när jag såg den men vad ska man göra). Bland övriga deltagare i panelen märks bland andra Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman (blogg), Gustav Fridolin (hemsida) från Miljöpartiet och Martin Lindvall, näringspolitisk chef hos Fastighetsägarna. Inbjudna åhörare är Veritas kunder.
Måndagen 28 mars kommer jag att delta i en debatt arrangerad av Nätverket Rädda Hyresrätten (blogg), Gemensam Välfärd Stockholm och ABF. Rubrik: Vad händer med våra hyror?. Bland övriga deltagare märks bland andra min utskottskollega från Socialdemokraterna, Katarina Köhler (hemsida).
Onsdagen 23 mars ska jag till Veritas PR & Communications för att delta i ett seminarium med rubriken Hur påverkar man en boendepolitik som inte finns? (Nej, jag jublade inte över rubriken när jag såg den men vad ska man göra). Bland övriga deltagare i panelen märks bland andra Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman (blogg), Gustav Fridolin (hemsida) från Miljöpartiet och Martin Lindvall, näringspolitisk chef hos Fastighetsägarna. Inbjudna åhörare är Veritas kunder.
Måndagen 28 mars kommer jag att delta i en debatt arrangerad av Nätverket Rädda Hyresrätten (blogg), Gemensam Välfärd Stockholm och ABF. Rubrik: Vad händer med våra hyror?. Bland övriga deltagare märks bland andra min utskottskollega från Socialdemokraterna, Katarina Köhler (hemsida).
onsdag 16 mars 2011
Varför har (S, MP och V) inte tilltro till hyresbostadsmarknadens parter?
Dagens ärendedebatt (CU13 Hyresrätt m.m.) började betydligt senare än vad jag hade kunnat förutspå, närmare bestämt efter dagens votering.
En rimlig fråga är varför (S, MP och V) efterfrågar riktade subventioner i sådan omfattning. Jag tror att det är så att man har fastnat i något man inte kan ta sig ur. För V är det närmast en naturlag, vilket det däremot inte behöver vara för S och MP. Men man har så oerhört svårt att tänka nytt, att acceptera nya förutsättningar. Detta gäller för närvarande kanske framförallt socialdemokraterna som mer än några andra befinner sig i en - åtminstone - internt svår situation, en form av kris. Sedan kan en och annan mer vänsterorienterad miljöpartist tala nostalgiskt om spruckna röd-gröna uppgörelser och gemensamma förslag från valröreslen 2010. Andra mer dynamiska och konstruktiva miljöpartister resonerar dock på annat sätt.
Det som förvånar med de riktade subventionerna som föreslås och som i vissa delar inte ens har preciserats, exempelvis det man kan kalla för bidrag till ROT-verksamheten, är att dessa förslag presenterades redan under hösten 2010 innan den nya lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och nya hyressättningsregler hade trätt i kraft. Tror man inte att den nya lagstiftningen kommeratt ha någon effekt och har man dömt ut trepartsöverenskommelsen på förhand och därmed också Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna. Är inte detta eftersträvansvärda lösningar - breda samförstånd och ansvarstagande?
Socialdemokraten Katarina Köhler (som i och för sig är en trevlig och hygglig person) talade om avpolitisering och att marknaden (hyresbostadsmarknadens parter?) hade fått för stort spelutrymme. Det är mot den bakgrunden kanske inte så märkligt att det i reservationerna till dagens betänkande förslås en mängd olika saker utan någon ambition att först se hur det nya regelverket fungerar i praktisk tillämpning.
Vi vet att det kommer att ta en viss tid, men vi är på väg i rätt riktning.
UPPDATERING
Nedan finns protokollen från mina inlägg från onsdagens debatt.
Anförande
Replikskifte 1, Katharina Köhler (S)
Replikskifte 2, Katharina Köhler (S)
Replikskifte 3, Amineh Kakabaveh (V)
Replikskifte 4, Amineh Kakabaveh (V)
En rimlig fråga är varför (S, MP och V) efterfrågar riktade subventioner i sådan omfattning. Jag tror att det är så att man har fastnat i något man inte kan ta sig ur. För V är det närmast en naturlag, vilket det däremot inte behöver vara för S och MP. Men man har så oerhört svårt att tänka nytt, att acceptera nya förutsättningar. Detta gäller för närvarande kanske framförallt socialdemokraterna som mer än några andra befinner sig i en - åtminstone - internt svår situation, en form av kris. Sedan kan en och annan mer vänsterorienterad miljöpartist tala nostalgiskt om spruckna röd-gröna uppgörelser och gemensamma förslag från valröreslen 2010. Andra mer dynamiska och konstruktiva miljöpartister resonerar dock på annat sätt.
Det som förvånar med de riktade subventionerna som föreslås och som i vissa delar inte ens har preciserats, exempelvis det man kan kalla för bidrag till ROT-verksamheten, är att dessa förslag presenterades redan under hösten 2010 innan den nya lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och nya hyressättningsregler hade trätt i kraft. Tror man inte att den nya lagstiftningen kommeratt ha någon effekt och har man dömt ut trepartsöverenskommelsen på förhand och därmed också Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna. Är inte detta eftersträvansvärda lösningar - breda samförstånd och ansvarstagande?
Socialdemokraten Katarina Köhler (som i och för sig är en trevlig och hygglig person) talade om avpolitisering och att marknaden (hyresbostadsmarknadens parter?) hade fått för stort spelutrymme. Det är mot den bakgrunden kanske inte så märkligt att det i reservationerna till dagens betänkande förslås en mängd olika saker utan någon ambition att först se hur det nya regelverket fungerar i praktisk tillämpning.
Vi vet att det kommer att ta en viss tid, men vi är på väg i rätt riktning.
UPPDATERING
Nedan finns protokollen från mina inlägg från onsdagens debatt.
Anförande
Replikskifte 1, Katharina Köhler (S)
Replikskifte 2, Katharina Köhler (S)
Replikskifte 3, Amineh Kakabaveh (V)
Replikskifte 4, Amineh Kakabaveh (V)
tisdag 15 mars 2011
Bostadspolitisk debatt + TF och YGL
I morgon, gissningsvis med början någon gång mellan kl. 13.00 och 14.00, är det bostadspolitisk ärendedebatt i kammaren. Det är Civilutskottets motionsbetänkande som jag är ansvarig för och som gäller frågor om hyresrätten som upplåtelseform, kooperativ hyresrätt och ombildning till bostadsrätt, kooperativ hyresrätt och ägarlägenheter som ska debatteras. Här finns en länk till Riskdagens hemsida där det går att läsa mer om de frågor som ska debatteras och utskottets ställningstagande.
Dagens debattartikel i DN avseende tryckfirhetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har även uppmärksammats av nättidningen journalisten.se. Här finns en länk till den artikeln.
Dagens debattartikel i DN avseende tryckfirhetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har även uppmärksammats av nättidningen journalisten.se. Här finns en länk till den artikeln.
Artikel på DN-debatt
På DN-debatt finns i dag en artikel där jag skriver tillsammans med mina parti- och riksdagskollegor Mats Johansson, Hans Wallmark och Maria Abrahamsson samt min parti-, och tidigare riksdags- och utskottskollega Inger René. Artikeln tar upp frågan om att värna den gamla grundläggande och så viktiga svenska tryckfriheten och yttrandefriheten från att spädas ut och eroderas av Europarättsliga regler och av vad som gäller i andra EU-länder.
Den grundläggande tanken med EU var och är fortfarande att det aldrig mer ska bli krig i Europa. Det var därför Kol- och stålunionen bildades (för att skapa kontroll över krigsviktig industri), Euroatom (för att skapa kontroll över farliga krafter) och den inre markanden genom Romfördraget. Syftet med den inre marknaden var att människor i Europa skulle komma närmare varandra.
Respekten för Europasamarbetets viktiga grundläggande värden kräver också respekt för nationella olikheter. Människor har olika tillhörigheter och värdet av dessa får inte förringas. Nationella rättsordningar skiljer sig därför åt på grund av gamla rättsliga traditioner. Sådant som inte behöver harmoniseras ska inte heller nödvändigtvis harmoiniseras. Så länge människor i olika länder respekteras för sina nationella olikheter blir respekten för helheten också större lokalt. Det är sådant som - lite tillspetsat - i grunden har motverkat konflikter och krig och ökat toleransen mot olikheter och därmed andra människor.
Under alla förhållanden är det viktigt att försvara den svenska tryckfrihetens och yttrandefrihetens grundläggande värden. Detta står dock inte i motsatsförhållande till att nödvändiga förändringar genomförs i något eller några avseenden.
Den grundläggande tanken med EU var och är fortfarande att det aldrig mer ska bli krig i Europa. Det var därför Kol- och stålunionen bildades (för att skapa kontroll över krigsviktig industri), Euroatom (för att skapa kontroll över farliga krafter) och den inre markanden genom Romfördraget. Syftet med den inre marknaden var att människor i Europa skulle komma närmare varandra.
Respekten för Europasamarbetets viktiga grundläggande värden kräver också respekt för nationella olikheter. Människor har olika tillhörigheter och värdet av dessa får inte förringas. Nationella rättsordningar skiljer sig därför åt på grund av gamla rättsliga traditioner. Sådant som inte behöver harmoniseras ska inte heller nödvändigtvis harmoiniseras. Så länge människor i olika länder respekteras för sina nationella olikheter blir respekten för helheten också större lokalt. Det är sådant som - lite tillspetsat - i grunden har motverkat konflikter och krig och ökat toleransen mot olikheter och därmed andra människor.
Under alla förhållanden är det viktigt att försvara den svenska tryckfrihetens och yttrandefrihetens grundläggande värden. Detta står dock inte i motsatsförhållande till att nödvändiga förändringar genomförs i något eller några avseenden.
måndag 14 mars 2011
(S) medger: Orkade inte hitta ny bostadspolitik
I dag har Maryam Yazdanfar (S) skrivit en artikel i Socialdemokraternas nyhetstidning ”Aktuellt i politiken” i ämnet ideologi.
I artikeln säger hon: ”Efter 90-talskrisen orkade vi socialdemokrater aldrig hitta en ny bostadspolitik.” Det är hedervärt att erkänna detta även om det har varit uppenbart för många under lång tid. Det vanliga påståendet från vänsterhåll har annars varit att Alliansregeringen saknar bostadspolitik vilket naturligtvis är helt felaktigt. Det som Alliansregeringen åstadkom tillsammans med hyresbostadsmarknadens parter under förra mandatperioden räddade hyresrätten i Sverige. Detta och ett antal andra problem orkade socialdemokratin inte göra någonting åt under sin senaste 12-åriga regeringsperiod.
Vi är nog överens om att det generellt byggs för lite bostäder i Sverige, men frågan är hur vi kan åstadkomma ett ökat byggande. Det är här skiljelinjen går. Jag anser att bostadsmarknadens funktionssätt ska bygga på långsiktigt stabila villkor som innebär att de bostäder som produceras ska motsvara bostadskonsumenternas efterfrågan. Regelverket ska vara sådant att detta blir möjligt utan politikers ständigt återkommande inhopp. Jämför med arbetsrätten och kollektivavtalsbildningen. I fråga om bostadsbyggande verkar socialdemokratin stå för samma principer som på lönebildningens område finns i de länder där politikerna bestämmer lönenivåerna.
För det första: Det är oklart vad Maryam Yazdanfar menar med att förenkla byggandet, men det är det som har skett bland annat genom den nya plan- och bygglagen som träder i kraft den 2 maj i år. Syftet är att politikerna ska ska skapa förutsättningarna men sedan stå i standby-läge när regelverket är på plats, men samtidigt avvakta och vara beredda på att genomföra ytterligare reformer för att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Däremot inte att syssla med ideliga politiska ingripanden på detaljnivå.
För det andra: Maryam Yazdanfar skriver: ”Jag vill uppmana alla mina kollegor på alla politiska nivåer om en klok markanvändning. Att sälja mark till högstbjudanden i alla lägen kan vara riktigt osmart.” Att kommuner inte kan slumpa bort sina tillgångar är nog ganska klart och vad hade beskedet från (S) varit om det hade gällt en skola? Dessutom har jag i annat sammanhang påpekat att det kan var fråga om otillåtet statsstöd om en kommun medvetet dumpar priset på mark för att därigenom gynna en aktör men inte andra.
Slutligen detta tjat om statliga subventioner. Maryam Yazdanfar skriver: ”Subventioner kan vara bra om de är intelligent utformade för att få igång marknader som inte fungerar.” Efter 90-talskrisen fick sådana subventioner aldrig marknaden att fungera. Varför skulle subventioner få marknaden att fungera nu när ingen ens efterfrågar dem? …… När orkar (S) inse att ingen efterfrågar statliga subventioner till bostadsbyggandet? Än så länge tryter Socialdemokraternas ork efter 90-talskrisen och det lär den fortsätta att göra under lång tid.
I artikeln säger hon: ”Efter 90-talskrisen orkade vi socialdemokrater aldrig hitta en ny bostadspolitik.” Det är hedervärt att erkänna detta även om det har varit uppenbart för många under lång tid. Det vanliga påståendet från vänsterhåll har annars varit att Alliansregeringen saknar bostadspolitik vilket naturligtvis är helt felaktigt. Det som Alliansregeringen åstadkom tillsammans med hyresbostadsmarknadens parter under förra mandatperioden räddade hyresrätten i Sverige. Detta och ett antal andra problem orkade socialdemokratin inte göra någonting åt under sin senaste 12-åriga regeringsperiod.
Vi är nog överens om att det generellt byggs för lite bostäder i Sverige, men frågan är hur vi kan åstadkomma ett ökat byggande. Det är här skiljelinjen går. Jag anser att bostadsmarknadens funktionssätt ska bygga på långsiktigt stabila villkor som innebär att de bostäder som produceras ska motsvara bostadskonsumenternas efterfrågan. Regelverket ska vara sådant att detta blir möjligt utan politikers ständigt återkommande inhopp. Jämför med arbetsrätten och kollektivavtalsbildningen. I fråga om bostadsbyggande verkar socialdemokratin stå för samma principer som på lönebildningens område finns i de länder där politikerna bestämmer lönenivåerna.
För det första: Det är oklart vad Maryam Yazdanfar menar med att förenkla byggandet, men det är det som har skett bland annat genom den nya plan- och bygglagen som träder i kraft den 2 maj i år. Syftet är att politikerna ska ska skapa förutsättningarna men sedan stå i standby-läge när regelverket är på plats, men samtidigt avvakta och vara beredda på att genomföra ytterligare reformer för att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Däremot inte att syssla med ideliga politiska ingripanden på detaljnivå.
För det andra: Maryam Yazdanfar skriver: ”Jag vill uppmana alla mina kollegor på alla politiska nivåer om en klok markanvändning. Att sälja mark till högstbjudanden i alla lägen kan vara riktigt osmart.” Att kommuner inte kan slumpa bort sina tillgångar är nog ganska klart och vad hade beskedet från (S) varit om det hade gällt en skola? Dessutom har jag i annat sammanhang påpekat att det kan var fråga om otillåtet statsstöd om en kommun medvetet dumpar priset på mark för att därigenom gynna en aktör men inte andra.
Slutligen detta tjat om statliga subventioner. Maryam Yazdanfar skriver: ”Subventioner kan vara bra om de är intelligent utformade för att få igång marknader som inte fungerar.” Efter 90-talskrisen fick sådana subventioner aldrig marknaden att fungera. Varför skulle subventioner få marknaden att fungera nu när ingen ens efterfrågar dem? …… När orkar (S) inse att ingen efterfrågar statliga subventioner till bostadsbyggandet? Än så länge tryter Socialdemokraternas ork efter 90-talskrisen och det lär den fortsätta att göra under lång tid.
Bostadspolitik i Jönköping
Under kvällen har jag varit i Jönköping på Moderaternas kretsårsmöte där jag har hållit ett anförande om bostadspolitik, med särskilt fokus på hyresrätter. Jag vet inte om det brukar vara så god uppslutning på Jönköpingsmoderaternas kretsårsmöten, men jag bedömer antalet mötesdeltagare till uppemot 100 personer.
I Jönköping påminns man om att Sverige är mångfacetterat. Landet består av många bostadsmarknader med olika förutsättningar. I delar av Småland har man en landsortsproblematik där man inte kan räkna med några större värdeökningar av bostäderna och att investeringar i nyproduktion kan överstiga marknadsvärdet. Det är i sådana situationer som kreditgarantier utfärdade av Statens bostadskreditnämnd (BKN) ändå möjliggör byggande.
En tydlig global trend som också märks i Sverige är att människor tenderar att flytta till tätorter och städer. Vi kan bara konstatera det faktum att det ser ut på detta sätt, utan att ha någon politisk vilja att motverka den utvecklingen. Det finns för övrigt undersökningar som visar att storstadsbor på individnivå lever mer miljöanpassat än vad man gör på landsbygden men samtidigt medför utvecklingen av större städer sina särskilda problem.
Jag har tidigare i ett blogginlägg lite skämtsamt skrivit att jag "vägrar inte att åka tåg" för det är precis vad jag har gjort i dag. För att komma till Jönköping har jag rest till största delen med tåg under totalt 4 timmar och det tar minst lika lång tid att ta sig hem igen.
I Jönköping påminns man om att Sverige är mångfacetterat. Landet består av många bostadsmarknader med olika förutsättningar. I delar av Småland har man en landsortsproblematik där man inte kan räkna med några större värdeökningar av bostäderna och att investeringar i nyproduktion kan överstiga marknadsvärdet. Det är i sådana situationer som kreditgarantier utfärdade av Statens bostadskreditnämnd (BKN) ändå möjliggör byggande.
En tydlig global trend som också märks i Sverige är att människor tenderar att flytta till tätorter och städer. Vi kan bara konstatera det faktum att det ser ut på detta sätt, utan att ha någon politisk vilja att motverka den utvecklingen. Det finns för övrigt undersökningar som visar att storstadsbor på individnivå lever mer miljöanpassat än vad man gör på landsbygden men samtidigt medför utvecklingen av större städer sina särskilda problem.
Jag har tidigare i ett blogginlägg lite skämtsamt skrivit att jag "vägrar inte att åka tåg" för det är precis vad jag har gjort i dag. För att komma till Jönköping har jag rest till största delen med tåg under totalt 4 timmar och det tar minst lika lång tid att ta sig hem igen.
lördag 12 mars 2011
Civilkuragelag - en dålig idé - uppdatering
Jag har tidigare här på bloggen vid flera tillfällen skrivit om de illa genomtänkta idéerna om att införa en så kallad civilkuragelag i Sverige. Här finns en länk och här finns ytterligare en.
.
I går presenterades handlingspliktsutredningens betänkande "Allmän skyldighet att hjälpa nödställda" (SOU 2011:16).
.
Utredningens övergripande slutsats är att strafflagstiftningen inte bör användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer. Utredningen konstaterar att en sådan lagstiftning inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt. Dessutom skriver DN i går att studier från USA visar att antalet personer som dör i försöken att rädda nödställda många gånger är fler än de nödställda som räddas.
Utredningens övergripande slutsats är att strafflagstiftningen inte bör användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer. Utredningen konstaterar att en sådan lagstiftning inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt. Dessutom skriver DN i går att studier från USA visar att antalet personer som dör i försöken att rädda nödställda många gånger är fler än de nödställda som räddas.
.
Däremot skulle den minska människors benägenhet att anmäla och vittna om övergrepp och olyckshändelser i sådana fall då de själva inte gjort tillräckligt för att hjälpa. Detta har jag påpekat tidigare och även belyst den oro en person kan uppleva eftersom man faktiskt inte vet om man har gjort tillräckligt i en viss situation.
.
Med tanke också på den återhållsamhet som allmänt sett bör iakttas när det gäller att kriminalisera beteenden som tidigare varit straffria, avråder utredningen från lagstiftning. I det förslag till lagstiftning som ändå presenteras föreslås att påföljden för bristande civilkurage ska kunna leda till böter eller fängelse i upp till två år. Ansvar ska utkrävas bara om underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oförsvarlig. Härigenom tydliggörs att den som av fruktan för sin egen säkerhet avstår från att ingripa inte riskerar att straffas. Detta gör lagstiftningen på ett sätt än mer onödig.
.
De som är mest pådrivande när det gäller denna typ av lagstiftning bör besinna sig och ha civilkurage nog att erkänna att det är en dålig idé. Dessutom - om man nu är troende och av den anledningen eller av någon annan anledning förfasas över människors bristande civilkurage - bör man kanske ställa sig frågan om någon verkligen kan tro att det ska gå att lagstifta fram mänskliga egenskaper som dådkraft, gott omdöme, mod och medmänsklighet?
.
Dessutom finns det skäl att ställa sig frågan - i ljuset av diskussionerna om polisens ökade resurser och effektivitet - hur man ska förmå enskilda människor att ingripa om polisen inte gör det. Ser man exempelvis till Malmöpolisens tidigare i media (2009) uppmärksammade ”taktiska underlåtenhet” att ingripa mot pågående misshandel som förövades precis framför ett inte obetydligt antal poliser verkar kraven på allmänhetens civilkurage främmande. Det kan ju inte vara så att folk i allmänhet ska leva i uppfattningen att det ställs högre krav på vanliga medborgare än på polisen när det gäller att ingripa mot pågående brott. I media lämnades från Malmöolisens sida flera pinsamma bortförklaringar till varför man inte ingrep vid det aktuella tillfället.
.
Samma sak inträffade för många år sedan under en ”reclaim the city-demonstration” då länspolismästaren i Stockholm hade gett order om att polispersonalen inte skulle ingripa mot enskilda brott. Detta fick till följd att butiker slogs sönder och - om inte plundrades - så tillgreps i vart fall varor från ett antal butiker av demonstranterna. Här kan man tala om vanmakt när enskilda näringsidkare utsattes för pågående brott under tiden som polisen såg på.
.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
.
Expressens ledare tar också upp frågan om en civilkuragelag i dag. Jag tycker att det som står där är bra och det gäller även kommentarerna om sjöfyllerilagstiftningen. Det är i princip samma typ av intresse för moralisk uppfostran av landets befolkning som står bakom regler om att det inte behöver föreligga en reell fara för att för att kunna bli dömd för sjöfylleri. Regelverket hade kunnat vara ännu mer långtgående, men nu blev det inte så av olika skäl. Min personliga uppfattning är att den gamla lagstiftningen (utan en promilleregel om 0,2) tjänade sitt syfte väl.
torsdag 10 mars 2011
Ett steg närmare ny (S) partiledare?
Till slut efter att många socialdemokrater uttryckt ett starkt önskemål om att valberedningen snarast måste komma med ett förslag till ny partiledare finns det nu ett förslag, Håkan Juholt. Jag har inte några synpunkter på socialdemokraternas inre process, men det är klart att man undrar lite. Ingenting är gratis längre och det går inte direkt på räls. Frågan är också om det finns någon människa som över huvud taget kommer att kunna uppfylla rörelsens förväntningar.
Hur prognosen sedan ser ut när det gäller frågan om vem som faktiskt blir partiledare för (S) kan jag inte uttala mig om, men ... återigen men ... det vore ganska osannolikt om valberedningen efter denna långa tid av väntan har ett förslag som inte vinner gehör när (S)-kongressen gör sitt val.
Det stora problemet är att en del av socialdemokratin vill gå vidare medan en annan del vill stå kvar eller till och med gå bakåt. OM man vill någonstans är det alltid obegåvat att ställa sig med den ena foten på den andra - om så bara med halva kroppstyngden. Om valberedningens förslag är ett uttryck för detta problem återstår att se.
Hur prognosen sedan ser ut när det gäller frågan om vem som faktiskt blir partiledare för (S) kan jag inte uttala mig om, men ... återigen men ... det vore ganska osannolikt om valberedningen efter denna långa tid av väntan har ett förslag som inte vinner gehör när (S)-kongressen gör sitt val.
Det stora problemet är att en del av socialdemokratin vill gå vidare medan en annan del vill stå kvar eller till och med gå bakåt. OM man vill någonstans är det alltid obegåvat att ställa sig med den ena foten på den andra - om så bara med halva kroppstyngden. Om valberedningens förslag är ett uttryck för detta problem återstår att se.
onsdag 9 mars 2011
Polisiära dilemman (1)
Den 22 februari skrev jag här på bloggen om polisiär (in)effektivitet. Jag fick synpunkter från en anonym poliskommissarie som bland annat framhöll att jag inte nämnde någonting helt avgörande; nämligen "hur den övergripande politiska inriktningen för Polisen och styrningen från RPS (genom tämligen direkt detaljstyrning i regleringsbrevet) påverkar både personalen, resultatet och utfallet". Innebörden var också att det inom polisen är ett alldeles för stort fokus på lätt mätbara mål (antalet tagna alkoholutandningsprov, antalet utfärdade ordningsförelägganden, och tidigare mycket ofta också parkeringsanmärkningar - mina kommentarer).
Styrningen har säkert sett olika ut över tiden men den har nog alltid haft mer eller mindre detaljkaraktär. Den interna styrningen inom polisen har möjligen varit mer bristfällig än den politiska styrningen. Den har emellanåt också haft drag av komik över sig. På den tiden då Björn Eriksson var rikspolischef fylldes personalrestaurangen i kvarteret Kronoberg med matbrickor med allehanda slagordsmässiga texter. Poliser skämtade om detta och ifrågasatte vilken rättslig status texten på brickorna hade. Var det föreskrifter eller kanske allmänna råd från Rikspolisstyrelsen?
Ett tydligt exempel på meningslös detaljstyrning var en större kommendering i city där kommenderingschefen gav en enda övergripande order: "Polismännen ska vara iförda koppel och batong" precis som om någon på den tiden inte skulle ha varit det. Dessutom var ju detta redan föreskrivet i FAP (föreskrifter och anvisningar för polisväsendet).
Under 1980-talet fanns det så kallade "långvägare" bland polischeferna. Personer som hade fått dispens från det krav på juris kandidatexamen som på den tiden föreskrevs i polisförordningen för anställda i polischefskarriären. Kanske framförallt dessa "långvägare" hade ofta drag av att vilja detaljstyra verksamheten och utgick då från sina egna många gånger bristfälliga erfarenheter från olika situationer. Att förutsättningar hade ändrats genom samhällsutvecklingen beaktades inte alltid utan den erfarenhet som - trots allt - fanns utgick från förhållanden som inte längre var relevanta. Efter att jag hade bytt karriär och blivit domare hade jag återkommande till uppgift att ansvara för Stockholms tingsrätts remissyttranden avseende utredningar som gällde polisen. Ett antal polishändelser blev föremål för utredning och en samlad utredning behandlade också ett antal olika händelser som hade gått snett och där avsikten var att dra övergripande slutsatser gällande strukturella problem inom polisen. Vad som slog mig var att där olika insatser hade gått snett saknade kommenderingscheferna (polischefer) ofta juridisk kompetens och deras felbedömningar drabbade kanske inte dem själva i första hand utan polismän som utförde arbetet på fältet.
Det kan aldrig vara fel att tänka själv men samtidigt är det inte så lätt i en hierarkisk organisation. Svagare individer tenderar att inte kunna stå emot och vill inte ifrågasätta felaktiga beslut från överordnade på samma sätt som personer som tycker att det är viktigare att kunna se sig själv i spegeln och tycka att man gjorde rätt även om det innebar att man blev impopulär hos vissa och inte ansågs kunna "samarbeta".
Huvudprincipen i polisorganisationen var att det är viktigare vem som säger vad än vad som sägs. Tvärtemot vad som gäller i den akademiska världen och även i en domstol. Den unga tingsfiskal som står för sin uppfattning och kan underbygga den med goda juridska argument anses som duktig. En polis med motsvarande egenskaper ansågs i stället ofta vara ett problem för överordnade.
Målstyrning brukar fungera bättre än detaljstyrning, men ... det har nog alltid funnits en rädsla inom polisen för att sätta upp mål för så kallade "tyngre brottskategorier". Exempelvis hur många personer som ska gripas för olika typer av brott. Ett dilemma är att den kända brottsligheten ökar statistiskt om polisen är effektiv (mörkertalet vet vi inte så mycket om). Statistiskt sett borde också fler poliser leda till att brottsligheten ökar, åtminstone vissa kategorier av brott och under förutsättning att poliserna faktiskt arbetar. I vart fall så länge det handlar om repressivt arbete som också kan vara och är i allra högsta grad förebyggande. Det som borde vara mer intressant är uppklarningsprocenten. Till frågor om förhållandet mellan repressivt arbete och förebyggande arbete återkommer jag till vid ett senare tillfälle.
Styrningen har säkert sett olika ut över tiden men den har nog alltid haft mer eller mindre detaljkaraktär. Den interna styrningen inom polisen har möjligen varit mer bristfällig än den politiska styrningen. Den har emellanåt också haft drag av komik över sig. På den tiden då Björn Eriksson var rikspolischef fylldes personalrestaurangen i kvarteret Kronoberg med matbrickor med allehanda slagordsmässiga texter. Poliser skämtade om detta och ifrågasatte vilken rättslig status texten på brickorna hade. Var det föreskrifter eller kanske allmänna råd från Rikspolisstyrelsen?
Ett tydligt exempel på meningslös detaljstyrning var en större kommendering i city där kommenderingschefen gav en enda övergripande order: "Polismännen ska vara iförda koppel och batong" precis som om någon på den tiden inte skulle ha varit det. Dessutom var ju detta redan föreskrivet i FAP (föreskrifter och anvisningar för polisväsendet).
Under 1980-talet fanns det så kallade "långvägare" bland polischeferna. Personer som hade fått dispens från det krav på juris kandidatexamen som på den tiden föreskrevs i polisförordningen för anställda i polischefskarriären. Kanske framförallt dessa "långvägare" hade ofta drag av att vilja detaljstyra verksamheten och utgick då från sina egna många gånger bristfälliga erfarenheter från olika situationer. Att förutsättningar hade ändrats genom samhällsutvecklingen beaktades inte alltid utan den erfarenhet som - trots allt - fanns utgick från förhållanden som inte längre var relevanta. Efter att jag hade bytt karriär och blivit domare hade jag återkommande till uppgift att ansvara för Stockholms tingsrätts remissyttranden avseende utredningar som gällde polisen. Ett antal polishändelser blev föremål för utredning och en samlad utredning behandlade också ett antal olika händelser som hade gått snett och där avsikten var att dra övergripande slutsatser gällande strukturella problem inom polisen. Vad som slog mig var att där olika insatser hade gått snett saknade kommenderingscheferna (polischefer) ofta juridisk kompetens och deras felbedömningar drabbade kanske inte dem själva i första hand utan polismän som utförde arbetet på fältet.
Det kan aldrig vara fel att tänka själv men samtidigt är det inte så lätt i en hierarkisk organisation. Svagare individer tenderar att inte kunna stå emot och vill inte ifrågasätta felaktiga beslut från överordnade på samma sätt som personer som tycker att det är viktigare att kunna se sig själv i spegeln och tycka att man gjorde rätt även om det innebar att man blev impopulär hos vissa och inte ansågs kunna "samarbeta".
Huvudprincipen i polisorganisationen var att det är viktigare vem som säger vad än vad som sägs. Tvärtemot vad som gäller i den akademiska världen och även i en domstol. Den unga tingsfiskal som står för sin uppfattning och kan underbygga den med goda juridska argument anses som duktig. En polis med motsvarande egenskaper ansågs i stället ofta vara ett problem för överordnade.
Målstyrning brukar fungera bättre än detaljstyrning, men ... det har nog alltid funnits en rädsla inom polisen för att sätta upp mål för så kallade "tyngre brottskategorier". Exempelvis hur många personer som ska gripas för olika typer av brott. Ett dilemma är att den kända brottsligheten ökar statistiskt om polisen är effektiv (mörkertalet vet vi inte så mycket om). Statistiskt sett borde också fler poliser leda till att brottsligheten ökar, åtminstone vissa kategorier av brott och under förutsättning att poliserna faktiskt arbetar. I vart fall så länge det handlar om repressivt arbete som också kan vara och är i allra högsta grad förebyggande. Det som borde vara mer intressant är uppklarningsprocenten. Till frågor om förhållandet mellan repressivt arbete och förebyggande arbete återkommer jag till vid ett senare tillfälle.
tisdag 8 mars 2011
Hållbara städer
I dag har Civilutskottet, Trafikutskottet och Miljö- och jordbruksutskottet hållit ett öppet seminarium i Riksdagens förstakammarsal om hållbara städer med fokus på transporter, byggnader och grönområden. Seminariet sändes även på TV-kanalen SVT24.
Tre forskare belyste slutsatserna i den översikt som gjorts på uppdrag av ovanstående tre riksdagsutskott. Följande ämnen togs upp:- Hur kan hållbara transporter utformas i framtiden? Hur kan befintlig bebyggelse och nybyggnationer bli mer hållbara i framtiden?- Hur kan grönområden integreras i den framtida staden?- Det finns mycket kunskap om hållbar stadsutveckling - hur kan den omsättas i praktiken? För egen tyckte jag att professor Thomas Elmqvists (från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet) anförande om "grönområdens funktion i staden" var särskilt intressant.
Norra Djurgårdsstaden och Malmö stads arbete togs upp som praktiska exempel på hur aktuella kunskaper om hållbara städer kan omsättas i praktiken. Jag måste dock säga att jag blev lite förvånad över miljödirektören från Malmö stad, Katarina Pelin, som tycktes tro att invånarna i Rosengård gjort aktiva val för att leva miljöanpassade liv eftersom de som bor där använder kollektivtrafiken mer än andra och dessutom konsumerar mindre. Vad kan detta bero på?........ möjligen att de människor som bor där är resurssvagare än andra och därför inte har några egentliga valmöjligheter. Noterar också att min utskottskollega Maria Abrahamsson har reflekterat över detta på sin blogg.
Jag förundrades också över Katarina Pelins medskick till oss politiker; nämligen att vi (och för övrigt även andra) skulle sluta prata och i stället "mangla på". Tänk om man "manglar fel" då? För egen del tror jag att man alltid ska göra saker och ting med eftertanke. Om man inte gör det finns det ett gammalt militärt uttryckssätt som heter "fort och dumt" och så vill vi inte agera.
I referensgruppen som har lett det aktuella arbetet har jag ingått sedan valet 2010.
Tre forskare belyste slutsatserna i den översikt som gjorts på uppdrag av ovanstående tre riksdagsutskott. Följande ämnen togs upp:- Hur kan hållbara transporter utformas i framtiden? Hur kan befintlig bebyggelse och nybyggnationer bli mer hållbara i framtiden?- Hur kan grönområden integreras i den framtida staden?- Det finns mycket kunskap om hållbar stadsutveckling - hur kan den omsättas i praktiken? För egen tyckte jag att professor Thomas Elmqvists (från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet) anförande om "grönområdens funktion i staden" var särskilt intressant.
Norra Djurgårdsstaden och Malmö stads arbete togs upp som praktiska exempel på hur aktuella kunskaper om hållbara städer kan omsättas i praktiken. Jag måste dock säga att jag blev lite förvånad över miljödirektören från Malmö stad, Katarina Pelin, som tycktes tro att invånarna i Rosengård gjort aktiva val för att leva miljöanpassade liv eftersom de som bor där använder kollektivtrafiken mer än andra och dessutom konsumerar mindre. Vad kan detta bero på?........ möjligen att de människor som bor där är resurssvagare än andra och därför inte har några egentliga valmöjligheter. Noterar också att min utskottskollega Maria Abrahamsson har reflekterat över detta på sin blogg.
Jag förundrades också över Katarina Pelins medskick till oss politiker; nämligen att vi (och för övrigt även andra) skulle sluta prata och i stället "mangla på". Tänk om man "manglar fel" då? För egen del tror jag att man alltid ska göra saker och ting med eftertanke. Om man inte gör det finns det ett gammalt militärt uttryckssätt som heter "fort och dumt" och så vill vi inte agera.
I referensgruppen som har lett det aktuella arbetet har jag ingått sedan valet 2010.
måndag 7 mars 2011
En opublicerad replik
För lite drygt en vecka sedan publicerade Dagens Nyheter på sin debattsida en artikel av min socialdemokratiska utskottskollega och tillika ordförande i Civilutskottet, Maryam Yazdanfar. Artikeln, med rubriken "Låt oss samarbeta för att få bort bostadsbristen", var också undertecknad av Leif G Gustafsson, vd Trä- och Möbelföretagen, och Per-Olof Sjöö förbundsordförande GS.
Jag har i två blogginlägg - (S)amarbete mot bostadsbristen?? och Vad vill (S) egentligen? - kommenterat artikeln under den gångna veckan. Utöver dessa inlägg skrev jag en replik och skickade till redaktionen för DN Debatt. I dag fick jag besked från redaktionen att repliken inte kommer att tas in i tidningen, därför väljer jag att publicera artikeltexten här nedan i stället.
Jag har i två blogginlägg - (S)amarbete mot bostadsbristen?? och Vad vill (S) egentligen? - kommenterat artikeln under den gångna veckan. Utöver dessa inlägg skrev jag en replik och skickade till redaktionen för DN Debatt. I dag fick jag besked från redaktionen att repliken inte kommer att tas in i tidningen, därför väljer jag att publicera artikeltexten här nedan i stället.
Långsiktiga lösningar kräver väl genomtänkta förslag
I artikeln ”Låt oss samarbeta för att få bort bostadsbristen” (27/2) efterlyser Maryam Yazdanfar (S), Leif G Gustafsson och Per-Olof Sjöö, ”skarpa förslag” från regeringen om hur markpriserna kan sänkas. Syftet är, enligt skribenterna, att skapa en långsiktig lösning inom bostadspolitiken och man tar sin grund i Statskontorets nulägesbeskrivning av byggsektorn från 2009, med namnet ”Sega gubbar”.
I Statskontorets rapport behandlas ett antal olika aspekter på byggandet. Det nämns därvid att”produktiviteten är fortsatt låg jämfört med övriga industrin” och att Byggkommissionen uppmärksammade att ”Vissa aktörer pekade på egna kompetensproblem medan den övervägande delen menade att problemet skulle lösas av annan part.” Statskontoret konstaterade att i detta avseende verkar ganska lite ha förändrats med avseende på den problematik som Byggkommissionen övergripande beskrev om att ”alla skyller på någon annan”.
Även om ökade markpriser nämns på olika håll i rapporten pekar man samtidigt också på problem med planprocessen och att exploatörer tvingas – genom kommunala exploateringsavtal – bära samhällskostnader som ligger utanför det egna ansvaret. Detta är viktigt eftersom det egentliga markvärdet skapas i planprocessen, genom detaljplanläggningen, där omfattningen av en markägares byggrätter bestäms. Det är förvånande att skribenterna efterfrågar direkta lösningar när det gäller sänkta markpriser när man inte har några egna förslag och inte heller Statskontoret hade några sådana.
Kommunerna kan inte utan vidare sänka priserna på sin mark. Detta har behandlats av Konkurrensverket i åtminstone någon tidigare rapport och skulle därutöver även kunna innebära otillåtet statstöd enligt EU-rättsliga regler. Då återstår frågan om införandet av någon form av statlig prisreglering – om det är det skribenterna vill. Detta skulle liksom allehanda riktade subventioner kunna skapa nya oöverskådliga problem inom byggsektorn.
Långsiktiga lösningar skapas bäst med väl genomtänkta förslag.
Anti Avsan
Riksdagsledamot (M)
Ansvarig för bostadspolitiska frågor
söndag 6 mars 2011
Polisiära dilemman och annat
Efter mitt blogginlägg om polisiär (in)effektivitet har jag fått den del kommentarer i olika sammanhang av personer jag träffat men också en kommentar här på bloggen. Jag kommer därför att skriva några inlägg om polisiära dilemman där jag belyser olika motsägelser och svårigheter när det gäller att skapa en effektiv polisverksamhet och även belysa närmare det jag har kallat för allvarliga ledarskaps- och styrningsproblem på ett strukturellt plan inom polisen.
Min avsikt är också att följa upp de förhållandevis många kommentarer jag har fått med anledning av ett antal olika blogginlägg under den sista tiden.
Min avsikt är också att följa upp de förhållandevis många kommentarer jag har fått med anledning av ett antal olika blogginlägg under den sista tiden.
lördag 5 mars 2011
Vad förstår ÖB om kompetens?
I TV4:s nyhetsmorgon i morse intervjuades ÖB Sverker Göranson angående dödskjutningarna av två svenska officerare och en militärtolk i Afghanistan i början av 2010. Två dagar efter händelsen inledde polisen förundersökning, men Rikskriminalen nekades att åka med första planet ned till Afghanistan med motiveringen att det inte fanns plats. Detta i sig är högst märkligt och ÖB:s inställning i dag är att detta var fel och att Försvarsmakten tar ansvar för att svensk polis inte kunde komma till platsen förrän tre månader senare.
I början av inslaget beskrev ÖB vilka så kallade förstahandsåtgärder (min benämning) som vidtogs på platsen av "vår militärpolis" som är en kombination av militärpolis och civil polis. De "säkrar all kunskap på platsen" och rapporterar hem säger Göranson .
Det anmärkningsvärda är att ÖB senare i inslaget på en fråga från TV-reportern säger att det räckte med poliserna på platsen.
Såvitt jag vet har - för det första - ingen påstått någonting annat än att de "civila poliser" som fanns på plats i Afghanistan var där i egenskap militärpoliser. För det andra bör rimligen brottsplatsundersökning utföras av kriminaltekniker och erfarna utredare och inte av militärpoliser. Det är knappast troligt att någon erfaren brottsutredare eller kriminaltekniker tjänstgjorde i Afghanistanstyrkan och detta har inte ens påståtts. Att ÖB - trots allt vatten som flutit under broarna - inte skulle förstå skillnaderna i kompetens och vad som krävs för att lösa olika typer av uppgifter är högst anmärkningsvärt. Hur är det, mot bakgrund av denna okunskap, med förståelsen för vilken kompetens som krävs i Försvarsmaktens egen organisation för att kunna lösa olika uppgifter?
Jag erinrar mig Riksrevisionens kritik mot NBG08 som trots allt var någonting man talade mycket om och och lyfte fram i olika sammanhang. Trots detta hade NBG08 inte förmåga att lösa alla de uppgifter som man var till för. Av Försvarsmaktens budgetunderlag för år 2007 framgår det att arbetet med stridsgruppen kom att prägla stora delar av Försvarsmaktens verksamhet under flera år och var periodvis den högst prioriterade verksamheten inom Försvarsmakten. Trots detta kan man läsa nedanstånde i Riksrevisionens sammanfattning av granskningen av NBG08:
"En stridsgrupp behöver uppträda samordnat för att lösa svårare stridsuppgifter. På grund av bristande samövning saknades det sannolikt tillräckliga förutsättningar för stridsgruppens bataljon att strida ihop."
Som försvarsvän och tidigare polis känner jag irritation.
I början av inslaget beskrev ÖB vilka så kallade förstahandsåtgärder (min benämning) som vidtogs på platsen av "vår militärpolis" som är en kombination av militärpolis och civil polis. De "säkrar all kunskap på platsen" och rapporterar hem säger Göranson .
Det anmärkningsvärda är att ÖB senare i inslaget på en fråga från TV-reportern säger att det räckte med poliserna på platsen.
Såvitt jag vet har - för det första - ingen påstått någonting annat än att de "civila poliser" som fanns på plats i Afghanistan var där i egenskap militärpoliser. För det andra bör rimligen brottsplatsundersökning utföras av kriminaltekniker och erfarna utredare och inte av militärpoliser. Det är knappast troligt att någon erfaren brottsutredare eller kriminaltekniker tjänstgjorde i Afghanistanstyrkan och detta har inte ens påståtts. Att ÖB - trots allt vatten som flutit under broarna - inte skulle förstå skillnaderna i kompetens och vad som krävs för att lösa olika typer av uppgifter är högst anmärkningsvärt. Hur är det, mot bakgrund av denna okunskap, med förståelsen för vilken kompetens som krävs i Försvarsmaktens egen organisation för att kunna lösa olika uppgifter?
Jag erinrar mig Riksrevisionens kritik mot NBG08 som trots allt var någonting man talade mycket om och och lyfte fram i olika sammanhang. Trots detta hade NBG08 inte förmåga att lösa alla de uppgifter som man var till för. Av Försvarsmaktens budgetunderlag för år 2007 framgår det att arbetet med stridsgruppen kom att prägla stora delar av Försvarsmaktens verksamhet under flera år och var periodvis den högst prioriterade verksamheten inom Försvarsmakten. Trots detta kan man läsa nedanstånde i Riksrevisionens sammanfattning av granskningen av NBG08:
"En stridsgrupp behöver uppträda samordnat för att lösa svårare stridsuppgifter. På grund av bristande samövning saknades det sannolikt tillräckliga förutsättningar för stridsgruppens bataljon att strida ihop."
Som försvarsvän och tidigare polis känner jag irritation.
fredag 4 mars 2011
Fler i jobb = Lägre boräntor
I Dagens Industri kommenteras i dag Finansdepartementets siffror avseende arbetslösheten.
Visserligen är departementets nya uppskattning klart mer optimistisk än de flesta andra bedömares, men skillnaderna är ändå inte så stora. Riksbanken har inte någon officiell uppfattning i denna fråga, men (skriver DI) vid körningar i bankens prognosmodell Ramses antas den långsiktiga nivån på arbetslösheten vara runt 6,5 procent. Även Konjunkturinstitutet hamnar på samma nivå med en angiven jämnviktsarbetslöshet om 6,5 procent.
Finansdepartementets bedömning är en god nyhet främst för dem som saknar arbete. Här får man dock komma ihåg att en arbetslöshetsnivå på 5 procent motsvarar drygt 3 procent med det gamla sättet att räkna, som gällde fram till 2006. Så låga tal har Sverige inte upplevt sedan 1980-talet.
Om Finansdepartementet har rätt om arbetslöshetsutvecklingen betyder detta också lägre boräntor. Enligt Finansdepartementets beräkningar kan arbetslösheten vara så låg som 5 procent utan att inflationen skjuter fart, en nivå som brukar kallas jämviktsarbetslöshet.
Ju lägre jämviktsarbetslösheten är desto lägre kan styrräntan vara utan att inflationen riskerar att skjuta fart. Förutsättningarna för riksbanken har därmed ändrats. Räntan kan, allt annat lika, hållas på en lägre nivå än vad som annars varit möjligt. Detta betyder i sin tur lägre boräntor.
Visserligen är departementets nya uppskattning klart mer optimistisk än de flesta andra bedömares, men skillnaderna är ändå inte så stora. Riksbanken har inte någon officiell uppfattning i denna fråga, men (skriver DI) vid körningar i bankens prognosmodell Ramses antas den långsiktiga nivån på arbetslösheten vara runt 6,5 procent. Även Konjunkturinstitutet hamnar på samma nivå med en angiven jämnviktsarbetslöshet om 6,5 procent.
Finansdepartementets bedömning är en god nyhet främst för dem som saknar arbete. Här får man dock komma ihåg att en arbetslöshetsnivå på 5 procent motsvarar drygt 3 procent med det gamla sättet att räkna, som gällde fram till 2006. Så låga tal har Sverige inte upplevt sedan 1980-talet.
Om Finansdepartementet har rätt om arbetslöshetsutvecklingen betyder detta också lägre boräntor. Enligt Finansdepartementets beräkningar kan arbetslösheten vara så låg som 5 procent utan att inflationen skjuter fart, en nivå som brukar kallas jämviktsarbetslöshet.
Ju lägre jämviktsarbetslösheten är desto lägre kan styrräntan vara utan att inflationen riskerar att skjuta fart. Förutsättningarna för riksbanken har därmed ändrats. Räntan kan, allt annat lika, hållas på en lägre nivå än vad som annars varit möjligt. Detta betyder i sin tur lägre boräntor.
torsdag 3 mars 2011
Debattartikel i Aftonbladet
I förrgår (tisdagen den 1 mars) hade jag och Sofia Arkelsten en debattartikel i Aftonbladet.Artikeln är ett svar på Terje Gunnarsons debattartikel ”(M) värnar inte alls om valfriheten”
publicerad i Aftonbladet den 23 februari 2011. Vår artikel finns inte i tidningens Internetupplaga. Textinnehållet finns här nedan.
Vi beklagar att Terje Gunnarson, ordförande i Hyresgästföreningen region Stockholm, väljer att gå i clinch med oss när vi redogör för vår politik. Vi moderater står för vår politik, och lyssnar gärna på och diskuterar gärna med andra. Vi bemöter ändå inlägget från Terje Gunnarson eftersom tonläget i hans inlägg var högt och ord som "skamlösa" används tillsammans med fria tolkningar av moderata företrädares åsikter.Vår politik ligger fast. Vi tycker om hyresrätter och vill ha blandade boendeformer som passar många människor. Utmaningen handlar om tillgången på hyresrätter. Därför bemöter vi hans kritik i sak:
Ja, det stämmer att vi tog bort reglerna som hindrade kommunpolitikerna att ta eget ansvar för sina bostadsbolag. Vi tyckte då och vi tycker fortfarande att det är en del av det kommunala ansvaret att fatta beslut om försäljningen av hela eller delar av sina bostadsbolag.
Gunnarson verkar också ha missat att det råder ombildningsstopp, från hyresrätt till bostadsrätt, för de kommunala bostadsbolagen i Stockholms innerstad. Ombildningsstoppet infördes 2008 och nyligen fattades ett nytt beslut som innebär att även närförorterna omfattas från och med juli 2011. Prissättningen vid ombildning till bostadsrätter är en marknadsprissättning. Som Gunnarson säkert känner till finns det skillnader mellan när enskilda lägenheter säljs jämfört med hela hyresfastigheter. Ett bostadsbolag kan inte realisera värdet av enskilda lägenheter eftersom hyresgästerna har besittningsskydd, vilket är väsentligt för hyresgästernas trygghet. Marknadspriset för en hel hyresfastighet är därför lägre än en tänkt summa av värdet på de enskilda bostadsrätterna, men sam tidigt ofta betydligt högre än om fastigheten skulle säljas för att även i fortsättningen vara hyresfastighet.
I Stockholm har pengar från försäljningar av fastigheter använts till
upprustningar i ett antal miljonprogramsområden.
Att människor bor i både bostadsrätter och i hyresrätter är knappast huvudproblemet på Stockholms bostadsmarknad. Hyresrätten är en av flera viktiga boendeformer i Stockholm.
Under de senaste tjugo åren har det byggts för lite i Sverige samtidigt som inflyttningen till storstadsområdena har ökat. Det är detta vi betalar priset för i dag.
De reformer som alliansen har genomfört ökar möjligheterna att klara utmaningarna på bostadsmarknaden i framtiden.
onsdag 2 mars 2011
Dagens debatt om nya fastighetsmäklarlagen
I dag har jag debatterat nya fastighetmäklarlagen i kammaren. Det var inte så mycket debatt om själva lagen eftersom samtliga riksdagspartier stod bakom lagförslaget. Däremot hade vänsterpartiet motionerat om att fastighetsmäklare inte borde vara opartiska mellanmän som har skyldighet att ta tillvara både säljares och köpares intressen. Man önskade en utredning om detta. Jag försvarade den gällande ordningen där fastighetsmäklarens ställning i detta avseende i stället gjorts tydligare.
Mitt anförande finns ännu inte att tillgå i textform via riksdagens hemsida. Däremot går mitt anförande att se i Webb-TV. Här är länken. Gå till sidan 3 och scrolla ned till punkt 25, klicka på ärendet och därefter på mitt namn.
Min utskottskollega Maria Abrahamsson har bloggat om vad vi i moderata civilkommitten har gjort i dag, varvid hon också har berört fastighetsmäklardebatten. Här är länken till hennes blogginlägg.
UPPDATERING
Nu har riksdagen publicerat mitt anförande i textform och det kan läsas här.
Mitt anförande finns ännu inte att tillgå i textform via riksdagens hemsida. Däremot går mitt anförande att se i Webb-TV. Här är länken. Gå till sidan 3 och scrolla ned till punkt 25, klicka på ärendet och därefter på mitt namn.
Min utskottskollega Maria Abrahamsson har bloggat om vad vi i moderata civilkommitten har gjort i dag, varvid hon också har berört fastighetsmäklardebatten. Här är länken till hennes blogginlägg.
UPPDATERING
Nu har riksdagen publicerat mitt anförande i textform och det kan läsas här.
tisdag 1 mars 2011
Nya fastighetsmäklarlagen - debatt i morgon
I morgon med början kl. 09.00 ska den nya fastighetsmäklarlagen debatteras i kammaren. Jag är ansvarig för ärendet och kommer att delta i debatten. Det är dock bara (V) som har en avvikande uppfatning mot vad som föreslås i propositionen. (V) anser att fastighetmäklaren inte ska var en opartisk mellanman (vilket är ett rättsligt begrepp).
Lagen innebär viss kodifiering av fastighetsmäklarnämndens praxis och i lagen förtydligas fastighetsmäklarens roll som opartisk mellanman. De föreslagna lagändringarna ska ge konsumenterna bättre insyn i budgivningen och de övriga uppgifter som mäklaren utför.
Förslaget innebär mer konkret bland annat:
# att mäklare blir skyldig att föra anteckningar över uppdrag och upprätta förteckningar över anbuden som lämnas på fastigheter. Dokumentationen ska överlämnas till säljare och köpare.
# att objektsbeskrivningar ska innehålla fler uppgifter, till exempel information om gemensamhetsanläggningar och driftskostnader.
# att mäklare inte ska få köpa fastigheter som mäklaren har eller har haft i uppdrag att förmedla. Mäklare får inte heller förmedla fastigheter till eller från någon närstående.
# att mäklare får ökade möjligheter att ägna sig åt sidoverksamhet, som till exempel förmedling av krediter eller försäkringar.
# att köpare eller säljare som vill kräva skadestånd måste underrätta mäklaren inom skälig tid. Preskriptionslagen ska tillämpas på anspråken.
Den nya lagen ska gälla förmedling som riktar sig till eller utförs åt både konsumenter och näringsidkare. Lagförslaget innefattar också särskilda regler för bostadsrätter, bland annat om vilken information objektsbeskrivningen ska innehålla.
Den nya fastighetsmäklarlagen föreslås börja gälla den 1 juli 2011.
Lagen innebär viss kodifiering av fastighetsmäklarnämndens praxis och i lagen förtydligas fastighetsmäklarens roll som opartisk mellanman. De föreslagna lagändringarna ska ge konsumenterna bättre insyn i budgivningen och de övriga uppgifter som mäklaren utför.
Förslaget innebär mer konkret bland annat:
# att mäklare blir skyldig att föra anteckningar över uppdrag och upprätta förteckningar över anbuden som lämnas på fastigheter. Dokumentationen ska överlämnas till säljare och köpare.
# att objektsbeskrivningar ska innehålla fler uppgifter, till exempel information om gemensamhetsanläggningar och driftskostnader.
# att mäklare inte ska få köpa fastigheter som mäklaren har eller har haft i uppdrag att förmedla. Mäklare får inte heller förmedla fastigheter till eller från någon närstående.
# att mäklare får ökade möjligheter att ägna sig åt sidoverksamhet, som till exempel förmedling av krediter eller försäkringar.
# att köpare eller säljare som vill kräva skadestånd måste underrätta mäklaren inom skälig tid. Preskriptionslagen ska tillämpas på anspråken.
Den nya lagen ska gälla förmedling som riktar sig till eller utförs åt både konsumenter och näringsidkare. Lagförslaget innefattar också särskilda regler för bostadsrätter, bland annat om vilken information objektsbeskrivningen ska innehålla.
Den nya fastighetsmäklarlagen föreslås börja gälla den 1 juli 2011.
Vad vill (S) egentligen?
Maryam Yazdanfar (S), ordförande i Civilutskottet och socialdemokraternas talesperson i bostadspolitiska frågor, kommenterar på sin blogg vad jag har skrivit i anslutning till den artikel hon hade i DN tillsammans med Leif G Gustafsson och Per-Olof Sjöö häromdagen.
Hon skriver: ”För att se hur vi kan bygga effektivt, mycket och olika måste man se över hela byggprocessen. Markpriserna är en del av detta.” Hon skriver vidare ”… när han [jag] medvetet väljer att missförstå artikeln och använder ord begrepp som "statssocialism" och ojar sig över subventioner som artikeln inte handlar om blir det svårt att ta en seriös debatt.”
Jag är ganska säker på att om jag anser att artikeln är otydlig när det gäller hur man ska åstadkomma en ändring av markpriserna så anser nog åtminstone ett antal andra personer det också.
Jag är i allra högsta grad intresserad av en seriös debatt och i det sammanhanget är det naturligtvis viktigt att se över hela byggprocessen. Men jag frågar mig hur seriös Maryam Yazdanfar egentligen är i den övergripande ambitionen när hon i tidningen Byggindustrin fortfarande argumenterar för bostadssubventioner med argumentet att några aktörer visserligen motsätter sig detta men att några aktörer tidigare har sagt sig vara positiva till byggsubventioner. (Artikeln finns ännu inte på "nätet"). Är detta en förutsättningslös jakt på lösningar över partigränserna? Nej, knappast! En annan fråga är vilka som ska frälsas med dessa gamla lösningar som ingen efterfrågar? Är det möjligen så att det som Maryam Yazdanfar höll i sin utsträckta hand under Civilutskottets bostadspolitiska debatt endast är sådant som ingen annan vill ha?
Jag är säker på att finns anledning att återkomma till dessa frågor åtskilliga gånger framöver.
Hon skriver: ”För att se hur vi kan bygga effektivt, mycket och olika måste man se över hela byggprocessen. Markpriserna är en del av detta.” Hon skriver vidare ”… när han [jag] medvetet väljer att missförstå artikeln och använder ord begrepp som "statssocialism" och ojar sig över subventioner som artikeln inte handlar om blir det svårt att ta en seriös debatt.”
Jag är ganska säker på att om jag anser att artikeln är otydlig när det gäller hur man ska åstadkomma en ändring av markpriserna så anser nog åtminstone ett antal andra personer det också.
Jag är i allra högsta grad intresserad av en seriös debatt och i det sammanhanget är det naturligtvis viktigt att se över hela byggprocessen. Men jag frågar mig hur seriös Maryam Yazdanfar egentligen är i den övergripande ambitionen när hon i tidningen Byggindustrin fortfarande argumenterar för bostadssubventioner med argumentet att några aktörer visserligen motsätter sig detta men att några aktörer tidigare har sagt sig vara positiva till byggsubventioner. (Artikeln finns ännu inte på "nätet"). Är detta en förutsättningslös jakt på lösningar över partigränserna? Nej, knappast! En annan fråga är vilka som ska frälsas med dessa gamla lösningar som ingen efterfrågar? Är det möjligen så att det som Maryam Yazdanfar höll i sin utsträckta hand under Civilutskottets bostadspolitiska debatt endast är sådant som ingen annan vill ha?
Jag är säker på att finns anledning att återkomma till dessa frågor åtskilliga gånger framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
