Libyska övergrepp mot egen befolkning

En viktig grundprincip i världssamfundet är staters suveränitet. Den principen innebär att varje stat ska kunna tillvarata sina egna angelägenheter utan inblandning utifrån. Detta framgår också av FN-stadgan där det talas om alla staters rätt att styra sig själva utan ingrepp eller hot utifrån, men det finns naturligtvis gränser för vad som kan tolereras. Libyen är ett sådant exempel.

Inom FN-systemet har den internationella rätten utvecklas i anslutning till olika krig och konflikter i världen. Möjligheterna till så kallad humanitär intervention har successivt ökat som en följd av de diskussioner som har följt på olika uppmärksammade händelser i världen. Det som gjorde att frågan tog riktig fart var nog användningen av kemiska stridsmedel mot befolkningen i Halabja. Det råder i dag inte någon tvekan om att omvärlden har rätt att ingripa militärt i ett land för att skydda en utsatt grupp av människor eller för att förhindra folkmord.

Ett av de två fall när FN-stadgan tillåter användning av militärt våld för att lösa en konflikt är om det råder "hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandlingar". Detta fordrar dock ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet fattade beslut avseende Libyen genom en resolution den 17 mars, som ger världssamfundet möjlighet att agera.

Denna typ av insatser för att främja fred och säkerhet i världen – som Sverige nu har fått en förfrågan om att delta i – bör vi naturligtvis bidra till. Det förefaller högst behjärtansvärt att motverka allvarliga övergrepp mot människor som vill tillvarata sina demokratiska rättigheter. Det är trots allt inte helt vanligt i världen att makthavare i olika länder har ambitionen att bomba demonstrationståg med stridsflyg.

Sverige kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen.