Civilkuragelag - en dålig idé - uppdatering

Jag har tidigare här på bloggen vid flera tillfällen skrivit om de illa genomtänkta idéerna om att införa en så kallad civilkuragelag i Sverige. Här finns en länk och här finns ytterligare en.

.

I går presenterades handlingspliktsutredningens betänkande "Allmän skyldighet att hjälpa nödställda" (SOU 2011:16).

.
Utredningens övergripande slutsats är att strafflagstiftningen inte bör användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer. Utredningen konstaterar att en sådan lagstiftning inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt. Dessutom skriver DN i går att studier från USA visar att antalet personer som dör i försöken att rädda nödställda många gånger är fler än de nödställda som räddas.

.

Däremot skulle den minska människors benägenhet att anmäla och vittna om övergrepp och olyckshändelser i sådana fall då de själva inte gjort tillräckligt för att hjälpa. Detta har jag påpekat tidigare och även belyst den oro en person kan uppleva eftersom man faktiskt inte vet om man har gjort tillräckligt i en viss situation.

.

Med tanke också på den återhållsamhet som allmänt sett bör iakttas när det gäller att kriminalisera beteenden som tidigare varit straffria, avråder utredningen från lagstiftning. I det förslag till lagstiftning som ändå presenteras föreslås att påföljden för bristande civilkurage ska kunna leda till böter eller fängelse i upp till två år. Ansvar ska utkrävas bara om underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oförsvarlig. Härigenom tydliggörs att den som av fruktan för sin egen säkerhet avstår från att ingripa inte riskerar att straffas. Detta gör lagstiftningen på ett sätt än mer onödig.

.

De som är mest pådrivande när det gäller denna typ av lagstiftning bör besinna sig och ha civilkurage nog att erkänna att det är en dålig idé. Dessutom - om man nu är troende och av den anledningen eller av någon annan anledning förfasas över människors bristande civilkurage - bör man kanske ställa sig frågan om någon verkligen kan tro att det ska gå att lagstifta fram mänskliga egenskaper som dådkraft, gott omdöme, mod och medmänsklighet?

.

Dessutom finns det skäl att ställa sig frågan - i ljuset av diskussionerna om polisens ökade resurser och effektivitet - hur man ska förmå enskilda människor att ingripa om polisen inte gör det. Ser man exempelvis till Malmöpolisens tidigare i media (2009) uppmärksammade ”taktiska underlåtenhet” att ingripa mot pågående misshandel som förövades precis framför ett inte obetydligt antal poliser verkar kraven på allmänhetens civilkurage främmande. Det kan ju inte vara så att folk i allmänhet ska leva i uppfattningen att det ställs högre krav på vanliga medborgare än på polisen när det gäller att ingripa mot pågående brott. I media lämnades från Malmöolisens sida flera pinsamma bortförklaringar till varför man inte ingrep vid det aktuella tillfället.

.

Samma sak inträffade för många år sedan under en ”reclaim the city-demonstration” då länspolismästaren i Stockholm hade gett order om att polispersonalen inte skulle ingripa mot enskilda brott. Detta fick till följd att butiker slogs sönder och - om inte plundrades - så tillgreps i vart fall varor från ett antal butiker av demonstranterna. Här kan man tala om vanmakt när enskilda näringsidkare utsattes för pågående brott under tiden som polisen såg på.

.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

.

Expressens ledare tar också upp frågan om en civilkuragelag i dag. Jag tycker att det som står där är bra och det gäller även kommentarerna om sjöfyllerilagstiftningen. Det är i princip samma typ av intresse för moralisk uppfostran av landets befolkning som står bakom regler om att det inte behöver föreligga en reell fara för att för att kunna bli dömd för sjöfylleri. Regelverket hade kunnat vara ännu mer långtgående, men nu blev det inte så av olika skäl. Min personliga uppfattning är att den gamla lagstiftningen (utan en promilleregel om 0,2) tjänade sitt syfte väl.