Jag vägrar inte att åka tåg

Saker och ting kan ta sig olika vändningar.

I går morse när huvuddelen av Civilutskottet skulle flyga till Arlanda från Ronneby var detta inte möjligt på grund av kraftig dimma. Flygplanet från Stockholm kunde inte ens landa utan omdirigerades till Karlmar flygplats. Frågan som uppstod då var: Hur ska vi komma till Stockholm? Nästa avgående flyg var kvällsflyget till Stockholm.

Ett säkert sätt är att ta initiativet själv och hyra en bil direkt på flygplatsen. Detta var ett positivt val för min del och handlade inte om att jag av något skäl vägrade att åka tåg (jag brukar ju se möjligheter och inte hinder).

Jag åker gärna tåg, framförfallt tåg som avgår i tid och kommer fram i tid. Min utskottskollega Maria Abrahamsson skrev om resan från Ronneby till Stockholm på sin blogg, vilket resulterade i en artikel på Dagens Opinions hemsida med rubriken: "Moderata ledamöter vägrade åka tåg".

Sedan är det i och för sig så att framstod som mindre osäkert att hyra en bil och köra själv än att åka tåg, med hänsyn till tidpunkten på året, väderläget, förutsättningen att tågbyte måste ske om det alternativet hade valts och ett antal andra kringomständigheter. Det blir alltid en smula komplicerat när andra ska värdera vilka val man gör. Detta är särskilt viktigt att ha i åtanke när man arbetar och verkar som politiker. Det finns alldeles för många politiker som sätter sina egna preferenser och värderingar som måttstock för hur människor i allmänhet bör leva sina liv och vilka val mellan olika alternativ som är att föredra framför andra.