Försvarsmakten - rätt politiska ambitioner men finns förmågan?

Omställningen från ett i huvudsak förrådsställt invasionsförsvar till ett modernt insatsförsvar är en nödvändig och vällovlig förändring. Jag ifrågasätter dock på goda grunder Försvarsmaktens förmåga att klara omställningsprocessen. Ska man kunna rekrytera nya och goda medarbetare måste man vara en modern arbetsgivare. Man måste också klara det mest grundläggande som organisation. Är Försvarmakten en modern arbetsgivare? - och - Klarar Försvarsmakten det mest grundläggande som organisation? Som engagerad försvarsvän är jag tyvärr mycket tveksam.

Min bild och kännedom om Försvarsmaktens problem (bland annat genom Kustjägarveteranernas engagemang i frågan om civilt meritvärde) bekräftas av Riskrevisionens rapport angående Nordic Battle Group 2008 (NBG08). Rapportens sammanfattning har följande text som en del av rubriken: Stor, dyr och med allvarliga brister. Här nedan finns väsentliga delar av sammanfattningen.

"Uppbyggnaden av den nordiska stridsgruppen präglades av allvarliga brister inom materielförsörjningen, samövningen och personalförsörjningen. Kontrollen över kostnaderna var otillfredsställande och regeringens rapportering till riksdagen var otillräcklig........

En slutsats är att den stridsgrupp som togs fram inte svarade mot regeringens förslag 2004. Mer än dubbelt så många svenska soldater stod i beredskap, och NBG08 kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade informerats om. Regeringens återrapportering var för sen och otillräcklig för att ge riksdagen en rättvisande bild........

Försvarsmaktens Högkvarter lade över ansvaret för materielbeställningar till de enskilda förbandsenheterna, vilket medförde att enheterna beställde för mycket och i vissa fall direkt felaktig materiel. Högkvarteret tappade på så sätt kontrollen över materielförsörjningen och stridsgruppen fick inte tillgång till rätt materiel eller tillräcklig utbildning förrän halva beredskapsperioden hade gått.

Inför budgetåret 2008 stod Försvarsmakten inför ett akut ekonomiskt läge, delvis beroende på fördyringar under produktionen av NBG08. Ett led i det besparingspaket som genomfördes under våren 2008 var beslut om uppsägningar av soldater i NBG08.

En stridsgrupp behöver uppträda samordnat för att lösa svårare stridsuppgifter. På grund av bristande samövning saknades det sannolikt tillräckliga förutsättningar för stridsgruppens bataljon att strida ihop."

När rapporten uppmärksammades i media förvånade det mig att chefen för Ledningsstaben, generallöjtnant Jan Salestrand, bland annat påstod att Riksrevisionen inte hade förstått Försvarsmaktens planeringsprocess. Det påståendet har jag frågat de ansvariga för rapportens framtagande om. Med kännedom om vilken sakkompetens som fanns när rapporten togs fram (generalmajor Björn Hedskog var anlitad som militär expert och kvalitetssäkrare) och det förhållandet att rapporten skickades till Försvarsmakten för synpunkter innan den publicerades, utan att några anmärkningar i sak framfördes, gör det hela ännu märkligare. Min slutsats kan mot den bakgrunden inte bli någon annan än att Försvarsmakten inte har förstått sin egen planeringsprocess.