Vem vill (S) slåss med?

I dag publiceras socialdemokraternas bostadspolitiska löfte på Barbro Engmans blogg. Löftet har avgivits av Maryam Yazdanfar (ordförande i Civilutskottet). Löftet lyder som följer:

"Jag tänker slåss för att vi ska bygga mer - mycket mer. Och för att renoveringar och energieffektiviseringar av äldre bostäder ska komma igång".

Under den bostadspolitiska debatten i riksdagen före jul sade Maryam Yazdanfar att hon räckte ut en hand. Vad detta hade för innebörd förklarade hon inte. Nu ska hon tydligen slåss i stället och då är frågan med vem?

Att det behövs fler bostäder – framförallt i storstadsområdena – råder det knappast någon tvekan om. När det gäller målet att det behöver byggas fler bostäder är vi således överens. Det viktiga i det sammanhanget är att min bestämda uppfattning är att politiker inte kan detaljreglera byggandet utan endast skapa förutsättningar (i form av lagstiftning och andra regler) som gör att det byggs.

Grunden för att det ska byggas mer lades under förra mandatperioden och nu ser vi resultatet. Siffrorna för 2010 pekar på 25 000 påbörjade lägenheter, trots att vi lever i efterdyningarna av en ekonomisk kris och lågkonjunktur. Det är en betydligt högre nivå än den genomsnittliga bostadsproduktionen under den föregående socialdemokratiska regeringsperioden 1994–2006, då det fanns omfattande subventioner och statlig detaljstyrning av bostadsmarknaden.

Hittills har socialdemokraterna inte kommit med någonting annat på bostadspolitikens område än återinförda riktade subventioner och mer detaljstyrning.

Jag ska göra en positiv tolkning av (S)-löftet vilket innebär att Maryam Yazdanfar ska slåss internt inom socialdemokratin för att åstadkomma en politik som faktiskt leder till att det byggs mer. En sådan politik innebär att lämna subventionstänkandet bakom sig och att börja tänka mer konstruktivt i stället.

Jag tänker återkomma i ett särskilt blogginlägg till frågan om energieffektiviseringar och renoveringar, bland annat med lite beräkningar om vad de av socialdemokraterna föreslagna riktade bidragen i dessa delar skulle räcka till. Jag kan redan nu säga att det inte är mycket, knappast ens en tumme.

Därutöver något om andrahandsuthyrning.

I dag hade Sveriges Radio, P3, ett inslag om svart andrahandsuthyrning av lägenheter som tydligen förekommit hos MKB Fastighets AB i Malmö. Jagvillhabostad.nu har svarat på frågor om andrahandsuthyrning på en chatt i anslutning till programmet.

Två frågor ställs i anslutning till chatten; nämligen ”Är det nåt fel med att hyra i andra hand? Och när får man ta över kontraktet?”

Jag ska svara på den första frågan. Den andra frågan får ett svar på chatten (för den intresserade).

Svaret på den första frågan: Nej, det är inte fel att hyra ut i andra hand. Att det finns en potential att snabbt få ut ett antal bostäder på bostadsmarknaden på det sättet råder det inte någon tvekan om. Av det skälet tillsatte en socialdemokratisk regering redan före valet 2006 en utredning om hur bostäder skulle kunna frigöras genom andrahandsuthyrning.

Den 1 januari 2009 trädde nya regler om andrahandsuthyrning i kraft. Reglerna innebär att möjligheterna till andrahandsupplåtelse har utvidgats. Hyresnämnden kan ge tillstånd till sådan upplåtelse när en hyresgäst på grund av längre utlandsvistelse eller studier på annan ort har beaktansvärda skäl för att hyra ut sin lägenhet. Före den 1 januari kunde den som tagit ut en hyra som inte är skälig bli återbetalningsskyldig upp till två år bakåt i tiden. Den tiden förkortades till ett år. Därutöver gjordes det ett förtydligande avseende vad som är avgörande för att hyresvärdens samtycke krävs för en andrahandsupplåtelse och schablonavdraget för andrahandsupplåtelse höjdes från 4 000 till 12 000 kr. Detta schablonavdrag har nu – för 2011 – höjts till 18 000 kr.

Jag vill särskilt betona att jag inte anser att möjligheterna till andrahandsuthyrning är lösningen när det gäller bristen på bostäder i vissa delar av landet.

Här är länken till P3, där det går att komma vidare för att lyssna på inslaget.