Bospardebatten fortsätter – svar till HSB

Köksbord i en studentlägenhet i Huge Fastigheters studentbostadshus i Flemingsberg.

.

På HSB:s bostadsblogg finns en replik på min replik i Dagens Industri med anledning av en debattartikel skriven av Sture Blomgren, ordförande HSB Riksförbund, och Charlotte Axelsson, vd HSB Stockholm. Här är mitt svar på den repliken.

Jag anser fortfarande att politiker inte ska ha synpunkter på vad människor sparar till vilket Sture Blomgren och Charlotte Axelsson tycks hålla med om. De skriver: ”Det bör förstås vara fritt för var och en att avgöra vad man vill spara till.” Men de lägger också till att: ”Vi anser trots det att politikerna bör stödja bosparandet, i synnerhet som det förs en livlig debatt om att bolånen bara ökar.”

Jag anser inte att det finns några principiella hinder mot att införa stimulanser utan frågan är väl närmast varför just denna stimulans skulle införas. Det är bland annat det som denna debatt gäller.

Ett viktigt skäl till varför bosparande faktiskt inte har skett i större omfattning är att detta inte har krävts med den kreditgivning vi har haft. Det står var och en fritt att bospara om man vill, vilket i och för sig är ganska självklart. Bolånen har ökat över tid eftersom räntenivåerna har varit extremt låga. Detta innebär att räntekvoten har blivit låg och skuldkvoten hög. När räntorna nu går uppåt kommer skuldkvoten mot bakgrund av all tidigare erfarenhet att minska. Dessutom är den samlade bedömningen att vi inte har någon så kallad bostadsbubbla även om det finns anledning att vara vaksam.

Bostadspolitiken är definitivt inte avskaffad och vilket genomslag alla de reformer som har beslutats efter valet 2006 kommer att få får vi ju se efter hand. Att ägarlägenheter inte har tillkommit i någon större omfattning har berott på problem med bankernas administrativa system och försäkringsbolagens inställning till de gemensamma delarna i ägarlägenhetshus. De gemensamma delarna i ett sådant hus skiljer sig inte speciellt mycket från gemensamhetsanläggningar som inrättats med stöd av anläggningslagen. Det finns många rad- och kedjehusområden som har både gemensamma garagelängor, avlopps- och dagvattenledningar och vägar. På så sätt är skillnaderna mot ägarlägenhetshus inte så stora. De problem som har funnits har lösts sedan en tid tillbaka och vi vet att ett inte helt obetydligt antal ägarlägenhetsprojekt är på gång.

Jag håller med om att det är ett stort problem med att unga har svårt att få en egen bostad. I den delen tror jag att fler hyresrätter är en del av lösningen. Även här finns det nu bättre förutsättningar att bygga sådana efter det att den nya lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och nya hyressättningsregler har införts den 1 januari i år. Jag är själv verksam i ett kommunalt fastighetsbolag (Huge Fastigheter AB) där vi har två projekt med hyresbostäder för unga på väg fram. Dessutom har vi hösten 2009 färdigställt 169 nya studentbostäder med rimliga hyror som är tillgänglighetsanpassade och utan så kallade korridorlösningar.

.

Vad Peter Norman har sagt och inte sagt har jag inte anledning att kommentera närmare. Jag konstaterar dock att det nu – utan någon som helst tvekan – finns en bostadspolitik värd namnet. Ett kvitto på detta är att antalet påbörjade lägenheter under 2010 har bedömts uppgå till 25 000, trots att vi har haft en finanskris och internationell lågkonjunktur vars verkningar ännu inte helt är över. Det är en högre nivå än den genomsnittliga bostadsproduktionen under socialdemokraternas senaste regeringsperiod då det fanns ett omfattande subventionssystem.