Artikel om vårdnadstvister

Förra lördagen (13/11) hade jag en artikel, om vårdnadstvister, som publicerades i två olika tidningar, Enköpings-Posten och Karlskoga Tidning. Ingen av de båda tidningarna har sin debattsida tillgänglig på nätet, varför jag publicerar artikeln i dess helhet nedan.

Skilsmässor och separationer mellan vuxna människor är inte ovanliga och i många sådana sammanhang uppkommer också tvister som berör barn. Att föräldrar inte kan komma överens om vårdnad, boende och umgänge är tråkigt i sig, men allra värst är det om barn på grund av föräldrarnas tvistande far illa i onödan. Det är för mig en viktig politisk fråga.

Tvister som berör barn har många gånger gått för långt och handlar egentligen om andra saker barnen. Sådana tvister kan vara djupt tragiska. Ofta känner sig minst en av föräldrarna som förlorare i tvisten, vilket inte främjar ett framtida konstruktivt samarbete kring barnet eller barnen. Den största förloraren i sammanhanget är nästan undantagslöst barnet och i sämsta fall färgas barnets bild av den ena eller båda föräldrarna och hur de beskriver varandra.

De processrättsliga regler som gäller i familjemål stämmer i allt väsentligt överens med vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Vid en allvarlig brist hos föräldrarna, exempelvis vid kriminalitet, missbruk och psykisk sjukdom, fungerar regelverket väl. I andra fall, när det handlar om föräldrar som skulle kunna samarbeta om de bestämde sig för att ta det ansvaret, är regelverket däremot typiskt sett konfliktskapande.

Processordningen tenderar att skärpa konflikten mellan föräldrarna eftersom en part måste argumentera om varför hon eller han vill ha ensam vårdnad, varför man själv är mer lämpad än den andre föräldern och varför den andre föräldern är olämplig som vårdnadshavare. Förälder ställs mot förälder, med det enskilda barnet som största förlorare.

I Alliansens valmanifest finns det ett löfte om att erbjuda samarbetssamtal för föräldrar som separerar. Syftet är att i ett så tidigt skede som möjligt försöka motverka konflikter mellan föräldrarna. Detta är ett bra förslag som bör förverkligas så fort som möjligt.

I Australien försöker man lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser. Det görs genom att föräldrarna kan nekas att processa om vårdnaden om gemensamma barn innan seriösa försök har gjorts att försöka få föräldrarna att samarbeta kring barnen. En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.

Sådana lösningar är inte möjliga att applicera direkt på svenska förhållanden, men nytänkande, idéer och principer kan på olika sätt anpassas till svenska nationella förhållanden.

I Sverige behöver reglerna och arbetssättet kring vårdnadstvister förändras. Processreglerna behöver förändras, samarbetssamtal införas och gemensam vårdnad återfå en starkare ställning. På så sätt stärks även barnens ställning i tvister om vårdnad, boende och umgänge.

Anti Avsan, riksdagsledamot (M)