I Sydsvenskan i dag skriver företrädare för Lunds universitets studentkårer, Stockholms studentkårers centralorganisation, Göteborgs förenade studentkårer och Uppsala studentkår om bostadssituationen för studenter under rubriken "Bostadsbrist hämmar studier". Artikeln är konstruktiv och innehåller i många delar sådant som det finns skäl att beakta och vissa saker som påpekas kommer också att utredas.
När det gäller lärosätenas möjligheter att tillhandahålla studentbostäder bör man nog fundera över om det inte vore en ganska naturlig lösning i ett längre perspektiv att det lärosäte som får statliga medel för utbildningsplatser också bör ta ansvaret för att studenterna får någonstans att bo. Den nuvarande möjligheten inom detta område är tidsbegränsad och av det skälet inte attraktiv för lärosätena. Eftersom bostadspolitikens huvudinriktning innebär "långsiktigt stabila villkor" borde detta möjligen även gälla lärosätenas möjligheter att tillhandahålla studentbostäder. Ett helhetsperspektiv på utbildning och bostäder för studenter vore nog bra inte bara för de enskilda studenterna utan också för samhället i stort.
Om man tar sin utgångspunkt i hur förutsättningarna ser ut just nu riktas blickarna i stället mot kommunerna. Att kommuner på större allvar bör ta ansvaret för att producera studentbostäder är naturligt med tanke på hur situationen ser ut och mot bakgrund av att kommuner och kommunpolitiker brukar vara oerhört angelägna om att få lärosäten med högre utbildning till den egna kommunen. När lärosätena väl finns där måste ju utbildningen fungera och därmed borde det vara ganska självklart att bygga studentbostäder.
Här finns en länk till den aktuella artikeln.
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Anställda hos Försvarsmakten ???
Flera frågor gällande Försvarsmakten har kommit upp på dagordningen under den senaste tiden. En sådan fråga har varit avhoppen från den grundläggande militärutbildningen som har tilltagit. En viktig orsak till detta kan vara en generellt sämre fysisk status hos dagens ungdomar. Det som pekar i den riktningen är Pliktverkets gamla mönstringsdata från tiden innan den allmänna värnplikten (i fredstid) avskaffades.
En annan sak kan vara att anställning eller kontraktering som soldat eller sjöman är någonting frivilligt i dag. Visserligen valde många personer tidigare att späka sig extra under inte bara sin militära grundutbildning utan även senare under krigsförbandsövningar och annan verksamhet anknuten till Försvarsmakten. Nu när utgångspunkten inte längre är att man måste göra värnplikten så ligger det typiskt sett närmare till hands att ge upp när det börjar ta emot. Detta är ett annat av Försvarsmaktens problem.
Ytterligare ett annat väsentligt problem är att Försvarsmakten nu måste kunna vara en modern arbetsgivare i konkurrens med alla andra arbetsgivare på arbetsmarknaden. Min uppfattning är att Försvarsmakten på ett övergripande plan inte har tagit denna utmaning på tillräckligt stort allvar. Trots att ett antal goda krafter har ställt sig till förfogande för att bland annat bidra med tankar och idéer om hur civilt meritvärde och attraktionskraft kan skapas inom den nya Försvarsmakten har intresset från centralt håll inte varit mycket mer än en läpparnas bekännelse.
Denna diskussion leder vidare till frågan om lösningen på Försvarsmaktens rekryteringsproblem är att i fortsättningen endast ställa krav på genomgången grundskola för att komma i fråga för anställning eller kontraktering inom Försvarsmakten. Vad skulle detta leda till? Det finns skäl att befara att om man i dag har svårt att attrahera dugliga människor så kommer en statussänkning innebära att det blir ännu svårare att attrahera de människor man helst hade velat rekrytera.
Ett generellt problem med "den nya Försvarsmakten" är att man med ganska stor säkerhet kan säga att man inte längre kan rekrytera de allra mest lämpliga. Här menar jag dem som skattades högst i det gamla värnpliktsförsvaret och som togs ut och fullgjorde utbildning som exempelvis kustjägare, fallskärmsjägare och militärtolkar.
Svenska Dagbladet har skrivit om dessa frågor i ett antal artiklar. Här nedan finns några länkar.
Var fjärde rekryt hoppade av, Grundskola kan räcka för att bli militär, Vi får inte in rätt människor, Politiker tveksamma till lägre soldatkrav
En annan sak kan vara att anställning eller kontraktering som soldat eller sjöman är någonting frivilligt i dag. Visserligen valde många personer tidigare att späka sig extra under inte bara sin militära grundutbildning utan även senare under krigsförbandsövningar och annan verksamhet anknuten till Försvarsmakten. Nu när utgångspunkten inte längre är att man måste göra värnplikten så ligger det typiskt sett närmare till hands att ge upp när det börjar ta emot. Detta är ett annat av Försvarsmaktens problem.
Ytterligare ett annat väsentligt problem är att Försvarsmakten nu måste kunna vara en modern arbetsgivare i konkurrens med alla andra arbetsgivare på arbetsmarknaden. Min uppfattning är att Försvarsmakten på ett övergripande plan inte har tagit denna utmaning på tillräckligt stort allvar. Trots att ett antal goda krafter har ställt sig till förfogande för att bland annat bidra med tankar och idéer om hur civilt meritvärde och attraktionskraft kan skapas inom den nya Försvarsmakten har intresset från centralt håll inte varit mycket mer än en läpparnas bekännelse.
Denna diskussion leder vidare till frågan om lösningen på Försvarsmaktens rekryteringsproblem är att i fortsättningen endast ställa krav på genomgången grundskola för att komma i fråga för anställning eller kontraktering inom Försvarsmakten. Vad skulle detta leda till? Det finns skäl att befara att om man i dag har svårt att attrahera dugliga människor så kommer en statussänkning innebära att det blir ännu svårare att attrahera de människor man helst hade velat rekrytera.
Ett generellt problem med "den nya Försvarsmakten" är att man med ganska stor säkerhet kan säga att man inte längre kan rekrytera de allra mest lämpliga. Här menar jag dem som skattades högst i det gamla värnpliktsförsvaret och som togs ut och fullgjorde utbildning som exempelvis kustjägare, fallskärmsjägare och militärtolkar.
Svenska Dagbladet har skrivit om dessa frågor i ett antal artiklar. Här nedan finns några länkar.
Var fjärde rekryt hoppade av, Grundskola kan räcka för att bli militär, Vi får inte in rätt människor, Politiker tveksamma till lägre soldatkrav
söndag 29 januari 2012
Mutbrott - Skärpt lagstiftning
Regeringen skickade i torsdags förra veckan (26/1) ett förslag till skärpt lagstiftning inom korruptionsområdet till lagrådet för yttrande (så kallad lagrådsremiss). Avsikten är att de nya reglerna ska ge en tydligare reglering och skapa förutsättningar för en effektivare brottsbekämpning inom korruptionsområdet. Dessutom straffbeläggs vissa korruptionshandlingar som tidigare inte har fallit inom det straffbara området.
Jag deltog i ett seminarium om problem med bland annat korruption inom byggsektorn under Almedalsveckan förra sommaren (2011). Under seminariet diskuterades de uppgifter som hade presenterats i en rapport som byggde på den undersökning som hade gjorts i samband med förra årets Byggchefsbarometer. Här finns en länk med fakta om Byggchefsbarometern 2011.
Seminariet beskrevs på följande sätt:
"Vi vet att var tionde byggchef har varit rädd för att förlora jobbet om de har uppmärksammat missförhållanden eller oetiskt beteende på arbetsplatsen. Det resultatet ser vi i årets Byggchefsbarometer som har besvarats av 2515 byggchefer. Men vad är sant och vad är falskt om svensk byggbransch?
Välkommen till en debatt om etiken i den svenska byggbranschen. Vår debatt har rubriken ”Visslan eller gisslan – finns det whistleblowers i byggbranschen?” I panelen finns:
• Anti Avsan – riksdagsledamot (m), Civilutskottet
• Leif Kåvestad – whistleblower
• Claes Sandgren – professor i civilrätt
• Jessica Stålhammar – advokat och arbetsrättsspecialist
• Sophie Thörne – arbetsrättschef på SKL
• Catharina Holmström – vd för Sawi Byggnads AB
• Tomas Carlsson – vd NCC Construction Sverige AB
• Åsa Söderström Jerring – ordförande i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd
• Lars Bergqvist – ordförande i Byggcheferna"
En fråga som diskuterades under det aktuella seminariet var just om det verkligen - på ett ändamålsenligt sätt - gick att fälla personer som gjort sig skyldiga till olika former av korruption. För egen del nämnde jag att även om den som misstänks och sedan kanske också åtalas för korruptionsbrottslighet i slutändan inte fälls för brott så bidrar samtliga fall som uppmärksammas att korruption typiskt sett motverkas. Upptäcktsrisken och obehaget i sig gör, förutom risken att dömas för brott, att andra blir försiktigare i motsvarande situationer.
Mutbrottslagstiftningen har sett likadan ut sedan 1977 då mer genomgripande ändringar senast gjordes. Regelverket har - precis som under Almedalsseminariet - emellanåt kritiserats för att vara otillgängligt och svårt att tillämpa. Det har också ifrågasatts om mutbrottslagstiftningen verkligen träffar alla straffvärda fall. Dessutom har internationella övervakningsorgan vid några tillfällen pekat på vad de ansett vara vissa mindre brister.
Enligt regeringen har stått klart att mutbrottslagstiftningen behöver ses över och på vissa punkter även skärpas.
Regeringens förslag innebär bland annat följande:
# Den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas och anges på ett enklare sätt i lagen. Straff ska nu kunna dömas ut när en muta tas emot av eller ges till arbetstagare och alla typer av uppdragstagare. I fråga om uppdragstagare har tidigare gällt en begränsning till vissa kategorier.
# En särskild regel införs för fall där mutan ges till eller tas emot av den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning. Straff för tagande eller givande av muta ska då kunna dömas ut även om mottagaren inte är att anse som arbetstagare eller uppdragstagare.
# Så kallad handel med inflytande straffbeläggs. Därigenom träffas bland annat det fallet att en närstående till en beslutsfattare tar emot en muta för att påverka honom eller henne i beslutsfattandet.
# Enligt en ny regel ska straff kunna dömas ut för vårdslös finansiering av mutbrott. Ansvar ska till exempel träffa en näringsidkare som ger pengar till en anlitad företrädare och genom att brista i sina kontrollåtgärder främjar att företrädaren begår mutbrott inom ramen för sin syssla.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Här finns en länk till regeringens hemsida och här finns en länk till en aktuell artikel i Byggvärlden. Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg som jag skrev förra sommaren.
Jag deltog i ett seminarium om problem med bland annat korruption inom byggsektorn under Almedalsveckan förra sommaren (2011). Under seminariet diskuterades de uppgifter som hade presenterats i en rapport som byggde på den undersökning som hade gjorts i samband med förra årets Byggchefsbarometer. Här finns en länk med fakta om Byggchefsbarometern 2011.
Seminariet beskrevs på följande sätt:
"Vi vet att var tionde byggchef har varit rädd för att förlora jobbet om de har uppmärksammat missförhållanden eller oetiskt beteende på arbetsplatsen. Det resultatet ser vi i årets Byggchefsbarometer som har besvarats av 2515 byggchefer. Men vad är sant och vad är falskt om svensk byggbransch?
Välkommen till en debatt om etiken i den svenska byggbranschen. Vår debatt har rubriken ”Visslan eller gisslan – finns det whistleblowers i byggbranschen?” I panelen finns:
• Anti Avsan – riksdagsledamot (m), Civilutskottet
• Leif Kåvestad – whistleblower
• Claes Sandgren – professor i civilrätt
• Jessica Stålhammar – advokat och arbetsrättsspecialist
• Sophie Thörne – arbetsrättschef på SKL
• Catharina Holmström – vd för Sawi Byggnads AB
• Tomas Carlsson – vd NCC Construction Sverige AB
• Åsa Söderström Jerring – ordförande i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd
• Lars Bergqvist – ordförande i Byggcheferna"
En fråga som diskuterades under det aktuella seminariet var just om det verkligen - på ett ändamålsenligt sätt - gick att fälla personer som gjort sig skyldiga till olika former av korruption. För egen del nämnde jag att även om den som misstänks och sedan kanske också åtalas för korruptionsbrottslighet i slutändan inte fälls för brott så bidrar samtliga fall som uppmärksammas att korruption typiskt sett motverkas. Upptäcktsrisken och obehaget i sig gör, förutom risken att dömas för brott, att andra blir försiktigare i motsvarande situationer.
Mutbrottslagstiftningen har sett likadan ut sedan 1977 då mer genomgripande ändringar senast gjordes. Regelverket har - precis som under Almedalsseminariet - emellanåt kritiserats för att vara otillgängligt och svårt att tillämpa. Det har också ifrågasatts om mutbrottslagstiftningen verkligen träffar alla straffvärda fall. Dessutom har internationella övervakningsorgan vid några tillfällen pekat på vad de ansett vara vissa mindre brister.
Enligt regeringen har stått klart att mutbrottslagstiftningen behöver ses över och på vissa punkter även skärpas.
Regeringens förslag innebär bland annat följande:
# Den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas och anges på ett enklare sätt i lagen. Straff ska nu kunna dömas ut när en muta tas emot av eller ges till arbetstagare och alla typer av uppdragstagare. I fråga om uppdragstagare har tidigare gällt en begränsning till vissa kategorier.
# En särskild regel införs för fall där mutan ges till eller tas emot av den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning. Straff för tagande eller givande av muta ska då kunna dömas ut även om mottagaren inte är att anse som arbetstagare eller uppdragstagare.
# Så kallad handel med inflytande straffbeläggs. Därigenom träffas bland annat det fallet att en närstående till en beslutsfattare tar emot en muta för att påverka honom eller henne i beslutsfattandet.
# Enligt en ny regel ska straff kunna dömas ut för vårdslös finansiering av mutbrott. Ansvar ska till exempel träffa en näringsidkare som ger pengar till en anlitad företrädare och genom att brista i sina kontrollåtgärder främjar att företrädaren begår mutbrott inom ramen för sin syssla.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Här finns en länk till regeringens hemsida och här finns en länk till en aktuell artikel i Byggvärlden. Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg som jag skrev förra sommaren.
fredag 27 januari 2012
Dagens Juridik
Dagens Juridik har undersökt hur många jurister det finns i regeringen, i riksdagen och i de olika partiernas riksdagsgrupper. Faktum är att det finns många jurister hos oss i Moderaterna, närmare bestämt 12 enligt Dagens Juridik. Hos Socialdemokraterna finns 1 jurist medan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet inte har någon alls.
Här nedan finns några länkar till de aktuella artiklarna på dagens Juridiks hemsida.
Jurister i riksdagen, Jurister i regeringen, Tunnsått med jurister i socialdemokratin
Här nedan finns några länkar till de aktuella artiklarna på dagens Juridiks hemsida.
Jurister i riksdagen, Jurister i regeringen, Tunnsått med jurister i socialdemokratin
torsdag 26 januari 2012
Mitt i Huddinge om hyror
Tidningen Mitt i Huddinge har tidigare skrivit om Huddinge konstnärsklubb och hyresfrågor som har anknytning till Huge Fastigheter AB. I veckans nummer finns en ny artikel som har rubriken "Fortsatt kamp mot hyreschock".
I artikeln står att det inte lämnades "besked från politikerna om framtiden för föreningslivet när lokalhyrorna höjs. Huge står fast vid att affärsmässiga principer ska gälla även kulturlivet." Vad som åsyftas är kommunfullmäktiges senaste sammanträde i Huddinge.
Som en kommentar till detta bör man nog påpeka att ingen kunde rimligen förvänta sig ett svar i samband med kommunfullmäktiges sammanträde eftersom eventuella verksamhets- och hyresbidrag från kommunen ska diskuteras under våren som en del i arbetet med att utarbeta en budget för 2013. Sedan är det så att Huge Fastigheter AB ska följa affärsmässiga principer men det innebär inte att detta måste gälla kulturlivet. Huge måste dock få in rimliga hyresersättningar för lokaler som disponeras av kultur- och föeningslivet. Det är kommunens sak att i förekommande fall tillskjuta pengar som hyres- eller verksamhetsbidrag.
Mitt i Huddinge skriver också att "Huges styrelseordförande Anti Avsan (M) har valt att svara skriftligt på den interpellation som skulle ha tagits upp under kommunfullmäktige, om framtiden för föreningarna, men som nu bordlagts."
"Anti Avsan menar bland annat att kommunala bostadsbolag har ändrade förutsättningar och att kommunen har nya ägardirektiv om krav på avkastning. Dessa ställer i sin tur krav på att Huge måste bedriva sin verksamhet enligt "affärsmässiga principer"."
Av formuleringen i artikeln kan man få uppfattningen att jag enbart skulle ha valt att svara skriftligen. För den som undrar lämnas ett skriftligt svar innan en interpellation ska behandlas i kommunfullmäktige. Den skriftliga frågan och det skriftliga svaret ligger sedan till grund för den debatt som ska äga rum i kommunfullmäktige. Interpellationen och svaret ska behandlas under kommunfullmäktiges nästa sammanträde.
Här finns en länk till artikeln (som finns på sidan 18). Här finns också en länk till ett tidigare inlägg i denna fråga.
I artikeln står att det inte lämnades "besked från politikerna om framtiden för föreningslivet när lokalhyrorna höjs. Huge står fast vid att affärsmässiga principer ska gälla även kulturlivet." Vad som åsyftas är kommunfullmäktiges senaste sammanträde i Huddinge.
Som en kommentar till detta bör man nog påpeka att ingen kunde rimligen förvänta sig ett svar i samband med kommunfullmäktiges sammanträde eftersom eventuella verksamhets- och hyresbidrag från kommunen ska diskuteras under våren som en del i arbetet med att utarbeta en budget för 2013. Sedan är det så att Huge Fastigheter AB ska följa affärsmässiga principer men det innebär inte att detta måste gälla kulturlivet. Huge måste dock få in rimliga hyresersättningar för lokaler som disponeras av kultur- och föeningslivet. Det är kommunens sak att i förekommande fall tillskjuta pengar som hyres- eller verksamhetsbidrag.
Mitt i Huddinge skriver också att "Huges styrelseordförande Anti Avsan (M) har valt att svara skriftligt på den interpellation som skulle ha tagits upp under kommunfullmäktige, om framtiden för föreningarna, men som nu bordlagts."
"Anti Avsan menar bland annat att kommunala bostadsbolag har ändrade förutsättningar och att kommunen har nya ägardirektiv om krav på avkastning. Dessa ställer i sin tur krav på att Huge måste bedriva sin verksamhet enligt "affärsmässiga principer"."
Av formuleringen i artikeln kan man få uppfattningen att jag enbart skulle ha valt att svara skriftligen. För den som undrar lämnas ett skriftligt svar innan en interpellation ska behandlas i kommunfullmäktige. Den skriftliga frågan och det skriftliga svaret ligger sedan till grund för den debatt som ska äga rum i kommunfullmäktige. Interpellationen och svaret ska behandlas under kommunfullmäktiges nästa sammanträde.
Här finns en länk till artikeln (som finns på sidan 18). Här finns också en länk till ett tidigare inlägg i denna fråga.
onsdag 25 januari 2012
Debatt om "bluffakturor"
I går deltog jag i en kammardebatt om "bluffakturor". Problemet med personer som driver företag i syfte att lura andra, ofta små företag, på pengar är enligt tillgänglig statistik ett ökande problem. Under 2007 låg antalet anmälningar om bedrägerier med bluffakturor runt 3 000 per år. 2011 anmäldes närmare 17 000 fall, vilket innebär att ökningen är högst betydlig.
Problemet är i första hand en polisiär angelägenhet. Min uppfattning är att det tidigare har brustit hos polisen, säkerligen eftersom man i huvudsak bara har sett enskilda fall och inte det systematiska förfarande som präglar de aktiva bedragarna. Att det så kallade revirpinkandet mellan olika polismyndigheter också har utgjort ett hinder mot effektivt arbete är säkert också en delförklaring. Glädjande är dock att polisen i dag – på vissa håll – har uppmärksammat problemet och även försökt hantera detta på ett mer konstruktivt sätt än tidigare.
Svensk Handel har sin varningslista som UC utgår från när en betalningsanmärkning ska registreras. Företag som finns på listan och som ligger bakom vad som annars skulle ha blivit en registrerad betalningsanmärkning får inte sådan information registrerad. UC har även tagit ett branschinitiativ på området när det gäller förhållningssättet mot företag på listan. Här finns det möjligen ytterligare att göra. UC har för övrigt också information på sin hemsida med tips för den som har fått en ”bluffaktura” vilket även Svensk Handel har.
Beträffande förekommande förslag om ångerrätt för näringsidkare finns det skäl att framhålla att lösningen på problematiken inte handlar om ändringar i avtalsrätten. Ska man anses bunden av ett avtal man inte har ingått? Om så skulle vara fallet … vem tror då på att man skulle hamna i ett bättre läge om man ångrar avtalet man egentligen inte har ingått genom ett meddelande till blufföretagaren. Det troliga är att det inte går att nå motparten någonstans. Skulle man lyckas är det då sannolikt att blufföretagaren bekräftar att avtalet har ångrats? … Knappast troligt. Jag vidhåller – precis som i Civilutskottets budgetdebatt – att denna typ av förslag har karaktären av intellektuell härdsmälta.
Slutligen, det finns också en möjlighet att få skadestånd för drabbade genom bestämmelsen i 18 § inkassolagen. Detta berörde jag också i mitt andra inlägg i interpellationsdebatten.
Här finns en länk till mitt första inlägg och här finns en länk till mitt andra inlägg.
Problemet är i första hand en polisiär angelägenhet. Min uppfattning är att det tidigare har brustit hos polisen, säkerligen eftersom man i huvudsak bara har sett enskilda fall och inte det systematiska förfarande som präglar de aktiva bedragarna. Att det så kallade revirpinkandet mellan olika polismyndigheter också har utgjort ett hinder mot effektivt arbete är säkert också en delförklaring. Glädjande är dock att polisen i dag – på vissa håll – har uppmärksammat problemet och även försökt hantera detta på ett mer konstruktivt sätt än tidigare.
Svensk Handel har sin varningslista som UC utgår från när en betalningsanmärkning ska registreras. Företag som finns på listan och som ligger bakom vad som annars skulle ha blivit en registrerad betalningsanmärkning får inte sådan information registrerad. UC har även tagit ett branschinitiativ på området när det gäller förhållningssättet mot företag på listan. Här finns det möjligen ytterligare att göra. UC har för övrigt också information på sin hemsida med tips för den som har fått en ”bluffaktura” vilket även Svensk Handel har.
Beträffande förekommande förslag om ångerrätt för näringsidkare finns det skäl att framhålla att lösningen på problematiken inte handlar om ändringar i avtalsrätten. Ska man anses bunden av ett avtal man inte har ingått? Om så skulle vara fallet … vem tror då på att man skulle hamna i ett bättre läge om man ångrar avtalet man egentligen inte har ingått genom ett meddelande till blufföretagaren. Det troliga är att det inte går att nå motparten någonstans. Skulle man lyckas är det då sannolikt att blufföretagaren bekräftar att avtalet har ångrats? … Knappast troligt. Jag vidhåller – precis som i Civilutskottets budgetdebatt – att denna typ av förslag har karaktären av intellektuell härdsmälta.
Slutligen, det finns också en möjlighet att få skadestånd för drabbade genom bestämmelsen i 18 § inkassolagen. Detta berörde jag också i mitt andra inlägg i interpellationsdebatten.
Här finns en länk till mitt första inlägg och här finns en länk till mitt andra inlägg.
tisdag 24 januari 2012
Energideklarationsdagen
I morgon kommer jag att medverka under energideklarationsdagen i World Trade Center i Stockholm. Den övergripande programpresentationen ser ut på följande sätt:
# Nya energiregler, ny energiklassning, ny ”lapp i trappan” – Senaste nytt från Boverket!
# Ny lagstiftning för energideklarationer – vad är på gång?
# Konkreta tips på energieffektiva produkter och lösningar!
# Aktuell forskning om människors beteende och energieffektivitet – för ännu bättre rådgivning! # Framtidens energideklarationer – politiskt samtal mellan Moderaterna och Miljöpartiet
Den programpunkt jag ska medverka i presenteras på följande sätt i programmet:
Politiskt samtal: Framtiden för energideklarationer
∙∙ Vad vill riksdagens politiker med energideklarationerna framöver?
∙∙ Hur ska vi få effekt av energieffektiviseringen?
En diskussion mellan riksdagsledamöterna Anti Avsan, Moderaterna, och Lise Nordin, Miljöpartiet. I diskussionen finns även Boverket och Swedac tillgängliga. Maila gärna dina frågor i förväg till FSV@tiutbildning.se
Här finns en länk till arrangörens - Teknologisk Institut - hemsida och här finns en länk till programmet.
# Nya energiregler, ny energiklassning, ny ”lapp i trappan” – Senaste nytt från Boverket!
# Ny lagstiftning för energideklarationer – vad är på gång?
# Konkreta tips på energieffektiva produkter och lösningar!
# Aktuell forskning om människors beteende och energieffektivitet – för ännu bättre rådgivning! # Framtidens energideklarationer – politiskt samtal mellan Moderaterna och Miljöpartiet
Den programpunkt jag ska medverka i presenteras på följande sätt i programmet:
Politiskt samtal: Framtiden för energideklarationer
∙∙ Vad vill riksdagens politiker med energideklarationerna framöver?
∙∙ Hur ska vi få effekt av energieffektiviseringen?
En diskussion mellan riksdagsledamöterna Anti Avsan, Moderaterna, och Lise Nordin, Miljöpartiet. I diskussionen finns även Boverket och Swedac tillgängliga. Maila gärna dina frågor i förväg till FSV@tiutbildning.se
Här finns en länk till arrangörens - Teknologisk Institut - hemsida och här finns en länk till programmet.
måndag 23 januari 2012
(S) och EU:s finanspakt ... ???
På Europaportalens hemsida finns i dag uppgifter om att Socialdemokraterna möjligen kommer att ompröva sin inställning till EU:s finanspakt. Detta kan bli möjligt nu när Håkan Juholt har lämnat partiledaruppdraget. Under sin tid som partiledare lämnade han (även inom detta område) ett antal olika och sinsemellan motstridiga besked i olika EU-frågor. Nu senast under partiledardebatten kunde han inte svara på frågan varför han kritiserat engelsmän för att "sätta sig på läktaren" samtidigt som han själv förespråkat detta här i Sverige.
Många - även Socialdemokrater - blev överraskade när Tommy Waidelich under den ekonomisk-politiska debatten i höstas plötsligt sade att (S) var förespråkare för euroobligationer trots att han tidigare hade sagt att Håkan Juholts uttalande om detta var ett missförstånd.
När det gäller EU:s finanspakt hade Håkan Juholt en klar uppfattning i frågan redan innan det fanns något som man på ett rimligt sätt kunde ta ställning till. Bland annat tidigare (S)-partiledaren Göran Persson har i ett TV-inslag sagt att hans uppfattning är att Sverige borde vara med. Under alla förhållanden är det nu oklart hur (S) ställer sig till det senaste utkastet avseende EU:s finanspakt. Detta är den fjärde versionen. Tidigare har (S) uttalat ett tydligt nej till den tredje versionen.
Enligt uppgifter till Europaportalen analyserar Socialdemokraterna den nya versionen och besked väntas efter riksdagsgruppens möte på tisdagen. För egen del tycker jag att det är en fördel med bredare uppslutning i denna typ av frågor. Frågan är bara - ytterst - vilka som har kapacitet och förmåga att ta ansvar på sätt som krävs. Har "popcorn-maskinen" ställts undan nu?
Här och här finns länkar till tidigare inlägg här på bloggen.
Här finns en länk till Europaportalens hemsida.
Många - även Socialdemokrater - blev överraskade när Tommy Waidelich under den ekonomisk-politiska debatten i höstas plötsligt sade att (S) var förespråkare för euroobligationer trots att han tidigare hade sagt att Håkan Juholts uttalande om detta var ett missförstånd.
När det gäller EU:s finanspakt hade Håkan Juholt en klar uppfattning i frågan redan innan det fanns något som man på ett rimligt sätt kunde ta ställning till. Bland annat tidigare (S)-partiledaren Göran Persson har i ett TV-inslag sagt att hans uppfattning är att Sverige borde vara med. Under alla förhållanden är det nu oklart hur (S) ställer sig till det senaste utkastet avseende EU:s finanspakt. Detta är den fjärde versionen. Tidigare har (S) uttalat ett tydligt nej till den tredje versionen.
Enligt uppgifter till Europaportalen analyserar Socialdemokraterna den nya versionen och besked väntas efter riksdagsgruppens möte på tisdagen. För egen del tycker jag att det är en fördel med bredare uppslutning i denna typ av frågor. Frågan är bara - ytterst - vilka som har kapacitet och förmåga att ta ansvar på sätt som krävs. Har "popcorn-maskinen" ställts undan nu?
Här och här finns länkar till tidigare inlägg här på bloggen.
Här finns en länk till Europaportalens hemsida.
söndag 22 januari 2012
Sanning och ärlighet
Något som jag själv ofta funderar på är hur viktigt det är att vara ärlig och rakryggad men också att ha förståelse för hur människor fungerar och reagerar i olika situationer. Den frågan kan sägas vara aktuell på många sätt i dag, men frågan är egentligen lika aktuell alla dagar ... alltid. När det gäller frågan hur människor fungerar och reagerar har jag har för egen del en ganska omfattande erfarenhetsbas både från arbetslivet och politiken att ösa ur.
Sanningens och ärlighetens betydelse för hur man ska uppfattas som politiker är avgörande för om man ska kunna få och kunna behålla andras förtroende. Det är också avgörande för varje ledare (och förhoppningsvis chef) på olika arbetsplatser och i olika situationer.
När det gäller frågan om ledarskap är grunden för detta kunskap om människor och hur människor fungerar. Hur får en ledare sådan kunskap? ... Genom sig själv känner man andra brukar man säga, fast då oftast i negativ bemärkelse. Faktum är att genom sig själv känner ledaren andra under förutsättning att ledaren fungerar på samma sätt som människor i allmänhet.
En känslomässigt avtrubbad ledare kommer inte själv kunna uppfatta och värdera när människor i omgivningen tar illa vid sig eller blir orättfärdigt behandlade. Sådana personer har samtidigt ofta en uppfattning om sig själv som inte stämmer överens med omgivningens.
Det kanske mest avgörande testet i många ledarskapsutbildningar är om en persons uppfattning om sig själv överenstämmer med andra människors uppfattning. Goda ledares uppfattning om sig själv stämmer oftast mycket väl med andras människors bild medan sämre ledare många gånger blir mer eller mindre upprörda över att "andra inte begriper" hur man egentligen är som person och ledare.
Ledarskapsfrågornas betydelse ska inte underskattas, vilket (S) gjorde vid valet av sin senaste partiledare. Om man säger att man känner starkt stöd när allt annat talar emot detta kan en förklaring vara att man ljuger, man är alltså inte ärlig, och möjligen tror man också att man på detta sätt kan övertyga andra om något som egentligen är felaktigt. En annan förklaring kan vara att man faktiskt inte kan känna nyanser och verkligen tror att man har ett starkt stöd när man inte har det. Oavsett vilket som stämmer i det enskilda fallet är förhållningssätten - eller möjligen de personliga egenskaperna om dessa är orsaken - rent principiellt en katastrof för en ledare.
Människor som inte klarar av eller är lämpliga för sin uppgift finns i alla partier. Det är viktigt att politiker är professionella och kunniga, men detta innebär inte att man alltid måste ha varit politiker för att vara professionell i den rollen. Ju mer kunskaper från olika områden som en person har desto mer har personen (i allmänhet) i sin "verktygslåda". Det innehållet är värdefullt och kan användas i olika situationer. Det gäller att aldrig sluta fylla på i sin egen "verktygslåda". Det finns ingen äldre person som vinner ett lopp bara för att man var bra på att springa i sin ungdom. Det finns inte heller någon som vinner ett lopp bara för att man tror att man är bra på att springa, om man faktiskt inte är det.
Sanningens och ärlighetens betydelse för hur man ska uppfattas som politiker är avgörande för om man ska kunna få och kunna behålla andras förtroende. Det är också avgörande för varje ledare (och förhoppningsvis chef) på olika arbetsplatser och i olika situationer.
När det gäller frågan om ledarskap är grunden för detta kunskap om människor och hur människor fungerar. Hur får en ledare sådan kunskap? ... Genom sig själv känner man andra brukar man säga, fast då oftast i negativ bemärkelse. Faktum är att genom sig själv känner ledaren andra under förutsättning att ledaren fungerar på samma sätt som människor i allmänhet.
En känslomässigt avtrubbad ledare kommer inte själv kunna uppfatta och värdera när människor i omgivningen tar illa vid sig eller blir orättfärdigt behandlade. Sådana personer har samtidigt ofta en uppfattning om sig själv som inte stämmer överens med omgivningens.
Det kanske mest avgörande testet i många ledarskapsutbildningar är om en persons uppfattning om sig själv överenstämmer med andra människors uppfattning. Goda ledares uppfattning om sig själv stämmer oftast mycket väl med andras människors bild medan sämre ledare många gånger blir mer eller mindre upprörda över att "andra inte begriper" hur man egentligen är som person och ledare.
Ledarskapsfrågornas betydelse ska inte underskattas, vilket (S) gjorde vid valet av sin senaste partiledare. Om man säger att man känner starkt stöd när allt annat talar emot detta kan en förklaring vara att man ljuger, man är alltså inte ärlig, och möjligen tror man också att man på detta sätt kan övertyga andra om något som egentligen är felaktigt. En annan förklaring kan vara att man faktiskt inte kan känna nyanser och verkligen tror att man har ett starkt stöd när man inte har det. Oavsett vilket som stämmer i det enskilda fallet är förhållningssätten - eller möjligen de personliga egenskaperna om dessa är orsaken - rent principiellt en katastrof för en ledare.
Människor som inte klarar av eller är lämpliga för sin uppgift finns i alla partier. Det är viktigt att politiker är professionella och kunniga, men detta innebär inte att man alltid måste ha varit politiker för att vara professionell i den rollen. Ju mer kunskaper från olika områden som en person har desto mer har personen (i allmänhet) i sin "verktygslåda". Det innehållet är värdefullt och kan användas i olika situationer. Det gäller att aldrig sluta fylla på i sin egen "verktygslåda". Det finns ingen äldre person som vinner ett lopp bara för att man var bra på att springa i sin ungdom. Det finns inte heller någon som vinner ett lopp bara för att man tror att man är bra på att springa, om man faktiskt inte är det.
lördag 21 januari 2012
Nära-nollenergibyggnader
I EU-direktivet om byggnaders energiprestanda anges vad som ska uppnås i medlemsstaterna när det gäller nya byggnader. Följande framgår av artikel 9 i direktivet (som ska tillämpas senast den 9 januari 2013):
# Alla nya byggnader ska senast vid utgången av 2020 vara nära-nollenergibyggnader.
# Vid utgången av 2018 ska nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter vara nära-nollenergibyggnader.
# Medlemsländerna ska ta fram planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader. De planer som tas fram får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.
# Genom att följa de bästa exemplen inom den offentliga sektorn, ska medlemsstaterna utforma politik och vidta åtgärder, till exempel formulera mål, för att stimulera till att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Kommissionen ska informeras om detta i de nationella planerna.
# De nationella planerna ska sammanfattningsvis innehålla
a) praktisk tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader,
b) etappmål 2015 för förbättringar av energiprestanda för nya byggnader, samt
c) information om olika åtgärder som vidtas för att främja nära-nollenergibyggnader.
Den praktiska tillämpningen av definitionen av nära-nollenergibyggnader förutsätts avspegla nationella, regionala och lokala förhållanden och innehålla en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2 och år. De underliggande faktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.
# Kommissionen ska utvärdera de nationella planerna och framförallt om de planerade åtgärderna är adekvata i förhållande till målen för direktivet. Vid behov kan kommissionen begära kompletteringar av medlemsstaterna som även får föreslå ändringar inom nio månader.
# Senast den 31 dec 2012 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport om framstegen när det gäller att öka antalet nära-nollenergibyggnader.
Kraven från EU ligger närmare i tiden än vad många inser. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det från vissa håll framförs olika argument för att motverka ambitionerna att nå så långt det är möjligt när det gäller energieffektivt byggande. Kritik mot att ambitionerna inte är tillräckligt långtgående i Sverige har framförts på olika ställen, bland annat i tidningarna VVS-Forum och Fastighet&Bostadsrätt.
Det är viktigt att "Best-practice" får genomslag i stället för att gamla produktionsmetoder och uppfattningar försvaras. Här måste marknaden fungera bättre.
# Alla nya byggnader ska senast vid utgången av 2020 vara nära-nollenergibyggnader.
# Vid utgången av 2018 ska nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter vara nära-nollenergibyggnader.
# Medlemsländerna ska ta fram planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader. De planer som tas fram får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.
# Genom att följa de bästa exemplen inom den offentliga sektorn, ska medlemsstaterna utforma politik och vidta åtgärder, till exempel formulera mål, för att stimulera till att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Kommissionen ska informeras om detta i de nationella planerna.
# De nationella planerna ska sammanfattningsvis innehålla
a) praktisk tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader,
b) etappmål 2015 för förbättringar av energiprestanda för nya byggnader, samt
c) information om olika åtgärder som vidtas för att främja nära-nollenergibyggnader.
Den praktiska tillämpningen av definitionen av nära-nollenergibyggnader förutsätts avspegla nationella, regionala och lokala förhållanden och innehålla en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2 och år. De underliggande faktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.
# Kommissionen ska utvärdera de nationella planerna och framförallt om de planerade åtgärderna är adekvata i förhållande till målen för direktivet. Vid behov kan kommissionen begära kompletteringar av medlemsstaterna som även får föreslå ändringar inom nio månader.
# Senast den 31 dec 2012 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport om framstegen när det gäller att öka antalet nära-nollenergibyggnader.
Kraven från EU ligger närmare i tiden än vad många inser. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det från vissa håll framförs olika argument för att motverka ambitionerna att nå så långt det är möjligt när det gäller energieffektivt byggande. Kritik mot att ambitionerna inte är tillräckligt långtgående i Sverige har framförts på olika ställen, bland annat i tidningarna VVS-Forum och Fastighet&Bostadsrätt.
Det är viktigt att "Best-practice" får genomslag i stället för att gamla produktionsmetoder och uppfattningar försvaras. Här måste marknaden fungera bättre.
fredag 20 januari 2012
Lagen om exploateringssamverkan upphävs
Regeringen har i dag presenterat en proposition som innehåller förslag om att lagen (1987:11) om exploateringssamverkan ska upphävas. Ärendet kommer att behandlas av Civilutskottet under våren.
Redan för femton år sedan (2006) gjorde plan- och byggutredningen en utvärdering av lagen om exploateringssamverkan och kom fram till att den borde upphävas. Utredningen föreslog att lagen skulle ersättas med en ny lag som skulle avse de delar som enligt utredningen fortfarande krävde reglering.
Efter en nu genomförd enkätundersökning kan konstateras att lagen om exploateringssamverkan endast har tillämpats vid ett fåtal tillfällen efter ikraftträdandet. Såvitt känt har lagen inte tillämpats vid något tillfälle efter 1996. Bedömningen är att lagen inte heller kommer att tillämpas framöver och att den inte längre fyller någon funktion. Ett upphävande av lagen kan därför ses som ett naturligt steg i regeringens regelförenklingsarbete inom plan- och byggområdet. Någon ny lagstiftning i lagens ställe behövs inte.
Lagen om exploateringssamverkan föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2012.
Redan för femton år sedan (2006) gjorde plan- och byggutredningen en utvärdering av lagen om exploateringssamverkan och kom fram till att den borde upphävas. Utredningen föreslog att lagen skulle ersättas med en ny lag som skulle avse de delar som enligt utredningen fortfarande krävde reglering.
Efter en nu genomförd enkätundersökning kan konstateras att lagen om exploateringssamverkan endast har tillämpats vid ett fåtal tillfällen efter ikraftträdandet. Såvitt känt har lagen inte tillämpats vid något tillfälle efter 1996. Bedömningen är att lagen inte heller kommer att tillämpas framöver och att den inte längre fyller någon funktion. Ett upphävande av lagen kan därför ses som ett naturligt steg i regeringens regelförenklingsarbete inom plan- och byggområdet. Någon ny lagstiftning i lagens ställe behövs inte.
Lagen om exploateringssamverkan föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2012.
torsdag 19 januari 2012
Partiledardebatten
Intresset för gårdagens partiledardebatt - som började kl. 09.00 - var stort, eller till och med mycket stort. Förutom omfattande mediabevakning kunde jag strax före debattens början konstatera att kön till ingången för besökare till rikdagens åhörarläktare ringlade sig hela vägen över Riksgatan bort till trappan framför ingången till riksdaghuset västra. Inne i kammaren kunde jag också konstatera att det verkade vara fullsatt på åhörarläktaren.
Jag ska inte ge mig in i någon form av analys av deltagarnas insatser eller analysera olika motsägelser i anförandena. En sak är dock säker, det saknades inte motsägelser när det gäller åtminstone en av oppositionsföreträdarna. Statsministern, Fredrik Reinfeldt, gjorde en bra insats. Det övergripande budskapet om ansvarstagande gick fram med all önskvärd tydlighet.
Jag ska inte ge mig in i någon form av analys av deltagarnas insatser eller analysera olika motsägelser i anförandena. En sak är dock säker, det saknades inte motsägelser när det gäller åtminstone en av oppositionsföreträdarna. Statsministern, Fredrik Reinfeldt, gjorde en bra insats. Det övergripande budskapet om ansvarstagande gick fram med all önskvärd tydlighet.
tisdag 17 januari 2012
Bostadspriserna går ner
I dag skriver flera tidningar om Mäklarstatisktiks senaste uppgifter om bostadspriser. Sett till hela landet sjönk priserna på bostadsrätter med hela 11 procent under december månad.
Ser man till hur det ser ut i Stockholmområdet finns följande uppgifter och nedbrytningar beträffande villapriser:
# Stockholms län: Snittpris: 29 452 kronor per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Minus 2 procent. Senaste året: Minus 3 procent.
# Storstockholm: Snittpris: 3 123 000 kronor. Senaste månaden: Minus 2 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
När det gäller bostadsrätter ser det ut på följande sätt i Stockholmsområdet:
# Stockholms län: Snittpris: 33 908 per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
# Storstockholm: Snittpris: 32 910 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
# Centrala Stockholm: Snittpris: 54 345 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste året: Minus 4 procent.
Finansminister, Anders Borg, har kommenterat situationen i dag. Han är inte orolig över utvecklingen eftersom den ligger i linje med vad som var förväntat och han framhåller att de svenska hushållens sparande är relativt högt jämfört med tidigare. Slutligen räknar han med lägre bostadsräntor framöver.
Aftonbladet, Affärsvärlden
Ser man till hur det ser ut i Stockholmområdet finns följande uppgifter och nedbrytningar beträffande villapriser:
# Stockholms län: Snittpris: 29 452 kronor per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Minus 2 procent. Senaste året: Minus 3 procent.
# Storstockholm: Snittpris: 3 123 000 kronor. Senaste månaden: Minus 2 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
När det gäller bostadsrätter ser det ut på följande sätt i Stockholmsområdet:
# Stockholms län: Snittpris: 33 908 per kvadratmeter. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
# Storstockholm: Snittpris: 32 910 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste 3 månaderna: Oförändrat. Senaste året: Minus 3 procent.
# Centrala Stockholm: Snittpris: 54 345 kronor per kvadratmeter. Senaste månaden: Minus 3 procent. Senaste året: Minus 4 procent.
Finansminister, Anders Borg, har kommenterat situationen i dag. Han är inte orolig över utvecklingen eftersom den ligger i linje med vad som var förväntat och han framhåller att de svenska hushållens sparande är relativt högt jämfört med tidigare. Slutligen räknar han med lägre bostadsräntor framöver.
Aftonbladet, Affärsvärlden
måndag 16 januari 2012
Något mer om arvsrätt
Frågor om arvrätt berör många människor och är också förenade med starka känslor för många. Jag har fått en del kommentarer här på bloggen som har innehållit konkreta frågor. Min avsikt är att lämna svar på frågorna. Jag ska inte ägna mig åt juridisk rådgivning men jag kan gärna peka på några tänkbara handlingsalternativ som är möjliga inom ramen för gällande rätt. Men som alltid när det gäller mellanmänskliga frågor är det lämpligaste inte alltid vad som i strikt juridisk mening är möjligt utan också vad som är moraliskt försvarbart. I förekommande fall ska jag också beskriva motiven för gällande arvsrättsliga regler och därutöver lämna eventuella egna synpunkter. Jag återkommer i dessa delar.
Jag har även blivit kontaktad på andra sätt än genom kommentarer här på bloggen och därigenom blivit upplyst om att många människor ringde till Sveriges Radios växel i fredags i samband med sändningen från Studio Ett. Orsaken till samtalen var såvitt jag kan förstå - i första hand - upprördhet över Svante Thorsells synpunkter och argument som framfördes under radioprogrammet. Jag har fått beskrivet för mig hur det har känts att bli illa behandlad som barn, att växa upp under föräldrar med pennalistiskt synsätt som har gjort åtskillnad mellan barn och favoriserat barn utan saklig grund. Det har handlat om pennalism och förtryck och dessutom hot att med alla medel göras arvlös.
Jag har förståelse för om barn som råkat ut för sådant får problem senare i livet och reagerar mycket starkt när någon föreslår att den eller de som levererat hotelser om att göra någon arvlös ska ges verktygen att faktisk kunna göra det.
Jag har även blivit kontaktad på andra sätt än genom kommentarer här på bloggen och därigenom blivit upplyst om att många människor ringde till Sveriges Radios växel i fredags i samband med sändningen från Studio Ett. Orsaken till samtalen var såvitt jag kan förstå - i första hand - upprördhet över Svante Thorsells synpunkter och argument som framfördes under radioprogrammet. Jag har fått beskrivet för mig hur det har känts att bli illa behandlad som barn, att växa upp under föräldrar med pennalistiskt synsätt som har gjort åtskillnad mellan barn och favoriserat barn utan saklig grund. Det har handlat om pennalism och förtryck och dessutom hot att med alla medel göras arvlös.
Jag har förståelse för om barn som råkat ut för sådant får problem senare i livet och reagerar mycket starkt när någon föreslår att den eller de som levererat hotelser om att göra någon arvlös ska ges verktygen att faktisk kunna göra det.
söndag 15 januari 2012
Samma medel (borttagande av laglotten) - olika mål
Det finns många som vill åstadkomma olika förändringar inom arvsrätten med samma medel – i detta fall genom borttagande av bröstarvingars rätt till laglott – men det paradoxala är att målen är olika. I någon del ser det ut som om målet eller målen med förändringarna är desamma men då är det angivna målet snarast ett argument eller ett mellanled för vad man egentligen vill åstadkomma. Det praktiska resultatet ska förverkligas genom att människor ”ges frihet” att agera på ett sätt man själv har föreställt sig vara det rimliga.
Från olika håll har det framförts synpunkter på att den avlidnes rätt till sin egendom kränks om han eller hon inte kan förordna helt fritt om sin kvarlåtenskap utan hänsyn till eventuella bröstarvingars rätt till laglott. Det handlar om rätt att göra sina barn arvlösa som både en socialdemokrat vid namn Robert Östling tidigare förespråkade i en debattartikel i Expressen (hösten 2009), Svante Thorsell på DN-debatt häromdagen och nu senast ledarskribenten Daniel Persson i Svenska Dagbladet. Expressenartikeln går inte att hitta på nätet.
I någon del har argumentet med den avlidnes egendomsrätt något religiöst över sig. Arvlåtaren ska ges evigt liv genom sin egendom, i annat fall kränks den dödes rätt till ”sin” egendom. Egendomen tycks betraktas som den avlidnes i vart fall i förhållande till bröstarvingarna. Fortsätter man tankemässigt resonemangen i den riktningen borde också olika typer av fideikommissliknande förordnanden för alla typer av egendom kunna ges genom testamenten. Kanske också skötselföreskrifter för både fast och lös egendom. Vilka ska då på detta sätt kunna bindas av den påhittade egendomsrätt man vill ge den döde? … Och i hur många led ska detta gälla? För den som vill uppnå evigt liv genom sin kvarlåtenskap ska denna typ av förordnanden i konsekvens härmed möjligen också kunna gälla i evig tid. Man frågar sig försiktigt vem som ska bevaka de avlidnas intressen under all framtid? Ska det kanske tillskapas en ny myndighet som ska kontrollera hanteringen av all egendom som någon gång har ärvts av någon med någon därmed förenad vilja från arvlåtaren?
Man kommer här att tänka på det gamla ordspråket ”den enes bröd – den andres död” som lika gärna kan vara den enes frihet – den andres ofrihet … och möjligen i förlängningen mångas ofrihet i led efter led.
Socialdemokraten Robert Östlings argument för att fritt få testamentera var att valfriheten idag inskränks för den enskilde att inte få bestämma var arvet ska hamna, samt att nuvarande arvsrätt snarare kan förstärka orättvisor i samhället – genom att barn ärver förmögna föräldrar – än att minska dem. Det handlade alltså om att det inte var önskvärt att föra ärvd egendom vidare som uppkommit genom tidigare generationers förkovran. Ett sätt att nollställa alla egendomsmässigt. I förlängningen av ett sådant resonemang skymtar Allmänna arvsfonden som arvinge till allt som människor lämnar efter sig när de avlider.
Svante Thorsells argument handlade i första hand om rätten att bestämma efter döden och att premiera barn och att göra vad som får uppfattas som vanartiga barn – i förälderns ögon – arvlösa. Att genom testamente kunna förordna till förmån för någon eller några är i och för sig fullt möjligt redan i dag inom ramen för den disponibla kvoten (vilket innebär hälften av den efterlämnade egendomen om det finns bröstarvingar).
Daniel Persson (ledarsidan i SvD) skriver bland annat:
”Nuvarande ordning (arvsordning – min anmärkning) närmast garanterar att egendom splittras då hälften är förbehållen att delas mellan bröstarvingarna. Det är fel av staten att inte låta människor själva välja hur deras kvarlåtenskap ska hanteras. Den som har tjänat ihop någonting har samtidigt förtjänat rätten att bestämma hur det ska användas.
Thorsell fokuserar på ovärdiga mottagare, något strikt talat ointressant. Det avgörande är rätten att disponera sin egendom.
De som vill bygga något som varar över generationsgränserna är i dagsläget praktiskt taget hänvisade till stiftelseformen som inte nödvändigtvis är särskilt lämpad för ändamålet. En reformerad och mindre intervenerande arvsrätt bör därför också återinföra fideikommissen.”
De intressanta är att det Daniel Persson vill åstadkomma med samma medel som Mikael Östling är någonting helt annat. Han menar att ”en mindre intervenerande arvsrätt bör återinföra fideikommissen”.
Fideikommissen är kanske det mest mest intervenerande inslaget inom arvsrätten och som i begränsad omfattning fortfarande finns kvar i dag. Det är det kvarvarande uttrycket för den i tidig medeltida rätt dominerande gradualprincipen som tidigare innebar att egendom skulle hållas samman och gå i arv – främst till äldste sonen. Fideikommissegendom kan inte säljas utan måste gå i arv. Huvudsyftet var att säkerställa att egendomen övergick till nästa generation utan att delas upp och därmed minskas. Detta innebar att alla senare generationer fick sin egendomsrätt beskuren.
DN-debatt, SvD
Från olika håll har det framförts synpunkter på att den avlidnes rätt till sin egendom kränks om han eller hon inte kan förordna helt fritt om sin kvarlåtenskap utan hänsyn till eventuella bröstarvingars rätt till laglott. Det handlar om rätt att göra sina barn arvlösa som både en socialdemokrat vid namn Robert Östling tidigare förespråkade i en debattartikel i Expressen (hösten 2009), Svante Thorsell på DN-debatt häromdagen och nu senast ledarskribenten Daniel Persson i Svenska Dagbladet. Expressenartikeln går inte att hitta på nätet.
I någon del har argumentet med den avlidnes egendomsrätt något religiöst över sig. Arvlåtaren ska ges evigt liv genom sin egendom, i annat fall kränks den dödes rätt till ”sin” egendom. Egendomen tycks betraktas som den avlidnes i vart fall i förhållande till bröstarvingarna. Fortsätter man tankemässigt resonemangen i den riktningen borde också olika typer av fideikommissliknande förordnanden för alla typer av egendom kunna ges genom testamenten. Kanske också skötselföreskrifter för både fast och lös egendom. Vilka ska då på detta sätt kunna bindas av den påhittade egendomsrätt man vill ge den döde? … Och i hur många led ska detta gälla? För den som vill uppnå evigt liv genom sin kvarlåtenskap ska denna typ av förordnanden i konsekvens härmed möjligen också kunna gälla i evig tid. Man frågar sig försiktigt vem som ska bevaka de avlidnas intressen under all framtid? Ska det kanske tillskapas en ny myndighet som ska kontrollera hanteringen av all egendom som någon gång har ärvts av någon med någon därmed förenad vilja från arvlåtaren?
Man kommer här att tänka på det gamla ordspråket ”den enes bröd – den andres död” som lika gärna kan vara den enes frihet – den andres ofrihet … och möjligen i förlängningen mångas ofrihet i led efter led.
Socialdemokraten Robert Östlings argument för att fritt få testamentera var att valfriheten idag inskränks för den enskilde att inte få bestämma var arvet ska hamna, samt att nuvarande arvsrätt snarare kan förstärka orättvisor i samhället – genom att barn ärver förmögna föräldrar – än att minska dem. Det handlade alltså om att det inte var önskvärt att föra ärvd egendom vidare som uppkommit genom tidigare generationers förkovran. Ett sätt att nollställa alla egendomsmässigt. I förlängningen av ett sådant resonemang skymtar Allmänna arvsfonden som arvinge till allt som människor lämnar efter sig när de avlider.
Svante Thorsells argument handlade i första hand om rätten att bestämma efter döden och att premiera barn och att göra vad som får uppfattas som vanartiga barn – i förälderns ögon – arvlösa. Att genom testamente kunna förordna till förmån för någon eller några är i och för sig fullt möjligt redan i dag inom ramen för den disponibla kvoten (vilket innebär hälften av den efterlämnade egendomen om det finns bröstarvingar).
Daniel Persson (ledarsidan i SvD) skriver bland annat:
”Nuvarande ordning (arvsordning – min anmärkning) närmast garanterar att egendom splittras då hälften är förbehållen att delas mellan bröstarvingarna. Det är fel av staten att inte låta människor själva välja hur deras kvarlåtenskap ska hanteras. Den som har tjänat ihop någonting har samtidigt förtjänat rätten att bestämma hur det ska användas.
Thorsell fokuserar på ovärdiga mottagare, något strikt talat ointressant. Det avgörande är rätten att disponera sin egendom.
De som vill bygga något som varar över generationsgränserna är i dagsläget praktiskt taget hänvisade till stiftelseformen som inte nödvändigtvis är särskilt lämpad för ändamålet. En reformerad och mindre intervenerande arvsrätt bör därför också återinföra fideikommissen.”
De intressanta är att det Daniel Persson vill åstadkomma med samma medel som Mikael Östling är någonting helt annat. Han menar att ”en mindre intervenerande arvsrätt bör återinföra fideikommissen”.
Fideikommissen är kanske det mest mest intervenerande inslaget inom arvsrätten och som i begränsad omfattning fortfarande finns kvar i dag. Det är det kvarvarande uttrycket för den i tidig medeltida rätt dominerande gradualprincipen som tidigare innebar att egendom skulle hållas samman och gå i arv – främst till äldste sonen. Fideikommissegendom kan inte säljas utan måste gå i arv. Huvudsyftet var att säkerställa att egendomen övergick till nästa generation utan att delas upp och därmed minskas. Detta innebar att alla senare generationer fick sin egendomsrätt beskuren.
DN-debatt, SvD
lördag 14 januari 2012
Skuldsättning och skuldsanering
Svenska Dagbladet har haft problemen med ökad skuldsättning och överskuldsättning som huvudnyhet både i dag och i går. (Länkar till ytterligare artiklar finns på hemsidan.) Man uppmärksammar bland annat den ökande skuldsättningen och skuldsättningsnivån på olika platser i Sverige.
Eftersom dessa frågeställningar tillhör mitt ansvarsområde i Civilutskottet finns det anledning att påminna om det som gjordes senast inom detta område. Den proposition som beslutades av riksdagen under våren 2011 innehöll följande förslag:
# Slopa kravet på att särskilt beakta skuldernas ålder vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering.
# Utöka möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare.
# Inför lika regler om gallring av uppgifter om skuldsanering vid kreditupplysning för fysiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.
Argumenten för våra förslag (som jag tidigare har presenterat på min blogg) är följande: Vår utgångspunkt är att vi vill hjälpa människor tillbaka från överskuldsättning. De flesta som är överskuldsatta har drabbats av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Många av problemen är också ursprungligen på något sätt hänförliga till de ekonomiska kriserna på 80- och 90-talet. Det kan vara mycket svårt, eller i praktiken helt omöjligt, för överskuldsatta att av egen kraft komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Människor som kan komma tillbaka – och därmed kan bidra genom att arbeta och betala skatt – ska få hjälp att göra det. (”Lyxfälle-problematiken” är någonting som är helt främmande för de flesta i denna situation.)
Ändringarna för näringsidkare har syftat till att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta driva näringsverksamhet eller att börja om på nytt. Att vi under våren 2011 inte delade oppositionens bedömning (och att vi inte ville genomföra fler av insolvensutredningens förslag) hade sin grund i att skulder inte bara försvinner. Det är alltid någon som får betala. Ogenomtänkta lättnader kan försämra villkoren för alla andra låntagare och få till följd att de som tjänar minst inte beviljas krediter även om det är fråga om personer som är ytterligt noga med att fullgöra sina förpliktelser. Skuldsanering bör reserveras för människor som har avsevärda skuldproblem.
Vi bedömde också att den allmänna betalningsmoralen kunde påverkas av oppositionens förslag. Effekterna av detta ansåg vi vara svåra att överblicka. Antalet beviljade skuldsaneringar ökade redan när det så kallade egenförsöket slopades den 1 januari 2007. Då fördubblades antalet ansökningar om skuldsanering. Allt fler ansökningar har beviljats de senaste åren enligt Kronofogdemyndigheten. Skälet till detta har varit att Kronofogdemyndigheten i allt större omfattning har strävat efter att göra en totalbedömning av gäldenärernas situation.
Vår utgångspunkt var att de aktuella ändringarna i skuldsaneringslagen skulle leda till att fler kommer i fråga för skuldsanering. Viktigt i sammanhanget var för oss att det finns många överskuldsatta som inte ansöker om skuldsanering men som skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om detta. I dessa delar var det nödvändigt med mer och bättre information. Läser man det som SvD tar upp i dag verkar det som att tillgången till information ökar och det är mycket bra. Betydelsen av budget- och skuldrådgivning framstår också tydligt.
Eftersom dessa frågeställningar tillhör mitt ansvarsområde i Civilutskottet finns det anledning att påminna om det som gjordes senast inom detta område. Den proposition som beslutades av riksdagen under våren 2011 innehöll följande förslag:
# Slopa kravet på att särskilt beakta skuldernas ålder vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering.
# Utöka möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare.
# Inför lika regler om gallring av uppgifter om skuldsanering vid kreditupplysning för fysiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.
Argumenten för våra förslag (som jag tidigare har presenterat på min blogg) är följande: Vår utgångspunkt är att vi vill hjälpa människor tillbaka från överskuldsättning. De flesta som är överskuldsatta har drabbats av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Många av problemen är också ursprungligen på något sätt hänförliga till de ekonomiska kriserna på 80- och 90-talet. Det kan vara mycket svårt, eller i praktiken helt omöjligt, för överskuldsatta att av egen kraft komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Människor som kan komma tillbaka – och därmed kan bidra genom att arbeta och betala skatt – ska få hjälp att göra det. (”Lyxfälle-problematiken” är någonting som är helt främmande för de flesta i denna situation.)
Ändringarna för näringsidkare har syftat till att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta driva näringsverksamhet eller att börja om på nytt. Att vi under våren 2011 inte delade oppositionens bedömning (och att vi inte ville genomföra fler av insolvensutredningens förslag) hade sin grund i att skulder inte bara försvinner. Det är alltid någon som får betala. Ogenomtänkta lättnader kan försämra villkoren för alla andra låntagare och få till följd att de som tjänar minst inte beviljas krediter även om det är fråga om personer som är ytterligt noga med att fullgöra sina förpliktelser. Skuldsanering bör reserveras för människor som har avsevärda skuldproblem.
Vi bedömde också att den allmänna betalningsmoralen kunde påverkas av oppositionens förslag. Effekterna av detta ansåg vi vara svåra att överblicka. Antalet beviljade skuldsaneringar ökade redan när det så kallade egenförsöket slopades den 1 januari 2007. Då fördubblades antalet ansökningar om skuldsanering. Allt fler ansökningar har beviljats de senaste åren enligt Kronofogdemyndigheten. Skälet till detta har varit att Kronofogdemyndigheten i allt större omfattning har strävat efter att göra en totalbedömning av gäldenärernas situation.
Vår utgångspunkt var att de aktuella ändringarna i skuldsaneringslagen skulle leda till att fler kommer i fråga för skuldsanering. Viktigt i sammanhanget var för oss att det finns många överskuldsatta som inte ansöker om skuldsanering men som skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om detta. I dessa delar var det nödvändigt med mer och bättre information. Läser man det som SvD tar upp i dag verkar det som att tillgången till information ökar och det är mycket bra. Betydelsen av budget- och skuldrådgivning framstår också tydligt.
fredag 13 januari 2012
DN-debatt och Studio Ett om arvsrätt
I dag medverkade jag i Studio Ett:s 17.00-sändning i P 1 där ämnesrubriken var "Arvsrätt för barnen - förlegad lag eller befogad trygghet". Anledningen till att ämnet togs upp var att en person vid namn Svante Thorsell hade fått in en artikel på DN-debatt. Debattartikelns rubrik i DN är "Dags att Sverige avskaffar bröstarvingars rätt till arv". Jag har inte kontrollerat om Svante Thorsell är yrkesverksam som advokat, men man blir lite tveksam när man ser och hör den bristande juridiska skärpan.
Ägare av egendom efter att en person har avlidit är dödsboet och inte den avlidne. Den avlidnes egendomsrätt kränks således inte. Hänvisningarna till regeringformens egendomsskyddsregler är inte relevanta i sammanhanget. Begreppet tvångsarv är påhittat och arv är inte en gåva ... för att nämna några saker. Vanliga människor är inte speciellt intresserade av att diskutera denna typ av juridiska begreppsfrågor. Jag hade därför inte heller något större intresse av att gå in på detta under radioprogrammet utan försökte se frågeställningarna mer ur ett praktiskt och vardagsnära perspektiv.
Uppenbarligen har Svante Thorsell alldeles särskilda svårigheter med det gamla begreppet bröstarvinge eftersom han på ett ganska märkligt sätt sänker nivån på sin egen debattartikel genom att försöka göra kopplingar till ammande barn. Jag kan nämna två delar i artikeln som avser detta. Dels; "Varför ska dagens bröstarvingar i sextioårsåldern, som är långt från bröstet ...", dels; "Dagens typiske bröstarvinge är sedan många år avvand från bröstet ...". Är det sådant som måhända kallas för nödargument? Kanske, men troligen mer uttryck för egen frustration. Det märkligaste är kanske att dessa skrivningar fortfarande finns kvar trots att artikeln säkert bearbetats åtskilliga gånger innan den slutligen kom i tryck.
Beträffande vad som är rättvisa är många övertygade om sin egen förträfflighet. Här finns det kanske skäl att mana till ödmjukhet och självkritik. Det är inte alls säkert att den som är mest övertygad om sin egen förträfflighet verkligen har förmågan att vara rättvis. Svante Thorsell är nog inte ens själv övertygad om det eftersom han ändå accepterar att risken för otillbörlig påverkan är betydlig. Med tanke på den djupa mänskliga tragik som många barn upplevt under sin uppväxt genom att kanske utan någon som helst saklig grund ha blivit sämre behandlad än sina syskon och inte minst risken för detta på ett mer utstuderat och konsekvent sätt om man dessutom kan bli helt "lottlös" ... Då räcker det inte att försöka underbygga argumentationen med någon formell äganderättsdiskussion som dessutom inte ens har någon bäring på gällande rättsregler.
Här finns radioinslaget att ladda ned och här finns debattartikeln i DN.
Ägare av egendom efter att en person har avlidit är dödsboet och inte den avlidne. Den avlidnes egendomsrätt kränks således inte. Hänvisningarna till regeringformens egendomsskyddsregler är inte relevanta i sammanhanget. Begreppet tvångsarv är påhittat och arv är inte en gåva ... för att nämna några saker. Vanliga människor är inte speciellt intresserade av att diskutera denna typ av juridiska begreppsfrågor. Jag hade därför inte heller något större intresse av att gå in på detta under radioprogrammet utan försökte se frågeställningarna mer ur ett praktiskt och vardagsnära perspektiv.
Uppenbarligen har Svante Thorsell alldeles särskilda svårigheter med det gamla begreppet bröstarvinge eftersom han på ett ganska märkligt sätt sänker nivån på sin egen debattartikel genom att försöka göra kopplingar till ammande barn. Jag kan nämna två delar i artikeln som avser detta. Dels; "Varför ska dagens bröstarvingar i sextioårsåldern, som är långt från bröstet ...", dels; "Dagens typiske bröstarvinge är sedan många år avvand från bröstet ...". Är det sådant som måhända kallas för nödargument? Kanske, men troligen mer uttryck för egen frustration. Det märkligaste är kanske att dessa skrivningar fortfarande finns kvar trots att artikeln säkert bearbetats åtskilliga gånger innan den slutligen kom i tryck.
Beträffande vad som är rättvisa är många övertygade om sin egen förträfflighet. Här finns det kanske skäl att mana till ödmjukhet och självkritik. Det är inte alls säkert att den som är mest övertygad om sin egen förträfflighet verkligen har förmågan att vara rättvis. Svante Thorsell är nog inte ens själv övertygad om det eftersom han ändå accepterar att risken för otillbörlig påverkan är betydlig. Med tanke på den djupa mänskliga tragik som många barn upplevt under sin uppväxt genom att kanske utan någon som helst saklig grund ha blivit sämre behandlad än sina syskon och inte minst risken för detta på ett mer utstuderat och konsekvent sätt om man dessutom kan bli helt "lottlös" ... Då räcker det inte att försöka underbygga argumentationen med någon formell äganderättsdiskussion som dessutom inte ens har någon bäring på gällande rättsregler.
Här finns radioinslaget att ladda ned och här finns debattartikeln i DN.
torsdag 12 januari 2012
(S): Bostadspolitik i praktiken
I en artikel på ledarsidan i GT underskriven av "GT:s ledarredaktion" kritiseras bostadssituationen i främst Göteborg.
Man säger att Göteborg och Sverige behöver en riktig bostadspolitik. Här bör nog betonas att Sverige har en bostadspolitik i dag men frågan är vilket genomslag den får i Göteborg.
I artikeln sägs att "Göteborgs politiska styre (S, V och MP) måste se till att det byggs mer. 1 700 färdiga nya bostäder i fjol borde ha varit minst 4 500 till, menar borgerliga oppositionen i kommunen." ... "Vänsterstyret i Göteborg har förkärlek för stora projekt som uppförs av stora byggfirmor. Mindre byggare har sämre chans att komma över kommunala tomter, hur gärna de än skulle vilja börja bygga, lyder en gammal kritik från borgerligt håll. Många färdiga byggplaner överklagas och försenas. Behovet av lagändring som begränsar rätten att klaga "på pin tjiv" börjar bli akut."
Som en kommentar till detta kan framhållas att den nya plan- och bygglagen har syftat till att göra planprocessen effektivare. Om en kommun sedan lyckas i sin planprocess eller inte handlar väldigt mycket om hur man hanterar de människor som berörs. Om man från kommunens sida ger uttryck för "pampfasoner" kan man räkna med många överklaganden. Det har i vart fall funnits exempel på åtminstone en kommun i Storstockholmsområdet som endast fick 4 % av sina planer överklagade. I den kommunen tillämpade man en inkluderande planprocess och försökte lösa konflikter.
Särskilt intressant är möjligen att "Flera enkäter bland byggare har pekat ut Göteborgs kommun för trög byråkrati och långa handläggningstider av byggärenden, jämfört med Stockholm eller Malmö." Vidare anges att "Göteborg har som storägare på bostadsmarknaden också dåligt utnyttjat möjligheten att "tvinga" sina egna allmännyttiga bostadsföretag att bygga mera."
"Sedan 2009 har omsättningen sjunkit hos de 25 största byggföretagen men deras vinster har ändå ökat, skrev tidningen Byggindustrin nummer 32/2011. Politikerna bör sluta beklaga bostadsbristen. Idéer till vad som ska göras finns, utan att de ens behöver ta till direkta subventioner."
Här finns en länk till ledarartikeln.
Man säger att Göteborg och Sverige behöver en riktig bostadspolitik. Här bör nog betonas att Sverige har en bostadspolitik i dag men frågan är vilket genomslag den får i Göteborg.
I artikeln sägs att "Göteborgs politiska styre (S, V och MP) måste se till att det byggs mer. 1 700 färdiga nya bostäder i fjol borde ha varit minst 4 500 till, menar borgerliga oppositionen i kommunen." ... "Vänsterstyret i Göteborg har förkärlek för stora projekt som uppförs av stora byggfirmor. Mindre byggare har sämre chans att komma över kommunala tomter, hur gärna de än skulle vilja börja bygga, lyder en gammal kritik från borgerligt håll. Många färdiga byggplaner överklagas och försenas. Behovet av lagändring som begränsar rätten att klaga "på pin tjiv" börjar bli akut."
Som en kommentar till detta kan framhållas att den nya plan- och bygglagen har syftat till att göra planprocessen effektivare. Om en kommun sedan lyckas i sin planprocess eller inte handlar väldigt mycket om hur man hanterar de människor som berörs. Om man från kommunens sida ger uttryck för "pampfasoner" kan man räkna med många överklaganden. Det har i vart fall funnits exempel på åtminstone en kommun i Storstockholmsområdet som endast fick 4 % av sina planer överklagade. I den kommunen tillämpade man en inkluderande planprocess och försökte lösa konflikter.
Särskilt intressant är möjligen att "Flera enkäter bland byggare har pekat ut Göteborgs kommun för trög byråkrati och långa handläggningstider av byggärenden, jämfört med Stockholm eller Malmö." Vidare anges att "Göteborg har som storägare på bostadsmarknaden också dåligt utnyttjat möjligheten att "tvinga" sina egna allmännyttiga bostadsföretag att bygga mera."
"Sedan 2009 har omsättningen sjunkit hos de 25 största byggföretagen men deras vinster har ändå ökat, skrev tidningen Byggindustrin nummer 32/2011. Politikerna bör sluta beklaga bostadsbristen. Idéer till vad som ska göras finns, utan att de ens behöver ta till direkta subventioner."
Här finns en länk till ledarartikeln.
onsdag 11 januari 2012
Förnybara energikällor
Grunden för klimatomställningen är att växla över till förnybara energikällor. För Sverige gäller målet att energi från förnybara energikällor ska utgöra minst 50 procent av den totala slutanvändningen av energi år 2020.
Redan 2009 utgjorde andelen förnybar energi 47,3 procent (enligt Energimyndigheten). Av den energi som används för uppvärmningsändamål i bebyggelsen utgörs minst 62 procent av förnybar energi. Denna andel beror främst på vilka energikällor som används för produktion av fjärrvärme och el, något som står utanför fastighetsägarnas kontroll.
Som förnybara energikällor räknas, enligt EU-direktivet om främjande av användning av energi från förnybara energikällor, exempelvis vindenergi, solenergi, geotermisk energi, energi från luft, mark och vatten (vid värmepumpinstallation), vattenkraft, biomassa och biogas.
När det gäller byggnaders uppvärmning kan jag påpeka att Huge Fastigheter AB endast köper bra miljöval el sedan lång tid tillbaka. För att kunna bli helt "fossilfria" fordras dock en förhållandevis marginell ändring av Söderenergi AB:s bränslemix som skapar bolagets köpta fjärrvärme.
Det har under en tid pågått en diskussion mellan Energimyndigheten och Boverket som har gällt frågan om Boverkets byggregler (BBR) hindrar omställningen mot förnybara energikällor. Boverket har utrett frågan på uppdrag från regeringen och redovisar nu resultatet som har rubriken: "Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen? – EU-direktivet om främjande av användning av
energi från förnybara energikällor, artikel 13.4".
Utredningens slutsats är att det kvarstår meningsskiljaktigheter mellan Boverket och Energimyndigheten. Det återstår att se hur dessa frågor ska lösas.
Redan 2009 utgjorde andelen förnybar energi 47,3 procent (enligt Energimyndigheten). Av den energi som används för uppvärmningsändamål i bebyggelsen utgörs minst 62 procent av förnybar energi. Denna andel beror främst på vilka energikällor som används för produktion av fjärrvärme och el, något som står utanför fastighetsägarnas kontroll.
Som förnybara energikällor räknas, enligt EU-direktivet om främjande av användning av energi från förnybara energikällor, exempelvis vindenergi, solenergi, geotermisk energi, energi från luft, mark och vatten (vid värmepumpinstallation), vattenkraft, biomassa och biogas.
När det gäller byggnaders uppvärmning kan jag påpeka att Huge Fastigheter AB endast köper bra miljöval el sedan lång tid tillbaka. För att kunna bli helt "fossilfria" fordras dock en förhållandevis marginell ändring av Söderenergi AB:s bränslemix som skapar bolagets köpta fjärrvärme.
Det har under en tid pågått en diskussion mellan Energimyndigheten och Boverket som har gällt frågan om Boverkets byggregler (BBR) hindrar omställningen mot förnybara energikällor. Boverket har utrett frågan på uppdrag från regeringen och redovisar nu resultatet som har rubriken: "Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen? – EU-direktivet om främjande av användning av
energi från förnybara energikällor, artikel 13.4".
Utredningens slutsats är att det kvarstår meningsskiljaktigheter mellan Boverket och Energimyndigheten. Det återstår att se hur dessa frågor ska lösas.
Bristande ansvar ska inte belönas
I Länstidningen, Södertälje, har jag i dag en artikel med rubriken "Bristande ansvar ska inte belönas" som är ett svar på en artikel skriven av socialdemokraterna Veronica Palm, Ingela Nylund Watz och Yilmaz Kerimo, som fanns intagen i samma tidning den 7 januari.
Ursprungsartikeln är en klassisk Socialdemokratisk artikel med brottstycken av det som Socialdemokraterna för egen del kallar för bostadspolitik. Artikeln innehåller det som har presenterats på förhållandevis bred front på senare tid men som ingen vill ha; nämligen "klimatsubventioner" som i teknisk mening egentligen är kreditgarantisubventioner. Detta har blandats med ytliga förslag om ROT-avdrag och vissa påståenden och kommentarer.
När det gäller samtliga Socialdemokratiska förslag under de senaste åren som under riksdagbehandlingen har betecknats som "stöd till ROT-verksamheten" bör man påpeka att förslagen är opreciserade och i många fall ogenomtänkta. Det är i vissa förslag oklart om det är så att man man från (S) menar att hyresgästerna själva skulle få göra ROT-avdrag trots att en hyresgäst inte själv kan förfoga över det inre underhållet i sin lägenhet. Rent krasst förehåller det sig så med bestämmelserna i hyreslagen (12 kap. jordabalken) att en hyresgäst som själv höjer standarden kan tvingas att betala högre hyra för sin egen investering på grund av höjd standard. Hyran kan också bli högre på grund av fastighetsägarens återställningkostnad av lägenheten till normal standard.
Efter Socialdemokraternas partiledarbyte framstår det allt tydligare från dag till dag att man producerar politisk retorik - som från början mycket väl kan komma från den beryktade pop-corn maskinen - i stället för att presentera genomtänkta och ansvarsfulla politiska förslag.
Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till mitt svar.
Ursprungsartikeln är en klassisk Socialdemokratisk artikel med brottstycken av det som Socialdemokraterna för egen del kallar för bostadspolitik. Artikeln innehåller det som har presenterats på förhållandevis bred front på senare tid men som ingen vill ha; nämligen "klimatsubventioner" som i teknisk mening egentligen är kreditgarantisubventioner. Detta har blandats med ytliga förslag om ROT-avdrag och vissa påståenden och kommentarer.
När det gäller samtliga Socialdemokratiska förslag under de senaste åren som under riksdagbehandlingen har betecknats som "stöd till ROT-verksamheten" bör man påpeka att förslagen är opreciserade och i många fall ogenomtänkta. Det är i vissa förslag oklart om det är så att man man från (S) menar att hyresgästerna själva skulle få göra ROT-avdrag trots att en hyresgäst inte själv kan förfoga över det inre underhållet i sin lägenhet. Rent krasst förehåller det sig så med bestämmelserna i hyreslagen (12 kap. jordabalken) att en hyresgäst som själv höjer standarden kan tvingas att betala högre hyra för sin egen investering på grund av höjd standard. Hyran kan också bli högre på grund av fastighetsägarens återställningkostnad av lägenheten till normal standard.
Efter Socialdemokraternas partiledarbyte framstår det allt tydligare från dag till dag att man producerar politisk retorik - som från början mycket väl kan komma från den beryktade pop-corn maskinen - i stället för att presentera genomtänkta och ansvarsfulla politiska förslag.
Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till mitt svar.
tisdag 10 januari 2012
Fakta om hemlöshet
I dag uppmärksammades en rapport från Socialstyrelsen i Sveriges Radios nyhetssändning Ekot. Rapporten berördes i flera inslag med lite olika vinkling. På SVT:s hemsida finns bland annat artiklar med rubrikerna ”Färre uteliggare men fler utan permanent bostad” och ”Hemlöshetssiffror ger oppositionskritik”. I den sistnämnada artikeln anges att "Oppositionen menar att regeringens förda politik ligger bakom att antalet hemlösa i Sverige ökar".
En och annan mer eller mindre läskunnig bloggare har också dragit på med olika haranger om ökade klassklyftor och annat med – för dem självklara – förklaringar och analyser som i vart fall inte är Socialstyrelsens. På SVT:s hemsida kan man för övrigt hitta följande mening: ”Socialdemokraternas Veronika Palm saknar både en nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.”
Det korrekta borde vara att Socialdemokraterna saknar både nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet. Av sammanhanget kan man dock förstå att Veronica Palm menar att någon annan saknar det Socialdemokraterna inte har; nämligen bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.
Hur förhåller det sig då … faktamässigt? Till att börja med finns det skäl att påpeka att Socialstyrelsen skriver att ”Det går inte att göra en jämförelse av hemlöshetssituationerna på total nivå mellan de fyra mätningarna 1993, 1999, 2005 och 2011. Bland annat beror detta på att definitionen av hemlöshetsbegreppet har förändrats vid de olika undersökningstillfällena, och att det inte varit samma uppgiftslämnare vid de olika mätningarna – nya har tillkommit och andra har försvunnit.” … ” Däremot är det möjligt att göra en jämförelse mellan kartläggningarna år 2005 och 2011 vad gäller ett antal variabler.”
Socialstyrelsen talar om hemlöshetssituationer eftersom människor kan gå in i och ut ur en sådan situation. Undersökningen har gjorts av hur många som befinner sig i en hemlöshetssituation enligt den nya definitionen under en vecka våren 2011.
Beträffande den nya definitionen skriver Socialstyrelsen: ”Det är en svår avvägning att göra eller inte göra förändringar i en definition, men ibland väger behovet av att förtydliga tyngre och därför bedöms en förändring som nödvändig.” Man säger vidare att det bland annat är samhällsutvecklingen som ställer ”nya krav på kunskapsunderlag för att dessa ska kunna ge en så fullständig bild av problematiken som möjligt”.
Hemlöshet har länge förknippats med personer som är ”uteliggare” eller bor på härbärge, men under de senaste tio åren har begreppet fått en vidare innebörd. En snäv definition fångar inte den komplexitet som området rymmer och visar bara den synliga delen av problemet.
Socialstyrelsen har rådgjort med en grupp experter – kommunföreträdare, representanter från myndigheter och frivilligorganisationer samt forskare – och har kommit fram till att hemlöshetsdefinitionen behövde förtydligas i relation till den definition som användes 2005. Framförallt framgick det då inte tillräckligt tydligt att de sociala boendelösningarna som försökslägenhet, träningslägenhet, referensboenden, sociala kontrakt med mera skulle räknas in i kartläggningen. Det är således personer som kan sägas ha fått hjälp från socialtjänsten att erhålla bostad som numera finns med som ”hemlösa”. På detta sätt har ett ganska stort antal personer tillkommit.
Man kan ställa sig frågan om en Socialdemokratisk regering hade varit beredd att acceptera en definition som gör att problematiken blir mer omfattande. Om man söker svaret på den frågan inom arbetsmarknadsområdet där Socialdemokraterna under många år skönmålade arbetslöshetssituationen och vägrade acceptera vedertagna Europeiska beräkningssätt av arbetslöshet är svaret NEJ. Samma slutsats förstärks ytterligare om man ser till gamla Socialdemokratiska myndigheten Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) främsta uppgift som faktiskt var att få bort människor från arbetsmarkanden. Till detta kan också läggas uppgifterna om provision för sjukpensioneringar.
Det finns sammanfattningar på flera ställen i Socialstyrelsens rapport. Här nedan har jag tagit in två av sammanfattningarna. Den första avser resultatet från 2011 års undersökning och den andra ett försök till jämförelse av vissa variabler.
”Sammanfattning [1]
• Sammanlagt har cirka 34 000 personer inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden, enligt Socialstyrelsens definition, under mätveckan. Denna totalsiffra går inte att jämföra med 2005 års totalsiffra, på grund av det förtydligande i definitionen av hemlöshet som gjorts.
• I akut hemlöshet (situation 1) fanns cirka 4 500 personer. De flesta är män. Missbruks- och beroendeproblem är vanligt, men en stor grupp har inga sådana problem. Många är födda utanför Sverige. En stor andel är föräldrar till barn som är 18 år eller yngre.
• På institutioner och i kategoriboenden (situation 2) fanns cirka 5 600 personer. Andelen män är också hög jämfört med de andra situationerna. Många har missbruks- och beroendeproblematik och psykisk ohälsa. En lägre andel än i de övriga hemlöshetssituationerna är föräldrar till barn som är 18 år och yngre.
• I de mest långsiktiga boendelösningarna (situation 3) bodde cirka 13 900 personer. Här finns många familjer. Missbruks- och beroendeproblematik är minst förekommande här jämfört med hela gruppen hemlösa personer. Andelen utrikes födda är hög.”
”Sammanfattning [2]
• Personer i akut hemlöshet har blivit både fler och färre. Cirka 280 personer saknade helt boende och levde utomhus eller i offentliga utrymmen i 2011 års kartläggning, jämfört med cirka 950 år 2005. Samtidigt har personerna i de mest akuta boendelösningarna, såsom härbärgen, ökat.
• Männen var i majoritet i gruppen hemlösa personer, liksom vid 2005 års mätning, men kvinnornas andel har ökat.
• Överrepresentationen av utrikes födda personer har blivit ännu mer markant.
• Hemlöshet finns nu i bredare grupper av befolkningen. Vid 2011 års kartläggning uppgavs en lägre andel ha de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa.”
Den sista punkten i sammanfattning [2] torde vara ett ganska givet resultat efter att hemlöshetsbegreppet har breddats.
En viktig slutsats är trots allt att antalet ”uteliggare” har minskat med omkring 71 % eller med andra ord; det finns mindre än en tredjedel så många uteliggare i dag jämfört med situationen under en Socialdemokratisk regering (2005). I denna del kan jag inte se att definitionen skulle ha ändrats är det nog viktigt att påpeka.
En och annan mer eller mindre läskunnig bloggare har också dragit på med olika haranger om ökade klassklyftor och annat med – för dem självklara – förklaringar och analyser som i vart fall inte är Socialstyrelsens. På SVT:s hemsida kan man för övrigt hitta följande mening: ”Socialdemokraternas Veronika Palm saknar både en nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.”
Det korrekta borde vara att Socialdemokraterna saknar både nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet. Av sammanhanget kan man dock förstå att Veronica Palm menar att någon annan saknar det Socialdemokraterna inte har; nämligen bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.
Hur förhåller det sig då … faktamässigt? Till att börja med finns det skäl att påpeka att Socialstyrelsen skriver att ”Det går inte att göra en jämförelse av hemlöshetssituationerna på total nivå mellan de fyra mätningarna 1993, 1999, 2005 och 2011. Bland annat beror detta på att definitionen av hemlöshetsbegreppet har förändrats vid de olika undersökningstillfällena, och att det inte varit samma uppgiftslämnare vid de olika mätningarna – nya har tillkommit och andra har försvunnit.” … ” Däremot är det möjligt att göra en jämförelse mellan kartläggningarna år 2005 och 2011 vad gäller ett antal variabler.”
Socialstyrelsen talar om hemlöshetssituationer eftersom människor kan gå in i och ut ur en sådan situation. Undersökningen har gjorts av hur många som befinner sig i en hemlöshetssituation enligt den nya definitionen under en vecka våren 2011.
Beträffande den nya definitionen skriver Socialstyrelsen: ”Det är en svår avvägning att göra eller inte göra förändringar i en definition, men ibland väger behovet av att förtydliga tyngre och därför bedöms en förändring som nödvändig.” Man säger vidare att det bland annat är samhällsutvecklingen som ställer ”nya krav på kunskapsunderlag för att dessa ska kunna ge en så fullständig bild av problematiken som möjligt”.
Hemlöshet har länge förknippats med personer som är ”uteliggare” eller bor på härbärge, men under de senaste tio åren har begreppet fått en vidare innebörd. En snäv definition fångar inte den komplexitet som området rymmer och visar bara den synliga delen av problemet.
Socialstyrelsen har rådgjort med en grupp experter – kommunföreträdare, representanter från myndigheter och frivilligorganisationer samt forskare – och har kommit fram till att hemlöshetsdefinitionen behövde förtydligas i relation till den definition som användes 2005. Framförallt framgick det då inte tillräckligt tydligt att de sociala boendelösningarna som försökslägenhet, träningslägenhet, referensboenden, sociala kontrakt med mera skulle räknas in i kartläggningen. Det är således personer som kan sägas ha fått hjälp från socialtjänsten att erhålla bostad som numera finns med som ”hemlösa”. På detta sätt har ett ganska stort antal personer tillkommit.
Man kan ställa sig frågan om en Socialdemokratisk regering hade varit beredd att acceptera en definition som gör att problematiken blir mer omfattande. Om man söker svaret på den frågan inom arbetsmarknadsområdet där Socialdemokraterna under många år skönmålade arbetslöshetssituationen och vägrade acceptera vedertagna Europeiska beräkningssätt av arbetslöshet är svaret NEJ. Samma slutsats förstärks ytterligare om man ser till gamla Socialdemokratiska myndigheten Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) främsta uppgift som faktiskt var att få bort människor från arbetsmarkanden. Till detta kan också läggas uppgifterna om provision för sjukpensioneringar.
Det finns sammanfattningar på flera ställen i Socialstyrelsens rapport. Här nedan har jag tagit in två av sammanfattningarna. Den första avser resultatet från 2011 års undersökning och den andra ett försök till jämförelse av vissa variabler.
”Sammanfattning [1]
• Sammanlagt har cirka 34 000 personer inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden, enligt Socialstyrelsens definition, under mätveckan. Denna totalsiffra går inte att jämföra med 2005 års totalsiffra, på grund av det förtydligande i definitionen av hemlöshet som gjorts.
• I akut hemlöshet (situation 1) fanns cirka 4 500 personer. De flesta är män. Missbruks- och beroendeproblem är vanligt, men en stor grupp har inga sådana problem. Många är födda utanför Sverige. En stor andel är föräldrar till barn som är 18 år eller yngre.
• På institutioner och i kategoriboenden (situation 2) fanns cirka 5 600 personer. Andelen män är också hög jämfört med de andra situationerna. Många har missbruks- och beroendeproblematik och psykisk ohälsa. En lägre andel än i de övriga hemlöshetssituationerna är föräldrar till barn som är 18 år och yngre.
• I de mest långsiktiga boendelösningarna (situation 3) bodde cirka 13 900 personer. Här finns många familjer. Missbruks- och beroendeproblematik är minst förekommande här jämfört med hela gruppen hemlösa personer. Andelen utrikes födda är hög.”
”Sammanfattning [2]
• Personer i akut hemlöshet har blivit både fler och färre. Cirka 280 personer saknade helt boende och levde utomhus eller i offentliga utrymmen i 2011 års kartläggning, jämfört med cirka 950 år 2005. Samtidigt har personerna i de mest akuta boendelösningarna, såsom härbärgen, ökat.
• Männen var i majoritet i gruppen hemlösa personer, liksom vid 2005 års mätning, men kvinnornas andel har ökat.
• Överrepresentationen av utrikes födda personer har blivit ännu mer markant.
• Hemlöshet finns nu i bredare grupper av befolkningen. Vid 2011 års kartläggning uppgavs en lägre andel ha de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa.”
Den sista punkten i sammanfattning [2] torde vara ett ganska givet resultat efter att hemlöshetsbegreppet har breddats.
En viktig slutsats är trots allt att antalet ”uteliggare” har minskat med omkring 71 % eller med andra ord; det finns mindre än en tredjedel så många uteliggare i dag jämfört med situationen under en Socialdemokratisk regering (2005). I denna del kan jag inte se att definitionen skulle ha ändrats är det nog viktigt att påpeka.
måndag 9 januari 2012
Bostadsbyggande i nordiska länder - jämförelser
Boverket - där jag numera sitter i insysnrådet sedan november förra året - har precis gett ut en ny rapport som heter "Analys av bostadsbyggandet i Norden". Precis som mycket annat som kommer från Boverket är detta intressant läsning. Ofta jämför vi bostadsbyggandet i Sverige med byggandet i de andra nordiska länderna, men vad säger den nya rapporten?
Av rapporten framgår det att det under det senaste decenniet i Finland och Norge har påbörjats dubbelt så många bostäder per tusen invånare som i Sverige. I Danmark har det byggts 60 procent fler bostäder jämfört med Sverige. Om man enbart jämför huvudstäderna i de fyra länderna - vilket är intressant - så ser man att skillnaderna är betydligt mindre. I Köpenhamn har det byggts 13 procent färre bostäder per tusen invånare än i Stockholm. I Helsingfors och Oslo har det däremot byggts 20 till 30 procent fler bostäder än i Stockholm. Detta innebär att de stora skillnaderna framkommer först om man jämför länderna i sin helhet med varandra. I detta sammanhang kan man också påpeka att många glesbygdskommuner i Sverige har behov av att avveckla delar av sitt bostadsbestånd. Detta gör naturligtvis bilden ännu mer komplex.
Vad som återigen framkommer som en gemensam bild som inte nog kan understrykas är att aktörerna i bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktiga stabila spelregler. Ett byggprojekt kan ta upp till 10 år från idé till inflyttning. Det måste därför överleva mellankommande allmänna val och ändrad politisk majoritet och med det en
eventuellt ändrad bostadspolitik.
Vi har i Sverige i breda politiska överenskommelser insett behovet av långsiktigt stabila spelregler på ett antal olika områden. Exempel på detta är överskottsmålen och budgetreglerna i den ekonomiska politiken och pensionssystemet. Det kanske är tid fundera på motsvarande förutsättningar även när det gäller för bygg- och bostadsmarknaden. Med det synsättet kanske även bygg- och bostadsmarknaden blir ett område där det faktiska resultatet är viktigare än att bevara en spelplan för politiska pamfletter och plakatpolitik för i första hand socialdemokrater och vänsterpartister.
Här finns en länk till Boverkets rapport.
Av rapporten framgår det att det under det senaste decenniet i Finland och Norge har påbörjats dubbelt så många bostäder per tusen invånare som i Sverige. I Danmark har det byggts 60 procent fler bostäder jämfört med Sverige. Om man enbart jämför huvudstäderna i de fyra länderna - vilket är intressant - så ser man att skillnaderna är betydligt mindre. I Köpenhamn har det byggts 13 procent färre bostäder per tusen invånare än i Stockholm. I Helsingfors och Oslo har det däremot byggts 20 till 30 procent fler bostäder än i Stockholm. Detta innebär att de stora skillnaderna framkommer först om man jämför länderna i sin helhet med varandra. I detta sammanhang kan man också påpeka att många glesbygdskommuner i Sverige har behov av att avveckla delar av sitt bostadsbestånd. Detta gör naturligtvis bilden ännu mer komplex.
Vad som återigen framkommer som en gemensam bild som inte nog kan understrykas är att aktörerna i bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktiga stabila spelregler. Ett byggprojekt kan ta upp till 10 år från idé till inflyttning. Det måste därför överleva mellankommande allmänna val och ändrad politisk majoritet och med det en
eventuellt ändrad bostadspolitik.
Vi har i Sverige i breda politiska överenskommelser insett behovet av långsiktigt stabila spelregler på ett antal olika områden. Exempel på detta är överskottsmålen och budgetreglerna i den ekonomiska politiken och pensionssystemet. Det kanske är tid fundera på motsvarande förutsättningar även när det gäller för bygg- och bostadsmarknaden. Med det synsättet kanske även bygg- och bostadsmarknaden blir ett område där det faktiska resultatet är viktigare än att bevara en spelplan för politiska pamfletter och plakatpolitik för i första hand socialdemokrater och vänsterpartister.
Här finns en länk till Boverkets rapport.
söndag 8 januari 2012
Vänsterpartiet och verklighetsförankringen
I samband med att Vänsterpartiet har valt Jonas Sjöstedt till ny partiledare har även visst fokus satts på Vänsterpartiets politik. I samband med rapporteringen kring vänstern har också enstaka personer från landets norra delar uppmärksammats som fortfarande kallar sig kommunister. Det är svårt att förstå att det finns människor som längtar tillbaka till utopin om det forna Sovjetunionen och som någonstans - när de pressas på svar - även framhåller Ryssland som någon form av demokratiskt föredöme. Med sådan människor i sina led är det kanske inte helt förvånande att man från partiets sida tänker bort delar av den verklighet som finns omkring oss.
Ett uppmärksammat exempel är att bemanningsföretag ska förbjudas. Att detta strider mot EU-rätten är inte något bekymmer för Vänsterpartiet. Inom bostadspolitken har Vänsterpartiet för övrigt inte heller accepterat de EU-rättsliga regler som ligger till grund för lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.
En annan sak är kravet på sex timmars arbetsdag. Kan detta vara en bra idé för ett litet exportberoende land ... knappast. Ska arbetstidsförkortningen genomföras utan att lönen minskar i motsvarande mån, eller vad är tanken? Om nu arbetstiden ska kortas, räcker det då verkligen att gå ned till sex timmars arbetsdag? Varför inte gå ännu längre? Går man tillräckligt långt i den riktningen är man framme vid tankarna om medborgarlön som enligt gamla förslag skulle betalas ut till alla och i det enskilda fallet oavsett om personen i fråga arbetar eller inte.
Nej, Vänsterpartiets förslag är inte bra för Sverige. Man vårdar knappast det svenskar generellt anser vara viktigt; nämligen våra välfärdssystem och ekonomiskt ansvarstagande. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att Vänsterpartiets politiska förslag generellt kräver stora utgiftsökningar för staten och därmed höjd skatt. Varifrån ska skatten tas när man samtidigt arbetar för att slå undan skattebasen?
Ett uppmärksammat exempel är att bemanningsföretag ska förbjudas. Att detta strider mot EU-rätten är inte något bekymmer för Vänsterpartiet. Inom bostadspolitken har Vänsterpartiet för övrigt inte heller accepterat de EU-rättsliga regler som ligger till grund för lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.
En annan sak är kravet på sex timmars arbetsdag. Kan detta vara en bra idé för ett litet exportberoende land ... knappast. Ska arbetstidsförkortningen genomföras utan att lönen minskar i motsvarande mån, eller vad är tanken? Om nu arbetstiden ska kortas, räcker det då verkligen att gå ned till sex timmars arbetsdag? Varför inte gå ännu längre? Går man tillräckligt långt i den riktningen är man framme vid tankarna om medborgarlön som enligt gamla förslag skulle betalas ut till alla och i det enskilda fallet oavsett om personen i fråga arbetar eller inte.
Nej, Vänsterpartiets förslag är inte bra för Sverige. Man vårdar knappast det svenskar generellt anser vara viktigt; nämligen våra välfärdssystem och ekonomiskt ansvarstagande. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att Vänsterpartiets politiska förslag generellt kräver stora utgiftsökningar för staten och därmed höjd skatt. Varifrån ska skatten tas när man samtidigt arbetar för att slå undan skattebasen?
torsdag 5 januari 2012
SVT-Debatt om bostadssubventioner
På SVT-Debatt svarar jag i dag på den artikel av Matilda Ernkrans och Veronica Palm (båda S) som fanns införd den 2/12.
I en av kommentarerna till artikeln står att rubriken är usel men att artikeln är vettig och att personen i fråga utgår från att det inte är jag som har satt rubriken. Det är alldeles korrekt - jag har inte satt rubriken. Jag tycker också att rubriken är malplacerad. I och för sig blev den väl av misstag inte helt fel ändå men då skulle rubriken ha hört ihop med en annan artikel. I Socialdemokraternas budgetförslag togs nämligen de pengar som finansierar den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar bort och i stället tillsköts pengar till bostadssubventioner. På så sätt kan man säga att bostadssubventioner hotar arbetslinjen, men som sagt artikeln handlar ju inte om detta.
Ingressen till artikeln är följande: Matilda Ernkrans och Veronica Palm (båda S) skriver på SVT-debatt (2/12) att det av åldersskäl krävs en storskalig renovering av miljonprogramsområdenas bostäder och anger att runt 650 000 lägenheter behöver renoveras omedelbart. De säger också att det är staten – det vill säga skattebetalarna – som ska betala detta med subventioner. Det som är i högsta grad anmärkningsvärt är att inte ens de tilltänkta mottagarna av subventionerna vill ha dem, trots detta återkommer Socialdemokraterna med sina förslag om och om igen.
Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till min artikel.
I en av kommentarerna till artikeln står att rubriken är usel men att artikeln är vettig och att personen i fråga utgår från att det inte är jag som har satt rubriken. Det är alldeles korrekt - jag har inte satt rubriken. Jag tycker också att rubriken är malplacerad. I och för sig blev den väl av misstag inte helt fel ändå men då skulle rubriken ha hört ihop med en annan artikel. I Socialdemokraternas budgetförslag togs nämligen de pengar som finansierar den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar bort och i stället tillsköts pengar till bostadssubventioner. På så sätt kan man säga att bostadssubventioner hotar arbetslinjen, men som sagt artikeln handlar ju inte om detta.
Ingressen till artikeln är följande: Matilda Ernkrans och Veronica Palm (båda S) skriver på SVT-debatt (2/12) att det av åldersskäl krävs en storskalig renovering av miljonprogramsområdenas bostäder och anger att runt 650 000 lägenheter behöver renoveras omedelbart. De säger också att det är staten – det vill säga skattebetalarna – som ska betala detta med subventioner. Det som är i högsta grad anmärkningsvärt är att inte ens de tilltänkta mottagarna av subventionerna vill ha dem, trots detta återkommer Socialdemokraterna med sina förslag om och om igen.
Här finns en länk till den ursprungliga artikeln och här finns en länk till min artikel.
onsdag 4 januari 2012
Det går att bygga billigt för ungdomar
I Göteborgsposten finns i dag en debattartikel som är skriven av företrädare för Hyresgästföreningen, Botrygg Göteborg AB och jagvillhabostad.nu. I artikeln omnämns Huddinge när exempel på lyckade bostadsprojekt räknas upp. Det handlar då om Huge Fastigheter AB:s Villbohus, som för övrigt besöktes av bostadsminister Stefan Attefall (KD) tidigare i höstas.
Villbohuset ligger centralt i Huddinge centrum och ingick som en del i ett större byggprojekt. Byggpriserna pressades genom att det sattes ett tak för högsta tänkbara kvadratmeterhyra i det färdiga huset, när upphandlingen gjordes. Samtidigt listades alla kvalitéer som önskades. Anbudsgivarna uppmanades att pruta på önskade kvalitéer om takpriset inte skulle gå att hålla. När det gäller kvadratmeterpriset i förhållande till de önskade kvalitéerna kan sägas att uppfattningen var att det skulle komma att prutas från anbudsgivarnas sida, men ... förvånansvärt nog ... ingen av anbudsgivarna tog bort någon av de önskade kvalitéerna och det slutliga kvadratmeterpriset hamnade till och med något under det satta taket. Slutsatsen av detta är att det går att bygga billigare utan att göra avkall på kvaliteten om bara viljan finns.
Från Huge Fastigheter sida drivs för närvarande ytterligare två bostadsprojekt fram som innehåller bostäder för ungdomar. Ett av dem i Trångsund och det andra vid Kvarnbergsplan, båda i Huddinge kommun. I egenskap av styrelseordförande i Huge Fastigheter önskar man bara att arbetet med detaljplanläggningen kunde gå fortare. Det finns nog skäl att för tydlighetens skull nämna problemen inte beror på plan- och bygglagen.
Villbohuset ligger centralt i Huddinge centrum och ingick som en del i ett större byggprojekt. Byggpriserna pressades genom att det sattes ett tak för högsta tänkbara kvadratmeterhyra i det färdiga huset, när upphandlingen gjordes. Samtidigt listades alla kvalitéer som önskades. Anbudsgivarna uppmanades att pruta på önskade kvalitéer om takpriset inte skulle gå att hålla. När det gäller kvadratmeterpriset i förhållande till de önskade kvalitéerna kan sägas att uppfattningen var att det skulle komma att prutas från anbudsgivarnas sida, men ... förvånansvärt nog ... ingen av anbudsgivarna tog bort någon av de önskade kvalitéerna och det slutliga kvadratmeterpriset hamnade till och med något under det satta taket. Slutsatsen av detta är att det går att bygga billigare utan att göra avkall på kvaliteten om bara viljan finns.
Från Huge Fastigheter sida drivs för närvarande ytterligare två bostadsprojekt fram som innehåller bostäder för ungdomar. Ett av dem i Trångsund och det andra vid Kvarnbergsplan, båda i Huddinge kommun. I egenskap av styrelseordförande i Huge Fastigheter önskar man bara att arbetet med detaljplanläggningen kunde gå fortare. Det finns nog skäl att för tydlighetens skull nämna problemen inte beror på plan- och bygglagen.
tisdag 3 januari 2012
Barns möjlighet att få vård
Konflikter om vårdnad, boende och umgänge är tyvärr många gånger infekterade och det är inte helt ovanligt att tvistande föräldrar blockerar varandra när det är aktuellt att fatta viktiga beslut som rör gemensamma barn. På detta och många andra sätt kan barn komma i kläm mellan föräldrar som är konfliktbenägna. Många gånger stannar det inte bara där utan de tvistande föräldrarna går så långt att man förpestar livet för varandra så gott det går genom att anmäla varandra för olika tillkortakommanden och annat till diverse myndigheter. Jag har tidigare i mitt arbete som domare kunnat se kraften i det blinda hat som en del människor bär på. Det finns i olika sociala medier också exempel på människor som har tappat verklighetsförankringen och som för veritabla krig mot abstrakta hot i form av olika påstådda bedömningsmetoder för att undersöka om barn far illa. (Det finns möjligen skäl att i detta sammanhang påpeka att jag för egen del inte har någon personlig uppfattning om värdet av någon av de tänkbara metoder som kan förekomma.)
I syfte att på ett bättre sätt kunna tillvarata barns intressen när två vårdnadshavare saknar förmåga att gemensamt se till vad som är bäst för ett barn föreslår regeringen i en proposition som precis har lagts på Civilutskottets bord att socialtjänsten ska kunna gå in i vissa fall för att fatta beslut som annars fordrar samtycke av två vårdnadshavare.
Propositionen har rubriken "Barns möjlighet att få vård".
En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Här menas i detta sammanhang ett mer formellt beslutsfattande än sådant som rör daglig omvårdnad som kan tillkomma en av föräldrarna även om barnet faktiskt har två vårdnadshavare. När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa - i förhållande till barnet - utöva sina rättigheter och skyldigheter tillsammans.
Det finns exempel på att barn i vissa fall inte har fått den hälso- och sjukvård och de sociala insatser som krävs eftersom vårdnadshavarna inte har varit överens. Problemet har påtalats både av barnrättsorganisationer och av vårdgivare.
I propositionen föreslås det, om den ena vårdnadshavaren inte samtycker till en åtgärd till stöd för barnet, att socialnämnden ska få besluta att åtgärden ändå får vidtas om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Möjligheten ska gälla för psykiatrisk och psykologisk utredning och behandling, liksom för behandling i öppna former samt utseende av kontaktperson eller familj enligt socialtjänstlagen.
Vidare ska socialnämndens möjlighet att fatta beslut även omfatta några åtgärder enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
De nu aktuella lagändringarna i föräldrabalken och socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2012. Dessförinnan ska ärendet behandlas av Civilutskottet och beslutas av riksdagen.
I syfte att på ett bättre sätt kunna tillvarata barns intressen när två vårdnadshavare saknar förmåga att gemensamt se till vad som är bäst för ett barn föreslår regeringen i en proposition som precis har lagts på Civilutskottets bord att socialtjänsten ska kunna gå in i vissa fall för att fatta beslut som annars fordrar samtycke av två vårdnadshavare.
Propositionen har rubriken "Barns möjlighet att få vård".
En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Här menas i detta sammanhang ett mer formellt beslutsfattande än sådant som rör daglig omvårdnad som kan tillkomma en av föräldrarna även om barnet faktiskt har två vårdnadshavare. När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa - i förhållande till barnet - utöva sina rättigheter och skyldigheter tillsammans.
Det finns exempel på att barn i vissa fall inte har fått den hälso- och sjukvård och de sociala insatser som krävs eftersom vårdnadshavarna inte har varit överens. Problemet har påtalats både av barnrättsorganisationer och av vårdgivare.
I propositionen föreslås det, om den ena vårdnadshavaren inte samtycker till en åtgärd till stöd för barnet, att socialnämnden ska få besluta att åtgärden ändå får vidtas om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Möjligheten ska gälla för psykiatrisk och psykologisk utredning och behandling, liksom för behandling i öppna former samt utseende av kontaktperson eller familj enligt socialtjänstlagen.
Vidare ska socialnämndens möjlighet att fatta beslut även omfatta några åtgärder enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
De nu aktuella lagändringarna i föräldrabalken och socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2012. Dessförinnan ska ärendet behandlas av Civilutskottet och beslutas av riksdagen.
måndag 2 januari 2012
Ljugandet och manipulerandet gör politiken sunkig
Dagens Industris rapportering strax innan julhelgen av turerna kring hur Socialdemokraternas budgetförslag behandlades av Håkan Juholt och hans närmast förtrogna inför den Socialdemokratiska riksdagsgruppens möte gjorde mig – säkert bland många andra – förundrad och även förvånad. Det jag förvånades mest över var det helt uppenbart riskabla spelet med så mycket av trovärdighet i potten. I dag berörs återigen både fakta och påståenden i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida med rubriken: ”Ljugandet gör Juholt omöjlig”.
I egenskap av engagerad moderat sedan första hälften av 1980-talet har jag vid det här laget varit med i politiska sammanhang under ganska många år. Det som för många ”utomstående” framstår som lite speciellt och som man inte alltid förstår är att man inte är ovän med sina politiska motståndare, även om man inte kan tycka om alla. Många har diametralt motsatta uppfattningar i olika frågor men det finns i åtskilliga fall ändå en ömsesidig respekt och kanske också samhörighet på andra än politiska grunder. Jag skulle kunna räkna upp och namnge ett antal sådana personer, däribland både socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Personer man kan känna ett förtroende för på det personliga planet.
Även om det pågår en ”politisk kamp” mellan partier som bygger på övertygelse och en ambition att åstadkomma goda samhällslösningar, finns det också i vårt land grundläggande demokratiska värderingar som många av oss tar för självklara, men som absolut inte är det om man jämför oss med andra länder. Detta innebär att det finns mycket som förenar svenska politiker inte minst när det gäller grundläggande uppfattningar om demokrati och respekt för åsikter. Hur högt det är i tak varierar naturligtvis mellan olika partier, olika politiska sammanhang och också beroende på vilka personer som är inblandade. Jag tror att de flesta människor sätter stort värde på ärlighet och uppriktighet, att politiker står för vad de lovar och vad de säger. Som en av många i det politiska lagarbetet förväntar sig politiker också att bli rättvist behandlade internt i det politiska arbetet och att politiska frågor hanteras på ”demokratiskt sätt” både internt och inför medborgare och kommuninvånare. När detta brister blir många – med rätta – upprörda. Utifrån vad jag vet förstår jag upprördheten hos många inom (S).
Jag fick för en tid sedan – i ett internationellt sammanhang – under en middag frågan från en bekant socialdemokrat från ett nordiskt grannland om hur jag såg på ”detta med Juholt”, med tillägget om vi var glada nu när det går så dåligt för Socialdemokraterna med en partiledare som Håkan Juholt? Mitt uppriktiga svar var att jag inte känner mig glad. Jag tycker närmast att mycket av det som har inträffat är pinsamt och tråkigt. Pinsamt och tråkigt för många socialdemokrater naturligtvis, men också för mig som politiker och för många svenskar och inte minst dåligt för bilden av Sverige. Partiledaren för det – för närvarande och än så länge – största oppositionspartiet bidrar naturligtvis också internationellt till bilden av Sverige. Mina åsikter delades helt av personen som hade ställt frågan.
På samma sätt som många människor (väljare) utanför politiken har svårt att förstå att man som politiker kan vara vän med politiska motståndare tror säkert många att den typen av personer är vanliga inom politiken som ljuger runt och håller tunt. Detta bidrar till att många uppfattar personer i framstående politiska positioner som något annat än vad det absoluta flertalet av dem faktiskt är. Detta kan inte vara bra för någon.
Håkan Juholt är ytterst inte bara skadlig för Socialdemokraterna utan också för det politiska systemet och för Sverige. Socialdemokraternas ”problem” är därmed större än bara ett internt problem för partiet. Så länge denna situation består kommer alla uppkommande frågor om Socialdemokraterna har förmåga att ta ansvar för sina politiska förslag ytterst att bedömas mot denna bakgrund.
Dagens Industri, Svenska Dagbladet
I egenskap av engagerad moderat sedan första hälften av 1980-talet har jag vid det här laget varit med i politiska sammanhang under ganska många år. Det som för många ”utomstående” framstår som lite speciellt och som man inte alltid förstår är att man inte är ovän med sina politiska motståndare, även om man inte kan tycka om alla. Många har diametralt motsatta uppfattningar i olika frågor men det finns i åtskilliga fall ändå en ömsesidig respekt och kanske också samhörighet på andra än politiska grunder. Jag skulle kunna räkna upp och namnge ett antal sådana personer, däribland både socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Personer man kan känna ett förtroende för på det personliga planet.
Även om det pågår en ”politisk kamp” mellan partier som bygger på övertygelse och en ambition att åstadkomma goda samhällslösningar, finns det också i vårt land grundläggande demokratiska värderingar som många av oss tar för självklara, men som absolut inte är det om man jämför oss med andra länder. Detta innebär att det finns mycket som förenar svenska politiker inte minst när det gäller grundläggande uppfattningar om demokrati och respekt för åsikter. Hur högt det är i tak varierar naturligtvis mellan olika partier, olika politiska sammanhang och också beroende på vilka personer som är inblandade. Jag tror att de flesta människor sätter stort värde på ärlighet och uppriktighet, att politiker står för vad de lovar och vad de säger. Som en av många i det politiska lagarbetet förväntar sig politiker också att bli rättvist behandlade internt i det politiska arbetet och att politiska frågor hanteras på ”demokratiskt sätt” både internt och inför medborgare och kommuninvånare. När detta brister blir många – med rätta – upprörda. Utifrån vad jag vet förstår jag upprördheten hos många inom (S).
Jag fick för en tid sedan – i ett internationellt sammanhang – under en middag frågan från en bekant socialdemokrat från ett nordiskt grannland om hur jag såg på ”detta med Juholt”, med tillägget om vi var glada nu när det går så dåligt för Socialdemokraterna med en partiledare som Håkan Juholt? Mitt uppriktiga svar var att jag inte känner mig glad. Jag tycker närmast att mycket av det som har inträffat är pinsamt och tråkigt. Pinsamt och tråkigt för många socialdemokrater naturligtvis, men också för mig som politiker och för många svenskar och inte minst dåligt för bilden av Sverige. Partiledaren för det – för närvarande och än så länge – största oppositionspartiet bidrar naturligtvis också internationellt till bilden av Sverige. Mina åsikter delades helt av personen som hade ställt frågan.
På samma sätt som många människor (väljare) utanför politiken har svårt att förstå att man som politiker kan vara vän med politiska motståndare tror säkert många att den typen av personer är vanliga inom politiken som ljuger runt och håller tunt. Detta bidrar till att många uppfattar personer i framstående politiska positioner som något annat än vad det absoluta flertalet av dem faktiskt är. Detta kan inte vara bra för någon.
Håkan Juholt är ytterst inte bara skadlig för Socialdemokraterna utan också för det politiska systemet och för Sverige. Socialdemokraternas ”problem” är därmed större än bara ett internt problem för partiet. Så länge denna situation består kommer alla uppkommande frågor om Socialdemokraterna har förmåga att ta ansvar för sina politiska förslag ytterst att bedömas mot denna bakgrund.
Dagens Industri, Svenska Dagbladet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
