I dag medverkade jag i Studio Ett:s 17.00-sändning i P 1 där ämnesrubriken var "Arvsrätt för barnen - förlegad lag eller befogad trygghet". Anledningen till att ämnet togs upp var att en person vid namn Svante Thorsell hade fått in en artikel på DN-debatt. Debattartikelns rubrik i DN är "Dags att Sverige avskaffar bröstarvingars rätt till arv". Jag har inte kontrollerat om Svante Thorsell är yrkesverksam som advokat, men man blir lite tveksam när man ser och hör den bristande juridiska skärpan.
Ägare av egendom efter att en person har avlidit är dödsboet och inte den avlidne. Den avlidnes egendomsrätt kränks således inte. Hänvisningarna till regeringformens egendomsskyddsregler är inte relevanta i sammanhanget. Begreppet tvångsarv är påhittat och arv är inte en gåva ... för att nämna några saker. Vanliga människor är inte speciellt intresserade av att diskutera denna typ av juridiska begreppsfrågor. Jag hade därför inte heller något större intresse av att gå in på detta under radioprogrammet utan försökte se frågeställningarna mer ur ett praktiskt och vardagsnära perspektiv.
Uppenbarligen har Svante Thorsell alldeles särskilda svårigheter med det gamla begreppet bröstarvinge eftersom han på ett ganska märkligt sätt sänker nivån på sin egen debattartikel genom att försöka göra kopplingar till ammande barn. Jag kan nämna två delar i artikeln som avser detta. Dels; "Varför ska dagens bröstarvingar i sextioårsåldern, som är långt från bröstet ...", dels; "Dagens typiske bröstarvinge är sedan många år avvand från bröstet ...". Är det sådant som måhända kallas för nödargument? Kanske, men troligen mer uttryck för egen frustration. Det märkligaste är kanske att dessa skrivningar fortfarande finns kvar trots att artikeln säkert bearbetats åtskilliga gånger innan den slutligen kom i tryck.
Beträffande vad som är rättvisa är många övertygade om sin egen förträfflighet. Här finns det kanske skäl att mana till ödmjukhet och självkritik. Det är inte alls säkert att den som är mest övertygad om sin egen förträfflighet verkligen har förmågan att vara rättvis. Svante Thorsell är nog inte ens själv övertygad om det eftersom han ändå accepterar att risken för otillbörlig påverkan är betydlig. Med tanke på den djupa mänskliga tragik som många barn upplevt under sin uppväxt genom att kanske utan någon som helst saklig grund ha blivit sämre behandlad än sina syskon och inte minst risken för detta på ett mer utstuderat och konsekvent sätt om man dessutom kan bli helt "lottlös" ... Då räcker det inte att försöka underbygga argumentationen med någon formell äganderättsdiskussion som dessutom inte ens har någon bäring på gällande rättsregler.
Här finns radioinslaget att ladda ned och här finns debattartikeln i DN.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Varför anser du att det är viktigare att "barnet" som ju sades för det mesta är över 50år, ska ha ut sin laglott, än att skydda den kvarlevande? Jag är femton år yngre än min man, han kommer således att gå i pension femton år tidigare än mig och då står jag för den högre inkomsten under dem åren. Samma sak gäller även nu då jag har högre inkomster än vad han har. Kan tillägga att han inte hade annat än skulder med sig in i vårt förhållande och ett barn som han inte träffar pga av att barnet själv inte vill. Vi har idag två barn tillsammans och jag kan inte ge dem vad jag vill för det finns risk för att det räknas som förskott på arv (vi är gifta och allt jag ger mina barn för min inkomst räknas som att det är från honom också). Var finns min rätt att ge mina barn vad jag vill? Ska jag skriva gåvobrev på allt dem får och tillägga att det inte är förskott på arv och hoppas att det inte kränker laglotten? Var är min rätt till mina pengar när/om min man går bort före mig? Min mans inkomster täcker hans leverne men inte ett sparande ens idag. Jag betalar mycket för honom redan, ska jag dessutom ge bort mina pengar i arv till hans son som jag aldrig har fått träffa?? Hans son kommer ärva mig, pengar han inte har rätt till, det är mina barns pengar. Jag anser att man ska ta hänsyn till särkullbarnets förälders inkomst vid en laglott, jag ska inte behöva skilja mig för att slippa ge bort mina pengar. Hade hans son valt att vara en del av vår familj istället för att lyssna för mycket på sin mor så hade jag inte haft lika stora problem med att han fick en del av mina pengar.
SvaraRadera