Skuldsättning och skuldsanering

Svenska Dagbladet har haft problemen med ökad skuldsättning och överskuldsättning som huvudnyhet både i dag och i går. (Länkar till ytterligare artiklar finns på hemsidan.) Man uppmärksammar bland annat den ökande skuldsättningen och skuldsättningsnivån på olika platser i Sverige.

Eftersom dessa frågeställningar tillhör mitt ansvarsområde i Civilutskottet finns det anledning att påminna om det som gjordes senast inom detta område. Den proposition som beslutades av riksdagen under våren 2011 innehöll följande förslag:

# Slopa kravet på att särskilt beakta skuldernas ålder vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering.

# Utöka möjligheten att bevilja skuldsanering för näringsidkare.

# Inför lika regler om gallring av uppgifter om skuldsanering vid kreditupplysning för fysiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.

Argumenten för våra förslag (som jag tidigare har presenterat på min blogg) är följande: Vår utgångspunkt är att vi vill hjälpa människor tillbaka från överskuldsättning. De flesta som är överskuldsatta har drabbats av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Många av problemen är också ursprungligen på något sätt hänförliga till de ekonomiska kriserna på 80- och 90-talet. Det kan vara mycket svårt, eller i praktiken helt omöjligt, för överskuldsatta att av egen kraft komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Människor som kan komma tillbaka – och därmed kan bidra genom att arbeta och betala skatt – ska få hjälp att göra det. (”Lyxfälle-problematiken” är någonting som är helt främmande för de flesta i denna situation.)

Ändringarna för näringsidkare har syftat till att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att fortsätta driva näringsverksamhet eller att börja om på nytt. Att vi under våren 2011 inte delade oppositionens bedömning (och att vi inte ville genomföra fler av insolvensutredningens förslag) hade sin grund i att skulder inte bara försvinner. Det är alltid någon som får betala. Ogenomtänkta lättnader kan försämra villkoren för alla andra låntagare och få till följd att de som tjänar minst inte beviljas krediter även om det är fråga om personer som är ytterligt noga med att fullgöra sina förpliktelser. Skuldsanering bör reserveras för människor som har avsevärda skuldproblem.

Vi bedömde också att den allmänna betalningsmoralen kunde påverkas av oppositionens förslag. Effekterna av detta ansåg vi vara svåra att överblicka. Antalet beviljade skuldsaneringar ökade redan när det så kallade egenförsöket slopades den 1 januari 2007. Då fördubblades antalet ansökningar om skuldsanering. Allt fler ansökningar har beviljats de senaste åren enligt Kronofogdemyndigheten. Skälet till detta har varit att Kronofogdemyndigheten i allt större omfattning har strävat efter att göra en totalbedömning av gäldenärernas situation.

Vår utgångspunkt var att de aktuella ändringarna i skuldsaneringslagen skulle leda till att fler kommer i fråga för skuldsanering. Viktigt i sammanhanget var för oss att det finns många överskuldsatta som inte ansöker om skuldsanering men som skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara ansökte om detta. I dessa delar var det nödvändigt med mer och bättre information. Läser man det som SvD tar upp i dag verkar det som att tillgången till information ökar och det är mycket bra. Betydelsen av budget- och skuldrådgivning framstår också tydligt.