Debatt om "bluffakturor"

I går deltog jag i en kammardebatt om "bluffakturor". Problemet med personer som driver företag i syfte att lura andra, ofta små företag, på pengar är enligt tillgänglig statistik ett ökande problem. Under 2007 låg antalet anmälningar om bedrägerier med bluffakturor runt 3 000 per år. 2011 anmäldes närmare 17 000 fall, vilket innebär att ökningen är högst betydlig.

Problemet är i första hand en polisiär angelägenhet. Min uppfattning är att det tidigare har brustit hos polisen, säkerligen eftersom man i huvudsak bara har sett enskilda fall och inte det systematiska förfarande som präglar de aktiva bedragarna. Att det så kallade revirpinkandet mellan olika polismyndigheter också har utgjort ett hinder mot effektivt arbete är säkert också en delförklaring. Glädjande är dock att polisen i dag – på vissa håll – har uppmärksammat problemet och även försökt hantera detta på ett mer konstruktivt sätt än tidigare.

Svensk Handel har sin varningslista som UC utgår från när en betalningsanmärkning ska registreras. Företag som finns på listan och som ligger bakom vad som annars skulle ha blivit en registrerad betalningsanmärkning får inte sådan information registrerad. UC har även tagit ett branschinitiativ på området när det gäller förhållningssättet mot företag på listan. Här finns det möjligen ytterligare att göra. UC har för övrigt också information på sin hemsida med tips för den som har fått en ”bluffaktura” vilket även Svensk Handel har.

Beträffande förekommande förslag om ångerrätt för näringsidkare finns det skäl att framhålla att lösningen på problematiken inte handlar om ändringar i avtalsrätten. Ska man anses bunden av ett avtal man inte har ingått? Om så skulle vara fallet … vem tror då på att man skulle hamna i ett bättre läge om man ångrar avtalet man egentligen inte har ingått genom ett meddelande till blufföretagaren. Det troliga är att det inte går att nå motparten någonstans. Skulle man lyckas är det då sannolikt att blufföretagaren bekräftar att avtalet har ångrats? … Knappast troligt. Jag vidhåller – precis som i Civilutskottets budgetdebatt – att denna typ av förslag har karaktären av intellektuell härdsmälta.

Slutligen, det finns också en möjlighet att få skadestånd för drabbade genom bestämmelsen i 18 § inkassolagen. Detta berörde jag också i mitt andra inlägg i interpellationsdebatten.

Här finns en länk till mitt första inlägg och här finns en länk till mitt andra inlägg.