Nära-nollenergibyggnader

I EU-direktivet om byggnaders energiprestanda anges vad som ska uppnås i medlemsstaterna när det gäller nya byggnader. Följande framgår av artikel 9 i direktivet (som ska tillämpas senast den 9 januari 2013):

# Alla nya byggnader ska senast vid utgången av 2020 vara nära-nollenergibyggnader.

# Vid utgången av 2018 ska nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter vara nära-nollenergibyggnader.

# Medlemsländerna ska ta fram planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader. De planer som tas fram får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.

# Genom att följa de bästa exemplen inom den offentliga sektorn, ska medlemsstaterna utforma politik och vidta åtgärder, till exempel formulera mål, för att stimulera till att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Kommissionen ska informeras om detta i de nationella planerna.

# De nationella planerna ska sammanfattningsvis innehålla
a) praktisk tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader,
b) etappmål 2015 för förbättringar av energiprestanda för nya byggnader, samt
c) information om olika åtgärder som vidtas för att främja nära-nollenergibyggnader.
Den praktiska tillämpningen av definitionen av nära-nollenergibyggnader förutsätts avspegla nationella, regionala och lokala förhållanden och innehålla en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2 och år. De underliggande faktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.

# Kommissionen ska utvärdera de nationella planerna och framförallt om de planerade åtgärderna är adekvata i förhållande till målen för direktivet. Vid behov kan kommissionen begära kompletteringar av medlemsstaterna som även får föreslå ändringar inom nio månader.

# Senast den 31 dec 2012 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport om framstegen när det gäller att öka antalet nära-nollenergibyggnader.

Kraven från EU ligger närmare i tiden än vad många inser. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det från vissa håll framförs olika argument för att motverka ambitionerna att nå så långt det är möjligt när det gäller energieffektivt byggande. Kritik mot att ambitionerna inte är tillräckligt långtgående i Sverige har framförts på olika ställen, bland annat i tidningarna VVS-Forum och Fastighet&Bostadsrätt.

Det är viktigt att "Best-practice" får genomslag i stället för att gamla produktionsmetoder och uppfattningar försvaras. Här måste marknaden fungera bättre.