Vänsterpartiet och verklighetsförankringen

I samband med att Vänsterpartiet har valt Jonas Sjöstedt till ny partiledare har även visst fokus satts på Vänsterpartiets politik. I samband med rapporteringen kring vänstern har också enstaka personer från landets norra delar uppmärksammats som fortfarande kallar sig kommunister. Det är svårt att förstå att det finns människor som längtar tillbaka till utopin om det forna Sovjetunionen och som någonstans - när de pressas på svar - även framhåller Ryssland som någon form av demokratiskt föredöme. Med sådan människor i sina led är det kanske inte helt förvånande att man från partiets sida tänker bort delar av den verklighet som finns omkring oss.

Ett uppmärksammat exempel är att bemanningsföretag ska förbjudas. Att detta strider mot EU-rätten är inte något bekymmer för Vänsterpartiet. Inom bostadspolitken har Vänsterpartiet för övrigt inte heller accepterat de EU-rättsliga regler som ligger till grund för lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.

En annan sak är kravet på sex timmars arbetsdag. Kan detta vara en bra idé för ett litet exportberoende land ... knappast. Ska arbetstidsförkortningen genomföras utan att lönen minskar i motsvarande mån, eller vad är tanken? Om nu arbetstiden ska kortas, räcker det då verkligen att gå ned till sex timmars arbetsdag? Varför inte gå ännu längre? Går man tillräckligt långt i den riktningen är man framme vid tankarna om medborgarlön som enligt gamla förslag skulle betalas ut till alla och i det enskilda fallet oavsett om personen i fråga arbetar eller inte.

Nej, Vänsterpartiets förslag är inte bra för Sverige. Man vårdar knappast det svenskar generellt anser vara viktigt; nämligen våra välfärdssystem och ekonomiskt ansvarstagande. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att Vänsterpartiets politiska förslag generellt kräver stora utgiftsökningar för staten och därmed höjd skatt. Varifrån ska skatten tas när man samtidigt arbetar för att slå undan skattebasen?