Fakta om hemlöshet

I dag uppmärksammades en rapport från Socialstyrelsen i Sveriges Radios nyhetssändning Ekot. Rapporten berördes i flera inslag med lite olika vinkling. På SVT:s hemsida finns bland annat artiklar med rubrikerna ”Färre uteliggare men fler utan permanent bostad” och ”Hemlöshetssiffror ger oppositionskritik”. I den sistnämnada artikeln anges att "Oppositionen menar att regeringens förda politik ligger bakom att antalet hemlösa i Sverige ökar".

En och annan mer eller mindre läskunnig bloggare har också dragit på med olika haranger om ökade klassklyftor och annat med – för dem självklara – förklaringar och analyser som i vart fall inte är Socialstyrelsens. På SVT:s hemsida kan man för övrigt hitta följande mening: ”Socialdemokraternas Veronika Palm saknar både en nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.”

Det korrekta borde vara att Socialdemokraterna saknar både nationell bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet. Av sammanhanget kan man dock förstå att Veronica Palm menar att någon annan saknar det Socialdemokraterna inte har; nämligen bostadspolitik och en strategi mot hemlöshet.

Hur förhåller det sig då … faktamässigt? Till att börja med finns det skäl att påpeka att Socialstyrelsen skriver att ”Det går inte att göra en jämförelse av hemlöshetssituationerna på total nivå mellan de fyra mätningarna 1993, 1999, 2005 och 2011. Bland annat beror detta på att definitionen av hemlöshetsbegreppet har förändrats vid de olika undersökningstillfällena, och att det inte varit samma uppgiftslämnare vid de olika mätningarna – nya har tillkommit och andra har försvunnit.” … ” Däremot är det möjligt att göra en jämförelse mellan kartläggningarna år 2005 och 2011 vad gäller ett antal variabler.”

Socialstyrelsen talar om hemlöshetssituationer eftersom människor kan gå in i och ut ur en sådan situation. Undersökningen har gjorts av hur många som befinner sig i en hemlöshetssituation enligt den nya definitionen under en vecka våren 2011.

Beträffande den nya definitionen skriver Socialstyrelsen: ”Det är en svår avvägning att göra eller inte göra förändringar i en definition, men ibland väger behovet av att förtydliga tyngre och därför bedöms en förändring som nödvändig.” Man säger vidare att det bland annat är samhällsutvecklingen som ställer ”nya krav på kunskapsunderlag för att dessa ska kunna ge en så fullständig bild av problematiken som möjligt”.

Hemlöshet har länge förknippats med personer som är ”uteliggare” eller bor på härbärge, men under de senaste tio åren har begreppet fått en vidare innebörd. En snäv definition fångar inte den komplexitet som området rymmer och visar bara den synliga delen av problemet.

Socialstyrelsen har rådgjort med en grupp experter – kommunföreträdare, representanter från myndigheter och frivilligorganisationer samt forskare – och har kommit fram till att hemlöshetsdefinitionen behövde förtydligas i relation till den definition som användes 2005. Framförallt framgick det då inte tillräckligt tydligt att de sociala boendelösningarna som försökslägenhet, träningslägenhet, referensboenden, sociala kontrakt med mera skulle räknas in i kartläggningen. Det är således personer som kan sägas ha fått hjälp från socialtjänsten att erhålla bostad som numera finns med som ”hemlösa”. På detta sätt har ett ganska stort antal personer tillkommit.

Man kan ställa sig frågan om en Socialdemokratisk regering hade varit beredd att acceptera en definition som gör att problematiken blir mer omfattande. Om man söker svaret på den frågan inom arbetsmarknadsområdet där Socialdemokraterna under många år skönmålade arbetslöshetssituationen och vägrade acceptera vedertagna Europeiska beräkningssätt av arbetslöshet är svaret NEJ. Samma slutsats förstärks ytterligare om man ser till gamla Socialdemokratiska myndigheten Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) främsta uppgift som faktiskt var att få bort människor från arbetsmarkanden. Till detta kan också läggas uppgifterna om provision för sjukpensioneringar.

Det finns sammanfattningar på flera ställen i Socialstyrelsens rapport. Här nedan har jag tagit in två av sammanfattningarna. Den första avser resultatet från 2011 års undersökning och den andra ett försök till jämförelse av vissa variabler.

”Sammanfattning [1]

• Sammanlagt har cirka 34 000 personer inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden, enligt Socialstyrelsens definition, under mätveckan. Denna totalsiffra går inte att jämföra med 2005 års totalsiffra, på grund av det förtydligande i definitionen av hemlöshet som gjorts.

• I akut hemlöshet (situation 1) fanns cirka 4 500 personer. De flesta är män. Missbruks- och beroendeproblem är vanligt, men en stor grupp har inga sådana problem. Många är födda utanför Sverige. En stor andel är föräldrar till barn som är 18 år eller yngre.

• På institutioner och i kategoriboenden (situation 2) fanns cirka 5 600 personer. Andelen män är också hög jämfört med de andra situationerna. Många har missbruks- och beroendeproblematik och psykisk ohälsa. En lägre andel än i de övriga hemlöshetssituationerna är föräldrar till barn som är 18 år och yngre.

• I de mest långsiktiga boendelösningarna (situation 3) bodde cirka 13 900 personer. Här finns många familjer. Missbruks- och beroendeproblematik är minst förekommande här jämfört med hela gruppen hemlösa personer. Andelen utrikes födda är hög.”

”Sammanfattning [2]

• Personer i akut hemlöshet har blivit både fler och färre. Cirka 280 personer saknade helt boende och levde utomhus eller i offentliga utrymmen i 2011 års kartläggning, jämfört med cirka 950 år 2005. Samtidigt har personerna i de mest akuta boendelösningarna, såsom härbärgen, ökat.

• Männen var i majoritet i gruppen hemlösa personer, liksom vid 2005 års mätning, men kvinnornas andel har ökat.

• Överrepresentationen av utrikes födda personer har blivit ännu mer markant.

• Hemlöshet finns nu i bredare grupper av befolkningen. Vid 2011 års kartläggning uppgavs en lägre andel ha de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa.”

Den sista punkten i sammanfattning [2] torde vara ett ganska givet resultat efter att hemlöshetsbegreppet har breddats.

En viktig slutsats är trots allt att antalet ”uteliggare” har minskat med omkring 71 % eller med andra ord; det finns mindre än en tredjedel så många uteliggare i dag jämfört med situationen under en Socialdemokratisk regering (2005). I denna del kan jag inte se att definitionen skulle ha ändrats är det nog viktigt att påpeka.