Det finns skäl att ställa sig frågan om Socialdemokraterna består av två olika partier.
Att olika falanger inom (S) låser varandra har framgått i många olika sammanhang. Efter att ha sett kvällens avsnitt av Agenda kan man ställa sig frågan om det i själva verket inryms två partier inom Socialdemokratin, men att ett gemensamt intresse är att dölja detta utåt.
Att det har funnits ett intresse att stänga om sig och inte vilja bekräfta att det förekommer starka falangstrider har varit en illa dold hemlighet sedan "Juholtdebaclet" blev ett faktum. Frågan känns åter aktuell nu när man i ett inslag i Agenda har kunnat höra "Juholtvalberedningens" ordförande Berit Andnor snäsa av en berättigad fråga från en journalist. Det kan knappast vara så att vilka som är ett så stort partis bevekelsegrunder för att föreslå någon till partiordförande inte har ett allmänintresse. Det kan knappast heller vara så att valberedningens ordförande inte inser detta.
Margit Silberstein uttrycker sig på ett nyanserat sätt i Agenda men man kan samtidigt fråga sig vad som är orsaken till statsvetaren Tommy Möllers påtagligt ängsliga förhållningssätt till det som delvis ändå är hans eget material. Att Håkan Juholt var oförsiktig med sanningen är väl ändå ett underdrift för många av de uttalanden som gjordes under hans partiledartid. Att detta skulle ha berott på Håkan Juholts bristande erfarenhet från de högre politiska nivåerna är i det närmaste fullständigt osannolikt. Det handlar i stället mer om personlighet och egen moral.
Om vardera sidans avsikt (inom Socialdemokratin) var att sänka den andra sidan blev resultatet att man även sänkte sig själv från ömse sidor.
SVT, Expressen, En marsh mot avgrunden
måndag 11 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar