Aftonbladets ansvar för det amerikanska rättssystemet?

I en ledarkrönika i Aftonbladet (22/3) skriver Daniel Swedin under rubriken ”Dags att inse din roll i våldtäktskulturen”. Rubriken adresserar alla män och innefattar ett kollektivt skuldbeläggande för andras gärningar. I detta fall baserat på en gruppvåldtäkt som har ägt rum i Steubenville i USA.

Beskrivningen av händelserna i USA ger bilden av ett synnerligen brutalt, förnedrande och hänsynslöst handlande från gärningsmännens sida. Det Daniel Swedin sedan refererar till när det gäller försvarsadvokaternas argumenterande kring gärningsmännens karaktär är först och främst inte ett uttryck för någon våldtäktskultur utan snarare ett utflöde av den rättskultur som råder inom det amerikanska rättssystemet. Det förefaller mycket långsökt att svenska män skulle bära ansvaret för amerikansk rättskultur bara för att de är män … i Sverige ...

I det amerikanska rättssystemet, där mål avgörs med jury, fokuseras mycket mer på en tilltalads karaktär än i Sverige där gärningen står i centrum. Rättvisans gudinna har ju ögonbindel för att rättvisan ska vara blind i den meningen att det inte ska spela någon roll vem som har gjort sig skyldig till ett brott. Detta gäller i Sverige. I USA däremot finns det någonting som kallas ”bleeding heart syndrom”, vilket kortfattat innebär att oskyldiga döms och skyldiga går fria. Det finns undersökningar som visar att personer som sitter i en jury tenderar att pröva frågan om en tilltalads skuld som en karaktärsfråga. Kortfattad har den som är väletablerad i samhället och framstår som en trevlig person större chans att bli frikänd än den som kanske är arbetslös eller uppfattas som en otrevlig eller obehaglig person. Å andra sidan löper människor som av någon anledning gör negativt intryck på en jury betydligt större chanser att bli dömda, i praktiken i första hand på grundval av en karaktärsbedömning.

Att det sedan finns en mobb på internet och i sociala medier som bara bestämmer sig för vad som är rätt eller fel utan att egentligen veta någonting är lika bedrövligt alldeles oavsett om det sker i USA eller i Sverige. Den typen av bestämda ställningstaganden utan att egentligen veta något är tyvärr vanliga i Sverige och förekommer från både kvinnors och mäns sida. I vissa fall är påståendena så grova och verklighetsfrånvända att man kan undra om de aktuella personerna upplever samma omvärld som vi andra. I ytterkanten av detta finns också alla konspirationsteoretiker som får sin livsluft från alla dessa människor som kränker och förtalar brottsoffer och framställer gärningsmän som orättvist behandlade och utsatta för allehanda komplotter.   

Daniel Swedin menar att våldtäktskulturen handlar om normer och strukturer, över- och underordning. Han menar vidare att det är sådant som män inte vill ta i eftersom det gäller männen själva och den egna grupptillhörigheten. Resonemanget är i det närmaste ofattbart. Alla manliga diktatorer och företrädare för totalitära ideologier med sammanlagt hundratals miljoner människoliv på sina samveten är möjligen också företrädare för en kultur som Daniel Swedin kanske ska hållas ansvarig för. Inte bara för att han är vänsterorienterad som många av de värsta mördarna genom tiderna utan för att han är man. Nej, jag förordar naturligtvis inte något sådant lika lite som jag tycker att alla män ska bära ansvaret för någon form av våldtäktskultur.

Slutligen … vilka maskulinitetsnormer föreskriver känslomässig knapphet och aggressivitet mot kvinnor? Den som känner sig stå för den typen av normer har ett betydande personligt problem. Dessutom riskerar det personliga problemet att gå ut över oskyldiga kvinnor som blir brottsoffer och detta accepteras inte av andra människor oavsett om de är kvinnor eller män.

 
Den som resonerar i sådana termer som Daniel Swedin drar ansvaret från dem som verkligen borde bära det fullt ut och skuldbelägger oskyldiga. I den meningen agerar Daniel Swedin som en nätmobb med den skillnaden att han riktar in sig på en grupp av människor.

Här finns en länk till Aftonbladets ledarkrönika.