I dag finns en artikel intagen på DN-debatt som min riksdagskollega Isabella Jernbeck och jag har skrivit. Artikeln har rubriken ”Läkemedel mot missbruk tar över den illegala marknaden”. Vi har reagerat mot den liberalisering som håller på att ske av svensk narkotikapolitik och pekar på en del problem som följer av så kallad substitutionsbehandling med subutex.
Ingressen lyder på följande sätt: "Misstagen från 1960- och 1970-talen – då det bedrevs projekt med legal förskrivning av narkotika – är på väg att upprepas. Vi ser i dag en utvidgning av behandlingar där det narkotikaklassade läkemedlet subutex skrivs ut av läkare mot missbruk. Resultatet har bland annat blivit en mycket stor nyrekrytering av unga missbrukare. Narkotikaklassade läkemedel är inte rätt väg att gå för att hjälpa missbrukare till ett värdigt och drogfritt liv."
Utgångspunkten från ett mänskligt perspektiv är att enskilda människor måste kunna motiveras, få incitament och hjälp med att lämna narkotikamissbruk, att kunna leva fullvärdiga drogfria liv. Vi stänger inte dörren helt för substitutionsbehandlingar, men detta måste i så fall vara i princip den enda lösning som återstår. Att lättvändigt göra människor till missbrukare av statligt knark är en enkel lösning som skapar följdproblem. Dessutom kan man säga att om detta ska vara huvudlinjen har man gett upp hoppet om varje enskild människa och intagit ett perspektiv som är mer systemorienterat än humant.
Jag har skrivit om narkotikapolitik några gånger tidigare här på bloggen. Här finns en länk till ett inlägg med rubriken: Är den restriktiva narkotikapolitiken hotad? Här finns en länk till ett inlägg om att statligt knark också är knark. Här finns ytterligare en länk till en fortsättning på samma tema och här finns en länk till ett inlägg om sprutbyten.
Här finns länken till dagens artikel på DN-debatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej Anti
SvaraRaderaville bara tacka dig för artikeln. Jag har arbetat sedan mitten av åttiotalet med att utveckla tolvstegsbehandling i Sverige genom uppstart av behandlingsprogram, handledning och utbildning.
Tolvstegsbehandling kan bäst beskrivas som livsstilsförändring baserad på omvärdering av den tidigare livsfilosofin.
På denna förändring följer lättnat för själen och en del andlig smärta försvinner.
Man lär sig hantera sina smärtsamma känslor i grupp tillsammans med andra och hämtar kunskap till det inom tolvstegsrörelsen. Det gör drogen överflödig som bedövningsmedel för känslor.
Medicinering mot beroende gör det samma. Den bedövar smärtan. En livsstilsförändring är inte nödvändig som vid övande av tolvstegsprogram. Medicinerna bryter inte den kriminella livsstilen.
Tolvstegsbehandlingen har de senare åren lidit för att andra professionella kräver att patienter får gå i tolvstegsgrupper drogade av läkemedel. Den okunnigheten är pinsam och handlingen kontraproduktiv. Du kan inte lära en människa handskas med känsla som hon har bedövat.
Vi är 92 stycken behanlare och arbetare inom tolvstegsbehandling som sedan 2004 utvecklat en kunskapsbas för en icke konfrontativ tolvstegsbehandling. Vi tror att den icke konfrontativa tolvstegsbehandlingen borde vara ett första alternativ före medicinering.
Vi som arbetar "på golvet" känner oss mycket förbisedda av makthavare och utredare. Vi som skapat resultaten som tolvstegsbehandlingen bygger på är aldrig tillfrågade av utredare. Vi välkomnar därför det sunda förnuftet som Er artikel andas. Den rösten är i harmoni med vår röst.
Vi välkomnar uppmaningen att lära sig av erfarenheten i ett kunskapsläge inom missbrukarvården där de olika professionella hjälpare som finns inte ens kan enas om problemet. De kan inte enas om utseende och natur på det problem de är av statsmakten satta att lösa.
Med vänliga hälsningar
Gudni Stefansson
utbildningsansvarig
GSKehf hemsida: www.12.is
Det kan nog vara bra att läsa på tills nästa försök till debattinlägg Anti: http://www.magnuscallmyr.se/2011/10/09/de-nya-moderata-lognarna/
SvaraRadera