Narkotikapolitik i Schweiz (1)

Jag kommer att redovisa mina besök för att studera narkotikapolitik i Schweiz i detta och i några kommande blogginlägg. I söndags var jag på en föredragning om narkotikapolitik hos Federal Office for Public Health (FOPH) i Bern. För den som inte skulle känna till det så är inställningen till narkotika helt annorlunda i Schweiz jämfört med hur vi ser på motsvarande problem i Sverige. För egen del kan jag säga att det är mycket värre än vad jag trodde. De narkotikapolitiska ambitionerna innefattar många motsägelser där enskilda åtgärder i vissa fall är rent kontraproduktiva när de sätts mot andra övergripande mål.

Schweiz är en stat som består av ett antal till stor del självständiga kantoner där man själva bestämmer vilken narkotikapolitik man ska ha. Någon har sagt att man har haft USA som förebild för statsbildningen. Historiskt sett har man haft problem med narkotikamissbruk och missbrukare i städerna, men inte på andra platser i landet. Detta har också lett till att narkotikamissbrukare från hela landet har begett sig till Zürich, Bern, Basel och Genéve. I praktiken är det därför några städer som – enligt FOPH – bär hela landets drogproblem. Samtidigt säger man i andra delar av landet att man inte har några problem med droger.

Jag har i ett tidigare blogginlägg (16/10) nämnt ”The Swiss Four Pillar Policy” som av FOHP beskrivs på följande sätt i sina fyra delar.

1) Prevention
2) Treatment, vilket beskrivs som ”support for drug users to overcome their addiction”
3) Harm reduction med angivet syfte att narkotikamissbrukare ska kunna “stay healthy”
4) Repression, i form av ”law enforcement and control”, som i sin tur genomförs som ”combatting drug dealing”.

Man har ett särskilt program för Heroin Assisted Treatment (HAT) där man ger heroinister riktigt heroin. Heroinet kommer från odlingar i Turkiet och Indien och förs till Schweiz via Frankrike. Man har inte några uppgifter om hur många som blir drogfria efter att ha fått del av denna ”behandling”. Ett problem som sänker möjligheterna att kunna rehabilitera heroinister är att heroinmissbrukande 45-åringar typiskt sett är 65+ fysiskt. Den personal som arbetar med HAT-behandlingar får inte lämna några uppgifter till polisen om dem som deltar i programmen. Man har också substitutionsbehandlingar med metadon och i mycket liten omfattning behandlingar med buprenorfin eller subutex. Det sistnämnda anses vara ”för dyrt”.

Det finns också några testutrustningar i landet som man åker runt med på olika ”partys” för att hjälpa till med att testa narkotika. Den som vill kan komma och få (som ett exempel) inköpta tabletter testade för att sedan kunna vara säker vad man kommit över och om tabletterna kan konsumeras. Man hjälper till med att testa allt man kan, … exempelvis ecstasy, lsd … allt.