Narkotikapolitik i Schweiz (2)

Övre bilden: Föredrag hos Kantonspolisen. Undre bilden: På Kantonspolisens gård i Bern
.
Detta är det andra inlägget om narkotikapolitiken i Schweiz. Det första inlägget publicerade jag här på bloggen den 19 oktober. Söndagen den 16 oktober besökte jag, delar av IPU-delegationen och två tjänstemän från svenska ambassaden inte bara Federal Office for Public Health (FOPH) i Bern utan även Kantonspolisen i syfte att få deras bild av narkotikasituationen i Schweiz. Detta inlägg handlar om polisens syn på drogproblematiken.

Före 1991 hade man problem med stora ”drug scenes” i Schweiz. Ett sådant exempel var Kocherparken i Bern där mellan 600 och 700 narkotikamissbrukare samlades dagligen. I parken såldes, köptes och missbrukades narkotika. Missbrukare avled i parken och andra människor kunde i princip inte passera igenom den stora massan av missbrukare. Till missbruket var även kopplat en omfattande traditionell kriminalitet. En reflektion i detta sammanhang är att man i narkotikaliberal anda hade låtit det gå mycket långt i Schweiz utan att ingripa mot missbruket. Detta illustrerades under polisens föredragning av ett antal olika bilder. Däribland också en bild från baksidan av parlamentsbyggnaden i Bern där missbrukare satt på rad och injicerade narkotika i en påtagligt nedskräpad miljö. På frågan varför polisen inte ingrep mot denna typ av ordningsstörningar fanns det inte något svar.

1992 ”stängdes” Kocherparken i Bern. Enligt uppgifter från Federal Office for Public Health (FOPH) var man därefter tvungen att schakta bort en halvmeter av det översta jordlagret i parken eftersom jorden innehöll stora mängder sprutor, kanyler och en del annat.

En uppenbar motsägelse när det gäller Schweizisk narkotikapolitik är att man har folkomröstat om en eventuell legalisering av hasch och marijuana varvid två tredjedelar röstade emot en legalisering. Trots detta finns det platser där det är tillåtet att missbruka och även sälja alla typer av narkotika. En effekt av den drogliberala inställningen är enligt polisen att man kan påträffa heroinmissbrukare som är 16-17 år gamla. Sådana unga missbrukare har många gånger påbörjat ett missbruk redan i 11-12 årsåldern. En förklaring till att så unga människor börjar missbruka narkotika kan enligt polisen vara att föräldrarna är narkotikamissbrukare.

Enligt polisen säger varenda enskild narkotikamissbrukare att det egna missbruket har börjat med alkohol, marijuana och hasch. Detta är en iakttagelse som överensstämmer med situationen i Sverige. I detta sammanhang kan man inte heller förringa tobaksrökningens betydelse som inkörsport till rökning av marijuana och hasch.

Den som gör sig skyldig till narkotikabrott i form av innehav av narkotika i Schweiz registreras inte i kriminalregistret och den narkotikamissbrukare som får ”behandling” med riktigt heroin genom HAT (Heroin Assisted Treatment) får köra bil heroinpåverkad utan att detta är ett brott. Andra personer, som inte är föremål för sådan ”behandling”, döms däremot för drograttfylleri om de skulle köra bil heroinpåverkade.

Polisens inställning till narkotika är ”zero tolerance for the open drug scenes”, men samtidigt är ”small time dealing of narcotics tolerated”. Det handlar sammantaget, vid beaktande av narkotikapolitikens samtliga komponenter, om att gömma undan det befintliga narkotikamissbruket och att få bort detta från offentliga platser.

En dagsaktuell företeelse som oroar polisen är att ungdomar träffas i parker med ett enda syfte; att dricka sig så berusade som möjligt. I sådana sammanhang förekommer det ofta våld. Till skillnad från i Sverige har polisen inte någon befogenhet att beslagta alkoholdrycker sådana sammanhang.