måndag 10 oktober 2011

Narkotikapolitik igen

Grundprincipen "ju mer upprörd man blir på någon annan desto mer sannolikt är det att det handlar om en själv" gäller nog i flera olika sammanhang. När man försöker diskutera ett samhällsproblem som jag har arbetat mycket nära under en lång följd av år och dessutom försöker påvisa de konsekvenser som en verklighetsfrånvänd inställning ger upphov till upprör det helt säkert en och annan som tror sig veta bättre.

Vilka verkningar olika typer av narkotiska preparat har och vilka effekter dessa får på kort och lång sikt har jag en förhållandevis god uppfattning om efter att ha sett missbrukande människor i de flesta situationer. Jag har påträffat barn i "knarkarkvartar" där ingen vare sig har bytt barnens blöjor eller sängkläder. Där skafferiet innehåller sprutor och kanyler i stället för mat. Jag tror att även de som missbrukar själva i någon objektiv mening inte vill leva under sådana förhållanden. Missbrukande föräldrar vet nog säkert - innerst inne - att det egna beteendet egentligen är oacceptabelt, men förträngningsmekanismerna är väl utvecklade och känslorna bedövade av missbruket.

Att människor med statens hjälp ska vara hänvisade till droger, oavsett om det är riktig narkotika eller narkotikaklassade substitutionsläkemedel, är principiellt fel. Ett lättvindigt sådant synsätt innebär att man har gett upp hoppet om enskilda människor.

Med anledning av hur mycket bättre en del personer anser sig veta hur förhållandena egentligen är och hur sambanden ser ut vill jag gärna hänvisa till en kommentar jag har fått här på min blogg med anledning av DN-debattartikeln. Den kommentaren har jag tagit in i sin helhet här nedan. Jag har dock tagit mig friheten att markera i fetstil några viktiga delar i kommentaren.

"Hej Anti ville bara tacka dig för artikeln. Jag har arbetat sedan mitten av åttiotalet med att utveckla tolvstegsbehandling i Sverige genom uppstart av behandlingsprogram, handledning och utbildning.

Tolvstegsbehandling kan bäst beskrivas som livsstilsförändring baserad på omvärdering av den tidigare livsfilosofin.

På denna förändring följer lättnad för själen och en del andlig smärta försvinner.
Man lär sig hantera sina smärtsamma känslor i grupp tillsammans med andra och hämtar kunskap till det inom tolvstegsrörelsen. Det gör drogen överflödig som bedövningsmedel för känslor.

Medicinering mot beroende gör det samma. Den bedövar smärtan. En livsstilsförändring är inte nödvändig som vid övande av tolvstegsprogram. Medicinerna bryter inte den kriminella livsstilen.

Tolvstegsbehandlingen har de senare åren lidit för att andra professionella kräver att patienter får gå i tolvstegsgrupper drogade av läkemedel. Den okunnigheten är pinsam och handlingen kontraproduktiv. Du kan inte lära en människa handskas med känsla som hon har bedövat.

Vi är 92 stycken behandlare och arbetare inom tolvstegsbehandling som sedan 2004 utvecklat en kunskapsbas för en icke konfrontativ tolvstegsbehandling. Vi tror att den icke konfrontativa tolvstegsbehandlingen borde vara ett första alternativ före medicinering.

Vi som arbetar "på golvet" känner oss mycket förbisedda av makthavare och utredare. Vi som skapat resultaten som tolvstegsbehandlingen bygger på är aldrig tillfrågade av utredare. Vi välkomnar därför det sunda förnuftet som Er artikel andas. Den rösten är i harmoni med vår röst.

Vi välkomnar uppmaningen att lära sig av erfarenheten i ett kunskapsläge inom missbrukarvården där de olika professionella hjälpare som finns inte ens kan enas om problemet. De kan inte enas om utseende och natur på det problem de är av statsmakten satta att lösa
."

6 kommentarer:

  1. Björn Johnson11 oktober 2011 09:53

    Fascinerande, Anti Avsan. Först ställer du en rapport från KRIS - byggd på fem intervjuer med KRIS-medlemmar och med slutsatser som inte hänger ihop med materialet - mot över 40 års effektforskning. Forskning som övertygande och i hundratals artiklar visar att underhållsbehandling minskar kriminalitet, dödlighet och smittspridning och förbättrar hälsa.

    När du sen får kritik mot detta kommer du dragande med en bloggkommentar från en enstaka tolvstegsbehandlare - en behandlingsmetod som för övrigt enligt Socialstyrelsen och mängder av internationell forskning inte fungerar vid heroinberoende, men som ändå används friskt ute i kommunerna.

    Är du på riktigt?

    SvaraRadera
  2. Hej Anti! Istället för att endast publicera en kommentar från en enskild 12-stegsbehandlare tycker jag det vore intressantare om du kommenterade de inte mindre än fem (5) repliker ni fått på er debattartikel från forskare, läkare brukare etc. http://www.dn.se/debatt

    SvaraRadera
  3. Menar du på fullt allvar att de som är inskrivna i substitutionsbehandling har det så som du skriver:

    "Vilka verkningar olika typer av narkotiska preparat har och vilka effekter dessa får på kort och lång sikt har jag en förhållandevis god uppfattning om efter att ha sett missbrukande människor i de flesta situationer. Jag har påträffat barn i "knarkarkvartar" där ingen vare sig har bytt barnens blöjor eller sängkläder. Där skafferiet innehåller sprutor och kanyler i stället för mat. Jag tror att även de som missbrukar själva i någon objektiv mening inte vill leva under sådana förhållanden. Missbrukande föräldrar vet nog säkert - innerst inne - att det egna beteendet egentligen är oacceptabelt, men förträngningsmekanismerna är väl utvecklade och känslorna bedövade av missbruket."

    I det där stallet har även katten rymt nu.

    Och om du inte menar det, varför skriver du det när det är substitutionsbehandlingen du attackerar?

    SvaraRadera
  4. du hänvisar till EN kommentar på din blogg!? Under dagen har jag läst åtminstone fem debattartiklar som talar emot din och din kollegas "debattartikel". Det dessa fem har gemensamt är att de hänvisar till aktuell vetenskaplig forskning. Om den person som skrev det där som kommentar på din blogg ser verkligheten på ett annat sätt, tycker jag att du ska uppmuntra den personen att genomföra en vetenskapligt säkerställd studie, och komma igen sen med resultatet från den.

    SvaraRadera
  5. Ett är säkert Avsan, att du inte är ensam om att kunskap och erfarenhet från området. Det är det många som på ett liknande sätt som du hävdar. Här finns ett av problemen i debatten att man ofta utgår från sina egna erfarenheter, tyckande osv. I sig också viktigt i en diskussion, men det är när det blir till gällande naturlag som det blir problem. Området har under många år varit ett tillhåll för ideologi och tyckande från alla håll och det har gjort att debattklimatet varit osedvanligt hätskt. Många sitter på Sanningen. Forskningen däremot har trängts undan och betraktats som ett hot mot alla dessa sanningsbärare. Utvecklingen har stått still. I dag är det sk brukarinflytandet högt prioriterat och det ser vi nu frukterna av. KRIS uttalar sig efter 5 intervjuer som om de satt på ett gediget forskningsmaterial och debatten blir sådan att folk som hade behövts i debatten som journalister, politiker, forskare, praktiker men också sk brukare sannolikt avstår från att kliva in i debatten.
    Kartan, om även ofullständig bör vara forskningen på området. Till det kan erfarenheter och kompetens från behandlingsområdet tillföras. Samt även brukarnas syn på saken. Illa är det när politiker nöjdförklarar sig och baserar sina ställningstaganden efter uttalanden från olika klientorganisationer och då säger sig ha sett ljuset, utan att ha läst på själva. En annan sådan organisation är Svenska Brukarföreningen som med sin ledare i spetsen anser sig sitta på sanningen och vara "äkta" brukare. Än värre blir det då det sägs att politiker inte alls ska lägga sig i detta. Det ska brukarna själva styra. Oerhört provocerande uttalande till övriga samhället där människor kämpar för sina intressen. Det gynnar inte organisationerna som sådana och skapar eller bibehåller fördomar om missbrukare/beroende är jag rädd.

    Det borde dock finnas en hel del gemensamt att diskutera och då tror jag inte att metoddiskussionen bör vara utgångspunkten. För det första innbeär den enbart ca 12 % av ett lyckat behandlingsutfall. En meningslös diskussion om man ska diskutera Och det är en diskussion som gör att folk inte kan sitta vid samma bord.

    Varför 1 av 5 får vård, att den politiska prioriteten är låg, förhållandet privat vs offentlig vård, vad är kvalite, vårdform för olika målgrupper, nya droger effekter och konsekvenser, vad är pykosocial behandling, hur behöver socialpolitiken utformas, uppföljning och utvärdering osv är exempel på frågor som borde diskuteras gemensamt.

    Men det är mina tankar och reflektioner och jag är rädd att debatten fortfarande kommer präglas av tyckande och ideologi som mer handlar om olika lägers prestige istället för en diskussion som gynnar de vi arbetar för.

    Jimmy Blondin

    SvaraRadera
  6. Bra Avsan att publicera kommentarerna!
    Nu väntar vi med spänning på dina repliker på det som inkommit i kommentarsfältet.

    Jimmy Blondin

    SvaraRadera