Om vanliga människor, värderingar och civilkurage

Göran Hägglund (KD) skrev ett idépolitiskt inlägg på DN Debatt för någon vecka sedan. Han skrev bland annat:

Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga.

Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.
Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt.

Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är.

Jag håller med Göran Hägglund om detta vilket leder till följande reflektion.

Hur du och jag har levt våra liv bör rimligtvis inte vara måttstocken för hur andra människor vill och bör leva sina liv. Om detta är utgångspunkten borde exempelvis inte könsneutrala äktenskap heller vara ett problem för KD. Eller är det någon slags förment normalitet som ska vara avgörande? I förlängningen måste man ställa sig frågan om vem som i så fall är ”normal” och ”vanlig”. Är det bara de människor som av någon sorts moralisk överhet anses som ”vanliga” som får åtnjuta privilegiet att leva sina liv efter egna önskemål och att inte bli ansatta av den politiska makten?

Är det möjligen också samma ideologer som vill att vanliga människors civilkurage ska regleras i lag med straff som följd för den som inte klarar vad någon annans moral kräver i efterhand, övervägd i lugn och ro och utan att själv ha varit i en situation som kanske var helt överraskande och som man inte var tränad för. Detta kan framstå som särskilt märkligt om man beaktar att detta krav ska ställas på ”vanligt folk” samtidigt som svensk polis kan underlåta att ingripa av taktiska skäl, även när det gäller brott som begås mitt framför ögonen på ett inte obetydligt antal poliser.

Är det inte samma ideologer som vill komma med ett antal påbud med en tydlig moraliserande ansats på ett antal olika områden? Borde inte betraktelsen börja i den egna naveln? Först när den egna naveln rensats från allt ludd borde blicken möjligen höjas för att börja betrakta omvärldens motsvarande moraliska översitteri.

Det gäller att leva som man lär men också att lära sig att skilja på mitt och ditt, inte bara när det gäller egendom utan också när det gäller värderingar och olika synsätt på livet.

Läs gärna mina tidigare bloggposter om civilkurage och civilkuragelagar här och här.

Ikväll besöker Göran Hägglund till SVT Debatt - under programrubriken Kling, Klang och Svensson-förakt - för att diskutera kring dessa vanliga människor. Trailern för programmet ser du nedan.