Konsekvenserna av Riksdagens brytpunktsbeslut

Den Socialdemokrat som trodde att det var en bra idé att obstruera mot riksdagsordningen, och som kanske samtidigt saknar tillräcklig och mer grundläggande respekt för rättsregler, bör kanske börja fundera på om det var så klokt att Riksdagen under förra veckan fattade beslut om att stoppa höjningen av brytpunkten för den statliga inkomstskatten.

Efter att Konstitutionsutskottet (KU) hade prövat talmannens vägran att ställa proposition beträffande kravet på att fatta ett nytt beslut (utöver rambeslutet gällande budgeten) om höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt blev det - enligt min mening - uppenbart att frågan hade politiserats. Enligt min mening borde KU ha kommit fram till samma ställningstagande som talmannen hade gjort på grundval av den rättsutredning som hade genomförts.

Om den politiska majoriteten i KU hade kommit till ett annat och bättre ställningstagande som kunnat underbyggas juridiskt, hade riksdagordningen inte åsidosatts vid den votering som följde på det enligt min mening felaktiga ställningstagandet. Här kan nämnas att KU historskt sett har kommit till ett annat ställningstagande än talmannen endast vid ett tidigare tillfälle.

Själva riksdagsbeslutet går det inte att göra någonting åt. I andra länder skulle dock en sådan fråga som den som nu prövades av KU i många fall ha prövats i konstitutionsdomstol. I så fall hade enligt min mening utgången blivit en annan än i KU, närmare bestämt det som talmannens rättsutredning kom fram till. Jag har för egen del även svårt att säga att rättsläget skulle ha varit osäkert. I en domstol avgör man rättsfrågor genom att ta ställning och det ställningstagandet utmynnar i ett avgörande.

Det DN skriver om är vilken effekt riksdagsbeslutet kan få i förlängningen. Det är när konsekvenserna av riksdagsbeslutet blir aktuella i beskattningen för enskilda människor. Brytpunktshöjningen stoppades ju genom det nu aktuella riksdagsbeslutet, som bland annat enligt min mening strider mot riksdagsordningen (som nästan har grundlagsstatus). Den enskilde – som skulle ha fått en lägre skatt genom brytpunktshöjningen – skulle kunna hävda att skatten är för hög eftersom Riksdagen genom ett beslut som strider mot riksdagsordningen stoppat ett beslut om brytpunktshöjning.

Här kommer lagprövningsrätten in och det är i detta sammanhang också värdefullt att uppenbarhetsrekvisitet har avskaffats. I skattemålet skulle man kunna hävda att grunderna för beskattningen tillkommit på ett sätt som strider mot överordnad författning (riksdagsordningen). Det blir då (med hänvisning till min tidigare kommentar) fråga om konkret normkontroll och den enskilde kan få rätt i sitt eget mål. Ett avgörande i den riktningen skulle öppna upp för avgöranden i samma riktning för alla dem som skulle ha fått en fördel av en höjning av brytpunkten.

I ett sådant scenario som jag beskriver skulle kritiken mot det politiserade beslutet som KU:s majoritet fattade och mot Riksdagens beslut bli uppenbar. Om man ägnar sig åt kortsiktigt politiserande (läs S, MP, V och SD) gör man sig alltid själv och inte minst Sveriges befolkning en uppenbar otjänst. Det parti som troligen drabbas värst redan nu, när denna osäkerhet om den fortsatta utgången av Riksdagens brytpunktsbeslut har börjat diskuteras, är S.

Denna DN-artikel påvisar nog också vad Stefan Löfven har fått med sig i båten, som samtidigt forsätter att gunga betänkligt och som inte inte alls har kunnat läggas vid land efter brytpunktsbeslutet.

Lite fakta om polisens budget och antalet poliser

Alla människor i Sverige behöver känna trygghet. Rättstrygghet är en viktig del i detta. Om man råkar ut för brott kan man behöva få hjälp av polisen i något avseende och polisen ska kunna stå till förfogande oavsett var i Sverige behovet uppstår. Befolkningen i Sverige uppgick år 2012 till omkring 9,5 miljoner personer. Befolkningsökningen sedan 2006 har varit ungefär 400 000 personer.
                                                                                                      
Polisens budget för år 2013 uppgår till 20,5 miljarder kronor. Nivåhöjningen sedan 2006 ligger på 4,8 miljarder kronor. Polisens budgetandel av hela rättsväsendets budget är betydande. Rättsväsendets budget för 2013 uppgår till 39 miljarder kronor, vilket innebär en nivåhöjning uppgående till 10 miljarder kronor sedan 2006.

Tittar man sedan framåt föreslås polisen få ett budgetanslag uppgående till 21 miljarder kronor för 2014, vilket innebär en nivåhöjning med 5,3 miljarder kronor jämfört med 2006-års nivå.

                                                                                                                               
Rättsväsendet föreslås få ett budgetanslag uppgående till 40 miljarder kronor för 2014, vilket innebär en nivåhöjning sedan 2006 med 11 miljarder kronor.

Antalet poliser 2013 uppgår till 20 000, vilket är en ökning med 2 500 eller 17 procent sedan 2006. Sätter man det utökade antalet poliser i förhållande till befolkningsökningen är antalet 12 procent högre i dag jämfört med år 2006. Antalet civilanställda uppgår 2013 till 8 500, vilket är en ökning med 1 300 personer sedan år 2006.

 
Räknar man ökningen av årsarbetskrafter under tiden 2006-2012 så har antalet poliser ökat med 10 procent. Räknar man ihop poliser och civilanställda är ökningen av årsarbetskrafter 11 procent. Sätter man det ökade antalet polisarbetskrafter också mot befolkningsökningen i Sverige är den totala ökningen 6 procent.

Quick-fallen - en rättsskandal?

Nuvarande justitierådet och tidigare justitiekanslern Göran Lambertz har hållit på med en långtgående debatt med utgångspunkten att Quick-fallen inte utgör en rättsskandal. Jag har lite svårt att tillägna mig poängen i hans resonemang som i vissa delar är förenklat samtidigt som det i andra delar är onödigt tillkrånglat.

Inledningsvis kan man säga att skuldfrågan är ointressant i Quick-fallen om bevisningen inte räcker för fällande domar. Detta är fallet efter att åklagarna har lagt ned åtalen i resningsmålen efter att resning beviljats. Det finns enligt min mening under sådana omständigheter inte heller anledning att ifrågasätta vad åklagarna har gjort för bedömningar. Jag har för egen del inte anledning att ifrågasätta åklagarnas bedömningar inte minst på rent formell grund. Åklagarnas roll – i en rättsstat som vår – är sådan att det är de som har ansvaret för att driva åtal i syfte att personer som har begått brott ska fällas till ansvar för sina gärningar. Det finns i grunden en åtalsplikt som i och för sig kräver att en fällande dom kan förväntas. Samtidigt finns det - å andra sidan - ett särskilt straffstadgande i brottsbalken – obefogat åtal – som straffbelägger det fallet att åklagare väcker åtal utan att ha tillräcklig grund för åtalet.

När det gäller vilka som fälls och vilka som frias i domstol bör – för det första – följande framhållas: För att någon ska kunna fällas till ansvar i ett brottmål krävs att bevisningen uppnår sådan styrka att det är ställt utom rimligt tvivel att någon har gjort sig skyldig till det brott som åklagaren har preciserat i sitt gärningspåstående (eller med andra ord gärningsbeskrivning). I exempelvis ett mål där åtalet gäller mord ställs också krav på bevisningens robusthet. Detta innebär att bevisningen ska ha en viss omfattning och kvalitet. Detta kan exempelvis typiskt sätt inte kompenseras med erkännanden, i avsaknad av annan bevisning. Om det finns förutsättningar att fälla en tilltalad till ansvar kan man säga att åklagaren har styrkt att den tilltalade har gjort sig skyldig till det eller de brott åtalet omfattar.

För det andra: Om domstolen väljer att ogilla ett åtal, det vill säga att frikänna en tilltalad, kan detta innebära att bevisningen inte räcker och att man därför inte med tillräcklig säkerhet kan fastslå att en tilltalad har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Det kan också vara så att domstolen inte alls vet hur det förhåller sig eller att domstolen med säkerhet kan fastslå att den tilltalade inte har gjort sig skyldig till den gärning åklagaren har påstått. I samtliga fall ogillas som sagt åtalet och oskuldspresumtionen ska gälla. Att fortsätta diskussionen om någons skuld efter att åtal har ogillats eller lagts ned blir meningslöst och mycket märkligt (under förutsättning att avgörandet inte har överklagats).

För egen del kan jag nog påstå att om någon blir fälld för ett förhållandevis stort antal mord utan att det finns tillräcklig bevisning, vilket beträffande Quick-fallen har framkommit i efterhand, kan det nog sägas vara en rättsskandal i någon mening.

Det går inte heller att uttala sig om en domstols bevisvärdering om man inte själv har varit närvarande under huvudförhandlingen. Åtminstone jag själv brukar vara noggrann med att framhålla detta. Det är ju i anslutning till huvudförhandlingen som domstolen ska ta ställning till all bevisning i ett sammanhang (omedelbarhetsprincipen). Huruvida domstolen har beaktat all bevisning och gjort riktiga bedömningar kan man bara gissa sig till om man har läst domen. I domen redovisar en domstol de skäl som legat till grund för domstolens ställningstagande och genom att läsa domen kan man avgöra om domstolens resonemang hänger ihop och om det – med utgångspunkt från domen – verkar vara så att domstolen har dragit rätt slutsatser. Men som sagt detta är ju inte detsamma som att själv ha tagit del av all bevisning när den förebringades. Mot bakgrund av detta går det inte heller att med utgångspunkt enbart från domarna med tillräcklig säkerhet sluta sig till om domstolarna har haft skäl att döma för mord.

I efterhand framstår bevisningen i Quick-fallen som betänkligt tunn och mycket som sett dagens ljus framstår som kvasipsykologiserande resonemang även om de vuxit fram i vad som kan kallas – åtminstone i formell mening – en professionell kontext och därmed getts en trovärdig inramning.

Hur det mer säkert förhåller sig finns det skäl att avvakta med tanke på den utredning som regeringen har tillsatt.

Slutligen vill jag påstå att man inte kan säga att det finns ett systemfel i rättsväsendet eftersom Sture Bergwall trots att allt blivit frikänd från samtliga mord inom ramen för det tillgängliga regelverket. Vilka brister den tillsatta utredningen kan identifiera ser jag dock med intresse fram emot.

Polisutbildningen flyttas från Solna till Huddinge och Södertörns högskola

Polisutbildningen ska bedrivas som uppdragsutbildning. I dag bedrivs sådan utbildning vid Umeå universitet och vid Linnéuniversitetet i Växjö. Den utbildning som fortfarande bedrivs i Rikspolisstyrelsens regi är förlagd till Sörentorp i Solna, där jag för övrigt själv utbildade mig till polis en gång i tiden.

Rikspolischefen har i ett i dag meddelat att han har fattat beslut om att förlägga polisprogrammet som en uppdragsutbildning vid Södertörns högskola. Det är positivt att polisutbildningen blir kvar i Stockholms län och att den dessutom hamnar i Flemingsberg i Huddinge.

 

I december 2012 fick Rikspolisstyrelsen ett regeringsuppdrag att utveckla grundutbildningen till polis genom att bland annat förlägga polisprogrammet vid en högskola i eller nära Stockholmsregionen. Förutom Södertörns högskola har även Mälardalens högskola och Uppsala universitet konkurrerat om att få ta hand om utbildningen.

Skälet till att Södertörns högskola valdes var att de hade presenterat den bästa helhetslösningen för polisprogrammet. Därmed bedömdes Södertörns högskola kunna skapa mest mervärde till polisen.

När det gäller juridiska ämnen och kriminologi kommer Stockholms universitet att bidra med utbildningsresurser och kompetens. Detta är också bra eftersom den juridiska kompetensen finns där om man ska hålla sig juridikens mittfåra och det bör man göra.

Utanförskapet minskar - vilket RUT och välfärdsentreprenader bidragit till

Positiva besked från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att sysselsättningen bland utrikes födda ökar mer än vad som gäller för de inrikes födda. Detta framgår av ny statistik. Enligt den aktuella statistiken har under tiden mellan 2006 och 2012 så mycket som (avrundat) 160 000 av 230 000 nya jobb gått till utrikes födda. Detta är ett bra besked om att utvecklingen sedan 2006 har gått i rätt riktning.

Ser man till sysselsättningsgraden står dock utrikes födda fortfarande längre från arbetsmarknaden.

Mellan åren 2006 och 2012 ökade antalet sysselsatta personer med 227 700 personer i åldrarna 15 till 74 år. Sysselsättningsökningen bland utrikes födda var 156 700 personer, jämfört med 71 000 inrikes födda personer. Samtidigt ökade sysselsättningsgraden bland utrikes födda med 1,1 procentenheter. Bland inrikes födda minskade sysselsättningen under samma period med 0,3 procentenheter.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är positiv och visar att det är fullt möjligt att förbättra integrationen. Resultatet är glädjande för Moderaterna, Alliansen och regeringen. Ett mycket troligt antagande i detta sammanhang är också att RUT-avdraget har hjälpt åtskilliga personer till arbete, social trygghet – genom att de har fått tillgång till socialförsäkringssystemen – och i förlängningen pensionsförmåner.

Att olika välfärdsverksamheter – exempelvis skola och hemtjänst – i ökad uträckning utförs av privata aktörer har också lett till att sysselsättningen har ökat. Även här har framförallt allt grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, såsom utrikes födda, gynnats.

Mervärdesskatt på lokaler

Detta är ytterligare en av mina motioner som gäller en fråga som många fastighetsägare tycker är problematisk. Närmare bestämt den registreringplikt för fastighetsägare som vill ta ut mervärdesskatt på hyra för lokaler där det bedrivs mervärdesskattepliktig verksamhet.

Motionen har följande motivering:

Näringslivet och de enskilda företagen är viktiga komponenter i ett samhälle för att skapa arbetstillfällen och tillväxt. Genom att fler arbetar och betalar skatt skapas resurser till bland annat skola, vård och omsorg. Att fler och nya företag växer fram är därför av stor betydelse för att i framtiden kunna säkerställa att vi har råd med en trygg välfärd som kommer alla till del. Sverige behöver således fler företag och ett företagsklimat i toppklass. För att detta ska bli möjligt krävs det att regelbördan för företagare minskar och att alla företag ges likvärdiga möjligheter och villkor. Onödiga och omotiverat krångliga regler bör därför avskaffas eller förenklas.

 

Ett exempel på när olika villkor gäller för hanteringen av mervärdesskatt är när fastighetsägare som hyr ut lokaler där det ska bedrivas mervärdesskattepliktig verksamhet jämförs med andra företagare och deras hantering av mervärdesskatt. Om fastighetsägaren själv ska ta ut mervärdesskatt på hyran för lokalen måste lokalen först registreras hos Skatteverket. I alla andra branscher tillåts näringsidkare sköta hanteringen av mervärdesskatt helt på eget ansvar, vilket borde gälla även för fastighetsägare.

Registreringsplikten innebär, med dagens utformning, en stor börda för fastighetsägare eftersom den orsakar administrativt krångel, särskilt med anledning av att fastighetsägaren måste meddela Skatteverket efter varje förändring av lokalens yta.

 

I stället för att skapa en merkostnad genom administrativ byråkrati skulle en förändring och ett borttagande av registreringsplikten för lokaler underlätta framförallt för små företag och även innebära en minskad arbetsbörda för Skatteverket. Viktigt att betona är att statens intäkter avseende mervärdesskatt inte skulle minska genom en sådan förändring eftersom mervärdesskattereglerna i sig inte ändras. Däremot skulle en ändring minska krånglet för företag och företagare. Det är önskvärt att regeringen ser över möjligheten att ta bort registreringsplikten avseende lokaler för fastighetsägare som vill ta ut mervärdesskatt på hyran för lokaler där det bedrivs mervärdesskattepliktig verksamhet.

Hot och kränkningar på internet

Regeringen gav i går Brottsförebyggande rådet i uppdrag att genomföra en kartläggning av polisanmälda hot och kränkningar som sker via internet. Regeringen har för övrigt redan beslutat om en proposition som ger enskilda personer en starkare processuell ställning i ärekränkningsmål, vilket exempelvis kan handla om förtal på internet.

Framväxten av hot och kränkningar som sker via internet är ett exempel på hur den tekniska utvecklingen förändrar människors beteendemönster och därmed även brottsligheten. Många ljusskygga personer som annars inte hade kunnat komma fram med falska och påhittade uppgifter beträffande andra människor har fått en arena för trakasserier. Detta är en negativ effekt som står emot allt det goda och alla de möjligheter som internet erbjuder.

Att brottsligheten förändras innebär att det ställs nya krav på rättsväsendet och andra samhällsaktörer. Det finns därför behov av ytterligare kunskap inom detta område. Inhämtandet av kunskap är nödvändigt för att kunna utveckla effektiva brottsförebyggande åtgärder och för att kunna nå bättre resultat i arbetet med att utreda och lagföra hot och kränkningar på internet.

Brottsförebyggande rådet har därför fått i uppdrag att kartlägga hur de polisanmälda hoten och kränkningarna som sker via internet typiskt ser ut och vilka som blir utsatta för dessa brott. I uppdraget ingår även att beskriva vilka problem som finns i rättsväsendets arbete med att utreda och lagföra internetrelaterade hot och kränkningar och att ge förslag på åtgärder och förbättringar (jämfört med situationen i dag). Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 2 februari 2015.

Jag bör kanske också påminna om att jag är ledamot i Brottsförebyggande rådets insynsråd sedan en tid tillbaka.

Åtgärder mot ungdomsbrottslighet och utanförskap

Utanförskap är ett stort samhällsproblem oavsett vilken form utanförskapet har eller vilka delkomponenter som grundar utanförskapet i det enskilda fallet. Allt arbete för att förebygga att människor hamnar i utanförskap är därför viktigt. Detta har även Aftonbladet skrivit om.

Kriminalitet är en faktor som på sikt typiskt sett alltid leder till utanförskap i en eller annan form.

Moderaternas rättspolitik omfattar i dag en mängd olika åtgärder - och även förslag för framtiden - som sträcker sig från det förebyggande området via påföljder och regler på det straffrättsliga området till att den som vill lämna en kriminell bana ska ges goda möjligheter att göra nya och mer positiva livsval.

Ungdomar är den mest brottsaktiva gruppen och det är ett antal olika åtgärder och förebyggande insatser som behövs för att motverka att unga människor hamnar i kriminalitet. Det gäller också att hjälpa så många som möjligt bort från en påbörjad kriminell bana. Det handlar till en början många gånger om att försöka hjälpa unga människor att må bra genom att bidra till att de ska slippa känna frustration och annat som går ut över dem själva och i många fall också omgivningen.

Vi Moderater tror att tidiga insatser i förskolan och skolan är viktiga och att sådana insatser ökar barns och ungas förutsättningar att lyckas och som gör dem - så småningom - väl förberedda för arbetsmarknaden. Åtgärder som ytterligare sänker trösklarna till arbetsmarknaden och som ökar ungdomars möjligheter till ett första jobb är också centrala.

Vi har en lista med 10 punkter för att förebygga utanförskap. Bland de aktuella punkterna finns två punkter som handlar mer konkret om ungdomsbrottslighet och som är hämtade från Trygghetsarbetsgruppen (där jag var ledamot).

Den första punkten är: Förebyggande arbete för att förhindra ungdomsbrottslighet.

Genom att skapa förutsättningar för goda uppväxtvillkor, god skolmiljö, utbildning och arbete kan brott förebyggas. Ju tidigare samhället reagerar när unga är på väg i en negativ riktning desto större är möjligheten att bryta den negativa utvecklingen.

För att minska våld och mobbning i skolan är det viktigt att identifiera så kallade hot spots, det vill säga våldsutsatta platser såsom elevskåphallar och ytor utanför klassrummen. Det hjälper inte att bara ha rastvakter på skolgården; skolan bör kartlägga på vilka platser och tider våldet förekommer samt vilken typ av våld det är och därefter sätta in åtgärder när det krävs.

Det är viktigt att unga känner till och känner förtroende för rättsväsendets roll i samhället. Det förekommer allt oftare att polisen konstaterar att unga inte vill anmäla brott, berätta vad de sett eller medverka som målsägande och vittnen. Därför behöver det övervägas om undervisningen i lag och rätt bör utökas i skolan.

 
Att hela samhället samverkar och strävar mot samma mål är avgörande för att få ungdomar att bryta en kriminell bana. Därför vill vi att pilotverksamheten med sociala insatsgrupper där polis, socialtjänst, skola, föräldrar och andra aktörer samverkar, ska permanentas och spridas till fler orter.

Den andra punkten är: Tydliga åtgärder när unga begår brott.

År 2010 gjordes ändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Det övergripande syftet var att brott begångna av barn under 15 år skulle utredas i större utsträckning och mer effektivt. Det är viktigt att följa upp om reformen fått avsedd effekt och om ytterligare åtgärder behövs, utan att sänka den straffmyndighetsålder som inträder när den unge fyllt 15 år. Utredningarna kan bidra till att att mer verksamma insatser kan göras inom socialtjänstens ram.

 
Vad gäller ungdomar i åldern 15-18 år som begår brott måste målsättningen vara att döma till en påföljd som är anpassad efter ålder och mognad. För ungdomar i åldern 18-21 år bör påföljderna i princip vara desamma som för vuxna. Nya Moderaterna vill att den särbehandling i lindrande riktning som sker för unga lagöverträdare när brott har begåtts före 21 års ålder bör tas bort eller i vart fall modifieras.

Här finns Moderaternas 10 punkter för att förebygga utanförskap och Aftonbladets artikel.

Regelförenklingar för företag

Min tredje motion handlar också om företagande och har rubriken "Regelförenklingar för företag".

Motionen har följande motivering:

Den som står inför ett beslut att starta och driva företag har ofta farhågor kring den upplevda regelbördans omfattning. De som går vidare och startar företag upplever i allmänhet att det är krångligt och svårt på grund av omfattande regler och byråkrati. För den som redan är företagare ägnas en stor del av den verksamma tiden till att uppfylla en mängd olika administrativa krav som ställs på företagaren. Farhågorna i sig är redan ett hinder mot att starta företag, alldeles oavsett om det handlar om byråkrati, kostnader eller ekonomisk risk.

 

En företagare ägnar en stor del av sin verksamma tid till att fylla i olika typer av handlingar. Det är fråga om många blanketter och underlag som ska fyllas i och skickas in i olika sammanhang och till olika mottagare. Denna hantering är en del av en administrativ börda som av företagarna många gånger uppfattas som omotiverad och som tar tid i anspråk som skulle kunna ha använts mer produktivt.

 

Alliansregeringen har redan genomfört ett antal regelförenklingar för att minska den samlade regelbördan för företagen, och arbete pågår för närvarande både inom EU och i Sverige. Trots detta återstår mer att göra.

 

I den mån kravet på företag att lämna vissa uppgifter typiskt sett medför en påtaglig belastning bör den första frågeställningen vara om de begärda uppgifterna är särskilt betydelsefulla av någon anledning. Om svaret är ja bör nästa fråga vara om uppgifterna kan erhållas på något annat för företagen mindre belastande sätt. Om svaret på den andra frågan är nej bör det ändå göras en avvägning mellan å ena sidan nyttan av uppgifterna och å andra sidan den administrativa merkostnad som uppgiftsskyldigheten medför för företagaren. Om uppgifterna inte kan avvaras trots en påtaglig administrativ belastning bör möjligheterna till någon form av systematisk ekonomisk kompensation ses över för de berörda företagen.

Polisens effektivitet - Brottscentralen

I kväll klockan 19.30 medverkade jag i Aftonbladet/TV angående polisens effektivitet. Att polisen behöver bli effektivare är en viktig utgångspunkt för framtiden. Det finns också ett särskilt avsnitt om detta i den Moderata Trygghetsarbetsgruppens rapport, vilket även partistämman fattade beslut om för några veckor sedan.

Utgångspunkten för vad jag sade i inslaget i Brottscentralen är följande:

Inom polisen är det nödvändigt med fungerande system för styrning och uppföljning av verksamheten och att utrymme ges för mer konstruktiv feed­back till medarbetarna. I dag finns brister i ledarskapet inom svensk polis. Den utredare eller ordningspolis som inte får vare sig beröm eller tillrättavisningar förlorar lusten att göra ett bra arbete. Initiativförmåga, kreativitet och arbetsglädje måste premieras på ett helt annat sätt inom polisen än vad som har varit fallet tidigare, till exempel genom större lönespridning och goda möjligheter till befordran. Polisens medarbetare ska från högsta till lägsta nivå vara ansvariga för den del av arbetet som de själva kan påverka.

På vissa håll har det inom polisen uppstått en kultur med antalet avslutade ärenden som det avgörande måttet på framgång. I sådana fall har strävan att uppnå vissa uppmätta statistiska resultat blivit huvudfokus, men även värderingsgrund för om någon har gjort ett bra polisarbete eller inte. Detta synsätt måste upphöra. Polisens arbete ska i stället bygga på ett helhetsperspektiv där allvarlig brottslighet såväl som vardagsbrottslighet ska bekämpas. Målsättningen måste vara att nå långsiktigt varaktiga resultat och att brottsligheten ska minska.
 

　

Några av de konkreta förslag som partistämman antog är följande:

# Att förstärka basen i svensk polis, det vill säga utrycknings- och utredningsverksamheten.
 

# Att vidta nödvändiga åtgärder för att polisens effektivitet ska öka.
 

# Att överväga möjligheten att bättre premiera duktiga poliser.

# Att skapa fler vägar in för anställningar inom svensk polis.

Här finns en länk till Brottscentralen, där man såsmåningom kan komma vidare till ett klipp från diskussionen om polisens effektivitet.

Trygghetssystemen för företagare

Min andra motion handlar också om företag och företagande och har rubriken "Trygghetssystemen för företagare".

Motionens motivering är följande:

Uppbyggnaden av våra trygghetssystem medför markanta skillnader när det gäller regler, avgifter och förmåner om man jämför egenföretagare med anställda. Det faktum att trygghetssystemet inte anses lika heltäckande för företagare som för anställda (trots lika höga avgiftskrav) gör att företagande förknippas mer med risker än anställningsförhållanden. Detta uppfattas som ett hinder som motverkar ökat företagande.

Utredningen SOU 2008:89 Trygghetssystemen för företagare har uppmärksammat de nyss nämnda problemen och föreslagit ett antal åtgärder i syfte att stärka villkoren för företagare. Bland annat föreslås att grunden för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska baseras på genomsnittet av de två högsta av de tre senaste taxeringsårens inkomster av eget arbete.

Rättvisa socialförsäkringar för företagare är ett område som väsentligen kan bidra till förbättrade villkor för små företag.

Med ovanstående som bakgrund bör följande ses över:

Sjukpenning och pensionsavsättningar bör frikopplas från lönen för små företagare. Det ska vara möjligt att betala en avgift för grundsjukpenning och grundpension utan att behöva ta ut motsvarande lön.

Samtliga företagare som bedriver näringsverksamhet i olika företagsformer, såväl enskilda näringsidkare som företagare som bedriver sin verksamhet genom en juridisk person, bör bedömas från samma utgångspunkter när det gäller sjukförsäkring.

Grunden för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör baseras på genomsnittet av de två högsta av de tre senaste taxeringsårens inkomster av eget arbete. Detta bör även gälla för beräkningen av dagsförtjänst i samband med att arbetslöshetsersättning utges.

Tillfällig föräldrapenning ska kunna utges om en förälder ordnar vård av sjukt barn genom köp av en hushållsnära tjänst.

En företagare bör i regel anses som arbetslös när det inte vidtas några åtgärder i företagarens näringsverksamhet. Det ska i princip inte göras någon skillnad mellan att verksamheten upphört definitivt eller tillfälligt.

Här finns en länk till riksdagens hemsida där man kan följa motionens fortsatta behandling.

Företagens kapital och finansiering

Även om jag anser att motionsinstitutet i riksdagen missbrukas i många avseenden har jag skrivit några motioner. Jag kommer att redovisa dessa motioner här på bloggen. Den första motionen handlar "Företagens kapital och fiansiering".

Motionens motivering är följande:

För att företag ska kunna etableras krävs rörelsekapital och ofta också kapital för investeringar. Det är emellanåt svårt att få kapital till företagsetableringar men också svårt att låna upp ytterligare kapital som redan etablerad företagare. Grundförutsättningen för allt företagande är långsiktigt god lönsamhet, vilket samtidigt är en förutsättning för att motivera risktagande och upplåning eller investering av riskkapital.

Den 1 januari 2009 infördes nya regler som innebär ökade möjligheter att använda lös egendom i näringsverksamhet som säkerhet för lån. Den nya säkerhetsrätten som benämns företagshypotek har ersatt den så kallade företagsinteckningen som infördes 2004. Syftet med de nya reglerna är att förstärka säkerheten för långivare, så att det blir lättare för företag att låna pengar.

När det gäller förbättrade finansieringsmöjligheter för små företag har alliansregeringen höjt Almi Företagspartners mikrolån från 100 000 kronor till 250 000 kronor. Mikrolån är lån som kan beviljas utan säkerheter till företagare med mindre kapitalbehov. Från och med 1 december 2013 införs även investeraravdraget som är av stor vikt för att öka tillgången på kapital för företag av mindre storlek.

Den främsta tillgången till riskkapital för företagande finns emellertid – åtminstone när det gäller mindre företag – ofta hos företagaren själv eller hos närstående personer. Det finns därför skäl att se frågan om finansiering av företagsverksamhet i ett bredare perspektiv, där ett antal olika förslag kan leda till att det blir lättare att få tillgång till kapital för investeringar och för utvecklingen av företagens verksamhet. Utgångspunkten bör vara att kapital för nystart av företag ska komma från privata finansiärer, exempelvis den blivande företagaren själv, banker och riskkapitalister. Ju mer riskfylld verksamheten är desto mer sannolikt är det att finansieringen måste utgöras av företagarens och närståendes eget kapital.

Med ovanstående som bakgrund bör följande områden ses över:

Arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgifterna i Sverige bör ligga på en nivå som är jämförbar med de lägsta inom EU.

Om kraven på att fonderade medel kan lösas upp efter viss tid. Det är bättre att företagarna själva får bestämma när rätt tidpunkt föreligger för att använda pengarna till investeringar och utveckling av verksamheten.

Företag som har en viss lägre årsomsättning (understigande ett visst närmare angivet belopp) bör kunna redovisa sociala avgifter och skatter var tredje månad, i likhet med vad som gäller för redovisningen av mervärdesskatt.

Möjligheter till skatteutjämning för nystartade företag under de första fem åren.

Här finns en länk till riksdagens hemsida där man kan följa motionens fortsatta behandling.

FN behövs - artikel i UNT

"FN behövs och FN behöver Sverige" är rubriken på en artikel som var intagen i Uppsala Nya Tidning den 31 oktober.

 

Ingressen till artikeln är följande: Sverige behövs för att utveckla FN som organisation. Vi har traditionellt en stark ställning och en erkänd förmåga att driva utvecklingen framåt, skriver Sofia Arkelsten (M), Anti Avsan (M) och Maria Lundqvist Brömster (FP), som är på plats i New York.

Det är dags att blicka framåt i FN-arbetet. Vi behöver fortsätta att vara aktiva och driva utvecklingen framåt inom de områden där Sverige redan har en stark ställning, men också se till att de starka svenska värderingarna om öppenhet och transparens får ett ännu större genomslag i FN-systemet.

Just nu är vi tre alliansriksdagsledamöter på plats i New York för att följa generalförsamlingens 68:e session inom ramen för riksdagens FN-studieprogram. Här möter vi människor varje dag som på olika sätt bekräftar Sveriges historiska betydelse för de stora världsfrågorna och FN-arbetet. Samtidigt räknas Sverige in bland dem som också i framtiden förväntas ha stor betydelse för FN:s fortsatta utveckling.

För att vi från Sveriges sida ska kunna leva upp till förväntningarna krävs att vi arbetar aktivt och målmedvetet. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och känna oss stolta och nöjda över vad som har uppnåtts historiskt, på det sätt som det uppfattas att Socialdemokraterna gör. Vår bild är att det krävs en breddad diskussion med omvärldsförändringarna som utgångspunkt för att Sverige ska kunna forsätta att göra betydelsefulla insatser i FN-arbetet och i världen.

Vi vet att den ekonomiska utvecklingen, sociala faktorer, klimatförändringar och demografiska skiften förändrar omvärlden. Det handlar om vilka länder som har hög tillväxt, god levnadsstandard och i förlängningen förmåga att ta ansvar i de övergripande globala frågorna. Utvecklingen innebär också att Europa på sikt kommer att tappa i relativt inflytande samtidigt som andra delar av världen som Asien samt delar av Afrika och Sydamerika får större betydelse. Samtidigt visar prognoser och analyser att de allra fattigaste länderna är hårt drabbade av många utmaningar och att det kommer att krävas mycket för att förändra deras situation.

Omvärlden förändras och en av utmaningarna är hur vi möter förändringen och bidrar till att den får ett positivt genomslag. En viktig fråga i detta sammanhang är hur FN kan leva upp till människors förväntningar.

Ett exempel handlar om fred och säkerhet. Många människor i Sverige och i andra delar av världen känner besvikelse över Säkerhetsrådets brister; ett exempel är att Säkerhetsrådet inte har kunnat ingripa tillräckligt tidigt och tillräckligt tydligt i Syrienkonflikten. Det finns ingen annan möjlighet att hantera denna typ av frågor än inom FN. Det pågår – sedan lång tid tillbaka – en diskussion om Säkerhetsrådets arbetsformer. Den kommer att fortsätta. Det verkar oklart om den senaste tidens händelser kommer att få någon påverkan i de fortsatta diskussionerna.

Sverige behövs för att utveckla FN som organisation. Vi har traditionellt en stark ställning och en erkänd förmåga att driva utvecklingen framåt när det gäller frågor om sexuell- och reproduktiv hälsa, migration och mänskliga rättigheter.

Men vi är också aktiva i andra frågor. Detta anser vi att Sverige ska fortsätta med. Vi ska vara reformvänliga samtidigt som vi är tydliga och ansvarstagende när det gäller ekonomisk redovisning, uppföljning och styrning av FN-systemets ekonomi. FN behövs och FN behöver Sverige.

 

Här finns en länk till artikeln.

 

Polisens ekonomi

Efter att ha varit på partistämman i Norrköping och därefter i New York och Washington under två veckors tid är jag nu tillbaka i Sverige. Jag återkommer till frågor som gäller FN, där den mesta tiden i USA tillbringades, och en del andra frågor som varit eftersatta här på bloggen sedan den 16 oktober.

För något om polisens ekonomiska situation.

Efter att Alliansregeringen tillträdde efter valet 2006 har det skett historiskt stora satsningar på rättsväsendet. Det handlar om den största satsningen någonsin och innebär att rättsväsendet tillförts i storleksordningen 10,3 miljarder kronor sedan dess. För år 2013 tillfördes 1,5 miljarder kronor extra till rättsväsendet. En stor del av de ekonomiska satsningarna har gällt polisens verksamhet. De ekonomiska satsningarna leder naturligtvis till höga förväntningar och berättigade krav på resultat.

I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen att polisen ska få 100 miljoner kronor extra 2014. Polisens senaste prognos, som kom den 25 oktober, visar att det tillskottet bidrar till att polisens ekonomi kommer att vara i balans under 2014. Med detta menas att det anslag som polisen får för 2014 kommer att räcka till för att täcka polisens kostnader.

För 2013 beräknas polisens verksamhet däremot att gå med knappt 200 miljoner kronor i underskott. Detta underskott följer med över till 2014 men kommer inte att öka under nästa år. För åren därefter ser det däremot mörkare ut. 2015 beräknas underskottet till nästan 600 miljoner kronor.

 

Hur bör den uppmålade ekonomiska situationen behandlas?

Precis som alla andra statliga myndigheter måste polisen sträva efter en ekonomi i balans och det måste Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna ta ansvar för gemensamt. Det som har skett är att Rikspolisstyrelsen har krävt att polismyndigheterna ska vidta åtgärder för att minska kostnaderna. Detta tillsammans med de 100 miljoner kronor som regeringen skjuter till i budgetpropositionen är till synes tillräckligt för att polisens ekonomi ska gå ihop för år 2014. Trots att kostnadsdämpande åtgärder genomförs ska dock - enligt uppgift - någon personal inte sägas upp.

Våld i nära relationer - artikel

I dagens upplaga av Norrtelje tidning skriver jag tillsammans med justitieminister Beatrice Ask. Artikeln handlar om våld i nära relationer och har rubriken "Vi vill få fler att kontakta polisen".
    

Artikelns ingress lyder på följande sätt: "Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för brott i nära relationer och varje år dör i genomsnitt 17 kvinnor av våld från närstående."

I artikeln skriver vi bland annat följande:

"Att bli utsatt för våld, hot och trakasserier av en person som man har eller har haft en nära relation med orsakar stort mänskligt lidande och stor otrygghet. Sedan Alliansregeringen tillträdde har vi tagit initiativ till satsningar för att minska kvinnors utsatthet för brott och förbättra stödet till de kvinnor som blivit utsatta. Att minska våld i nära relationer är en fråga som fortfarande är högt prioriterad.

I Sverige polisanmäldes under förra året över 17 400 fall av misshandel mot kvinnor som inträffat inomhus av en bekant gärningsman och nästan 2 500 fall av grov kvinnofridskränkning. Det är fler anmälda fall än någonsin tidigare. Totalt har antalet anmälda brott av dessa slag ökat med 30 procent under de senaste tio åren. Under samma tidsperiod har antalet anmälningar om sådana brott även ökat i Stockholms län, och förra året anmäldes 5 388 brott. ...

Det är inte ovanligt att kvinnor som utsätts för våld av sin partner inte ser detta som brott. Normaliseringsprocessen innebär att det som är onormalt – i det här fallet våld, kränkningar och hot – gradvis blir en del av vardagen och därmed upplevs som normalt. Genom kommunikation kan vi sprida budskapet att hot och våld alltid är allvarliga brott som ska polisanmälas. ...

På regeringens uppdrag har Rikspolisstyrelsen under de senaste åren genomfört informationskampanjer gällande brott i nära relationer. Även om informationskampanjen inte har utvärderats ännu indikerar mätningar att den bidrar till att utsatthet för brott i nära relationer synliggörs. Regeringen ger därför Rikspolisstyrelsen nu i uppdrag att fortsätta med sitt informationsarbete och tillför ytterligare resurser för just detta arbete. ...

Genom att synliggöra våld i nära relationer och arbeta på flera olika fronter samtidigt kan vi på bästa sätt nå framåt i det angelägna arbetet att bekämpa denna typ av våld."

Här finns en länk till hela artikeln.

Vad är rätt och riktigt?

I dag har en partiledardebatt ägt rum i riksdagen. Detta innebär en möjlighet att bryta olika politiska förslag mot varandra. En förhoppning är att en sådan debatt kan leda till att de politiska alternativen blir tydliga. Faktum är dock - för att använda Stefan Löfvens vokabulär - att det förfaller vara lite problematiskt och rörigt på "Socialdemokraternas kant".

Det påstås från S att arbetlösheten skulle ha ökat, men faktum är att sedan regeringen tillträdde 2006 har antalet sysselsatta ökat med 200 000 personer och utanförskapet har därmed minskat med samma antal. Antalet förtidspensionerade, i dag kallat sjuk- och aktivitetsersättning, har minskat från 555 000 personer, till 386 000 personer. Detta är en minskning med 170 000 personer.

Skatteintäkterna har ökat med 40 miljoner kronor, om man jämför årets intäkter med 2006. Denna ökning kvarstår efter att inflationseffekterna har räknats bort.

 

De resurser som i Sverige läggs på skola och utbildning, på hälso- och sjukvård och på omsorg för äldre och funktionsnedsatta, har ökat. Det finns olika sätt att mäta detta på. Beroende på vilket beräkningssätt man väljer, är ökningen 40 till 70 miljarder kronor mellan 2006 och 2012. Även här har inflationseffekterna har räknats bort.

 

De offentliga utgifterna som andel av bruttonationalprodukten (BNP) är i princip oförändrade. 2006 var de offentliga utgifternas andel av BNP 50,8 procent. 2014 väntas de hamna på 50,7 procent.

Hur är det med välfärdsverksamheterna? Har det skett nedskärningar eller inte?

 

Faktum är att resurserna per elev i förskolan har ökat. Resurserna per elev i grundskolan har ökat. Resurserna per elev i gymnasieskolan har också ökat.

Antalet sysselsatta i kommunfinansierade verksamheter har ökat. Detsamma gäller antalet arbetade timmar.

Tillgängligheten i vården har förbättrats. Det finns nu cirka 150 fler vårdcentraler. Vårdköerna har minskat och andelen patienter som behöver vänta mer än 90 dagar har mer än halverats.

Lärartätheten mätt som behöriga lärare har ökat, tydligast i gymnasieskolan. I måttet antalet elever per lärare ligger Sverige betydligt bättre till än OECD-snittet, och detta såväl för låg- och mellanstadiet som för den eftergymnasiala utbildningen.

Antalet studenter på högskolan är i dag fler än 2006. Antalet utbildningsplatser på inom högskolesektorn har utökats och nästa år kommer antalet att uppgå till 300 000. Detta kan jämföras med att det år 2006 fanns 283 000 utbildningsplatser i den sektorn. Antalet registrerade studenter är större än 2006.

Arbetskraften har ökat med över 290 000 personer mellan 2006 och 2012.

Hur ser oppositionens regeringsalternativ ut?

Det saknas fortfarande - mindre än ett år före nästa riksdagsval - en samordnad opposition som kan ta ansvar för att leda Sverige. Frågan om vilket eller vilka andra partier man från Socialdemokraternas sida "vill ha med i båten" var påtagligt känslig inför förra valet och är knappast mindre känslig nu. Inte minst Vänsterpartiets ambitioner att inte bara vara ett regeringsunderlag utan att - efter valet 2014 - vara en del av en röd-gön regering ställer också med all säkerhet till problem för S. Det finns helt enkelt inte någon samordnad opposition, vilket i olika avseenden leder till en så kallad överbudspolitik.

Hur ser då situationen ut när det gäller förslag från oppositionen? Vad man kan konstatera är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår skattehöjningar på mellan 25 och 70 miljarder kronor. Dessa skattehöjningar skulle belasta hushållen och hota jobben. Enbart förslaget om höjda arbetsgivaravgifter vid anställning av unga hotar 16.500 jobb.

Beräkningar visar att oppositionens förslag totalt leder till att antalet jobb blir mellan 70.000 och 140.000 färre. Beräkningar visar också att arbetslösheten skulle öka med cirka 1,7 procentenheter och därefter uppgå till 9,7 procent med Socialdemokraternas förslag. Detta antagande förutsätter att ingen lämnar arbetskraften i övrigt.

Resultatet blir med andra ord färre jobb, men fler "platser" i olika "system". Huvuddelen av de så kallade satsningarna går till utbyggda transfereringssystem. Detta riskerar en kostnadsökning som tar resurser som annars hade kunna satsas på skolan och omsorgsverksamheter.

I morgon är det partiledardebatt i riksdagen. Debatten börjar kl. 09.00. Möjligen är det bra för Socialdemokraterna att Stefan Löfven inte har möjlighet att vara med i den debatten efersom Löfvens motsägelser under senare tid knappast kan ha gynnat S.

Jag kommer att finnas i kammaren för att lyssna på debatten.

Rättsväsendet ett grundfundament för frihet

Det finns politiker som tror att det som politiker gör alltid är bäst och att politik ska få ett omedelbart genomslag i ett antal olika avgöranden som handlar om människors vardag. Underförstått handlar det alltid om det egna partiets politik. I många fall bygger ett sådant synsätt på bristande kunskap och systemförståelse.

Visserligen är politiker ibland satta att fatta beslut som innebär myndighetsutövning mot enskilda, men detta handlar i första hand om rättstillämpning och inte om politik. Politikers uppgift är att bygga systemet genom lagstiftning - förhoppningsvis - med ambitionen att skapa regler som ökar och förstärker enskilda människors frihet och möjligheter till självförverkligande. Däremot garanteras enskilda människors frihet och rättigheter i enskilda fall ytterst av domstolarna och rättsväsendet.

Rättsväsendet är centralt och grundläggande för en stat som värnar om enskilda männiksors frihet. Människor som bor i Sverige måste kunna tro på möjligheten att få ett bra och tryggt liv. Detta gäller alla människor i Sverige, även människor som bor i områden som uppfattas som otrygga. Rättsväsendet är till för medborgarna och ska fungera effektivt och rättssäkert. Här gäller lagen lika för alla. För den som bryter mot lagen måste följderna vara snabba och tydliga. Diskriminering ska inte få förekomma, varken på etnisk grund eller av något annan anledning.

Sedan 2006 har Alliansregeringen genomfört en historiskt stor satsning på brottsbekämpning. Sverige har nu fler poliser, åklagare och domare än någonsin. Antalet poliser har sedan 2006 ökat med drygt 2.500 till cirka 20.000. Rättsväsendet får i år drygt 10,3 miljarder kronor mer än 2006. Detta är kraftiga satsningar som också måste leda till resultat.

Enligt den nationella trygghetsundersökningen (NTU), som inkluderar många typer av brott, finns inga tecken på att brottsligheten har ökat sedan 2006. Människor känner sig också tryggare. Fler känner sig trygga när de går ut ensamma en sen kväll och färre oroar sig för att utsättas för brott jämfört med 2006.

 

Rättssäkerhet och rättstrygghet ska ständigt stå i centrum i rättsväsendets alla delar. Att människor känner sig trygga är bra men de ska de facto också kunna vara säkra i de situationer de känner sig trygga. Detta innebär i sin tur att det arbete som polisen utför inte bara ska vara ett utanpåverk som skapar en känsla utan att arbetet också ska motsvaras av konkreta och påtagliga resultat.  

Aktuella rättsfrågor - Tillsyn över polisen

Frågan om hur tillsyn över polisens verksamhet ska ske återkommer ofta i den allmänna debatten. Debatten handlar nog i första hand om hur brott begånga av poliser ska utredas. Senast när den frågan var uppe för en lite mer omfattande diskussion var när beslutet att inte inleda förundersökning beträffande den så kallade Husbyskjutningen meddelades.

Det som bör nämnas i detta sammanhang är att den som påfordrar ”en oberoende utredning” ofta grundar detta på att man vill att poliser ska åtalas därför att man ”tycker” det eller ”känsla” att något – i detta fall polis – har gjort någonting som inte framkommit. De personer som driver på starkast i sådana sammanhang har många gånger en bestämd uppfattning om vad som har skett. Rimligen kan en sådan person i allmänhet inte ha någon eller i vart fall en mycket liten kunskap om sakförhållandena i ett enskildt fall. Sannolikt vet man inte alls vad åklagaren grundar sitt beslut på och känner inte heller till vilka regler som aktualiseras i ett visst fall. Jag har tidigare (exempelvis i Dagens Eko) uttalat att jag inte har anledning att ifrågasätta dagens ordning när det gäller beslut om att inleda eller att inte inleda förundersökning beträffande polisers påstådda brott. Dagens system fungerar väl är min slutsats.   

Det jag nu har berört har kanske inte direkt bäring på Polisorganisationskommitténs uppdrag att utreda om det finns ett behov av ett fristående organ som ska granska polisens verksamhet, inklusive den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Detta handlar mer om en övergripande tillsyn.

Polisorganisationskommittén har i ett betänkande gjort bedömningen att tillsyn över den nya polisorganisationen – i en sammanhållen myndighet – bäst utövas av en från polisen fristående myndighet. Därför föreslår man också att granskningsorganet ska vara en från polisen fristående myndighet.

Den nya myndighet som föreslagits har kallats Tillsynsmyndigheten för polisen. Tanken är att den ska utöva tillsyn över polisväsendet. Myndigheten ska också överta de uppgifter som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i dag utför. Betänkandet är ute på remiss för närvarande.

Polisorganisationskommittén motiveras i huvudsak på följande sätt:

Polisverksamhetens särart motiverar att en grundlig och fortlöpande tillsyn utövas. Polisen har bland annat långtgående befogenheter att ingripa i människors liv och det är därför viktigt att åtgärder som polisen vidtar i efterhand kan granskas. Tillsynen syftar därför till att kontrollera att polisverksamheten utförs på ett korrekt sätt. Kommittén gör i betänkandet bedömningen att det finns ett betydande utrymme att utöva tillsyn över polisen. Kommitténs uppfattning är att tillsyn över en ny och mer effektiv polisorganisation bäst utövas av en helt fristående myndighet. Organisatorisk åtskillnad mellan handläggning av tillsynsfrågor och den ordinarie polisverksamheten krävs för att polisen ska kunna lösa sina uppgifter med så hög legitimitet som möjligt och för att tillsynsverksamheten i sig ska vara trovärdig.

Polisorganisationskommittén föreslår bland annat att

#  tillsynen ska vara en efterhandskontroll av hur polisen utför sina huvuduppgifter,

#  tillsynen ska avse myndigheterna den nya Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och inte enskilda befattningshavare,

#  tillsynsmyndigheten ska kunna rikta kritik mot den granskade verksamheten, och

#  ett särskilt beslutsorgan med parlamentarisk förankring ska ges möjlighet att ha inflytande över tillsynens utformning.

Aktuella rättsfrågor - Nämndemannasystemet

En utredning har haft till uppdrag att se över nämndemannasystemet och överväga åtgärder för att skapa ett modernt nämndemannasystem. Målsättningen har varit att nämndemannasystemet även i framtiden ska kunna bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Utredningens betänkande Nämndemannauppdraget breddad rekrytering och kvalificerad medverkan (SOU 2013:49) har överlämnats till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen förväntas lämna en proposition till riksdagen i mars 2014.

Utredningens förslag innebär bland annat följande:

I tingsrätterna bör nämndemän inte medverka i mål som är av så kallad enkel beskaffenhet. Medverkan av nämndemän är vanligtvis inte heller motiverat i sådana mål som huvudsakligen innefattar komplicerade rättsfrågor. Nämndemännens medverkan bör koncentreras till mål som innefattar mer omfattande utredning eller aktualiserar svårare skälighets- eller bevisbedömningar.

När det gäller nämndemännens medverkan i familjemål har det inte föreslagits några förändringar.

I mål som avgörs i förvaltningsrätten bör rätten som huvudregel bestå av en lagfaren domare. Nämndemän ska delta i rätten när en förvaltningsrätt avgör ett mål slutligt i sak, om någon av parterna är en fysisk person och målet innefattar omfattande skälighets- eller bevisbedömningar som inte avser uttag av skatter, avgifter eller tull eller om målet rör frihetsberövande eller omhändertagande för vård. Nämndemän får också delta i andra mål om det finns skäl för det med hänsyn till målens beskaffenhet.

Nämndemän bör inte delta i hovrätter och kammarrätter. Detta – bland annat – eftersom tyngdpunkten i rättsprocessen bör ligga i första instans. Hovrätternas och kammarrätternas roll är att överpröva underrätternas avgöranden och de grundar vanligtvis sina avgöranden på samma underlag som underrätterna.

 
Här finns en länk till utredningsbetänkandet.

Regeringsförklaringen och rättsväsendet

I går var det åter dags för riksdagens högtidliga öppnande. Detta är något som låter en del förledas att tro att det inte har skett något riksdagsarbete innan dess; att riksdagen har varit "stängd" under sommaren. Så är det inte - i vart fall inte nu längre - eftersom det tidigare riksmötet pågår fram till dess att det nya börjar. Riksdagens högtidliga öppnande är början på det nya riksdagsåret. Detta börjar bland annat med att statsministern läser upp regeringsförklaringen.

Även rättsväsendet omnämndes i regeringsförklaringen i går. Det sammanhang där satsningar på rättsväsendet nämns först är i en allmän överblick. 

Under krisåren har regeringen gjort satsningar som få andra länder i Europa haft möjlighet till. En sådan satsning har varit att rättsväsendet har stärkts.

Sedan sägs uttryckligen att: "Ett väl fungerande rättsväsende är en viktig förutsättning för att befolkningen ska känna trygghet. Regeringen har därför genom stora resurstillskott kraftigt förstärkt rättsväsendets kapacitet. Trots detta fungerar det inte i alla delar tillräckligt effektivt. Fler brott

måste förebyggas och fler brott klaras upp. Det gäller särskilt stölder, bedrägerier och andra brott som drabbar människor i vardagen."

 

Detta handlar naturligtvis i grunden om att polisen måste bli bättre på att hantera sin uppgift, att utredningsresultatet måste förbättras eller med andra ord att andelen uppklarade brott måste öka. Detta kräver i sin tur förmåga att prioritera och fokusera. Här har ledarskapet en viktig roll och kanske särskilt förmågan att se och entusiasmera de anställda inom polisen.

 

Regeringen ser också behov av ytterligare åtgärder som tydliggör att samhället ser allvarligt på våldsbrottslighet. Här har utvecklingen under en lång följd av år gått mot en strängare syn på denna typ av brott. Under tiden sedan 2006 har straffskalorna justerats i skärpande riktning för ett antal olika våldsbrott. Ett bra, aktuellt och välkommet exempel är regeingens förslag om att fängelse på livstid bör bli normalpåföljd för mord. Detta är för övrigt en fråga jag har motionerat om i riksdagen några gånger och där jag har redogjort för anledningen till Högsta domstolens praxisändring för ett antal år sedan. Nu kommer detta att rättas till med lagstiftning.

 

Vidare nämns särskilt i regeringsförklaringen att regeringen bedriver ett kontinuerligt arbete för att stärka insatserna mot våld i nära relationer. Som en del i detta arbete föreslår regeringen en permanent förstärkning av resurserna till landets kvinnojourer. Här är det viktigt att framhålla att detta naturligtvis måste förenas med krav på hög kvalitet i den verksamhet som bedrivs. En bra kvinnojour bedriver en verksamhet där drabbade kvinnor verkligen får hjälp och stöd att "komma ut på andra sidan" eller med andra ord ta sig igenom det som har drabbat dem.

 

Här finns en länk till regeringsförklaringen.

Har Stefan Löfven (S)varat på dessa frågor?

I går debatterade statsminister Fredrik Reinfeldt mot Stefan Löfven i Aktuellts 21.00-sändning. En debatt som enligt min bedömning Fredrik Reinfeldt vann överlägset. Detta tycks också vara den gängse bedömningen.
Frågan är i vilken utsträckning Stefan Löfven har svarat på följande frågor eller om han fortfarande är svaret skyldig?

1.  Hur leder 30 miljarder kronor i höjd skatt på jobb och företagande till fler jobb?

2.  Hur leder Socialdemokraternas politik med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, fördubblad restaurangmoms, höjd bolagsskatt och höjda bidrag till lägre arbetslöshet?

3.  Hur blir jobben fler om det blir mindre lönsamt att arbeta? En mycket stor del av satsningarna i Socialdemokraternas budgetalternativ går till höjda ersättningar till dem som inte arbetar, vilket på sikt leder till minskad sysselsättning och färre jobb. Varför vill Stefan Löfven återgå till bidragslinjen?

4.  Hur kan Socialdemokraterna kalla sig företagarvänliga när deras politik bygger på kraftigt höjda skatter på jobb och företagande?

5.  OECD har pekat på att bolagsskattesänkningar kan spela en central roll för ökad tillväxt. Står Socialdemokraterna fast vid att bolagsskatten ska höjas i enlighet med deras budgetmotion för 2013?

6.  Hur ska Socialdemokraterna garantera att deras arbetslöshetsmål inte leder till att människor återigen placeras i åtgärder eller drivs ut från arbetsmarknaden?

7.  Hur kommer fler unga att få jobb, i en tid som präglas av internationell ekonomisk oro, genom att det blir uppemot 30 000 - 45 000 kronor dyrare att anställa unga människor?

8.  Socialdemokraterna framhåller att pengarna kan användas bättre, t ex till en ”90 dagarsgaranti” för unga arbetslösa. Vad exakt skiljer Socialdemokraternas ”90-dagarsgaranti” från det som Arbetsförmedlingen i dag erbjuder unga arbetslösa?

9.  Varför säger Socialdemokraterna nej till vissa jobb? Moderaterna är övertygade om att alla jobb behövs. Trösklarna in på arbetsmarknaden behöver sänkas även fortsättningsvis, exempelvis genom att främja framväxten av jobb inom servicesektorn. Det är bland annat därför den moderatledda Alliansregeringen har infört RUT- och ROT-avdragen och halverat restaurangmomsen. Dessa branscher riskerar att drabbas hårt med Socialdemokraternas politik.

 

Mer pengar i plånboken

I dag har de fyra Allianspartiernas partiledare presenterat ett förslag som ska ge mer pengar i plånboken för dem som jobbar. Förslaget är ytterligare ett steg i riktningen mot att ge framför allt låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. I budgeten för 2014 – som präglas av ett fortsatt ansvarstagande för jobb och tillväxt och en förstärkt arbetslinje – är detta ett av förslagen.

Förslaget innebär att jobbskatteavdraget förstärks med 12 miljarder kronor. Samtidigt höjs brytpunkten för statlig inkomstskatt. Satsningen omfattar totalt 15 miljarder kronor och beräknas enligt regeringen leda till 13 000 nya jobb.

Det är viktigt att ytterligare stärka drivkrafterna för jobb genom att ge låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. En stark arbetslinje, minskat utanförskap och ordning och reda i ekonomin har bidragit till att Sverige klarat sig bättre än många andra länder genom den globala finans- och skuldkrisen.

Det förstärkta jobbskatteavdraget ger en vanlig inkomsttagare mellan 200 och 300 kronor mer i plånboken varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor i månaden, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Tillsammans med Alliansregeringens tidigare jobbskatteavdrag innebär dagens förslag att alla som tjänar upp till 38 500 kronor i månaden får behålla mer än en extra månadslön efter skatt om året, jämfört med 2006.

Förslaget innebär i korthet:

#  Förstärkningar till hushållen stöttar tillväxt och jobb

#  Mer kvar av lönen innebär fler jobb

#  En extra månadslön till låg- och medelinkomsttagare

 

#  Höjd brytpunkt ger skattelättnader för en miljon inkomsttagare

Frihandel är viktigt för Sverige

Sverige är ett litet och exportberoende land och för oss och vår välfärd är det viktigt att vi kan sälja våra produkter till andra länder. Protektionism är i grunden skadlig. Om man vill skydda jobb genom att sätta upp handelshinder har man i någon mån lurat sig själv om jobben ändå försvinner. Det finns ett antal exempel på det.

Samhällsförändringar som strukturomvandlingar är svåra att motverka och historiskt sett har det knappast varit framgångsrikt när någon har försökt sig på detta. Den som har hållit fast vid en sådan strategi längst har ofta förlorat mest. Det är aldrig bra att bli ”sittande med svarte Petter”. Handelshinder skapar också globala obalanser och motverkar en gynnsam utveckling ur ett övergripande globalt perspektiv.

Detta är också frågor som har varit uppe för diskussion i kontakter med bland annat USA. Frågorna är också aktuella i ett EU-perspektiv. Glädjande nog tillhör Sverige de länder som inte är så protektionistiska. Frihandel är en viktig fråga för oss.

 
Under början av oktober ska jag återigen medverka i de förhandlingar som ska äga rum i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna (den så kallade Doharundan) i Genéve. Då finns möjlighet att driva på i dessa frågor igen.

Polisen får ökad tillgång till Försvarsmaktens helikoptrar

Möjligheten för polisen att få tillgång till Försvarsmaktens helikopterresurser har varit begränsad. Detta har lett till att exempelvis polisens nationella insatsstyrka har tvingats transportera sig i hög hastighet i bilar. Detta har inte varit tillfredsställande i något avseende.

Med anledning av att transportkapaciteten också är avgörande för när och hur en insats kan påbörjas har regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att stödja polisen med medeltung helikopterkapacitet i syfte att underlätta vid genomförandet av polisiära insatser. Det kan - exempelvis - handla om bekämpning av terrorism och annan grov brottslighet. Terrordådet i Norge 2011 aktualiserade ånyo behovet av ökad samverkan mellan Försvarsmakten och polisen också i Sverige.

Det är angeläget att polisiära insatser kan sättas in snabbt vid allvarliga händelser. Snabb transport av polisens nationella insatsstyrka eller vissa andra polisiära enheter kan vara avgörande för vad som kan uppnås i olika situationer.

Utvecklingen av Försvarsmaktens stöd till Polisen kommer ske stegvis och inleds den 1 januari 2014.