Konsekvenserna av Riksdagens brytpunktsbeslut

Den Socialdemokrat som trodde att det var en bra idé att obstruera mot riksdagsordningen, och som kanske samtidigt saknar tillräcklig och mer grundläggande respekt för rättsregler, bör kanske börja fundera på om det var så klokt att Riksdagen under förra veckan fattade beslut om att stoppa höjningen av brytpunkten för den statliga inkomstskatten.

Efter att Konstitutionsutskottet (KU) hade prövat talmannens vägran att ställa proposition beträffande kravet på att fatta ett nytt beslut (utöver rambeslutet gällande budgeten) om höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt blev det - enligt min mening - uppenbart att frågan hade politiserats. Enligt min mening borde KU ha kommit fram till samma ställningstagande som talmannen hade gjort på grundval av den rättsutredning som hade genomförts.

Om den politiska majoriteten i KU hade kommit till ett annat och bättre ställningstagande som kunnat underbyggas juridiskt, hade riksdagordningen inte åsidosatts vid den votering som följde på det enligt min mening felaktiga ställningstagandet. Här kan nämnas att KU historskt sett har kommit till ett annat ställningstagande än talmannen endast vid ett tidigare tillfälle.

Själva riksdagsbeslutet går det inte att göra någonting åt. I andra länder skulle dock en sådan fråga som den som nu prövades av KU i många fall ha prövats i konstitutionsdomstol. I så fall hade enligt min mening utgången blivit en annan än i KU, närmare bestämt det som talmannens rättsutredning kom fram till. Jag har för egen del även svårt att säga att rättsläget skulle ha varit osäkert. I en domstol avgör man rättsfrågor genom att ta ställning och det ställningstagandet utmynnar i ett avgörande.

Det DN skriver om är vilken effekt riksdagsbeslutet kan få i förlängningen. Det är när konsekvenserna av riksdagsbeslutet blir aktuella i beskattningen för enskilda människor. Brytpunktshöjningen stoppades ju genom det nu aktuella riksdagsbeslutet, som bland annat enligt min mening strider mot riksdagsordningen (som nästan har grundlagsstatus). Den enskilde – som skulle ha fått en lägre skatt genom brytpunktshöjningen – skulle kunna hävda att skatten är för hög eftersom Riksdagen genom ett beslut som strider mot riksdagsordningen stoppat ett beslut om brytpunktshöjning.

Här kommer lagprövningsrätten in och det är i detta sammanhang också värdefullt att uppenbarhetsrekvisitet har avskaffats. I skattemålet skulle man kunna hävda att grunderna för beskattningen tillkommit på ett sätt som strider mot överordnad författning (riksdagsordningen). Det blir då (med hänvisning till min tidigare kommentar) fråga om konkret normkontroll och den enskilde kan få rätt i sitt eget mål. Ett avgörande i den riktningen skulle öppna upp för avgöranden i samma riktning för alla dem som skulle ha fått en fördel av en höjning av brytpunkten.

I ett sådant scenario som jag beskriver skulle kritiken mot det politiserade beslutet som KU:s majoritet fattade och mot Riksdagens beslut bli uppenbar. Om man ägnar sig åt kortsiktigt politiserande (läs S, MP, V och SD) gör man sig alltid själv och inte minst Sveriges befolkning en uppenbar otjänst. Det parti som troligen drabbas värst redan nu, när denna osäkerhet om den fortsatta utgången av Riksdagens brytpunktsbeslut har börjat diskuteras, är S.

Denna DN-artikel påvisar nog också vad Stefan Löfven har fått med sig i båten, som samtidigt forsätter att gunga betänkligt och som inte inte alls har kunnat läggas vid land efter brytpunktsbeslutet.