söndag 20 februari 2011

Vårdnadstvister - konflikt och försoning

I fredags hade jag ordnat studiebesök för Moderaterna i Civilutskottet på Södertörns tingsrätt. Syftet med besöket var att få höra om arbetet med den så kallade "Konflikt och försoningsmodellen", som även har kallats "Trondheimsmodellen". På tingsrätten togs vi emot av tre personer som jag känner sedan tidigare, lagmannen Alf Andersson, administrative direktören Katarina Grén och rådmannen Britt Björneke. Britt är för övrigt också politiker och då närmare bestämt oppositionsråd på deltid för vänsterpartiet i Huddinge. Dessutom sitter hon bredvid mig i kommunfullmäktigesalen i Huddinge. När det gäller familjerättsliga tvister och vikten av att få tvistande föräldrar att komma överens har vi inte några skilda uppfattningar yrkesmässigt och sannolikt inte heller politiskt.

Arbetsmodellen syftar till att stärka barnperspektivet i mål som rör vårdnad, boende och umgänge. I upplägget ingår att en sakkunnig från familjerätten bjuds in till tingsrätten för att stärka barnperspektivet.

Avsikten är att uppnå varaktiga lösningar på konflikter i fråga om vårdnad, boende och umgänge för barnets bästa. Vid den muntliga förberedelsen inställer sig en erfaren familjerättssekreterare som tillsammans med ordföranden försöker hjälpa parterna att träffa en tillfällig överenskommelse. Målet sätts sedan ut till ett nytt sammanträde. Under tiden fram till det gäller överenskommelsen. Familjerättssekreteraren ställer sitt kunnande till förfogande och erbjuder möten med parterna, var för sig och tillsammans för att hjälpa dem att kommunicera bättre och komma fram till en varaktig lösning. Här ingår också hembesök och att träffa barnen. Kunskap om barnets behov kan även inhämtas från exempelvis förskola eller skolan.

Vid det andra sammanträdet redogör familjerättssekreteraren för hur överenskommelsen har fungerat och för barnets situation. Redogörelsen får ses som muntliga upplysningar enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken. Om föräldrarna fortfarande inte har kommit överens försöker familjerättssekreteraren och ordföranden hjälpa parterna att hitta en lämplig ny tillfällig lösning varefter målet sätts ut till ett nytt sammanträde. Meningen är även att parterna efter det andra sammanträdet kan söka stöd hos familjerättssekreteraren för att förbättra sin kommunikation. Om parterna inte kan enas vid det tredje sammanträdet förväntas målet övergå till en traditionell handläggning.

Samarbetet mellan tingsrätten och familjerätten görs utifrån Konflikt och försoningsmodellen som utarbetats i Norge. Utvärderingar i Norge har visat att i jämförelse med tiden innan man införde modellen, nås oftare samförståndslösningar, färre mål går till huvudförhandling och i större utsträckning än tidigare återkommer inte målen till tingsrätten.

Metodens styrka är:

# Familjerättssekreteraren håller barnet i fokus och stärker barnperspektivet

# Att gå från konfliktupptrappning till ett gemensamt fokus på hur barnet ska få sina behov tillgodosedda.

# Samarbetet stärks mellan tingsrätten och socialtjänstens familjerätt.

# Sammanträdestid på tingsrätten erbjuds snabbare eftersom snabbupplysningen ges muntligt vid andra mötestillfället.

Modellen har vissa likheter med vad som gäller i Australien vilket jag också har skrivit om på DN-debatt tidigare.

Allt som kan bidra till att tvistande föräldrar tar sitt ansvar och i stället fokuserar på barnens bästa är positivt och eftersträvansvärt på alla sätt.

8 kommentarer:

  1. Varför inte börja med att se till att bägge föräldrarna behandlas lika inför lagen, och ges samma rättigheter och skyldigheter först?

    Varför vägrar politiker att erkänna den rent fördjävliga könsdiskriminering som orsakar dessa tragedier?

    500 000 skilsmässobarn. 1-2 procent bor hos pappa. Tror ni att det gör mindre ont för män att skiljas från sina barn?

    Jag är så less på alla dessa spel för gallerierna. Inför likhet inför lagen i rättssystemet så som grundlagen stipulerar så löser sig problemen.

    SvaraRadera
  2. Jag har själv genomgått en tvist i domstol och har fått erfara hur familjerätten ensidigt tar kvinnans parti trots att mina barn önskade växelvis boende. En kvinna som vägrar att samarbeta och gör allt för att försvåra för mannen får av någon outgrundlig anledning stöd av socialtjänsten. Familjerätten är en instans som måste förändras i sina grundvalar för att fungera på det sätt som du beskriver. Något intressant i sammanhanget är motionen från Lars Ohly där han kritiserar familjerätten för att på förhand bestämma sig för att gå på kvinnans linje innan ens utredningen har startat. Modigt att gå på sina kärnväljare på det sättet. Det viktigaste är att båda föräldrar behandlas likvärdigt !!!

    SvaraRadera
  3. Pseudonymen LRB26 februari 2011 21:08

    1949:381 (föräldrabalken) är full av fel och nedvärderar förälder/föräldrar. Att två vuxna människor/föräldrar utifrån sina egna erfarenheter av sina barn och sina möjligheter inte själva med hjälp av varsin advokat får skriva ett avtal om boende/umgänge är bara ett av många fel. Dessutom kan man undra om en mer än 60 år gammal lag inte borde få en fullständig renovering. Redan första stycket om vem som ska anses vara far till ett barn säger hur föråldrad den är.

    SvaraRadera
  4. DET BÄSTA MAN KAN GE ETT BARN ÄR VINGAR OCH RÖTTER!

    Min son blev bortrövad av mamman till Tyskland under hösten 2006 och jag har fortsatt min kamp sedan 4,5 år tillbaka och det är ett helvete rent ut sagt, det vet bara den som har dragits in i en sån tvist och än pågår det...

    Jag sitter själv just nu i rättegångs process nere i Tyskland, ska upp till Hovrätten den 1 mars, där om att få tillbaka halva vårdnaden om min son. Det är min enda chans att få ens bibehålla någorlunda kontakt med honom.

    Därmed vill jag också påpeka att vårdnadstvister mellan inom andra EU-länder fungerar inte heller.

    Jag har varit i kontakt med alla myndigheter samt UD, och haft möten med dåvarende enhetschefen Örjan Randelius uppe på hans kontor, men fastän så har UD inte gjort något för att få hem en "svensk medborgare" som blivit bortrövad från sitt hem och land...

    Att hamna också i vårdnadstvist i Tyskland är inte det enklaste, denna process har vänt mitt liv uppochner men den har inte lyckats knäcka mig, inte heller fått mig att ge upp ännu. Den främsta anledningen har också varit att jag haft enorm stöd och ekonomiskt back upp från min familj som möjliggjort för mig att kämpa emot själv mot tyska staten, med egna medel.

    Därför har jag också skrivit boken, Pappa älskar dig! för min son och för många andra föräldrar och barn som kanske blir som ett plåster på såret då de befinner sig i liknande helvetista situtationer.

    Jag skrev tidigare att det var för "min sons rättigheter" jag kämpar för, att han ska få träffa sin pappa, så vi kan "bygga" upp en någorlunda pappa-son relation trots allt.

    Därför anser jag att, jag som pappa har inte några som helst chanser över huvudtaget att stå på och kräva min rätt att få träffa min egen son. Det jag har fått bemöta har varit diskriminering, strategiska och systematiska utspel via dem soc.myndigheterna & Co. i Sverige och Tyskland som fått mamman att få igenom allt hon velat hittils, dvs att hon lyckats hålla mig utanför vårt gemensamma barn, inte få mig att vara delaktig i hans uppväxt och liv! Vad kan vara mer tragiskt än bara att inte få kunna träffa sitt eget barn?

    Det står mer detaljerad i boken, för den som vill se annan verklighet än den som många politiker utlovar om barnens rättigher och massa annat som har allt annat för barns bästa.

    Om man verkligen velat ett barns bästa, först och främst respektera och inse att ett barn har två föräldrar och att båda föräldrarna behandlas lika inför lagen!

    Jag har satt mitt liv på det här och ingen JÄVEL får och kan ta ifrån min son, hans rättigheter att få träffa sin pappa!

    Snart drar min internationella kampanj igång, om "BARNS LIKA RÄTT TILL BÅDA SINA FÖRÄLDRAR."

    Jag bara undrar hur det kommer att gå för dessa andra barn och dessa föräldrar som inte haft den ekonomiska möjligheten som mig, hur kommer barnens liv se ut efter att de endast vuxit upp med en förälder, dessutom blivit så pass hjärntvättade att det t o m programmerats att hata den ena föräldern, hur kommer samhället att se upp om 15-20 år...?

    Jag undrar, Anti, hur och vad ni tänker göra eller ta för ställning för barn lika rätt till båda sina föräldrar, när kommer vi att få kunna höra och se er politiker att slå er i bröstet med stolthet och säga att barn är vår framtid och "SKRIKA OM BARNS LIKA RÄTT...

    FERAT KORKMAZ

    SvaraRadera
  5. Förslaget verkar mycket bra under förutsättning att första mötet sker snabbt och att familjerättssekreteraren agerar opartiskt och ser till barnets behov av en fortsatt god relation till båda sina föräldrar.
    Ett professionellt fört samarbetssamtal på familjerätten kan också fungera bra.
    Detta om man vänder föräldrarnas önskemål mot varandra.Modern vill t ex att fadern träffar barnen lördag söndag varannan vecka. Fadern vill själv ha ett växelvis boende med barnet. Då ställs modern inför frågan om hon vill nöja sig med lördag söndag varannan vecka om domstolen skulle bedömma fader som boförälder.
    Det finns också lagförändringar som borde genomföras. Gemensam vårdnad redan från barnets födelse om föräldrarna inte är gifta och ett växelvis boende som utgångspunkt om föräldrarna valt att inte bo tillsammans. Då med barnet folkbokfört i båda hemmen.
    DNA prov om möjligt innan barnet är född.
    Är föräldrarna oense är det inte ett skäl för att ge en förälder ensam vårdnad och den andra inget umgänge. Det är snarare ett skäl för barnet får växa upp med båda och lära sig förstå att människor har olika uppfattningar om saker och ting. Föräldrar som förtalar varandra förtalar också barnet och ger det en dålig självbild.
    Anti jag ber om ursäkt, detta blev långt men då jag själv är far till en 23 årig dotter bosatt i Tyskland och som jag inte lyckats träffa mera än totalt 24 timmar trots alla försök. Modern vill inte ha någon närvarande far till vår dotter och ingen har varit ett reelt stöd för dottern ochh mig.

    SvaraRadera
  6. Jag förlorade min son, 12, förra veckan i en tingsättsdom som säger 'umgänge medges ej'. Och det bygger på en sk medlare, (en domare i Attunda tr och tillika feminists utlåtande. Alla mina vittnen om min sons vilja bortsåg man från. Grundorsaken är att min sons mamma är socialsekreterare. Det har påverkat alla utredningar hennes kollegor gjort. När hon använder våld eller försöker ta sig in i mitt hem vänds det mot mig. Jag får inte ens visa filmer där hon gör det. Jag har aldrig gjort något, men sonen, som vill bo hos mig i Djursholm där han varit etablerad i nio år, är bortdömd i alla fall.

    SvaraRadera
  7. Tommy Jonsson1 mars 2011 19:59

    Ett barn som föds av en ogift mor kan förnekas sin fadersrelation för resten av sitt liv. Fadern får en kallelse till Familjerätten för att underteckna faderskapsbekräftelsen och därmed skyldighet att betala underhåll. Nästa kallelse från socialtjänsten är till barnets bouppteckning.

    SvaraRadera
  8. I mitt fall har jag förlorat pgav att jag hamnade i rasistiskt komun, pgav min utländska bakgrund förlorade jag vårdnaden. Mina skriftliga bevis räknades inte men lögner accepterades av domstolen. Ingen ville hjälpa mig, polisen sa nej, JO, socialstyrelsen, socilatjänsten för barn inte ens min egen ombud som gömde viktiga bevis och skyddade familjrätten.Jag tror inte mer på föräldrar balken och barns bästa det är ödet som avgör.
    Det gör mig fruktansvärt ledsen att sverige har ett barns bästa reklam utåt men när de dömmer det blir för barns värsta och det enda som ska straffas är barnet i detta samhälle.Att domstolen accepterar vårdnadsutredningar som är grundade på lögner utan konsekvensbeskrivning, att socilastyrelsen står inte bakom sina rekomendationer och utreder familjrätten, hela systemet är bygt på diskriminerig och det värsta är att hjärtlösa personer beslutar för våra barn.
    Är man utläning har man 0 chans i samhälle och det är vi som är svarta får oavsätt vår goda omsorg för barn.
    Att det skrivs lagar och regler men att ingen följer upp de.

    Det är endast GUD som kan hjälpa oss och ge oss styrka att hålla ut tills barnet blir myndig.

    SvaraRadera