Hyresrätt vs bostadsrätt = oavgjort

I tidningen Metro finns i dag en artikel där man jämför boendekostnader mellan nybyggda bostadsrätter och hyresrätter på två platser i Stockholm. Lägenheterna som jämförs är storleksmässigt lika och resultatet i det ena fallet är att det är billigare att bo i hyresrätt medan resultatet i det andra fallet är att det är billigare att bo i bostadsrätt. Detta är kanske inte så oerhört intressant men mer intressant är hur utvecklingen kommer att se ut framöver.

Prognosen är att när räntorna går upp så blir det dyrare att bo i bostadsrättslägenheter vilket kommer att öka efterfrågan på hyresrätter. Detta är både Stellan Lundströms, professor i fastighetsekonomi vid KTH, och Bengt Hanssons, analytiker vid Statens bostadskreditnämnd, bedömning. Bengt Hansson anser också att bostadsrätterna är övervärderade och på sikt kommer att falla i pris med omkring 20 procent. Jag har hört andra bedömare säga att det troliga är att det inte blir någon nedgång av priserna på bostadsrätter men att priskurvan kommer att plana ut. Hur det blir återstår att se.

Det som är väsentligt i sammanhanget att båda dessa upplåtelseformer efterfrågas och att båda behövs.

(S)amarbete mot bostadsbristen??

På DN-debatt i dag skriver Maryam Yazdanfar, bostadspolitisk talesperson (S), tillsammans med Leif G Gustafsson, som är VD för Trä- och Möbelföretagen, och Per-Olof Sjöö, som är förbundsordförande GS (facket för skogs-, trä- och grafisk bransch). Upplägget är att arbetsgivare, fack och Socialdemokrater tillsammans måste göra något åt de ökade markpriserna.

Anslaget är brett men smalnar snabbt ned till en enda sak, nämligen markpriserna. Är markpriserna det övergripande problemet? Nej, knappast men jag vet samtidigt att markpriserna har stigit märkbart och att det driver upp kostnaderna för bostadsbyggandet. Sedan är det dessutom på det sättet att det är byggrätter som skapar markvärdet vilket kräver detaljplanläggning och det tar tid.

När det gäller bostadsbristen och utmaningen att möta de stora ungdomskullarna har jag inte någon avvikande uppfattning. Dessutom har jag påpekat vid ett flertal tillfällen att en fungerande arbetsmarknad också kräver tillgång till bostäder. Det måste gå att flytta till arbete och studier.

Ett uttalande i artikeln lyder: ”För att vända den negativa utvecklingen och bygga bort bostadsbristen så behöver industrin långsiktiga spelregler. För att uppnå detta behöver regeringen samarbetspartners utanför den borgerliga koalitionen.”

Socialdemokraterna vill ju återinföra ett system med olika typer av riktade subventioner vilket är raka motsatsen till långsiktiga spelregler. Är byggsubventioner vad industrin behöver nu trots att inte någon efterfrågade att sådana skulle återinföras under finanskrisen och den internationella lågkonjunkturen som vi nu håller på att lämna bakom oss?

Skribenterna citerar Statskontoret och skriver vidare ”att landets kommuner genom sitt agerande minskar konkurrensen vid markförsäljningar, vilket leder till högre priser för de boende.” Maryam Yazdanfar bör kanske höra sig för hur (S) har gjort i Göteborg. Det finns nog inte någon annan del i landet där man är mer missnöjd om man ska tro dem som klagar och påpekar konstigheter i samband med markanvisningar och annat.

Om Maryam Yazdanfar nu är förvånad över att det inte kommer några förslag från regeringen om hur markpriserna ska sänkas eller kostnadsutvecklingen hejdas är det möjligen ännu mer förvånande att Maryam Yazdanfar och (S) egentligen inte heller har några förslag trots att frågan nu förs upp på dagordningen. Tankegångarna kring vad som bör utredas innebär gissningsvis att kommunerna ska sänka sina markpriser, vilket innebär uppenbara risker att det blir fråga om otillåtet statsstöd. Detta alldeles oavsett om det handlar om en kommuns agerande i ett enskilt fall eller på grund av ett nytt sådant regelverk som efterfrågas i artikeln. Eller handlar det om att det också ska införas markprisregleringar för privatägd mark i sann statssociallistisk anda?

Slutligen klingar det mycket falskt när en Socialdemokrat ställer krav på att någonting ska snabbutredas samtidigt som man tillsammans med Sverigedemokraterna har röstat igenom en minskning av Regeringskansliets budget med 300 000 000 kronor. Det är klart att sådana minskningar minskar de totala utredningsresurserna även när det gäller sådant som Socialdemokraterna anser vara angeläget.

Jag förstår att många upplever seriösa problem med ökande markpriser. Detta påpekades också när jag träffade företrädare för Skanska tidigare i veckan. Men ... ambitionen om att träffa en gemensam långsiktig lösning förefaller i detta fall snarast vara någon form av marksubventionsskott rakt ut i mörkret.

Istid 2011

Det har varit en ovanligt kall vinter men nu är det åter istid i Huddinge centrum, vilket innebär att det för sjunde året i rad har ägt rum en isskulpturtävling i Huddinge centrum i dag. Det är Huge Fastigheter AB som arrangerar tävlingen. Den är en uppgörelse mellan lag med konstnärer som skulpterar isblock från Jukkasjärvi från klockan 8.00 på morgonen. När jag tittade på verken omkring klockan 13.30 var alla lag klara och röstningen pågick för fullt.

Omkring klockan 14.15 delade jag ut pris till det vinnande laget. Av 721 röstande hade hela 403 personer röstat på den vinnande isälgen "Alces Alces" med nummer 5. Till isskulpturen hörde för övrigt både älgspillning och äpplen.

Här finns en länk med uppgifter om evenemanget. Här finns ytterligare en länk.

Bostadspolitiskt seminarium - uppföljning

I tisdags höll jag ett bostadspolitiskt seminarium om Moderaternas politik på detta i dag så aktuella och viktiga område. Inbjudna var Moderater från Södertörnskommunerna. Det känns roligt att så många, ett drygt trettiotal personer, tog sig in till riksdagshuset för att delta i seminariet. Särskilt roligt är det att också andra än medlemmar i Södertörnskommunerna hade uppmärksammat seminariet.

Naturligtvis har de senaste veckornas debatt kring bostadspolitiken bidragit till intresset och viljan att diskutera dessa frågor. Intresset bland de deltagande var stort. Frågorna var många och eftersom vi hade satt en sluttid så var vi tvungna att avbryta för att klara logistiken med att släppa ut deltagarna. Jag hoppas att ingen kände att deras frågeställningar lämnades obesvarade.

Mikael Persson har bloggat om seminariet.

Stort tack till alla som kom och lyssnade!

Polisiär (in)effektivitet

I dagens DN finns en artikel som redogör för en undersökning som gjorts av polisens effektivitet. Resultatet av undersökningen är att "fler poliser löser färre brott". I egenskap av tidigare polis är jag i princip inte förvånad över problemet med inneffektivitet. Däremot är jag i högsta grad förvånad över att resultaten har försämrats på alla jämförda områden. Hur är det över huvud taget möjligt med det relativt stora tillskott av nya poliser som har ägt rum under de senaste åren. Detta är en gåta och närmast världsrekord i polisiär ineffektivitet.

Polisen har alltid lidit av allvarliga ledarskaps- och styrningsproblem på ett strukturellt plan. Det finns många statliga utredningar som har påvisat problemen och de allra flesta kan erinra sig allvarliga polisiära misslyckanden i olika avseenden. För att nämna något i den vägen kan jag peka på Göteborgskravallerna och insatsen vid Hvitfeldtska gymnasiet. Att det gick som det gick i Göteborg den gången berodde på intern rivalitet inom polisen. Det handlade om det som poliser redan för lång tid sedan har kallat för "revirpisseriet".

På den tiden jag var polis delade exempelvis särskilt inrättade grupper som skulle bekämpa gatulangningen av narkotika inte med sig om tips man inte hann med själv. Skälet var att man inte ville att andra skulle lyckas eller i vart fall inte lyckas bättre eftersom den egna gruppens existens då var hotad.

Typiskt sett skulle man inte heller arbeta och prestera mätbara resultat som polis på fältet - annat än beträffande pinnar, det vill säga utfärdade ordningsförelägganden, parkeringsanmärkningar och genomförda rutinmässiga alkoholutandningsprov - annat ställde till med problem. Jag minns särskilt svärande vakthavande befäl som väckts ur sin nattsömn i något polisdistrikt på grund av någon gripen rattfyllerist eller någon som begått något eller några ännu allvarligare brott. Många inom polisen framhåller att det inte är som mycket som har förändrats över tiden.

Lösningen på den typen av problem som jag har berört har aldrig varit att hälla pengar över problemet och uppenbarligen inte heller att tillföra mer personal.

Nya nomineringsregler

I dag har DN en artikel om det arbete som har skett i "Arbetsgruppen för översyn av nominneringsprocessen i Stockholms stad och län".

Att det fanns ett medialt intresse för olika omständigheter som uppmärksammades i samband med provvalet - framförallt i Stockholms stad - har ju stått klart ända sedan frågorna kring nomineringsprocessen blev aktuella. Att dessa interna processer fortfarande är intressanta är inte heller förvånande med tanke på den position som Moderaterna har i Sverige i dag.

I arbetsgruppen - där jag är ledamot - har vi kommit så långt att ett förslag nu finns ute på remiss i organisationen. Efter att remissvaren har kommit in ska dessa bearbetas innan ett slutligt förslag läggs fram för beslut på förbundsstämmorna i Stockholms stad och län. Tågordningen framgår inte riktigt av artikeln vilket också påpekas på hemsidan för Moderaterna i Stockholms stad och län.

.

Att det har funnits brister i systemet framgår också av artikeln och genom de förslag till förändringar som nu är ute på remiss.

Nej till sprutbyten

Detta skulle kunna vara välanvända sprutor och kanyler från ett sprutbytesprogram

På Brännpunkt i SvD finns i dag en debattartikel om sprutbyten. Jag tycker att artikeln är bra och välskriven och den kan sättas i klar kontrast mot de dåligt underbyggda argument som så ofta framförs för att sprutbytesprogram skulle vara effektiva.

Jag har sett narkotikamissbruket på nära håll som polis och vet en hel del om missbrukares riskbeteenden. Ett argument som inte finns med i Brännpunktsartikeln är att HIV-smittan kan finnas på alla andra "verktyg" som missbrukaren använder och behöver för sitt missbruk. Det handlar om skedar, tussar, små burkar med vatten och annat. På så sätt skulle risken till och med kunna öka genom att missbrukaren tror att så länge som själva sprutan och kanylen är "rena" så finns inte risken för HIV-spridning. Detta har också påpekats från organisationen Kriminellas revansch i samhället (KRIS).

Negativa effekter av sprutbytesprogram kan studeras i Schweiz och möjligen också i Norge.

Vårdnadstvister - konflikt och försoning

I fredags hade jag ordnat studiebesök för Moderaterna i Civilutskottet på Södertörns tingsrätt. Syftet med besöket var att få höra om arbetet med den så kallade "Konflikt och försoningsmodellen", som även har kallats "Trondheimsmodellen". På tingsrätten togs vi emot av tre personer som jag känner sedan tidigare, lagmannen Alf Andersson, administrative direktören Katarina Grén och rådmannen Britt Björneke. Britt är för övrigt också politiker och då närmare bestämt oppositionsråd på deltid för vänsterpartiet i Huddinge. Dessutom sitter hon bredvid mig i kommunfullmäktigesalen i Huddinge. När det gäller familjerättsliga tvister och vikten av att få tvistande föräldrar att komma överens har vi inte några skilda uppfattningar yrkesmässigt och sannolikt inte heller politiskt.

Arbetsmodellen syftar till att stärka barnperspektivet i mål som rör vårdnad, boende och umgänge. I upplägget ingår att en sakkunnig från familjerätten bjuds in till tingsrätten för att stärka barnperspektivet.

Avsikten är att uppnå varaktiga lösningar på konflikter i fråga om vårdnad, boende och umgänge för barnets bästa. Vid den muntliga förberedelsen inställer sig en erfaren familjerättssekreterare som tillsammans med ordföranden försöker hjälpa parterna att träffa en tillfällig överenskommelse. Målet sätts sedan ut till ett nytt sammanträde. Under tiden fram till det gäller överenskommelsen. Familjerättssekreteraren ställer sitt kunnande till förfogande och erbjuder möten med parterna, var för sig och tillsammans för att hjälpa dem att kommunicera bättre och komma fram till en varaktig lösning. Här ingår också hembesök och att träffa barnen. Kunskap om barnets behov kan även inhämtas från exempelvis förskola eller skolan.

Vid det andra sammanträdet redogör familjerättssekreteraren för hur överenskommelsen har fungerat och för barnets situation. Redogörelsen får ses som muntliga upplysningar enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken. Om föräldrarna fortfarande inte har kommit överens försöker familjerättssekreteraren och ordföranden hjälpa parterna att hitta en lämplig ny tillfällig lösning varefter målet sätts ut till ett nytt sammanträde. Meningen är även att parterna efter det andra sammanträdet kan söka stöd hos familjerättssekreteraren för att förbättra sin kommunikation. Om parterna inte kan enas vid det tredje sammanträdet förväntas målet övergå till en traditionell handläggning.

Samarbetet mellan tingsrätten och familjerätten görs utifrån Konflikt och försoningsmodellen som utarbetats i Norge. Utvärderingar i Norge har visat att i jämförelse med tiden innan man införde modellen, nås oftare samförståndslösningar, färre mål går till huvudförhandling och i större utsträckning än tidigare återkommer inte målen till tingsrätten.

Metodens styrka är:

# Familjerättssekreteraren håller barnet i fokus och stärker barnperspektivet

# Att gå från konfliktupptrappning till ett gemensamt fokus på hur barnet ska få sina behov tillgodosedda.

# Samarbetet stärks mellan tingsrätten och socialtjänstens familjerätt.

# Sammanträdestid på tingsrätten erbjuds snabbare eftersom snabbupplysningen ges muntligt vid andra mötestillfället.

Modellen har vissa likheter med vad som gäller i Australien vilket jag också har skrivit om på DN-debatt tidigare.

Allt som kan bidra till att tvistande föräldrar tar sitt ansvar och i stället fokuserar på barnens bästa är positivt och eftersträvansvärt på alla sätt.

Kriskommission för hyresrätten?

På ledarsidan i SvD i dag skriver P J Anders Linder om att hyresrätten behöver en kriskommission. Något tillspetsat och kanske överdrivet, men i någon mån är det just vad som har skett sedan valet 2006. Hyresrätten har räddats genom flera olika åtgärder. För det första innebär det nya regelverket att hyresrätten kan vara en boendeform öppen för alla även i framtiden. Vi har med andra ord undanröjt risken att hamna i samma situation som Nederländerna där en högsta inkomstgräns har satts för att få bo i statssubventionerade hyreslägenheter. Vi har inte velat hamna i en situation där hyresrättsboende enbart handlar om ”social housing”. Med den inriktning socialdemokraterna hade åtminstone fram till dess att propositionen om Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och reformerade hyressättningsregler presenterades hade risken varit uppenbar för att det som blev resultatet i Nederländerna också hade blivit resultatet här i Sverige.

P J Anders Linder skriver: ”Vid årsskiftet införde Sverige ett nytt system för hyressättning. Det blir mer av lika villkor i konkurrensen mellan privatvärdar och kommunala bostadsbolag, vilket kan göra det attraktivare att bygga nytt, men hyrorna ska fortfarande bestämmas genom korporativa överläggningar. Det kommer att gå lika bra som om priset på din bil skulle bestämmas i förhandlingar mellan bilbranschen, Svensk bilprovning och Svenska bilköparföreningen (S).”

En mer relevant jämförelse vore att jämföra med kollektivavtalsbildningen på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom finns det historiskt sett paralleller. Hyreslagens regler har karaktären av social skyddslagstiftning. Att rimliga anställningsvillkor är utgångspunkten för arbetstagarna invänder nog knappast någon emot i dag. Trygghet för hyresgäster är också en viktig aspekt för Moderaterna. Systemet med kollektivt förhandlade hyror är av stort värde för en väl fungerande hyresmarknad. Det innebär kostnadsbesparingar för såväl hyresvärdar som hyresgäster. För en hyresgäst, som inte själv önskar förhandla om hyran, kan det också vara en trygghet att hyran förhandlas kollektivt. Om hyressättningen vore fri och individuell skulle besittningsskyddet i praktiken bli innehållslöst. Det skulle gå att höja hyran för att bli av med en hyresgäst – kanske i syfte att ge någon annan möjlighet att ta över en viss lägenhet och då återigen till en lägre hyra – men med svart betalning för hyreskontraktet. I detta exempel skulle betalningen ske till en mindre nogräknad hyresvärd. Att det finns mindre nogräknade hyresvärdar (i alla fall i andra avseenden) har jag påmints om nu senast under måndagen denna vecka då jag besökte Alloktons bostadsbestånd i Visättra i Huddinge tillsammans med ett antal personer från Hyresgästföreningen.

En annan fråga är vad som är problemet med dessa korporativa (??) eller egentligen kollektiva förhandlingar? Jag har inte hört att någon av hyresbostadsmarknadens parter har framfört önskemål om att frångå den gällande ordningen. Jag har inte heller hört någon arbetsgivarorganisation förespråka enbart individuella avtal på arbetsmarknaden.

P J Anders Linder skriver också: ”Men stanna då inte vid att säga marknadshyror, utan lägg krutet på hur en övergång till friare hyror kan ske. Nidbilden säger att hyresvärdarna i city plötsligt kommer att bada i pengar, men så måste det inte bli. Ett nytt system kan fasas in. Man kan börja med nybyggnationen och uthyrning av del av egen bostad. Man kan sätta tak på de årliga höjningarna. Man kan till och med låta hyresgäster få del av förtjänsten genom att tillåta handel med kontrakt. Jag sitter inte inne med det exakta svaret om hur en övergång ska se ut, men jag vet att det kommer att stå oss dyrt om den inte kommer i gång.”

De förslag som P J Anders Linder nämner finns i många delar redan. Bruksvärdessystemet innebär sedan lång tid tillbaka att hyrorna ska sättas utifrån hur hyresgästerna värderar olika faktorer i boendet. En lägenhets bruksvärde bestäms bland annat av dess storlek, modernitetsgrad, planlösning, läge inom huset, reparationsstandard och ljudisolering. Förmåner som påverkar bruksvärdet kan vara tillgång till hiss, sopnedkast, tvättstuga, särskilda förvaringsutrymmen, god fastighetsservice, garage och biluppställningsplats. Även faktorer som husets allmänna läge, boendemiljön i stort och närhet till kommunikationer påverkar bruksvärdet (se prop. 1983/84:137 s. 72).

Problemet har dock med tiden blivit att bruksvärdessystemet utvecklats till någonting annat än det som var tänkt från början. Vad man kan säga klart är att lägesfaktorn med tiden inte har fått tillräckligt genomslag. Stockholmsområdet är ett område där detta har varit särskilt tydligt. Inom ramen för det nya systemet kommer detta att rättas till på sikt.

En annan öppen dörr som P J Anders Linder slår in är att det borde vara möjligt att sätta hyror på annat sätt i nybyggda hus.

För nybyggda lägenheter gäller särskilda regler sedan den 1 juli 2006. Om hyran för en planerad eller nybyggd lägenhet har bestämts i en förhandlingsöverenskommelse, ska hyran presumeras vara skälig. En förutsättning för att hyran ska presumeras vara skälig är att den hyresgästorganisation som är part i överenskommelsen är etablerad på orten. En annan förutsättning är att förhandlingsöverenskommelsen omfattar samtliga bostadslägenheter i huset och att den har ingåtts innan det har ingåtts hyresavtal för någon av lägenheterna. Presumtionen gäller under tio år. Därefter ska hyran bestämmas enligt de vanliga bruksvärdesreglerna.

Denna debatt har i många delar präglats av bristande kännedomen om vad Alliansregeringen faktiskt har gjort sedan valet 2006. För detta har vi som sysslar med bostadspolitik naturligtvis ett visst ansvar. Men … under alla förhållanden … bostadspolitiken får en allt större betydelse för att kunna stödja arbetslinjen och en dynamisk och flexibel arbetsmarknad och därmed kommer kunskaperna om den också att öka.

Debattartiklar om bostäder

Dagens tema blir debattartiklar. Först en artikel som jag och partisekreterare Sofia Arkelsten har skrivit tillsammans och som har publicerats i Aftonbladet i dag. I artikeln redovisar vi hur Moderaterna ser på bostadsmarknaden och då särskilt hyresrätten.

Hyresrätten är en viktig boendeform som ska vara öppen för alla. Fler bostäder och en fungerande hyresbostadsmarknad behövs för att fler människor ska kunna få en bostad som passar deras behov, för en fungerande arbetsmarknad och för fortsatt tillväxt. Hyresrätten behövs i hela Sverige.

Artikeln finns på nätet och kan läsas här.

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet har Stockholms Handelskammares vd Maria Rankka och Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman skrivit en artikel om hyresrättens framtid i Stockholm.

Jag har i grunden inga invändningar mot det som står i texten. Min enda invändning är några av de delar som berör beskattningen. Min avsikt är att återkomma till dessa frågor i ett senare blogginlägg.

I övrigt kan jag konstatera att en del av det som efterlyses i artikeln redan är på väg att genomföras, exempelvis förenklingar i planprocessen.

Jag instämmer också i att infrastrukturen är viktig och att det finns en samband mellan infrastruktur och byggande. För egen del tror jag att det skulle vara möjligt att förtäta bebyggelsen på ett antal ställen i Stockholmsregionen. I många fall skulle det öka den allmänna boendekvaliteten även för dem som redan bor i ett område och därutöver skapa fler boendealternativ. Sådan kompletteringsbebyggelse bör nog i första hand ske där det finns god tillgång till kollektivtrafik.

Rankkas och Engmans artikel finns att läsa här.

Kampanj om hyresrätten

Moderaterna har dragit igång en minikampanj om hyresrätten i dag. Kampanjmaterial finns att ladda ned på Moderaternas Kampanjblogg. På moderat.se finns också en kort sammanställning över Moderaternas bostadspolitik.

I övrigt finns det ett antal olika inlägg på min blogg som belyser olika aspekter av moderat bostadspolitik.

Gårdagens interpellationsdebatt om bostäder

Under gårdagens interpellationsdebatt tycker jag att det åter blev ganska tydligt att socialdemokraterna inte har någonting att komma med på bostadspolitikens område som skulle kunna leda till ett ökat byggande av bostäder över tiden. Möjligen kan den typen av riktade subventioner som socialdemokraterna om och om igen förespråkar ha en viss verkan i ett kort perspektiv, men frågan återstår: Vad blir den verkliga effekten och vilka blir konsekvenserna i övrigt? Detta framförallt mot bakgrund av de byggkostnadsnivåer vi har i Sverige.

Här finns en länk till mitt första anförande i debatten där jag förklarar vår inställning till hyresrätter med anledning av den diskussion som uppkommit efter de senaste dagarnas artiklar i DN.

I en del av sitt anförande sade Maryam Yazdanfar (S) följande: "Anti Avsan har, tror jag, läst in sig på något slags socialdemokratisk bostadspamflett och står här och vurmar för hyresrätten. Moderaterna måste ha haft en bostadspolitisk kurs med inriktning på hyresrättsvurmande."

En del av mitt svar till Maryam Yazdanfar blev följande: "Å ena sidan ifrågasätter man vad vi tycker om hyresrätter och bostadspolitiken över huvud taget. Å andra sidan säger man att man tycker att det låter som att vi har gått någon kurs som gäller hyresrätten. Svaret är politikutveckling, och det kanske alla partier förr eller senare blir på det klara med att man måste ägna sig åt. ...... Men återigen faller man ned i gamla hjulspår. Det ser vi på andra områden också. Det Maryam Yazdanfar säger här och nu, och som hon också sade under den bostadspolitiska debatten i anslutning till budgetpropositionen, är att man ska bota den sjuke med samma medicin som har framkallat sjukdomen. Har ni inte vaskat fram någonting bättre under den här tiden? Det talades om en eftervalsanalys. Den måste ju ha lett till någonting, eftersom bostadspolitiken nu är ett så oerhört viktigt område."

Här finns hela mitt andra anförande.

Debattartikel i Byggindustrin

I fredags kom senaste numret av tidningen Byggindustrin. Där har jag en debattartikel publicerad med rubriken Vi har inte abdikerat. I artikeln skriver jag bland annat:

En viktig ambition för Alliansen har sedan valet 2006 varit att bygga en
politik som ger förutsättningar för ett bostadsbyggande som motsvarar
efterfrågan. Utgångspunkten för detta arbete har varit att hushållens behov och
önskemål ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. Arbetet har till
stor del inriktats på att ställa om bostadssektorn från ett bidragsberoende till
en tryggare och bättre fungerande bostadsmarknad med långsiktigt stabila villkor för byggande, ägande och nyttjande av bostäder med alla typer av upplåtelseformer. Olika former av konkurrenssnedvridande produktionsstöd har avvecklats och nya villkor för de kommunala bostadsföretagen och nya hyressättningsregler har utformats i samverkan med parterna på hyresbostadsmarknaden.

Artikeln är en replik på artikeln Samhälle och marknad måste mötas!, från ett tidigare nummer av samma tidning.

Nivån på bostadsbyggandet - interpellationsdebatt

I dag på eftermiddagen ska jag delta i en interpellationsdebatt i kammaren. Det är ordföranden i Civilutskottet Maryam Yazdanfar (S) som har interpellerat bostadsminister Stefan Attefall (KD) om "Nivån på bostadsbyggandet".

Fokus i interpellationen är - bortsett från några konstiga kopplingar till franska motståndsrörelsen och begrepp som "marknadsdiktatur" - bostadsbyggandet i Stockholmsregionen. Den frågan är högst aktuell med anledning av den långa artikelserie som har publicerats i DN och inte minst turbulensen efter gårdagens artikel i DN, som jag bloggade om i går. I det blogginlägget redovisas vår (Moderaternas) uppfattning i de aktuella frågorna som berördes både i går och tidigare.

I dag hade DN för övrigt en uppföljande artikel till gårdagens DN-artikel.

Här finns en länk till den aktuella interpellationen.

Moderaterna om hyresrätter

Många frågar om Moderaterna är negativa till hyresrätter i Stockholms innerstad. Det är vi absolut inte. Statsministerns uttalande i dagens DN (2011-02-14) var inte avsett som ett ifrågasättande av hyresrätten som boendeform i Stockholms innerstad, utan som en beskrivning av de problem som finns på bostadsmarknaden i dag. Problem som bland annat återspeglas i långa bostadsköer, liten omflyttning och ett lågt bostadsbyggande under en lång följd av år.

Moderaterna anser att hyresrätten är en viktig boendeform som passar många människors behov och önskemål. En fungerande och rörlig bostadsmarknad kräver att det finns ett tillräckligt antal hyresrätter. För oss är det viktigt med valmöjligheter vilket i sin tur kräver en blandning av olika boendeformer. Detta inte minst för att människor ska kunna få en bostad som passar deras behov i livets olika skeenden. Även vår arbetslinje kräver en fungerande bostadsmarknad så att människor kan flytta till jobb eller studier. Samtidigt är det viktigt att slå fast att vi inte anser att det är politiker som ska bestämma hur människor ska bo eller vilka boendeformer som är att föredra framför andra – det gör människor bäst själva.

Tillsammans med bostadsmarknadens parter har Alliansen arbetat fram nya spelregler för de kommunala bostadsaktiebolagen och infört nya regler för hyressättningen. Genom de nya regler som trädde i kraft den 1 januari 2011 har det skapats förutsättningar för en bättre fungerande hyresbostadsmarknad, vilket långsiktigt stärker hyresrättens ställning som boendeform. Hyresgästerna har samtidigt fått en ny skyddsregel som ska motverka kraftiga hyreshöjningar.

Vi har också gjort det lättare att bygga nya bostäder genom att förenkla reglerna kring planprocessen. Som ett led i detta träder en ny plan- och bygglag i kraft den 2 maj 2011. Vi har även gjort en kompetenssatsning för att förbättra tillämpningen av plan- och byggreglerna hos kommuner och länsstyrelser. Vi har en stark ambition att vara ett parti som visar lokalt ledarskap i syfte att skapa goda möjligheter för ett långsiktigt hållbart bostads- och samhällsbyggande.

Som en självklar del i allt detta finns det också en tydlig ambition att ska byggas fler hyresrätter i Sverige. Tre av fyra kommuner i landet anger att det finns en brist på hyresrätter. Vi vill se ett fungerande bruksvärdessystem som skapar förutsättningar för att fler hyresrätter produceras, som ger trygghet och utgör ett viktigt skydd för hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar. Vi kommer att fortsätta arbetet med hur hyresrätten kan utvecklas och göras mer attraktiv. Fler bostäder, en mångfald av olika boendeformer och en fungerande hyresbostadsmarknad behövs för att fler människor ska kunna få en bostad som passar deras behov, för en fungerande arbetsmarknad och för fortsatt tillväxt.

Statligt stöd till rovfiske

PJ Anders Linder imponerar i SvD:s ledarkrönika i dag när han skriver om statliga subventioner till fiskenäringen som ett direkt stöd för utfiskning. Rubriken är "Bottennapp på statens bekostnad". Jag är glatt överraskad över ämnesvalet och det känns glädjande att se att även det globala perspektivet finns med. Sedan är sakfrågan djupt tragisk och helt vansinnig i sig.

PJ Anders Linder hänvisar i sin tur till en artikel i årets första nummer av magasinet Neo skriven Maria Wetterstrand och Mattias Svensson. Jag kan bara instämma i vad PJ Anders Linder skriver och jag känner återigen den irritation jag kände redan under förra mandatperioden när olika fiskefrågor kom upp i EU-nämnden.

Man kan aldrig skylla ifrån sig, men … när fiskefartyg från EU rensar vattnen utanför Västafrika och folk saknar mat leder detta till effekter, inte bara att djur på land blir uppätna utan även annat. Åtminstone en del hävdar att ett av skälen för piratverksamheten utanför Västafrika är utfiskningen av havet utanför. Vi vet inte riktigt hur månlandskapen på havsbottnen breder ut sig men när det gäller miljöförstöringen i övrigt kan jag passa på att nämna några tänkvärda fakta.

Under IPU:s 124:e session i Panama City i april har jag för egen del valt att arbeta under det tredje stående utskottet med ”Parlamentens roll när det gäller att säkerställa en hållbar utveckling genom FÖRVALTNING AV NATURRESURSER, jordbruksproduktion och demografiska förändringar.

Här kommer några tänkvärda utgångspunkter för det arbetet:

1. Efter en stadig nedgång i fattigdomen mellan 1990 och 2007 ökade antalet svältande människor kraftigt under 2009 (enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Enligt FN:s beräkningar kommer 830 miljoner människor att svälta under 2011 (och detta samtidigt som staterna betalar för att fiskbestånden decimeras).

2. Enligt FN har 13 miljoner hektar skog försvunnit varje år under de senaste 10 åren. Därtill kommer 60 000 kvadratkilometer som blir till öken varje år. Många regioner i världen, framför allt Mellanöstern och Nordafrika, befinner sig i en svår situation när det gäller vattenförsörjning.

3. Sjuttio procent av färskvattnet används i jordbruket världen över, medan konkurrerande krav på vattenanvändning ökar. Kvaliteten på sötvatten sänks generellt på grund av intensiv användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel.

4. Sedan några år tillbaka har vissa regioner fått uppleva ett ovanligt överflöd av vatten - översvämningar - medan andra regioner samtidigt lider allt mer av vattenbrist.

Det finns globala problem som behöver hanteras … annars uppkommer svårigheter som är ännu svårare att bemästra. En svensk ambassadör, Andreas Ådahl, (som för övrigt för många år sedan undervisade på juristlinjen på Stockholms universitet) sade en gång: ”Det är lätt att göra fiskgratäng av innehållet i ett akvarium, men … när man väl har gjort det ... fiskgratängen går det inte att göra ett akvarium av”.

Sidoinkomster

Aftonbladet har i sin pappersupplaga uppgifter om politiker som har sidoinkomster. Det handlar om att koka soppa på en spik eller med andra ord någon form av sensationsjournalistik där rubriksättningen har spetsats rejält. Jag kvalar in på 10:e plats med sidoinkomster om modesta 170 000 kronor för inkomståret 2009. Precis som min partikollega Staffan Anger (som har flest sidoinkomster) har uppgett i tidningen tycker jag också om att arbeta. Jag har också ambitionen att vara effektiv när jag arbetar. Det som under alla förhållanden är centralt om man sysslar med olika saker är att de uppdrag man åtar sig sköts på ett bra sätt.

Staten ska inte betala

Civilutskottets ordförande Maryam Yazdanfar (S) kritiserar bostadsminister Stefan Attefall (KD) på sin blogg när hon skriver att man inte behöver vara expert för att se att husen i Alby (Botkyrka kommun – min anmärkning) är i dåligt skick. Men det märkligaste i denna del är att hon också skriver: ”Det är ju så att man måste undra vilken verklighet vår bostadsminister lever i, när han åker till förorten och ser sig om.”

När blev det klandervärt att bilda sig en uppfattning på plats hur saker och ting förhåller sig?

Om det är på det sättet förtjänar väl jag också kritik redan på förhand nu när jag har bestämt ett möte med Hyresgästföreningen kommande måndag för att få information om Alloktons fastighetsbestånd i Huddinge. Avsikten är också – ve och fasa – att åka till platsen för att se och uppleva hur det ser ut i de aktuella husen och lägenheterna.

Jag vet inte vad Maryam Yazdanfar egentligen vet om näringsverksamhet, men att döma av socialdemokraternas förslag när det gäller ”ROT-verksamheten” i deras budgetmotion undrar man. Det som där kallas för ROT-avdrag eller liknande är snarast en inte närmare preciserad statlig subvention.

Syftet med ROT-avdraget är att skapa fler arbeten och att motverka svartjobb i en sektor där detta har varit vanligt förekommande. När det gäller fastighetsbolag och andra som innehar näringsfastigheter är inte svartjobb ett problem. Den som har en näringsfastighet kan göra avdrag för sina kostnader i rörelsen. Hyresgästen har ju i princip inte något utrymme alls för att anlita hantverkare för åtgärder i den hyrda bostaden.

Seriösa fastighetsägare tar ansvar för sina fastighetsbestånd och vidtar nödvändiga underhållsåtgärder. Det är inte meningen att mindre nogräknade fastighetsägare ska kunna strunta i att underhålla sitt fastighetsbestånd för att sedan använda skattebetalarnas pengar för att få ett nytt och fint fastighetsbestånd. Detta skulle vara statligt finansierad osund konkurrens.

För övrigt är Botkyrka kommun en socialdemokratiskt styrd kommun där ett stort antal miljöpartister lämnade sitt parti i samband med det senaste valet för att i stället bli Allianspolitiker. Skälet var socialdemokraternas ointresse för miljöfrågor och karaktären av betongparti.

Barns rätt till vård

Häromdagen presenterade regeringen en departementspromemoria innehållande förslag vars syfte är att stärka barns rätt till vård och sociala insatser inom ramen för gemensam vårdnad. Förslagen kommer så småningom att behandlas av Civilutskottet

I promemorian föreslås det att psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling samt vissa insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska få ges till barnet om det krävs med hänsyn till barnets bästa trots att endast en av vårdnadshavarna har samtyckt till det.

Det föreslås att socialnämnden ges befogenhet att pröva om insatsen krävs med hänsyn till barnets bästa.

Det ursprungliga förslaget – som lämnades i ett utredningsbetänkande 2007 – var att domstol skulle kunna besluta vem av föräldrarna som skulle ha rätt att fatta beslut i ett antal olika frågor. Jag vill framhålla att fanns uppenbara risker med att duka upp ett sådant smörgåsbord med frågor att processa kring för konfliktbenägna vårdnadshavare. Jag har ju tidigare åtskilliga gånger, i artiklar och på denna blogg, framhållit vikten av att föräldrars konflikter kring barn mycket tydligare bör inriktas mot att förmå föräldrarna att samarbeta med fokus framåt i tiden. Allt för barnens bästa. Konfliktdrivande regler ska undvikas.

Detta är ett bättre förslag än det ursprungliga från 2007. Bestämmelserna tar sikte på det som är mest angeläget för barnen och lämnar därför konflikter om barns pass och vilken skola eller förskola barnen ska gå i till föräldrarna att lösa gemensamt, vilket inte är oöverstigligt svårt. För övrigt är det ju socialnämnden som har ansvar att agera i sådana situationer när föräldrar inte är lämpliga vårdnadshavare, något som kan komma fram när barns rätt till vård och sociala insatser kommer till prövning.

Artiklar om detta har funnits bland annat i Svenska Dagbladet och i en ledare på Corren.se.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.

Seminarium om bostadspolitik

Den 22 februari kommer jag att hålla en genomgång av moderat bostadspolitik. Inbjudna är moderater från södertörnskommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö. Inbjudan finns att läsa här.

Moderaterna i både Huddinge och Botkyrka har inbjudan på sina respektive hemsidor.

Stort tack till Jimmy Baker för hjälp med inbjudan och distribution av densamma.

Svar till Hyresgästföreningen Stockholm

Terje Gunnarson, ordförande för Hyresgästföreningen region Stockholm, refererar till min artikel i Piteå tidning i ett inlägg på sin blogg där han säger bland annat följande:

”Det behövs inte bättre villkor för andrahandsuthyrning det behövs fler hyresrätter med hyresnivåer som även unga människor har råd med. Hela paketet utstrålar att alla skall äga och inte hyra (här åsyftas Alliansens bostadspolitik – min anmärkning). Vad gör du för oss som vill hyra Anti? Eller är vi några kufiska typer som borde lära om?”

Att jag inte är nöjd med rubriksättningen i Piteå tidning har jag redan skrivit om på min blogg i lördags. Men Terje Gunnarson, … det handlar inte om antingen eller utan snarare om både och. Bättre villkor för andrahandsuthyrning är naturligtvis inte hela lösningen när det gäller bristen på bostäder utan möjligen en av flera lösningar på vägen mot bättre balans på bostadsmarknaden. Utredningen om förbättrade villkor för andrahandsuthyrning tillsattes dessutom ursprungligen av en socialdemokratisk regering som också såg att det kunde frigöras bostäder på detta sätt.

När det gäller ägarlägenheter är det en ny boendeform, sedan den 1 maj 2009, och något som vissa säkert kommer att välja när nyproduktionen har tilltagit. Detta kan bidra till att andra bostäder frigörs, och det bildas därigenom så kallade flyttkedjor.

Jag delar uppfattningen att det behövs fler hyresrätter med hyresnivåer som även unga har råd med. Jag har i flera sammanhang berört detta och tagit Huge Fastigheters nyproducerade studentbostäder som exempel. Jagvillhabostad.nu har också – nyligen – lyft fram det hyreshus för ungdomar som producerades av Huge Fastigheter för några år sedan som ett bra exempel på bostäder för unga med rimliga hyror.

Vad det skulle innebära om byggsubventioner återinfördes, i ett land där många påtalar bristande konkurrens inom byggsektorn, där vi har EU:s högsta byggkostnadsnivåer och därutöver den snabbaste kostnadsökningen, är inte så svårt att räkna ut. Inte ens när den finansiella krisen och internationella lågkonjunkturen var som djupast framställdes det några krav från byggbranschen på återinförda subventioner. Långsiktigt stabila villkor är bäst för alla, men kanske allra viktigast för bostadskonsumenterna.

Jag är en varm förespråkare av att boendet – när det gäller människors preferenser – ska avpolitiseras. Om man vill äga sin bostad, bo i kollektiv eller vara hyresgäst är upp till var och en att avgöra. Om människor efterfrågar fler hyresrätter – vilket är fallet – då måste förutsättningarna att producera fler hyresrätter finnas. Sådana nya förutsättningar är kanske den viktigaste delen av det som Gunnarson kallar för ”paketet”. Dessutom är det utan tvekan så att hyresrätten har en viktig funktion för människor som flyttar till arbete, till studier eller helt enkelt till en viss plats för att de vill bo där. En välfungerande arbetslinje behöver också stödjas av tillgång på hyresbostäder.

Outsourcing / privata entreprenader

Jag och min tidigare Civilutskottskollega Johan Löfstrand (S)

I onsdags deltog jag i en debatt på "Upphandlingsdagarna 2011". Platsen var Nacka strandmässan och ämnet "Outsourcing - myt eller verklighet".

Här nedan redovisar jag några av de huvudfrågor som ställdes till oss politiker. Jag redovisar kortversioner av mina svar i anslutning till varje fråga.

1. Finns det fortfarande en tydlig politisk ideologisk skillnad vad gäller inställningen till outsourcing mellan de politiska blocken?

Svar: Socialdemokraterna accepterar privata utförare i större omfattning i dag jämfört med tidigare, men Vänsterpartiet är fortfarande motståndare. Samtidigt har Moderaterna - typiskt sett - blivit mer nyanserade i sitt synsätt. Det är inte längre det viktigaste att bara få en privat utförare. I dag är det tydligare att det handlar om att skapa valfrihet genom olika alternativ och att det måste ställas tydliga kvalitetskrav på den outsourcade verksamheten.

2. Kan ni som beslutsfattare avstå outsourcing om detta är ett ur samhällsekonomiskt bättre alternativ för skattebetalarna?

Svar: I princip nej, men återigen; man måste veta vad man får för pengarna så att det verkligen blir samhällsekonomiskt lönsamt.

3. Har det skett en övergång från prisfokus till funktionsfokus vid upphandling av externa tjänster eller är priset fortfarande en dominerande inköpsvariabel?

Svar: Priset måste alltid sättas i relation till vad man får. Även outsourcad verksamhet är offentlig verksamhet som politikerna ansvarar för, eftersom skattemedel används för finansieringen.

4. Vilka är de bidragande orsakerna till att offentlig verksamhet outsourcar förutom kostnadsaspekten?

Svar: Kraven på teknisk uppdatering inom IT-området, krav på olika specialistfunktioner och annat gör att - framförallt mindre - kommuner har svårigheter att själv kunna hålla all erforderlig kompetens. Detta leder till att man måste samverka med andra. Sedan finns det nog därutöver ofta en ambition att skapa valmöjligheter mellan olika verksamhetsideer och inriktningar. Då kan outsourcad verksamhet bidra till att skapa en bredare palett av valmöjligheter för medborgarna.

5. Finns det verksamheter som principiellt inte går att outsourca?

Svar: Myndighetsutövning och ibland annan verksamhet som ligger nära eller har omedelbart samband med myndighetsutövning. Sedan är det i och för sig också dumt att "lägga alla ägg i samma korg".

6. Finns det några särskilda förutsättningar inom offentlig sektor som gör att outsourcing uteblir eller försenas?

Svar: Det måste finnas tillräcklig kompetens att efterfråga det som är relevant, att framställa bra förfrågningsunderlag och att kunna utvärdera anbud. Sedan är en annan viktig sak att skriva bra avtal och att följa upp det som har avtalats. Brister det i kompetensen får man svårigheter på olika sätt.

Slutligen vill jag nämna att frågan om överklaganden av tilldelningsbeslut vid offentlig upphandling också kom upp. Min principiella inställning är att rätten att överklaga inte kan begränsas. Däremot kan man diskutera ansvaret för "rättegångskostnader" särskilt mot bakgrund av att många bestämt framhåller att det finns aktörer som medvetet "okynnesöverklagar" som ett led i agerandet mot sina konkurrenter.

Ungas chanser på bostadsmarknaden

I dagens nummer att Piteå tidning har jag svarat på vad som skrevs på tidningens ledarsida om bostadspolitik den 1 februari. Här finns en länk till den artikeln som har rubriken "Unga chanslösa på bostadsmarknaden".

Jag är i och för sig inte nöjd med artikelns rubriksättning eftersom min huvudpoäng inte är Bostadskreditnämndens slutsats från hösten 2010 - att det inte råder generell bostadsbrist i Sverige. Det finns svaga lokala bostadsmarknader där det finns ett överskott av bostäder, men i tre av fyra kommuner råder det trots detta brist på hyresrätter. I storstadsområdena är bostadsbristen påtaglig.

Det viktiga med min artikel är i huvudsak följande: Det behövs en fungerande bostadsmarknad och områden där det går att välja mellan olika boendeformer, såväl hyresrätter, bostadsrätter och på sikt också ägarlägenheter. Det behöver byggas fler bostäder och det är ett faktum att unga människor har svårigheter att komma in på bostadsmarknaden.

Det har - efter valet 2006 - gjorts mycket för att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Det övergripande syftet med Alliansens bostadspolitik är att skapa långsiktiga och hållbara spelregler för alla som verkar på bostadsmarknaden, från producenter till olika kategorier av bostadskonsumenter och då inte minst hyresgäster. Det kommer säkert att ta tid att återställa balansen på bostadsmarknaden, men nu finns förutsättningarna att kunna öka bostadsbyggandet.

Här finns en länk till min artikel.

I morgon: Debatt

I morgon kommer jag att delta i en debatt som äger rum inom ramen för arrangemanget Upphandlingsdagarna. Rubriken på den debatt där jag ingår i panelen har rubriken "Outsourcing - myt eller verklighet". Presentationen av debatten lyder:

Trots negativa missuppfattningar om konceptet fortsätter intresset för
outsourcing att växa. I detta panelsamtal belyses outsourcing ur de berördas
perspektiv - politikern, upphandlaren/beställaren, leverantören och anställda.

I panelen: Lars Täuber, ISS Facility Service AB. Sigmund Wiveson,
Upphandlingsexpert, Kommunal. Egil Nylén, Upphandlingschef Umeå kommun. Anti Avsan, Riksdagsman Moderaterna. Johan Löfstrand, Riksdagsman Socialdemokraterna.

Moderator: Mikael Esplinger, Styrelseledamot i IFMA.

Johan Löfstrand är för övrigt en av mina tidigare utskottskollegor i Civilutskottet (under förra mandatperioden).