Måndagskampanj med besök i Södertälje hamn

I dag var jag och mina riksdagskollegor Malin Löfsjögård, Marietta de Pourbaix-Lundin och Nils Oskar Nilsson tillsammans med moderata oppositionsrådet i Södertälje, Marita Lärnestad, på besök i Södertälje hamn. Vi togs emot av verkställande direktören, i Södertälje Hamn AB, Erik Froste.

Det var ett intressant studiebesök som gav nya perspektiv på frågan om hamnkapacitet i stockholmsområdet. Södertälje hamn ligger onekligen strategiskt väl till med sin omedelbara närhet till både E4 och E20 samt järnväg åt både norr och söder. Man har en oljehamn med ett miljötillstånd som tillåter hantering av ungefär tre till fyra gånger mer petroleumprodukter än i dag. Därutöver sysslar man huvudsakligen med container- och bilhantering samt RoRo (roll on roll off). Det uppkommer av naturliga skäl vissa frågor om vilken betydelse en ny hamn i Norvik i Nynäshamn egentligen skulle kunna få när den frågan sätts i ett större sammanhang.

När det gäller frågan om vilka fartyg som kan tas emot i Södertälje så klarar man ett djupgående på omkring 10 meter. Detta är samma djupgående som man också klarar av i Kielkanalen vilken är en vanlig sjöväg till den stora containerhamnen Hamburg. Det mesta av containertrafiken till stockholmsområdet går via Hamburg. Normalt djupgående för de flesta containerfartyg som trafikerar Östersjön ligger på 8 meter. Med utgångspunkt från detta kan man undra vilken betydelse möjligheten att i Norvik kunna ta emot fartyg med ett djupgående om 13 meter skulle få i praktiken (åtminstone vad gäller containertrafiken). Särskilt när en av stötestenarna i Norvik är frågan om muddring och var eventuella muddringsmassor ska dumpas.

Videointervju om äktenskapslagstiftningen

Intervju om könsneutral äktenskapslagstiftning.



Se fler intervjuer med moderata företrädare på moderaternas Youtube-kanal.

Pressklipp från presskonferensen

Svenska Dagbladet har i dag en artikel som har sitt ursprung i gårdagens presskonferens. Jag är citerad med det budskap som är det viktigaste på ett övergripande plan och som jag redogjorde för i går här på bloggen:

– Det här förslaget inskränker inte friheten för någon, det ökar friheten för några och dessutom innebär det inte heller något tvång vare sig för samfunden eller för präster eller enskilda vigselförrättare.

Svenska Dagbladets artikel hittar du här.

Dagens presskonferens

På bilden, från vänster: LiseLott Olsson (v), jag, Carina Moberg (s) och Maria Kornevik Jakobsson (c).

Klockan 12 i dag inleddes dagens presskonferens om lagrådsremissen om den könsneutrala äktenskapslagstiftningen.

Det var en ganska lugn tillställning med några frågor. Jag fick bland annat möjligheten att kommentera varför jag menar att liggande förslag är det bästa möjliga. Utan att ordagrant återge mitt svar så var poängen precis densamma som jag skrivit om tidigare här på bloggen:

• Utredningens och trepartimotionens förslag inskränker inte friheten för någon.
• Förslaget ökar däremot friheten för några.
• Förslaget innehåller inte något tvång mot vare sig Svenska kyrkan, andra trossamfund, präster eller vigselförrättare inom trossamfund.
• Förslaget innebär att rimlig hänsyn tagits till samtliga berörda intressen. Dessutom bör meningsskiljaktigheterna inom Svenska kyrkan lösas där och inte i Sveriges riksdag.

Här finns pressmeddelandet från utskottet om lagrådsremissen.

Lagrådsremiss om könsneutral äktenskapslagstiftning

Imorgon, tisdag, fattar civiluskottet beslut om en lagrådsremiss angående könsneutral äktenskapslagstiftning.

Med anledning av det stora intresset som frågan har så arrangeras också en presskonferens i anslutning till utskottets möte. Jag är en moderaternas representant vid presskonferensen och medverkar vid starten imorgon kl 12. Utskottets möte börjar en timme tidigare, kl 11.

Uppdatering
Jag blev uppringd av TT under förmiddagen med anledning av lagrådsremissen. Den intervjun resulterade i denna notis, bland annat publicerad i Kristianstadsbladet.

Partiråd

Idag har jag tillbringat dagen på partiråd. Partirådet har bland annat slagit fast vår valsedel för valet till Europaparlamentet. Listan (hittar du här) toppas av Gunnar Hökmark. På något sätt hamnade Gunnar Hökmark och jag på samma bild i samband med lunchen. Bilden är publicerad på min riksdagskollega Mats Sanders blogg.

I digital- och mobilkamerornas och bloggarnas tidevarv är det betydligt lättare att få en inblick i hur det kan se ut på ett partiarrangemang, som exempelvis partirådet. Nedan finns länkar till några bloggar och bloggare som publicerat bilder och (oftast kortare) texter från partirådet.

Christoffer Järkeborn, sjätte namn på valsedeln. Bloggposter: 1, 2, 3, 4 och 5.
Tomas Tobé (riksdagsledamot). Bloggposter: 1, 2.
Nikas Wykman, ordförande i Muf. Bloggposter: 1, 2, 3 och 4.
Sofia Arkelsten (riksdagsledamot). Bloggposter: 1, 2.

Aftonbladet hade en reporter, Johanna Melén, på plats som bloggade under partirådet. Rapporteringen hittar du här.

Måndagskampanj på Ekerö

Igår var jag på kampanjbesök hos Winab vikväggar på Ekerö. Med på besöket var också mina riksdagskollegor Karin Enström och Karl Sigfrid. Ingemar Hertz från Ekerös näringslivsråd hjälpte oss att komma i kontakt med Winab och deltog också vid besöket.

Från vänster: Jan Lindegren, Karin Enström, Ingemar Hertz, jag och Karl Sigfrid.

Foto: Jörgen Sollin

Vd Jan Lindegren visade oss runt på företaget och informerade om produkter och tillverkning. Efter rundvandringen anslöt Ronny Kulhanek, marknadschef, och över en kopp kaffe så pratade vi om företagande och företagandets villkor.

Winab producerar vik- och blockväggar, som säljs både i Sverige och internationellt. På årsbasis går ungefär tre fjärdedelar av produktionen på export.

Än så länge har inte lågkonjunkturen slagit mot Winab. Försäljningen går dock något trögare nu än förut och det tar lite längre tid att komma till avslut i affärerna än tidigare.

Intressant var att företaget är miljöcertifierat, SS-EN ISO 14001:2004, och upplevde att de hade affärsmässiga fördelar av detta i förhållande till många konkurrenter.

Könsneutrala äktenskap och biskoparnas strid

I fredags skrev ett antal biskopar på DN-debatt under rubriken "Kyrkans rätt att viga måste nu avskaffas". Här finns en länk till den artikeln. Den debattartikeln följdes av en ny debattartikel skriven av några andra biskopar under rubriken "Biskopskolleger förordar kyrklig diskriminering". Här finns en länk till den artikeln.

Hur ska man förhålla sig till frågan om könsneutrala äktenskap? I ett spektrum, där i den ena ändan finns de som – genom ett personligt engagemang – är mest för köns­neutrala äktenskap och i den andra ändan finns de som av religiösa skäl är mest emot sådana äktenskap, kan det vara klokt att placera sig själv i mitten och försöka se vad som medför den största fördelen för så många som möjligt.

Det talas emellanåt om att äktenskap bör tillkomma genom en civilrättslig ”reglering” eller ”lös­ning” i stället för att det också ska vara möjligt att gifta sig i kyrkan så som det föreslås i betänkandet ”Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor” (SOU 2007:17) och i Moderaternas, Centerpartiets och Folkpartiets gemensamma motion "En könsneutral äktenskapslagstiftning" (2008/09:C9). Det är lite svårt att förstå den diskussionen.

Äktenskapet är ett rättsligt sta­tusförhållande som uppkom­mer genom ett moment av myndighetsutövning (själva vigseln enligt vigselformuläret) och återfinns i en civilrättslig reglering i form av äktenskapsbalken. Förutsättningarna för själva vigseln är desamma alldeles oavsett om vigseln ingås inför en präst i Svenska kyrkan, inför en vigselförrättare i något trossamfund, inför en borgerlig vigselför­rättare eller inför en lagfaren domare i tingsrätt. Om vigseln ingås inför en präst i Svenska kyrkan eller inför en vig­sel­för­rättare i något tros­samfund kan man nog utgå från att vigseln alltid utgör en del av en religiös ceremoni. Den cere­mo­nin omfattas av religionsfriheten.

Frågan handlar nog för många egentligen om hu­ru­vida man anser att samkönade par ska få ingå äktenskap i kyrkan eller inte. Viljan att stänga samkönade par ute från möjligheten till kyrklig vigsel är för vissa uppenbarligen viktigare än den konsekvensen att samtliga heterosexuella par i så fall också stängs ute från möjligheten till en kyrklig vigsel.

I de diskussioner om könsneutrala äktenskap som förekommer tycks det finnas en utbredd uppfattning om att alla grundläggande mänskliga fri- och rättigheter inte ligger på samma nivå. I många fall hänvisas i diskussionerna till Barnkonventionen och möjligen ock­så till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Vad som är viktigt att komma ihåg är att reli­gions­friheten inte har högre status än många andra grundläggande fri- och rättighe­ter. Utred­ningens förslag (SOU 2007:17) och trepartimotionen (2008/09:C9) kränker dessutom inte religions­friheten på något sätt.

Om FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheterna hade tillkommit i dag kan man med stor säkerhet säga att även homosexuellas rättigheter hade funnits med.

I Sverige är äktenskapsbegreppet äldre en kristendomen. Redan under medeltiden fanns begreppet och hade då närmast betydelsen legal samlevnad. Den som talar om att omdefiniera äktenskapsbegreppet har i så fall närmast ett problem med sin egen definition av äktenskapet.

När det gäller frågan om man kan tvinga någon att viga samkönade par kan följande påpekas. För det första utgör en vigsel – som förrättas inom Svenska kyrkan eller inom ett trossamfund – myndighetsutövning som överlämnats till annan än det allmänna. Sådan myn­dig­hetsutövning kan bara ske om det finns stöd i lag. Att positivt tvinga någon annan än det allmänna att utföra vigslar kan knappast vara möjligt. När det sedan gäller nästa fråga, näm­ligen om det i äktenskapsbalken öppnas en möjlighet för Svenska kyrkan och tros­samfund att viga samkönade par, är man då tvingad att göra det?

Först kan påpekas att Svenska kyrkan kommer att erhålla övergångsregler under ett års tid efter att de nya reglerna införts i äktenskapsbalken men kommer därefter att jämställas med övriga trossamfund. Därefter måste varje tros­sam­fund erhålla vigselrätt samt därutöver ansöka om vigselbehörighet för enskilda präster och vig­selförrättare. Frågor om vigselrätt och vigselbehörighet prövas av Kammarkollegiet.

Vigselplikt kan inte bli aktuellt av två skäl som anges i utredningen (SOU 2007:17):

1. Om det skulle vara ett tvång att viga samkönade par inom ramen för en religiös cere­moni och om detta strider mot trosuppfattningen utgör ett sådant tvång en kränkning av reli­gions­friheten. Detta är därför inte möjligt.

2. Det är inte heller praktiskt möjligt att tvinga enskilda präster eller vigselförrättare att viga samkönade par eftersom ingen präst eller vigselförrättare behöver ange skälet till varför man väljer att inte viga ett par (vilket som helst).

Sammanfattningsvis:

1. Utredningens och trepartimotionens förslag inskränker inte friheten för någon.

2. Förslaget ökar däremot friheten för några.

3. Dessutom innehåller förslaget inte något tvång mot vare sig Svenska kyrkan, andra trossamfund, präster eller vigselförrättare inom trossamfund.

Förslaget innebär att rimlig hänsyn tagits till samtliga berörda intressen. Dessutom bör meningsskiljaktigheterna inom Svenska kyrkan lösas där och inte i Sveriges riksdag.

Jämställdhet och bolagsstyrelser – några kommentarer

Det finns till att börja med skäl att upprepa det jag skrev på bloggen för några dagar sedan, nämligen att Moderaterna är och måste vara ett verklighetsanknutet parti som utgår från dagens problem för att kunna leverera framtidens lösningar inom olika områden. För att kunna göra det måste det ske en analys av dagens problem och det måste också resoneras kring framtidens lösningar. Att det förekommer samhällsproblem som många människor uppfattar som konkreta och påtagliga inom jämställdhetsområdet borde vara uppenbart för de allra flesta. Att ett väl fungerande näringsliv med tillräcklig bredd i beslutsfattandet också har betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige kan man knappast vara oense om.

Att ett bolag har en styrelse där alla är "stöpta i samma form" (inte bara när det gäller kön utan också när det gäller utbildningsbakgrund och utbildningsort) är inte en styrka utan en uppenbar svaghet. För ett kvalitativt bra beslutsfattande behövs det människor med olika kompetens och erfarenheter, manligt och kvinnligt.

I politikutvecklingsgruppen Lika möjligheters direktiv står följande skrivet:

”Regeringens mål är att ha minst 40 procent av både kvinnor och män i statliga bolagsstyrelser. Näringslivet ligger långt efter. Andelen kvinnliga chefer i det privata näringslivet har minskat från 32 procent 2004 till 25 procent 2007 enligt rapporten ”Kvinnliga chefer i näringslivet”. Av 291 börsnoterade företag var det endast fem som hade kvinnor som ordinarie verkställande direktörer under 2006. Det är ett resursslöseri att inte rekrytera kvinnor till ledande positioner och släppa in i dem i de informella nätverken.”

Artikeln i Svenska Dagbladet påvisar just detta att näringslivet ligger långt efter. Enligt en undersökning från riksdagens utredningstjänst så hade endast fyra av 163 granskade börsbolag en jämn könsfördelning i sin styrelse. Drygt hälften av bolagen hade inga kvinnor alls i styrelsen. Endast ett företag hade en knapp överrepresentation av kvinnor i sin styrelse.

Om man känner sig hotad av artikeln i Svenska Dagbladet beror det väl närmast på en växande oro för att man inte kan försvara den rådande ordningen på ett hållbart sätt. Detta särskilt om man känner till att försvaret av den rådande ordningen omfattar så mycket som hälften av börsbolagen, som inte har en enda kvinna i styrelsen. Om man vänder på argumentationen kan man hävda att många börsbolag har lyckats väldigt bra med att kvotera in hundra procent män i sina styrelser. Ett sådant resultat kan man rimligen inte uppnå med företagets bästa för ögonen. Hur ska man då kunna försvara ett sådant förhållande?

För egen del har jag svårt att förstå upprördheten kring resonemangen. Vad är det egentliga skälet till den beröringsångest som i många fall framstår som så tydlig?

Jag har tidigare påpekat att tiderna förändras precis som människors inställning i olika frågor. En viktig förutsättning för ett politiskt partis möjligheter till framgång och överlevnad är att vara orienterat i tiden. Dessutom har vi inte ens föreslagit kvotering i artikeln.

Bolag och jämställdhet

I dag publicerar Svenska Dagbladet, på sin debattsida Brännpunkt, en artikel där jag är en av undertecknarna. Artikeln är en redovisning av de resonemang vi har fört om kvinnlig representation i bolagsstyrelser och kvinnligt företagande i politikutvecklingsgruppen Lika möjligheter - familj och arbetsliv. Den som läser artikeln noga kan konstatera att vi inte föreslår någon kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser.

Däremot efterlyser vi en bättre jämställdhet i näringslivet, just för att undvika kvotering. Siffrorna i artikeln talar sitt tydliga språk. Förändringstakten, åtminstone i börsbolagen, har varit påfallande långsam.

Det har ingått politikutvecklingsgruppens direktiv att titta på problematiken med bristande rekrytering av kvinnor till bolagsstyrelser. Kvotering är ett alternativ i syfte att nå en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser och detta har också diskuterats.

Ägarlägenheter på väg att införas

Det byggs redan lägenheter som ska säljas som ägarlägenheter. Botrygg Bygg AB

bygger ägarlägenheter i kvarteret Träslöjden i Hammarby sjöstad och civilutskottet håller för närvarande på med behandlingen av proposition 2008/09:91 Ägarlägenheter. I propositionen föreslås att det införs lagregler som gör det möjligt att inneha enskilda lägenheter i flerbostadshus med äganderätt (så kallade ägarlägenheter). Än så länge kommer detta bara vara möjligt när det gäller nyproducerade lägenheter. Det kommer inte gå att ombilda befintliga bostadsfastigheter till ägarlägenheter, vilket kräver ytterligare utredning innan ett lagförslag kan läggas fram.

En ägarlägenhet ska enligt lagförslaget utgöra en tredimensionell fastighet av särskilt slag och motsvara en bostadslägenhet. De regler som redan i dag gäller för bildande och nyttjande av andra tredimensionella fastigheter föreslås i princip gälla även för ägarlägenhetsfastigheter. Det innebär att en ägarlägenhetsfastighet ska bildas vid en lantmäteriförrättning och kunna hyras ut eller överlåtas utan några särskilda begränsningar. De regler som kommer att gälla är de regler som gäller om någon hyr ut exempelvis en villafastighet.

Ägarlägenheter måste byggas i sammanhållna enheter om minst tre lägenheter. Varje sådan lägenhet ska som regel få del i en samfällighet som kan ha ansvaret för skötseln av yttertak, fasader, trapphus, förråd och andra gemensamma anordningar. Samfälligheten ska förvaltas av en förening (samfällighetsförening) i vilken ägarna av lägenheterna är medlemmar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2009.

Porträtt i Dagens juridik

I torsdags blev jag kontaktad av Dagens juridik med anledning av det vi i politikutvecklingsgruppen Lika möjligheter (Familj och arbetsliv) skrivit om medling i delrapporten "Jämställt föräldraskap". Resultatet blev ett porträtt på Dagens juridik. Här finns en länk till den artikeln.

Bakgrunden ser ut på följande sätt:

I äktenskapstvister och i mål om vårdnad, boende och umgänge är frågan om vem som är den bästa föräldern ofta en fråga som framstår som central för många av dem som tvistar om sina barn.

Frågan är egentligen fel ställd och dagens processordning uppmuntrar i någon mån till detta. Rättegångsbalkens tvistemålsregler är utformade så att de typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att de, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då – om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats – ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet.

Den föräldern som – exempelvis – vill bli tilldömd ensam vårdnad ska visa att han eller hon är lämpligare (bättre) än den andre föräldern. Å andra sidan kan det handla om av visa hur dålig, försumlig och oansvarig den andre föräldern är. I sådana fall där det handlar om att ställa föräldrar mot varandra är det oftast barnet som förlorar på detta långsiktigt och därmed – indirekt – även föräldrarna själva.

I tvister om vårdnad, boende och umgänge kan man säga att det är spegelbilden av hur det ser ut på jämställdhetsområdet och i vilken mån föräldrarna har tagit ansvar för ett barn som blir till en för eller nackdel i processen. Det får därmed i någon mån betydelse om man har tagit del i barnets dagliga skötsel och intresserat sig för barnet eller inte. Den förälder som (i de allra flesta fall) av olika skäl har tagit det större ansvaret för barn och hem är den som på olika sätt frestas att exploatera detta. Det kan till och med vara så att det finns ett intresse av att utestänga den andre föräldern i syfte att skapa sig ett eget försteg gentemot den andre. Sådant kan naturligtvis inte accepteras.

Vi har även beskrivit hur det fungerar i Australien.

En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.

I delrapporten har vi lämnat bland andra dessa två konkreta förslag med anledning av den problematik som vi har sett.

• Kvalificerad medling och samarbetssamtal bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process.

• Processreglerna bör utformas så att rättegången tydligt fokuserar på barnets bästa och inte i så stor utsträckning kretsar kring vem som är bra och vem som är dålig förälder. Dagens ordning påverkar ofta negativt föräldrarnas förutsättningar till fortsatt samarbete kring barnet och riskerar därigenom att skada barnet.

Artikel om arbetsgruppens förslag

Klarläggande om Lika möjligheters - Familj och arbetsliv - förslag i delrapporten "Jämställt föräldraskap".

Först vill vi tydliggöra två sakförhållanden. 1) De förslag som lämnas i
delrapporten är arbetsgruppens förslag. Förslagen är ännu inte i någon del
fastslagen moderat politik. 2) Det föreslås inte någon ökad individualisering av
föräldraförsäkringen. Detta torde framgå för alla som läst rapporten.

Ovanstående citat är från en artikel som i dag publicerats på SVT Opinion som Hillevi Engström och jag skrivit med anledning av intervjun i Svenska Dagbladet förra veckan, där vi presenterade arbetsgruppens förslag. I artikeln förtydligar vi de förslag som arbetsgruppen faktiskt lägger fram rörande föräldraförsäkringen. Vi är också - vilket framgår ovan - tydliga med att arbetsgruppen inte har presenterat något förslag om en ökad individualisering av föräldraförsäkringen.

Läs hela artikeln här.

Jämställt föräldraskap och tankeförbud

Efter presentationen av moderaternas politikutvecklingsgrupps, Lika möjligheter - Familj och arbetsliv, förslag kring "Jämställt föräldraskap"- gällande bland annat barnbidrag, föräldraförsäkring och vårdnadstvister - har många reagerat. Det har förekommit både positiva och negativa reaktioner. Vissa av reaktionerna har haft karaktären "tagit del - ej förstått", andra har varit positiva och återigen andra kritiska. Det som möjligen är en smula tråkigt är att de kritiska reaktionerna uteslutande riktar sig mot resonemang i textdelen, men å andra sidan väcker rapporten debatt och påvisar att Nya Moderaterna är ett parti som förtjänar att vara så stort det är och på sikt förhoppningsvis ännu större.

Moderaterna är och måste vara ett verklighetsanknutet parti som utgår från dagens problem för att kunna leverera framtidens lösningar inom olika områden. För att kunna göra det måste det ske en analys av dagens problem och det måste också resoneras kring framtidens lösningar. Att det förekommer samhällsproblem som många människor uppfattar som konkreta och påtagliga inom jämställdhetsområdet borde vara uppenbart för de allra flesta.

I delrapporten resoneras det kring vissa av de problem arbetsgruppen har fått till uppgift att behandla. Några av reaktionerna efter det att rapporten presenterades leder tankarna till den av Moderaterna tidigare hårt kritiserade så kallade tankeförbudslagen på kärnkraftens område. Av vissa kommentarer kan man nästan få uppfattningen att ett rakt och öppet resonemang inte är önskvärt. För egen del tror jag att en del av den beröringsångest som framskymtar och reaktionerna beträffande vissa frågeställningar hänför sig till hur man själv har levt sitt liv. Tiderna förändras precis som människors inställning i olika frågor. En viktig förutsättning för ett politiskt partis möjligheter till framgång och överlevnad är att vara orienterat i tiden.

Här finns en länk till en ledarartikel i Expressen som kommenterar rapporten. Här finns en länk till en artikel i Norrländska Socialdemokraten och här finns en länk till en artikel i E24.

Förslagen publicerade i Svenska Dagbladet

Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel där jag och Hillevi Engström uttalar oss kring ett antal förslag som arbetsgruppen Lika möjligheters delarbetsgrupp, Familj och arbetsliv, presenterar.

Våra utgångspunkter för förslagen är alla att människors lika värde är en grundläggande liberal värdering. Ett samhälle där en människas kön i stor grad avgör vilka val individen kan göra är inte förenligt med grundläggande liberala värderingar. Jämställdhet får därför varken ses som en renodlad kvinno- eller vänsterfråga. Det är en frihetsfråga som båda könen måste driva tillsammans och där både kvinnor och män är vinnare.

Gruppens uppdrag är att fördjupa sig inom några av de områden där behovet av ytterligare insatser för jämställdhet framstår som störst. Det gäller bland annat frågor som avser familj, arbetsliv och välfärd.

Vår slutrapport kommer att lämnas över till moderaternas förtroenderåd och riksdagsgrupp under februari.

Här finns det pressmeddelande som gått ut under dagen. I anslutning till pressmeddelandet finns delrapporten att ladda ner.

Sjöfylleri och arvsrättsliga frågor

Sjöfylleri och arvsrättsliga frågor har jag debatterat i kammaren i dag. Egentligen blev det inte någon debatt kring de arvsrättsliga frågorna men det blev det däremot när det gäller sjöfylleri. Här finns en länk till mitt första anförande i debatten. Anförandet följdes sedan av inte mindre än sex repliker.

Lite dagsaktuell statisktik beträffande sjöfylleribrott ser ut på följande sätt om man frågar sjöpolisen i Stockholms län. Vad man kan konstatera är att sjöfylleriet trendmässigt har minskat över tiden. Tidigare låg denna typ av brottslighet på ungefär 100 rapporterade fall per år. Man sammanställer just nu statistik för 2008. Gör man en jämförelse mellan 2007 och 2008 kan man konstatera att det i Stockholms län rapporterades 72 fall 2007 jämfört med 76 fall år 2008. Antalet fall där det har skett en sjöolycka i förening med sjöfylleri var 8 fall år 2007 jämfört med 9 fall år 2008.

När det gäller det totala antalet sjöolyckor kan man konstatera att i 90% av fallen har det varit fråga om nyktra båtförare.

När det gäller de arvsrättsliga frågorna blev det endast ett anförande. Länken till det anförandet finns här.

Betalningsansvar vid obehöriga transaktioner

I Regeringskansliet pågår arbete med implementeringen av två artiklar i ett EG-direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och två andra i sammanhanget aktuella direktiv. Härutöver ska betaltjänstdirektivet upphävas. Arbetet har kommit så långt att en rapport nu har presenterats, Ds 2008:86.

Utgångspunkten är att i stort sett alla människor har avtal om betaltjänster med någon bank eller annan betaltjänstleverantör. Det kan exempelvis vara ett avtal om betalkonto, med eller utan kredit, där insättningar och uttag görs med hjälp av ett så kallat betalningsinstrument, till exempel ett kontokort eller en bankdosa. Problemet med obehöriga transaktioner i sådana sammanhang är att det förekommer att betalningsinstrument används utan samtycke av den som enligt avtalet med banken har rätt att lämna ett sådant samtycke. Det är oftast svårt att ta reda på vem som har gjort den obehöriga transaktionen och då blir frågan om banken eller kontohavaren ska stå för den slutliga ekonomiska förlusten.

I promemorian föreslås nya bestämmelser om en kontohavares skyldigheter i förhållande till en bank eller annan betaltjänstleverantör.

Bland annat föreslås att kontohavaren ska stå för en förlust med högst 1 000 kronor om en obehörig transaktion har skett och en personlig kod har använts. Någon sådan självrisk ska dock inte utgå om kontohavaren visar att transaktionen inte berodde på att han eller hon låtit bli att skydda sin kod. Kontohavaren ska stå för hela förlusten om en obehörig transaktion har skett till följd av att kontohavaren av grov oaktsamhet har brutit mot sina förpliktelser. I konsumentförhållanden ska förlustansvaret vid grov oaktsamhet begränsas till 12 000 kronor. Har konsumenten uppsåtligen möjliggjort den obehöriga transaktionen, ska han eller hon ansvara för hela förlusten. Kontohavaren ska aldrig stå för någon förlust till följd av en obehörig transaktion som har genomförts efter att kontohavaren har anmält att betalningsinstrumentet ska spärras, utom om han eller hon har handlat svikligt.

Min kommentar blir i nuläget att när det gäller förslag inom det aktuella området är det viktigt att alltid göra en avvägning mellan – å ena sidan – intresset av att kontohavaren ska vara aktsam så att varken han eller hon eller banken lider onödiga förluster mot – å andra sidan – att bankens incitament för att skapa säkra betaltjänstsystem inte faller bort. Det är bankerna och andra betaltjänstleverantörer som förfogar över möjligheterna att skapa säkrare system. Sedan är det upp till kontohavarna att agera på ett ansvarsfullt sätt efter rimliga och ur säkerhetssynpunkt motiverade spelregler.

Nästa steg i handläggningen är en remissrunda.

Det ryska gasvapnet

Hur ska EU-länder i framtiden kunna förlita sig på att det sker gasleveranser i de ledningar som kommer från Ryssland?

Att ryssarna gärna skulle bygga upp ett ännu större beroende av rysk gas i många europeiska stater kan det inte råda något tvivel om. Syftet framstår som mer och mer klart, inte minst med tanke på de så kallade förhandlingar som nu pågår med Ukraina. Kombinationen att få rejäla intäkter samtidigt som man skapar beroende i sin intressesfär framstår möjligen som en oemotståndlig option i Moskva. De minskade gasleveransererna ska, enligt en artikel i Svenska Dagbladets nätupplaga i går, ha beordrats av Vladimir Putin.

Det finns olika sätt att kontrollera och utöva inflytande i sitt intresseområde. Går det inte med ekonomiska medel och gas finns det ju som bekant också andra alternativ som IT-attacker och militära markoperationer, nu senast i Georgien.

Frågan om utökade gasleveranser till andra EU-länder berör Sverige genom dragningen av gasledningen i Östersjön. De miljöeffekter som gasledningen får i Östersjöns havsmiljö kan vi inte överblicka för närvarande. En ökad gasanvändning bidrar dessutom inte till minskad klimatpåverkan utan tvärtom. Att naturgas skulle vara någon form av övergångslösning till alternativa mer miljöanpassade energiformer kan man argumentera för i Moskva, om man har intressen i gasförsäljning eller inte har satt sig in i frågan. Att investera i en omfattande infrastruktur för gasleveranser innebär naturligtvis att investeringen måste betala sig, dessutom sannolikt med råge.

Enligt TT-AFP har man från Tysklands, Österrikes och Tjeckiens sida sagt att man upplever sig som gisslan när Ryssland och Ukraina inte kan göra upp om gaspriset. Det finns naturligtvis mycket starka skäl för alla stater som redan är beroende av rysk gas, eller som fortfarande har planer på att ytterligare utöka sitt gasberoende, eller möjligen står i begrepp att bli beroende av rysk gas, att överväga om man inte redan nu ska satsa på framtidens energilösningar.

Frågan är dock vilken logik som styr i Moskva? Förväntar man sig hjälp med påtryckningar mot Ukraina från andra berörda länder? Nej, jag tror nog att man i andra sammanhang skulle kunna säga att man har skjutit sig själv i foten, eller i detta sammanhang möjligen att man strypt sin egen möjlighet till utökade gasleveranser i framtiden.

I Svenska Dagbladets nätversion (näringslivsdelen) finns i dag två artiklar om problematiken. Den första behandlar larmrapporterna om gasbrist och den andra ”spelet om energin”.

Överskuldsättning ett problem i sig

På DN-debatt i dag skriver en rad myndighetschefer om överskuldsättning. Man kräver att regeringen formar en tydlig strategi för skuldsanering och skriver att överskuldsättning kan bli ”början på en livslång fångenskap”.

Det är onekligen riktigt som det står i artikeln, att de hushåll som drabbas oftast är de med små marginaler. I det sammanhanget bör man kanske påminna sig att socialdemokratin ända sedan tiden kring förra sekelskiftet har haft som affärsidé att försöka upprätthålla en myt om arbetarklassens kamp mot överheten. I början fanns det goda skäl att reagera mot olika typer av orättvisor, men med tiden började det bakomliggande syftet att lysa igenom; nämligen att det handlade mer om att ständigt upprätthålla myten om kampen som sådan i stället för att nå målet. Resultatet blev med tiden bland annat världens högst beskattade låginkomsttagare med just små marginaler.

Alliansregeringen har som en del i värnandet av den arbetslinje som socialdemokraterna övergav sänkt skatterna för alla – men mest för dem med lägst inkomster. Jag kan påminna mig en europeisk jämförelse (för ganska många år sedan) mellan några olika yrkeskategorier med relativt låga löner. Där var svenskarna de som överlag hade lägst disponibla inkomster när allt livsnödvändigt – såsom mat och bostad – hade betalats. Undersökningen påvisade just detta med små marginaler.

Alla typer av utanförskap skadar både de drabbade människorna som individer och samhället. Det gäller naturligtvis också långvarigt ekonomiskt utanförskap. Man kan om man läser debattartikeln få uppfattningen att regeringen inte gör någonting för att komma till rätta med problemen. Det är inte korrekt.

Det finns redan i dag möjligheter att få skuldsanering, även om en genomförd och slutförd skuldsanering säkert är en tuff resa. Härutöver pågår en del arbete inom det aktuella området. Justitiedepartementet bereder för närvarande betänkandet "Vägen tillbaka för överskuldsatta" SOU 2008:82, som innefattar förslag till vissa lättnader när det gäller skuldsanering. I betänkandet föreslås att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Däremot ska skuldsanering inte längre vara utesluten bara för att skulderna är nya. Ett annat förslag är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Slutligen kan nämnas att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen föreslås bli kortare, nämligen tre år i stället för fem år.

Dessutom pågår det arbete med implementeringen i svensk rätt av konsumentkreditdirektivet. I det arbetet finns det också skäl att ta ställning till om det bör ske andra ändringar i konsumentkreditlagen, utöver vad direktivet kräver. En sådan aktuell fråga är frågan om när och hur kreditprövning ska ske när konsumenter upptar lån. Den frågan är relevant när det gäller sms-lån. Frågan om sms-lån och frågan om överskuldsättning är emellertid två separata frågor och sms-lån i sig leder inte till överskuldsättning. Däremot kan det vara så att personer med låg kreditvärdighet är hänvisade till att lösa sina problem med sms-lån i vissa situationer och dessutom är det, enligt Kronofogdemyndighetens statistik, många ungdomar som blir föremål för indrivningsåtgärder med anledning av sms-lån. Jag kan för egen del reta mig på vissa inslag i den radioreklamen som gäller sms-lån, särskilt med tanke på Marknadsdomstolens dom, den 30 januari 2008, gällande marknadsföringen av sådana lån. Vad domen innebär för mobillåneföretagen beskrivs i en artikel i Svenska Dagbladet samma dag.

Slutligen: Frågorna är aktuella och det pågår arbete i regeringskansliet. I civilutskottet blir vi också ofta påminda om problematiken. Den 31 januari 2008 anordnade civilutskottet en öppen utfrågning om sms-lån och överskuldsättning. Här finns en länk till riksdagens hemsida där den som vill kan se utfrågningen i web-TV.

2009 - God fortsättning på det nya året

"Någonstans i Stockholms skärgård" en högsommardag i juli, sommaren 2008

Solen har nästan fastnat i "mörkerläge". Men man kan trots allt glädjas åt att det sakta men säkert blir ljusare, även om det går långsamt än så länge. Det finns nog skäl till varför nordbor är så benägna att steka sig i solen när tillfälle ges. Troligtvis är det ett sätt att överleva den mörka årstiden.

Jag har tidigare försökt att göra den mörka årstiden roligare genom att ägna mig åt olika vintersporter. En gång i tiden blev det mycket längdskidåkning, vilket var bra komplementträning till övriga årets kanotpaddling. Sedan följde ett antal snöfattiga vintrar när det inte gick så bra att åka skidor. Jag tröttnade på skidåkningen när jag knäckte mina löparskidor i ett dike i en utförslöpa i skogen där det nästan var barmark.

Därefter blev det långfärdsskridskor i stället. Efter att ha varit en fanatisk långfärdsskridskoåkare under ett antal år (SSSK grupp 1), med utfärder i våra skärgårdar på olika håll och på våra stora sjöar, kände jag att inte heller det hjälpte till slut. Jag hörde mantran som att "sommaren är en enda lång vak" och jag åkte aldrig på plogade banor (för där bedrivs inte riktig långfärdsskridskoåkning). Visst var det fint på vårkanten när man under rasterna kunde klä av sig och lägga sig i solen i en bergsskreva i stället för att förstärka klädseln, men den värsta tiden var lika kall, mörk och tråkig i alla fall.

Under de senaste 16 dagarna har jag tränat 14 styrketräningspass och jag längtar verkligen efter att få steka mig i solen.