Porträtt i Dagens juridik

I torsdags blev jag kontaktad av Dagens juridik med anledning av det vi i politikutvecklingsgruppen Lika möjligheter (Familj och arbetsliv) skrivit om medling i delrapporten "Jämställt föräldraskap". Resultatet blev ett porträtt på Dagens juridik. Här finns en länk till den artikeln.

Bakgrunden ser ut på följande sätt:

I äktenskapstvister och i mål om vårdnad, boende och umgänge är frågan om vem som är den bästa föräldern ofta en fråga som framstår som central för många av dem som tvistar om sina barn.

Frågan är egentligen fel ställd och dagens processordning uppmuntrar i någon mån till detta. Rättegångsbalkens tvistemålsregler är utformade så att de typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att de, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då – om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats – ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet.

Den föräldern som – exempelvis – vill bli tilldömd ensam vårdnad ska visa att han eller hon är lämpligare (bättre) än den andre föräldern. Å andra sidan kan det handla om av visa hur dålig, försumlig och oansvarig den andre föräldern är. I sådana fall där det handlar om att ställa föräldrar mot varandra är det oftast barnet som förlorar på detta långsiktigt och därmed – indirekt – även föräldrarna själva.

I tvister om vårdnad, boende och umgänge kan man säga att det är spegelbilden av hur det ser ut på jämställdhetsområdet och i vilken mån föräldrarna har tagit ansvar för ett barn som blir till en för eller nackdel i processen. Det får därmed i någon mån betydelse om man har tagit del i barnets dagliga skötsel och intresserat sig för barnet eller inte. Den förälder som (i de allra flesta fall) av olika skäl har tagit det större ansvaret för barn och hem är den som på olika sätt frestas att exploatera detta. Det kan till och med vara så att det finns ett intresse av att utestänga den andre föräldern i syfte att skapa sig ett eget försteg gentemot den andre. Sådant kan naturligtvis inte accepteras.

Vi har även beskrivit hur det fungerar i Australien.

En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.

I delrapporten har vi lämnat bland andra dessa två konkreta förslag med anledning av den problematik som vi har sett.

• Kvalificerad medling och samarbetssamtal bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process.

• Processreglerna bör utformas så att rättegången tydligt fokuserar på barnets bästa och inte i så stor utsträckning kretsar kring vem som är bra och vem som är dålig förälder. Dagens ordning påverkar ofta negativt föräldrarnas förutsättningar till fortsatt samarbete kring barnet och riskerar därigenom att skada barnet.